tbc

De stora infektionssjukdomarna hade praktiskt taget utrotats långt innan vaccinationerna infördes. Vaccinindustrin försöker i dag föra oss alla bakom ljuset och roffa åt sig äran av något de inte har del i. Många vacciners effektivitet är synnerligen tveksam.

Av Roman Bystrianyk / Översättning: SIEM / Sammanställning och tillägg: Marina Ahlm

Övertygelsen att vacciner är säkra och effektiva genomsyrar dagens samhälle. Det stora flertalet av de medicinska, offentliga och styrande grupperna i samhället har ett väletablerat trossystem på vaccinernas fördelar. Till och med barnböcker visar hur viktigt det är att få en spruta hos doktorn så vi håller oss friska. Vårt trossystem är så inrotat, att vi ber den medicinska vetenskapen om att skapa nya vacciner för att skydda oss från allting, från AIDS till öroninflammation.

Den genomgripande attityden att farsoter kommer att återvända och börja härja i västerlandet om inte alla och envar ger sina barn en full uppsättning vaccineringar är en mäktig kraft i det moderna samhället. En av huvudprinciperna som vaccinationsförespråkare talar om för oss, och som vi vanligtvis tror på i det moderna samhället, är att användningen av vacciner är ansvarig för det egentliga eliminerandet av många barndomsplågor som brukade härja förr i världen. Det berättas för oss, och vi tar det för givet, att på 1800-talet och i början av 1900-talet så dödade många sjukdomar ett stort antal människor, och att vaccinerna uppfanns och hejdade dessa sjukdomar från att vara ett hot.

Påståendena kring detta är sannerligen övertygande och vid första intrycket kan vi inte göra annat än att anta att vacciner spelat en nyckelroll i att förbättra allas våra liv. Men ser vi noggrannare på bevisen över en längre tidsperiod, avslöjas en annorlunda bild av sjukdomsutvecklingen och den roll vacciner har spelat. En schweizisk vetenskapsman drog en annan slutsats:

”En analys har gjorts beträffande utvecklingen i Schweiz av mortaliteten på grund av de stora smittosamma sjukdomarna ända sedan dödsorsakerna började registreras. Mortaliteten på grund av tuberkulos, difteri, scharlakansfeber, kikhosta, mässling, tyfus, barnsängsfeber och spädbarnsgastroenterit började sjunka långt innan lanseringen av skyddsympning och/eller antibiotika. Nedgången berodde förmodligen till stora delar på olika faktorer länkade till en stadig uppgång i levnadsstandarden: kvalitativa och kvantitativa förbättringar i näringstillförsel; bättre allmän och personlig hygien; bättre hem- och arbetsförhållanden samt förbättringar i utbildning.”

I forskningsrapporten visas flera diagram över dödstalen i Schweiz. Här ser man att dödsfallen i sjukdomar sjönk drastiskt långt innan införandet av vaccin. I slutet av 1800-talet dog det runt 200 barn mellan 0-14 år per 100.000 invånare. Strax innan införandet av vaccinet på 1930-talet var siffran mindre än tio. Scharlakansfebern minskar från 200 döda per 100.000 i slutet av 1800-talet till praktiskt taget noll på 1940-talet då läkemedelsbehandlingar infördes. Detta var den värsta smittsamma sjukdomen på den tiden och dödade en massa människor men är idag inget större hot trots frånvaron av vaccin. En recension av Childhood’s Deadly Scourge konstaterar:

”Under de två sista årtiondena av 1800-talet var difteri den ledande orsaken till småbarnsdöd i den industrialiserade världen, i vissa städer dödades mer än tusen under ett enda år. Som kontrast har sedan 1980 färre än 100 fall rapporterats i hela USA. Även om difteri knappast är den enda infektiva sjukdomen som alltså har tynat bort, är dess historia unik på grund av att den tidiga perioden för dess nedgång direkt kan länkas till framsteg i bakteriologisk kunskap och utövning. Mellan 1880 och 1930 var hälsovårdsmyndigheterna i New York City ansvariga för mycket av de praktiska innovationerna i kontrollen av difteri, så väl som en hel del vetenskapliga framsteg.”

En annan författare visar att sjukdom och dödlighet var på tillbakagång innan ankomsten av vacciner eller läkemedelsterapier:

 ”… år 1869 inträffade det 716 dödsfall i tyfus i London; till 1885 hade dessa reducerats till 28; och vid början av 1900-talet fanns det inget. Liknande minskning kunde anges för andra smittosamma sjukdomar. Tuberkulos började en märklig borttrollningsakt. Från att ha dödat kanske 500 av 100 000 européer år 1845, så sjönk lungsoten långsamt men stadigt till 50 per 100 000 fram till 1950. Kurativ medicin spelade liten roll i denna övergång. Försvinnandet började innan Koch upptäckte tuberkelbacillerna. Vid tidpunkten då antibiotika trädde in i bilden, hade TBC i sådana städer som New York fallit till elfte platsen på dödslistorna. Och mortalitetskurvorna för de flesta av Europas livshotande massjukdomar dök alla innan antibiotika hade marknadsförts. Kikhosta dödade 1 400 barn för varje miljon år 1850, men hundra år senare var dödsfall i kikhosta mindre än 10 per miljonen. Scharlakansfeber uppträdde på samma sätt. Mässling, tyfus, lunginflammation, dysenteri och polio delar alla liknande historier. Deras reträtt hade en dramatisk inverkan på den europeiska befolkningen. Till 1900 hade civilisationen förlorat sin biologiska befolkningskontroll: infektiva sjukdomar. Efter århundraden av fientligheter fann människor och mikrober en ny anpassning med föga inblandning från läkemedel eller vacciner. I vissa fall blev mikroberna mindre virulenta (mässling och difteri) eller människorna mer motståndskraftiga (TBC).”

