narkolepsi

Mörkningen efter Pandemrix: Många vuxna svenskar drabbades av neurologiska skador

5 april, 2013 By Linda Karlström 1 Comment

Marie Almquist driver bloggen ”Livet efter sprutan” om svenskarna som drabbats av allvarliga biverkningar efter Pandemrixvaccinationen, men myndigheterna ignorerar denna grupp, skriver hon. Vi ser samma strategi som myndigheterna använde under amalgamskandalen i Sverige. Då påstods att det inte fanns bevis för att kvicksilvret i amalgamet var skadligt och att det behövdes mer forskning som sedan inte visade något, alltså ”kunde-man-inte-veta”. Snömos.

Anledningen till mörkningen var enligt tandläkare att regeringen inte skulle ha råd med att skadeersätta en amalgamskadad nation. Istället fasades i tysthet amalgamet bort, eftersom det var farligt.

Några insatta personer försökte via en debattartikel i stormedia den 28-29 februari 2012 uppmana Regeringen att jämföra alla Pandemrixvaccinerade med alla ovaccinerade. Artikeln refuserades brett och den publicerades istället på Vaccin.me den 3 mars 2012. Den 1 mars 2012 publicerade finska Vasabladet en artikel som annonserade att finska ”Institutet för hälsa och välfärd” skulle göra exakt denna typ av undersökning.

Ordförande för narkolepsiföreningen Margareta Eriksson märker att Socialstyrelsen och Läkemedelsverket inte alls vill erkänna att det finns en parallellt drabbad grupp bredvid de narkolepsidrabbade.

Det är så märkligt att det får gå till så här. Svenska staten massvaccinerar men tar inget ansvar efteråt.

Vi som blev sjuka finns i inrapporterade biverkningsrapporter hos Läkemedelsverket, men ändå finns vi inte! Siffrorna verkar ha gjorts suddiga och svårtydda. I vårt nätverk finns inget suddigt, vi ser att vi är över 120 personer med mycket lika symtom.

Genom att vi inte blir erkända får vi heller inte någon hjälp eller några forskningsanslag till vår fördel.

Marie Almquist

Läs hela artikeln på NewsVoice.

Hej SvD, ser att ni skriver om vaccinskandalen igen

27 mars, 2013 By Linda Karlström 14 Comments

Och det är väl bra. Synd att ni dröjde så med att börja bara. Nu har minst 155 barn i Sverige fått narkolepsi därför att farmamaffians lobbyister lyckades med sin utpressning mot okunniga och naiva politiker. Ni journalister kunde däremot lätt ha informerat er om den största svindeln i medicinhistorien redan vid dess storståtliga sjösättning, garanterad ansvarsfrihet och immunitet mot åtal för vaccintillverkarna klubbad innan kampanjen brakade lös på allvar.

Text: Hans Berggren Bild: Svenska Dagbladet

Redan 25 juli 2009 skrev jag till er samt till läkarsällskapet och socialstyrelsen med flera och larmade om detta fullständigt kriminella beslut av USA:s hälsomyndigheter. Den 10 maj 2010 publicerades min artikel Svininfluensa, jäv och miljardvinster i nättidningen sourze. Sven Britton och andra läkare – inte många, ser man tyvärr – ställde sig starkt kritiska redan från början, men saken gällde ju enligt de högt uppsatta tjänstemännen inte längre hälsa utan ”ekonomi” (läs korruption) …

Nu har jag några frågor:

Finns det några planer på att söka ställa ansvariga politiker och tjänstemän, det vill säga främst Maria Larsson, Anders Tegnell och Johan Carlson, inför rätta för deras totala brist på läkaretik och sunt förnuft, och för deras följsamma bockande för helt andra intressen än medborgarnas? Det är om vår hälsa de ska värna, inte om några aktieportföljer. Och de kan inte gömma sig bakom sin okunnighet, för jag antar att åtminstone två av de tre är läkare, eller?

Tänker ni driva den här frågan vidare eller låta den självdö?

