infektionssjukdomar

Dr Lawrence B. Palevsky, MD | Press photo

Följande är en översättning av ett samtal mellan dr Mercola och dr Palevsky från ”Expert pediatrician exposes vaccine myths”. Dr Larry Palevsky är legitimerad barnläkare, utbildad vid New York School of Medicine, och en av USA:s ledande läkare, som enligt min uppfattning faktiskt på fängslande och övertygande vis kan erbjuda sund, rationell och vetenskaplig motivering till varför man allvarligt behöver ifrågasätta huruvida det är klokt att välja vacciner för att förebygga sjukdomar, skriver dr Mercola.

Översättning: Margareta Lundström Del 1 / Del 2 / Del 3

Foto: The Pet Whisperer

En barnläkare avslöjar vaccinmyter

Skillnaden på vad man lär sig i sin utbildning och vad som fungerar

Dr Palevsky säger:

”När jag utbildade mig till läkare fick jag lära mig att vacciner var fullständigt säkra och effektiva, och jag hade ingen anledning att tro något annat. Den information som jag fick var standard på alla medicinska utbildningar och i vetenskaplig litteratur i hela landet. Jag hade ingen anledning att tvivla på det.

Under de år som jag arbetade som läkare och använde vacciner så var min inställning till vacciner helt i överensstämmelse med allt annat jag lärt mig.

Men mer och mer utökades min erfarenhet om världen, om användningen av vacciner, om att läsa om vacciner och om att höra vad föräldrar säger om vacciner. Detta skiljde sig mycket från vad jag lärde mig på läkarlinjen och under min praktiktjänstgöring.

… och det blev tydligare för mig när jag läste forskningen, lyssnade på fler och fler föräldrar och upptäckte andra läkare som delade min oro över att vacciner inte var helt bevisat säkra eller ens alltigenom effektiva, baserat på den litteratur som vi har idag.

… det verkade inte som de vetenskapliga studier som vi presenterades, faktiskt var utformade på ett sätt som kunde bevisa och pröva säkerhet och effektivitet.

Jag uppmärksammade att det fanns ingredienser i dem som inte blivit ordentligt testade, att gruppen som man jämförde med inte satts upp på ett regelrätt sätt och att de slutsatser som dragits om vacciners säkerhet och effektivitet helt enkelt inte överensstämmer med de vetenskapliga normer som jag var utbildad till att upprätthålla under min läkarutbildning.”

Var verkligen vaccin ”frälsaren” mot gårdagens sjukdomar?

Vedertagen medicin har lärt oss att polio- och smittkoppsepidemierna försvann på grund av vaccinerna. Vi har också fått lära oss att de flesta andra av de sjukdomar som vi upplevde under 1900-talet försvann tack vare kraften och styrkan i USA:s vaccinationspolitik. Samtidigt finns det ett stort antal studier i den medicinska litteraturen som faktiskt visar att det fanns många andra skäl till att dessa infektionssjukdomar försvann.

Till exempel beskriver en artikel som publicerades år 2000 i Pediatrics Journal, hur majoriteten av de infektionssjukdomar som USA tampades med – exempelvis difteri, stelkramp, polio, kikhosta, mässling, influensa, tuberkulos och scharlakansfeber – alla hade minskat före andra världskriget och INNAN det fanns antibiotika och vaccinationer för att hantera dessa sjukdomar.

Orsakerna till den minskade incidensen av och dödligheten i dessa sjukdomar var övervägande genomförandet av folkhälsostrategier, inklusive:

Rent vatten
Bättre levnadsvillkor
Förbättrad hygien
Förbättrad kost

Det finns många sådana exempel.

Har korrekta studier på säkerheten verkligen gjorts?

Varför är det en sådan stor skillnad mellan vad intelligenta, vetenskapligt inriktade, engagerade samt objektiva forskare och läkare säger om säkerheten och effektiviteten hos vacciner?

Dr Palevsky säger:

”Jag tror att om du frågar de flesta av mina kollegor varifrån de får sin information, så kommer de att säga att den kommer från American Academy of Pediatrics, från AMA, från CDC och från deras tidskrifter.