Med tanke på detta, hur kan det då påstås att det var tack vare vacciner, som sjukdomar och dödlighet minskade? Redan 1924 citerades Mark Twain när han säger: Det finns tre sorters lögn – lögn, förbannad lögn och statistik. När Mark Twain gjorde detta var hans poäng att siffror kunde manipuleras av de mindre nogräknade för att förvränga fakta så att det passar det man försöker framhålla. Det är ett olycksaligt faktum i det moderna samhället att vem som helst med en idé kan understödja denna med statistik. Ju mindre allmänheten känner till om statistikens källa, ju större möjlighet är det att få den felaktiga informationen att framstå som vetenskapliga resultat.

Genom att endast uppvisa nedgången i sjukdomar och mortalitet från tiden då vaccinet infördes och framåt får man bilden av att vaccinet varit fantastiskt. Men genom att titta på en mer långsiktig bild så har vaccinet gjort föga nytta. Som exempel kan visas att dödstalen i USA av mässling sjönk från 13,3 per 100 000 till 0,2 per 100 000 – en minskning på 98 % innan vaccinets införande. Mellan 1900 till 1949 sjönk dödstalet i kikhosta från 12,2 per 100 000 till 0,5 per 100 000 – en minskning med 96 %. Från 1900 till 1949 sjönk dödstalen i difteri från 40,3 per 100 000 till 0,4 per 100 000 – en minskning med 99 %.

Slutsatsen som flera rapporter visar på, nämligen att det inte finns några bevis för att vaccinering spelade en stor roll i nedgången och mortaliteten, är långt ifrån allmänhetens allmänna uppfattning.

Läs hela rapporten och se alla grafer här 

Det finns också en risk med att ge vacciner mot ofarliga barnsjukdomar. Eftersom vaccinet inte fungerar långsiktigt, och ibland inte alls, så kan det istället leda till att insjuknandet inträffar i de åldrar då det kan göra som mest skada. Exempelvis påssjuka i tonåren eller röda hund vid graviditet. Om det tar över 30 år för att det ska se ut som att ett vaccin fungerar, som i fallet med polio i Indien, eller som med smittkopporna – över 100 år av massvaccineringar för att sjukdomen till stor del ska försvinna, så kan man utan någon större analys förstå att sjukdomar kommer och går oavsett om man använder heligt vatten eller vaccin. Vaccinets roll i det stora hela är alltså inte så stor som det hävdas.

Mässling, påssjuka, röda hund – dr Richard Halvorsen

Det man däremot vet är att goda livsförhållanden ger ett långsiktigt och varaktigt resultat i förebyggandet av sjukdom. A- och C-vitamin minskar t ex dödligheten i mässling samt förhindrar komplikationer och lindrar infektioner uppkomna av Bordetella pertussis (kikhosta), Clostridium tetani (stelkramp), difteri och andra bakterier som meningokocker, pneumokocker och Hib. D-vitamin behövs för att kroppens antibiotikum ska fungera och stöttar kroppen i avdödandet av bl.a. tuberkulosbakterier. HIV och sämre levnadsförhållande är också faktorer som påverkar mottagligheten för TBC och andra infektioner. Nästan alla barn världen över drabbas någon gång av rotavirus som normalt sett går över av sig själv. I i-världen är dödsfall väldigt ovanliga och det är mycket tack vare att vi har tillgång till sjukhus och vätskeersättning vid svåra besvär. Förebyggande åtgärder vid gastroenterit är kunskap om smittspridning som handhygien, att hålla sig isolerad i två dygn efter sista symtom, extra tillförsel av vätska och goda magbakterier.

För att sätta det hela i relation så ska man veta att det varje dag dör tiotusentals barn bara av undernäring. Bättre och mer preventiva åtgärder än vaccinationer kan vara, förutom tillgång till mat, att informera om amning, rent dricksvatten, kunskap i smittspridning, utbilda vårdpersonal i drabbade länder, tillgång till socker- och saltlösning o s v.

”Undernäring är en bortglömd humanitär kris. Trots att fem miljoner barn dör varje år till följd av undernäring är detta ingenting som brukar placeras särskilt högt på den världspolitiska dagordningen. Ändå är det numera möjligt att både förebygga och behandla undernäring.”

 

Sammanställning: Marina Ahlm

[Läs mer…] om Är det tack vare vacciner som sjukdomar minskat?