Barn som somnar precis när som helst gör kanske inte så mycket väsen av sig, och höga vederbörande blir säkert uppbragta om ni skulle yrka på något så radikalt som att pröva deras agerande i domstol. För att inte tala om hur nervösa deras uppdragsgivare skulle bli.

Är det proffsigare journalistik att prata i efterhand om vad som gjordes fel än att stämma i bäcken och slå larm när man ser de första tecknen på vad som är i görningen: en blåsning av astronomiska proportioner och ett ohyggligt experiment med hela folk som ovetande försökskaniner?

Där har ni missat grovt.

Men katastrofer som undviks är ju inga större nyheter att orda om. Är det så det är i median? Looking at the bottom line?

Ser fram mot ert svar,

Med vänlig hälsning

Hans Berggren

Relaterat:
SvD: Vaccindrabbade kan få ersättning

SvD: Flera unga betalar nu vaccinets pris

Vi vaccinskadade finns och vi tänker inte hålla tyst

14 januari, 2013 By Marina 1 Comment

Denna artikel baserar sig på våra egna erfarenheter av verkligheten. Det har säkert inte undgått någon att massvaccinationen med Pandemrix medfört biverkningar, och att många barn och ungdomar drabbats av narkolepsi. I FASS beskrivs sjukdomen som ”ett långvarigt tillstånd som ger stor trötthet dagtid …”

Text: Livet efter sprutan

Men visst är narkolepsi en livslång sjukdom? Och det man inte pratar högt om, är att många människor har drabbats av också andra svåra biverkningar efter vaccinationen. Nu ska man därför enligt FASS vara särskilt försiktig med Pandemrix ”om man är under 20 år då vaccination kanske inte rekommenderas”. Även allergiker uppmanas vara särskilt försiktiga. Numera ska du tala om för din läkare om du är gravid eller misstänker att du är gravid, samt om du planerar att bli gravid, eftersom du ”bör diskutera med din läkare om du kan få Pandemrix”. Det står att läsa på FASS och bipacksedeln för läkemedlet.

Vi som drabbats vet ju hur enormt mycket bevis som krävs för att symptomen över huvud taget ska hamna på bipacksedeln. Varför bör gravida vara försiktiga nu? Har man erkänt att kvinnor faktiskt fått missfall på grund av vaccinet? Om man i dag försöker minnas hur det lät för drygt tre år sedan, så var det just grupper med barn och gravida som så fort som möjligt skulle vaccineras. Bekymret var att få fram själva läkemedlet.

Det är oerhört förvånande att inte media har uppmärksammat dessa ändringar som i efterhand gjorts i Pandemrix’ bipacksedel. Det borde säga en hel del om den verklighet som myndigheterna, i synnerhet Läkemedelsverket, in i det längsta försöker mörka.

Ganska enkelt kan man tolka med facit i hand. De som tillhörde riskgrupperna för svininfluensan år 2009 (det vill säga de som i första hand fick vaccinet) är numera i riskgruppen för att få allvarliga biverkningar av Pandemrix. I dag ska dessa riskgrupper ej ta läkemedlet enligt bipacksedeln. En lekmans tolkning av detta är att riskerna framgick tydligt i dessa grupper, därför att så många av dem faktiskt fick sprutan. Kanske har Läkemedelsverket ägnat lite uppmärksamhet åt biverkningar hos barn trots allt. Om myndigheterna skulle vara ärliga nog att erkänna hur det verkligen förhåller sig så skulle bilden bli en annan. Det skulle visa sig att det också finns en stor grupp individer – till och med en större grupp än de som lider av narkolepsi – som drabbats oerhört hårt av andra biverkningar. En del har fått diagnos, vård och ersättning men flertalet står utan diagnos och vård!