Men jag skulle vilja utmana de flesta av mina kollegor att titta igenom studierna själva och att faktiskt ta reda på om det är korrekta vetenskapliga studier som utförts. Har man haft en lämplig undersökningsgrupp och rätt kontrollgrupp?

Har innehållet i vaccinerna testats ordentligt?

Finns det en skillnad mellan att bli utsatt för virus, bakterier, tungmetaller eller toxin genom luften, maten, tarmarna och huden, jämfört med när det injiceras i kroppen?

Har vi sett på vad som händer med vaccinbeståndsdelarna när de injiceras i ett barn? Är en antikropp tillräcklig för att åstadkomma ett skydd för ett barn mot sjukdom?

Fler och fler studier kommer att visa:

Att korrekta studier inte har gjorts.

Att antikroppar inte är avgörande för om din kropp är skyddad.

Att det finns en skillnad mellan hur ett barns kropp kan ta hand om ämnen som det får genom luften och maten jämfört med genom en injektion.

Att det finns partiklar i vacciner som ackumuleras i kroppen och orsakar en försvagning av immunförsvaret.

Att det finns partiklar i vacciner som hamnar i din hjärna, och

Att det finns främmande DNA-partiklar som hamnar i din kropp.

För medicinskt skolade personer är det en chock att upptäcka att det finns en sådan brist på information om säkerhet och effektivitet. Den växande informationen ökar faktiskt misstankarna kring säkerheten och effektiviteten hos vacciner, och om huruvida de blivit ordentligt studerade.”

Vi har i dag en ensidig politik och ett ensidigt tänkande som gör det omöjligt att verkligen få i gång en adekvat debatt. Vetenskap är ju i själva verket ett område där du ställer en fråga, du hittar ett svar och där du inte är partisk eller låter dig påverkas, på ett sätt som förändrar hur ett svar eller en slutsats dras. Detta ser vi inte när det gäller vacciner.

En personlig anmärkning; jag fick nyligen Visionary Award vid NVIC konferensen i Washington DC. I mitt tacktal brast jag helt enkelt ut i gråt när jag berättade för publiken hur jag kände det, när jag insåg att genom att rutinmässigt vaccinera tusentals oskyldiga barn på min klinik, har jag förmodligen orsakat skador på många av dem. Det var mycket svårt för mig att acceptera, intellektuellt och känslomässigt.

Översättning: Margareta Lundström Del 1 / Del 2 / Del 3 [Läs mer…] om Intervju med barnläkaren Palevsky om det kloka i att ifrågasätta vaccin: del 1

De stora infektionssjukdomarna hade praktiskt taget utrotats långt innan vaccinationerna infördes. Vaccinindustrin försöker i dag föra oss alla bakom ljuset och roffa åt sig äran av något de inte har del i. Många vacciners effektivitet är synnerligen tveksam.

Av Roman Bystrianyk / Översättning: SIEM / Sammanställning och tillägg: Marina Ahlm

Övertygelsen att vacciner är säkra och effektiva genomsyrar dagens samhälle. Det stora flertalet av de medicinska, offentliga och styrande grupperna i samhället har ett väletablerat trossystem på vaccinernas fördelar. Till och med barnböcker visar hur viktigt det är att få en spruta hos doktorn så vi håller oss friska. Vårt trossystem är så inrotat, att vi ber den medicinska vetenskapen om att skapa nya vacciner för att skydda oss från allting, från AIDS till öroninflammation.

Den genomgripande attityden att farsoter kommer att återvända och börja härja i västerlandet om inte alla och envar ger sina barn en full uppsättning vaccineringar är en mäktig kraft i det moderna samhället. En av huvudprinciperna som vaccinationsförespråkare talar om för oss, och som vi vanligtvis tror på i det moderna samhället, är att användningen av vacciner är ansvarig för det egentliga eliminerandet av många barndomsplågor som brukade härja förr i världen. Det berättas för oss, och vi tar det för givet, att på 1800-talet och i början av 1900-talet så dödade många sjukdomar ett stort antal människor, och att vaccinerna uppfanns och hejdade dessa sjukdomar från att vara ett hot.