2009- 2010: Massvaccination, rapportering av biverkningar och det ”omöjliga” som hände

Visst pågick debatten om det var farligt eller inte med vaccination, men Läkemedelsverket och sjukvården såg inga hinder eller möjliga risker då. Dessutom lovade myndigheterna att vara alldeles extra uppmärksamma på inrapporterade biverkningar. Det skulle vara ännu viktigare att rapportera neurologiska biverkningar som gällde barn – om det nu skulle vara så att det över huvud taget blev några. Läkemedelsverket uppmanade på sin hemsida både privatpersoner och vårdpersonal att generöst inrapportera eventuella oönskade effekter. Minsta misstanke om eventuella samband likaså. En noggrann uppföljning och ett särskilt register med batch-nummer med mera skulle upprättas. De individer som hade oturen att drabbas av allvarliga biverkningar kan vittna om att detta system havererade totalt. Under bara de första månaderna inrapporterades 769 fall med neurologiska reaktioner som inte innefattade narkolepsi. Det finns ett stort mörkertal då många drabbade inte finns med i första framställningen, eftersom läkarna även gjort inrapporteringar efter den tiden. Trots att det till antalet är fler som drabbats av andra allvarliga kroniska biverkningar verkar det som att Läkemedelsverket och Socialstyrelsen lyckats mörka detta. Vi vill poängtera att det verkligen inte handlar om några ”enklare” symptom som feber och ont i stickarmen ett par dagar efteråt.

När man läser FASS slås man av att det än i dag inte framgår att de allvarliga reaktionerna, (som tyvärr inte verkar vara alltför ovanliga), faktiskt inte är av övergående art. Däremot står det att biverkningar som till exempel huvudvärk, trötthet, muskel- och ledvärk, stickningar, domningar, yrsel och allmän sjukdomskänsla ”försvinner vanligen inom 1-2 dagar utan behandling. Om de kvarstår, kontakta din läkare.” Vid mycket sällsynta biverkningar, till exempel neurologiska störningar, uppmanas patienten också att omedelbart kontakta läkare.

Många individer i olika åldrar, riskgrupp eller inte, geografiskt utspridda har drabbats. En del har blivit trodda av vården och Läkemedelsförsäkringen, många inte. Vissa har fått kämpa för att ens få till en inrapportering till Läkemedelsverket via vården. Det har varit av stor vikt att inte anmäla själv, då det inte läggs lika stor vikt vid anmälningar från privatpersoner.

Läkemedelsverket har vidare inte visat något intresse för uppföljning. Då drabbade personer rapporterat in igen för att påtala att de fortfarande har samma symptom, har de fått till svar att man inte står för behandling. De drabbade har bara hänvisats till vårdcentralen! Inte i enlighet med det som sades innan vaccinkampanjen påbörjades direkt! Eftersom vården står helt handfallen och inte kan erbjuda vare sig diagnos eller behandling, har många drabbade vänt sig till Läkemedelsverket igen. Vi vågar påstå att de flesta som vädjat om hjälp inte ens bemötts med ett svar från Läkemedelsverket. Patienterna hänvisas runt i en evig cirkel bestående av primärvården- Socialstyrelsen- Läkemedelsverket- Patientnämnden -Läkemedelsförsäkringen. Det samma gäller vården av patienten då personen skickas runt mellan olika instanser. Många symptom förklaras till och med som psykiska vilket är oerhört förnedrande! Många av dem som blivit sjuka var fullt friska och vid god psykisk och fysisk hälsa innan vaccinationen. Men att inte bli trodd, att inte få vård och behandling och tvingas leva med svåra biverkningar kan knäcka vem som helst.

Adjuvansen skvalen

Skvalen användes som immunstimulerande komponent för att få ett snabbt immunsvar. Det används inte i USA eftersom det visat sig ge allvarliga biverkningar i form av autoimmuna reaktioner. Varför i hela världen använder man detta i Sverige? Dessutom lade man bland annat till tiomersal (kvicksilver) och tokoferol, vilket blev till en vansinnig cocktail med förödande konsekvenser. Egentligen kunde man alltså förutse detta, ändå skulle framför allt barnen och de gravida – kanske till och med de med allergier och autoimmuna sjukdomar som reumatism – få denna spruta; helst två gånger! Och nu står man helt handfallen och har absolut ingen hjälp att erbjuda de som blivit sjuka.

När Läkemedelsverket i oktober 2011 gick ut med resultatet av sin registerstudie i Stockholm, och skrev att ingen ökad risk för autoimmuna sjukdomar hos vaccinerade individer föreligger, är det svårt att finna det trovärdigt. Man har studerat om fler i den vaccinerade populationen fått diagnos på autoimmuna sjukdomar än de som lät bli att vaccinera sig.

Svaret blir följaktligen: Nej, inte fler diagnoser. Vilket hån mot de drabbade. Många har fått höra av läkare att det med stor sannolikhet handlar om en autoimmun reaktion som inte går att diagnostisera! Vaccinet har triggat igång det egna immunsystemet som vänt sig mot den egna kroppen. Som man frågar får man svar heter det ju. Problemet är ju just att man inte kommit fram till en diagnos! Allt för att rädda sina skinn på bekostnad av människors svåra lidande.

Vi som var duktiga samhällsmedborgare och tog vaccinet drog en nitlott

Det verkar helt enkelt som om Pandemrix hos många orsakat odiagnostiserbara tillstånd som därmed också blir icke behandlingsbara och kroniska. Trots att det för individen kan innebära oförmåga att arbeta, gå i skolan och ha ett normalt socialt liv, och trots att Pandemrix lett till ett synligt eller osynligt handikapp i många fall, går det alltså inte att säga vad som hänt. Att en individ från att vara fullt frisk och fungerande, helt plötsligt inte fungerar i vardagen efter vaccineringen är inget att ignorera. För den drabbade går det helt enkelt inte att ignorera eftersom det påverkar så många områden i livet.Dessutom tvingas många numera till mer eller mindre tung medicinering med allt vad det innebär nu och i framtiden. Både vuxna och barn!

Vi finns och vi tänker inte hålla tyst!

Vi är en grupp människor som fått bestående biverkningar efter Pandemrix. Vi finns i alla åldersgrupper och i hela landet, och har hittat varandra tack vare en blogg som heter Livet efter sprutan. Detta har även resulterat i en sluten grupp med samma namn på Facebook. Många medlemmar har mycket liknande reaktioner och symptom. Vissa har fått diagnoser som narkolepsi, hypersomni, ALS, ME/CFS, Guillain- Barrés-syndrom och förvärrad reumatism, men många har alltjämt odiagnostiserade tillstånd, såsom MS-liknande symptom men ingen MS-diagnos, svåra allergiska pågående reaktioner, förvärrad allergi och cirkulationsrubbningar.

”Blåsor/sår i munnen, hormonrubbningar, svår nervsmärta, neurologiska symtom. Stelhet, förlamande trötthet/matthet, konstant eller växlande influensakänsla i kroppen, oförklarliga temperaturökningar, svåra kroniska smärtor, ansiktsförlamning, krampkänsla, en onormalt snabb fysisk och mental trötthet, synrubbningar och andra ögonsymptom, känselrubbningar, yrsel, balanssvårigheter, huvudvärk, tryck i bröstet/svårt att andas utan att ha astma. Illamående, svagheter/domningar i armar, ben och händer, motoriska störningar, oförmåga att gå, oförmåga att prata.”

Läkemedelsverket och Socialstyrelsen har orsakat detta lidande och tar inte sitt ansvar

Enligt läkemedelsförsäkringen är det så här:

”För att en läkemedelsskada ska anses föreligga är det inte tillräckligt att skadan kan ha orsakats av läkemedel, utan denna orsak ska vara mer sannolik än någon annan tänkbar förklaring.”

De personer som haft turen att få sina skador godkända har på sin höjd blivit erbjudna 10 000-15 000 kr i ersättning för en troligtvis livslång sjukdom eller skada. Självklart vill de drabbade ha medicinsk hjälp och chans att bli friska och få tillbaka sina liv som de var innan vaccineringen, hellre än denna ersättning. Formuleringen av villkoren talar väl sitt tydliga språk. Hur lätt är det att bevisa förhållandet även om de drabbade tveklöst vet vad som orsakat symptomen? Att man som drabbad känner sig liten och maktlös i detta är kanske inte så svårt att förstå. Lägg till alla dem som inte blir trodda av sjukvården, då man inte kan hitta felet och heller inte ge diagnos.