Påståendena kring detta är sannerligen övertygande och vid första intrycket kan vi inte göra annat än att anta att vacciner spelat en nyckelroll i att förbättra allas våra liv. Men ser vi noggrannare på bevisen över en längre tidsperiod, avslöjas en annorlunda bild av sjukdomsutvecklingen och den roll vacciner har spelat. En schweizisk vetenskapsman drog en annan slutsats:

”En analys har gjorts beträffande utvecklingen i Schweiz av mortaliteten på grund av de stora smittosamma sjukdomarna ända sedan dödsorsakerna började registreras. Mortaliteten på grund av tuberkulos, difteri, scharlakansfeber, kikhosta, mässling, tyfus, barnsängsfeber och spädbarnsgastroenterit började sjunka långt innan lanseringen av skyddsympning och/eller antibiotika. Nedgången berodde förmodligen till stora delar på olika faktorer länkade till en stadig uppgång i levnadsstandarden: kvalitativa och kvantitativa förbättringar i näringstillförsel; bättre allmän och personlig hygien; bättre hem- och arbetsförhållanden samt förbättringar i utbildning.”

I forskningsrapporten visas flera diagram över dödstalen i Schweiz. Här ser man att dödsfallen i sjukdomar sjönk drastiskt långt innan införandet av vaccin. I slutet av 1800-talet dog det runt 200 barn mellan 0-14 år per 100.000 invånare. Strax innan införandet av vaccinet på 1930-talet var siffran mindre än tio. Scharlakansfebern minskar från 200 döda per 100.000 i slutet av 1800-talet till praktiskt taget noll på 1940-talet då läkemedelsbehandlingar infördes. Detta var den värsta smittsamma sjukdomen på den tiden och dödade en massa människor men är idag inget större hot trots frånvaron av vaccin. En recension av Childhood’s Deadly Scourge konstaterar:

”Under de två sista årtiondena av 1800-talet var difteri den ledande orsaken till småbarnsdöd i den industrialiserade världen, i vissa städer dödades mer än tusen under ett enda år. Som kontrast har sedan 1980 färre än 100 fall rapporterats i hela USA. Även om difteri knappast är den enda infektiva sjukdomen som alltså har tynat bort, är dess historia unik på grund av att den tidiga perioden för dess nedgång direkt kan länkas till framsteg i bakteriologisk kunskap och utövning. Mellan 1880 och 1930 var hälsovårdsmyndigheterna i New York City ansvariga för mycket av de praktiska innovationerna i kontrollen av difteri, så väl som en hel del vetenskapliga framsteg.”

En annan författare visar att sjukdom och dödlighet var på tillbakagång innan ankomsten av vacciner eller läkemedelsterapier:

”… år 1869 inträffade det 716 dödsfall i tyfus i London; till 1885 hade dessa reducerats till 28; och vid början av 1900-talet fanns det inget. Liknande minskning kunde anges för andra smittosamma sjukdomar. Tuberkulos började en märklig borttrollningsakt. Från att ha dödat kanske 500 av 100 000 européer år 1845, så sjönk lungsoten långsamt men stadigt till 50 per 100 000 fram till 1950. Kurativ medicin spelade liten roll i denna övergång. Försvinnandet började innan Koch upptäckte tuberkelbacillerna. Vid tidpunkten då antibiotika trädde in i bilden, hade TBC i sådana städer som New York fallit till elfte platsen på dödslistorna. Och mortalitetskurvorna för de flesta av Europas livshotande massjukdomar dök alla innan antibiotika hade marknadsförts. Kikhosta dödade 1 400 barn för varje miljon år 1850, men hundra år senare var dödsfall i kikhosta mindre än 10 per miljonen. Scharlakansfeber uppträdde på samma sätt. Mässling, tyfus, lunginflammation, dysenteri och polio delar alla liknande historier. Deras reträtt hade en dramatisk inverkan på den europeiska befolkningen. Till 1900 hade civilisationen förlorat sin biologiska befolkningskontroll: infektiva sjukdomar. Efter århundraden av fientligheter fann människor och mikrober en ny anpassning med föga inblandning från läkemedel eller vacciner. I vissa fall blev mikroberna mindre virulenta (mässling och difteri) eller människorna mer motståndskraftiga (TBC).”