Vidare borde även de vaccinerade som haft turen att inte drabbas av biverkningar vara rasande med tanke på vilken risk de faktiskt blev utsatta för. Tänk alla föräldrar som inte vågade annat än att göra som myndigheterna i det närmaste krävde! Och utsatte det käraste de har för en otrolig risk, både födda och tydligen även ofödda barn. Vi förstår att det är lättare att skaka av sig detta om man nu faktiskt inte drabbats, men egentligen borde alla föräldrar och medborgare känna sig enormt svikna och reagera! Hur ska man kunna lita på myndigheternas rekommendationer i framtiden?

Det är hög tid att på allvar ta upp detta ämne till debatt! I den bästa av världar skulle Läkemedelsverket ha vänt på det hela och kört med öppna kort från myndigheternas sida istället. Om man vänder på steken kan man ju i stället gå ut till allmänheten med en lista på en rad symptom som man trots allt vet många fått av vaccinet, och uppmana vaccinerade individer att reflektera över om det är något de drabbats av i samband med vaccinationen men inte själva satt i samband. Då skulle man få rättvis statistik! I stället för att hitta orsak och behandling läggs nu energin och resurserna på att mörka så mycket det går. Vi som är drabbade är bara toppen av ett isberg, det är det ingen tvekan om. Livet kommer kanske för många att aldrig bli sig likt igen på grund av detta.

Vi vänder oss nu till Er då vi anser att detta måste tas på allvar och inte får gömmas undan. Svenska folket har rätt att veta vad vi blivit utsatta för. Det kommer troligen att visa sig i framtiden vilket dåligt experiment detta var. Kunskapen och insikten om hur det förhåller sig borde vara av stort allmänintresse. Vi har ju inte resurser att driva detta ensamma, varken ekonomiska eller personliga. Vi är trots allt sjuka människor som kämpat envist i drygt tre år nu, inte bara med att få igång debatten, utan även med att få rätt till behandling och vård, rätt till sjukpenning och ett erkännande från myndigheterna. Vi är mycket tacksamma om ni vill engagera er i detta ämne!

Här kan ni läsa medlemmarnas egna berättelser som belyser ämnet och ger en nyanserad bild av hur verkligheten faktiskt ser ut för de drabbade. Många är för dåliga för att ens orka skriva ihop sin historia. Det är hoppet om en förbättring och rätt hjälp som gör att vi faktiskt orkar kämpa på. Vi har inte något val!

Vänliga och hoppfulla hälsningar från oss,

Medlemmarna i ”Livet efter sprutan”

Över 700 fall av narkolepsi – en medicinsk tragedi

30 november, 2012 By Marina 3 Comments

Det som skett i spåren av svininfluensavaccinationen är en medicinsk tragedi, säger Göran Stiernstedt, chef på SKL (Sveriges Kommuner och Landsting). Stiernstedt anlitades som expert i samband med beslutet om massvaccineringen med Pandemrix 2009.

Text: Anna Jönsson/Källa: HD torsdag 29 nov

Över 700 fallav sömnsjukdomen narkolepsi tros ha samband med Pandemrixvaccinationen ute i Europa, varav ca hälften (374) är svenska. Nu i efterhand ångrar Stiernstedt beslutet. Han var tveksam redan när beslutet togs men uppmanade ändå svenskarna att vaccinera sig. Idag när vi vet konsekvenserna är han dock övertygad om att beslutet som togs var fel.

Annika Linde, statsepidemiolog, vill dock inte uttala sig huruvida beslutet var rätt eller fel. ”Då måste jag värdera 60 liv och 120 intensivvårdade mot de som fått narkolepsi, och den värderingen vill jag inte göra”, säger hon till SVT. En stilla undran från oss på vaccin.me är hur man kan veta att 60 liv och 120 intensivvårdade inte hade räddats respektive drabbats oavsett vaccinationen?

För att veta att 60 liv räddats måste man veta hur många liv influensan skulle ha skördat utan någon insats med vaccination, men det kan ingen veta – inte ens om man är statsepidemiolog. I tv för en tid sedan gick etablissemanget ut med att vaccinationen räddat 6 liv, nu har man helt plötsligt lagt på en nolla, vilket bevisar att man kan leka lite med siffrorna som man vill, beroende på hur man räknar.

En annan faktor som Annika Linde missar är att när svininfluensan slår till så är det naturen som bestämmer var och när den ska slå till. När samhället, det vill säga människorna själva, släpper lös ett vaccin så är det vi människor som bär skulden. Vi ska aldrig under några omständigheter acceptera att vissa människor bestämmer att det är okej att offra vissa människor till förmån för andra människor. Alla mediciner har biverkningar, vacciner än mer, eftersom de sprutas in i kroppen förbi alla skyddsbarriärer. Annika Lindes uttalande visar att hon tycker det är ok att våra barn får men för livet, offras, bara andra skonas. Vem är hon att avgöra det?

Tänk på att vaccinationer är en miljardindustri. Vems ärenden går egentligen Annika Linde om hon inte sätter våra barn främst?

Narkolepsibarnen har gjort sin stämma hörd genom att organisera sig och göra en gemensam sak av det skedda. Men tänk på alla dem som inte hörsammats, som inte lyckats få gehör hos läkare, som inte fått bekräftat sin skada och inte fått genomslagskraft i massmedia, utan i stället fortfarande lider i det tysta i hemmet. De som ännu inte vet att de själva kan rapportera in biverkningen här på läkemedelsverkets sida.

Stiernstedt efterlyser nu mer utredningar, helst ska det göras av en oberoende kommission. Han vill veta vad det var för krafter som låg bakom att Sverige tog ett beslut om massvaccinering, han är helt enkelt inne på själva beslutsfattandets mekanismer. Det kan vara på sin plats att fortsätta granska alla turerna kring massvaccinationen, för att lära inför framtida liknande situationer. Om de barn och ungdomar som fick narkolepsi efter sprutan säger Stiernstedt till SVT:

– Jag tycker det är en stor medicinsk tragedi och jag är säker på att den i framtiden kommer att stå i historieböckerna vid sidan om neurosedynkatastrofen.

Text: Anna Jönsson/Källa: HD torsdag 29 nov

Ångrar uppmaning till massvaccineringen, Expressen 28 november 2012 [Read more…] about Över 700 fall av narkolepsi – en medicinsk tragedi

Dr Ann-Charlotte Stewart debatterar om vaccin med smittskyddsläkare i radio P4

19 november, 2012 By Marina 2 Comments

Ska man våga vaccinera sig mot influensa efter alla rapporter om biverkningar som till exempel narkolepsi? En som slutat vaccinera sig och sin familj är doktor Ann-Charlotte Stewart som efter en avhoppad virusforskarkarriär numera ägnar sig åt alternativa terapier. Onsdagen den 14 november mötte hon smittskydds- läkaren Arne Runehagen i en debatt om att vaccinera eller inte.

Hör hela inslaget här 8 minuter in i programmet

Åttaåring sov 16 tim/dygn och ökade i vikt efter vaccination – ”Hon är i puberteten och dricker för mycket mjölk”, sa läkaren

21 oktober, 2012 By Linda Karlström 9 Comments

Vi är en familj som har en dotter som fått narkolepsi efter Pandemrix-vaccinationen. Det är verkligen en hemsk situation. Jag kan ta det så kort jag kan.

Mellan-dottern fick första sprutan av Pandemrix den 19 november 2009. Två veckor efter vaccinationen blev hon arg och trött, och drabbades av viktökning. Vi trodde det var det vanliga. Dotter 8 år. Växer, bråkar med mamma och syskon, skolan som oroar med mera. Den 12 januari 2010 fick hon andra vaccinationen. Två dagar senare åkte vi till vårdcentralen på grund av hennes viktökning, trötthet och humör. Då hade hon gått upp från 39 kilogram till 45 kilogram, sov dagtid klockan 14-18, nattetid klockan 19-07. På vårdcentralen tog man några prover. Svar: Inget fel. Dottern frisk.