Med tanke på detta, hur kan det då påstås att det var tack vare vacciner, som sjukdomar och dödlighet minskade? Redan 1924 citerades Mark Twain när han säger: Det finns tre sorters lögn – lögn, förbannad lögn och statistik. När Mark Twain gjorde detta var hans poäng att siffror kunde manipuleras av de mindre nogräknade för att förvränga fakta så att det passar det man försöker framhålla. Det är ett olycksaligt faktum i det moderna samhället att vem som helst med en idé kan understödja denna med statistik. Ju mindre allmänheten känner till om statistikens källa, ju större möjlighet är det att få den felaktiga informationen att framstå som vetenskapliga resultat.

Genom att endast uppvisa nedgången i sjukdomar och mortalitet från tiden då vaccinet infördes och framåt får man bilden av att vaccinet varit fantastiskt. Men genom att titta på en mer långsiktig bild så har vaccinet gjort föga nytta. Som exempel kan visas att dödstalen i USA av mässling sjönk från 13,3 per 100 000 till 0,2 per 100 000 – en minskning på 98 % innan vaccinets införande. Mellan 1900 till 1949 sjönk dödstalet i kikhosta från 12,2 per 100 000 till 0,5 per 100 000 – en minskning med 96 %. Från 1900 till 1949 sjönk dödstalen i difteri från 40,3 per 100 000 till 0,4 per 100 000 – en minskning med 99 %.

Slutsatsen som flera rapporter visar på, nämligen att det inte finns några bevis för att vaccinering spelade en stor roll i nedgången och mortaliteten, är långt ifrån allmänhetens allmänna uppfattning.

Läs hela rapporten och se alla grafer här

Det finns också en risk med att ge vacciner mot ofarliga barnsjukdomar. Eftersom vaccinet inte fungerar långsiktigt, och ibland inte alls, så kan det istället leda till att insjuknandet inträffar i de åldrar då det kan göra som mest skada. Exempelvis påssjuka i tonåren eller röda hund vid graviditet. Om det tar över 30 år för att det ska se ut som att ett vaccin fungerar, som i fallet med polio i Indien, eller som med smittkopporna – över 100 år av massvaccineringar för att sjukdomen till stor del ska försvinna, så kan man utan någon större analys förstå att sjukdomar kommer och går oavsett om man använder heligt vatten eller vaccin. Vaccinets roll i det stora hela är alltså inte så stor som det hävdas.

Mässling, påssjuka, röda hund – dr Richard Halvorsen

Det man däremot vet är att goda livsförhållanden ger ett långsiktigt och varaktigt resultat i förebyggandet av sjukdom. A- och C-vitamin minskar t ex dödligheten i mässling samt förhindrar komplikationer och lindrar infektioner uppkomna av Bordetella pertussis (kikhosta), Clostridium tetani (stelkramp), difteri och andra bakterier som meningokocker, pneumokocker och Hib. D-vitamin behövs för att kroppens antibiotikum ska fungera och stöttar kroppen i avdödandet av bl.a. tuberkulosbakterier. HIV och sämre levnadsförhållande är också faktorer som påverkar mottagligheten för TBC och andra infektioner. Nästan alla barn världen över drabbas någon gång av rotavirus som normalt sett går över av sig själv. I i-världen är dödsfall väldigt ovanliga och det är mycket tack vare att vi har tillgång till sjukhus och vätskeersättning vid svåra besvär. Förebyggande åtgärder vid gastroenterit är kunskap om smittspridning som handhygien, att hålla sig isolerad i två dygn efter sista symtom, extra tillförsel av vätska och goda magbakterier.

För att sätta det hela i relation så ska man veta att det varje dag dör tiotusentals barn bara av undernäring. Bättre och mer preventiva åtgärder än vaccinationer kan vara, förutom tillgång till mat, att informera om amning, rent dricksvatten, kunskap i smittspridning, utbilda vårdpersonal i drabbade länder, tillgång till socker- och saltlösning o s v.

”Undernäring är en bortglömd humanitär kris. Trots att fem miljoner barn dör varje år till följd av undernäring är detta ingenting som brukar placeras särskilt högt på den världspolitiska dagordningen. Ändå är det numera möjligt att både förebygga och behandla undernäring.”

Sammanställning: Marina Ahlm

[Läs mer…] om Är det tack vare vacciner som sjukdomar minskat?