Dottern fortsatte att sova och öka i vikt. I maj 2010 sov hon fortfarande 14-18 och 19-07, ibland mer. Vikten var uppe i 55 kg. Då fick vi äntligen träffa en barnläkare på ett större lasarett. Svar: Dottern äter för mycket mat. Ni måste sätta lås på kylskåpet. Hon går upp på nätterna och äter när ni sover.

Jag som förälder ville ha remiss till sömnlabb. Men svaret var att man måste vara 18 år. Jag tjatade mig till andra läkare. Fick i juni en remiss till barnneurolog på annat lasarett. Där sa överläkaren: Dottern dricker för mycket mjölk på dagarna i skolan och hon måste röra på sig mer. Det är vanligt att barn är trötta (skoltrötta) och sedan har din dotter kommit in i puberteten. Men se till att hon inte sover på dagarna och att hon inte äter fet mat.

Sommaren 2010 var en katastrof. Dottern var arg och irriterad dagligen. Hon ökade 1 kg i vikt per vecka. Hon sov till kl 10-11 på förmiddagen. Sov på eftermiddagen och somnade redan kl 19. Tvingade vi henne att vara vaken på dagen så blev hon arg och ilsken. Sedan somnade hon vid 17 istället.

Augusti 2010 kom jag i kontakt med några föräldrar vars barn hade liknande symtom. Det var narkolepsi. Nu tjatade jag ännu mer på läkarna och fick igenom ett MSLT (multiple sleep latency test) i Uppsala. Svaret kom efter fyra veckor (oktober): Troligen narkolepsi. Nu vägde dottern 62 kg och var 150 cm lång.

Nu ville läkaren ge Concerta direkt. Men jag ville veta säkert; är det narkolepsi eller inte? Jag ville att de skulle göra en lumbalpunktion på min dotter. (Orexinhalten är låg på dem som har narkolepsi.) Även där fick jag tjata mig till det. I november 2010 gjordes en till MSLT, och lumbalpunktionen (LP) fick vi genomförd i januari 2011. Svaret på LP kom i februari och orexinhalten var under 10 – normalt ska man ha 200.

Då var det klart. Diagnosen var narkolepsi. En livslång neurologisk sjukdom. Hon kommer att få äta medicin hela livet. Det finns ingen bot på sjukdomen.

Idag äter hon 81 mg Concerta och 20 mg Ritalin per dag och är bara 11 år. Jag är fortfarande i en bubbla. Ibland tror jag att allt bara är en mardröm. Allt blir bra. Ibland tänker jag att det kanske finns bot. Men när vi är med på narkolepsiföreningens familjeträffar och vi får föreläsningar av experter så går det upp för oss att denna sjukdom inte går över. Idag väger hon 68 kg och är 159 cm. Vikten går sakta uppåt och det finns inget att göra. Läkarna säger att hon äter för mycket.

Ska tilläggas att hon tränar 3 gånger i veckan (längdskidor, skidskytte och fotboll). Träning, tävling och matcher. Vi tvingar henne dit. Hon sover oftast till träning, tränar 1 timme och sover hem igen. Hon somnar i bilen efter 2 minuter. Hon har alltid tränat och ändå går hon upp i vikt.

Ja, oj vad mycket jag skrev. Men det är så tråkigt. Jag sitter ofta och gråter när jag är hemma. Ångrar mig att vi tog vaccinationen. Jag tvekade många gånger men bestämde mig samma dag. Jag vill att allt ska vara som vanligt. Fast det gått snart 3 år så gråter jag. (Tårarna rinner även nu.) Är arg, ledsen, förtvivlad, orolig, har ångest, ja allt man kan komma på. Det är tur att jag är med i narkolepsiföreningen i Sverige. En förening som startades av oss familjer med drabbade barn. Räddningen är årliga träffar och vårt mejlnät.

Vi har varit till en kinesiolog som utfört BARS på Rebecka. Hon har blivit piggare och älskar att åka dit. Men denna behandling får vi i Borlänge (15 mil enkel resa). Har inte tid och pengar att åka dit ofta.

Jag törs inte ge något av barnen några vaccinationer mer. (De andra barnen är 6 och 13 år.) Har stått över vanlig 5 års-spruta, stelkramp, Gardasil. Törs helt enkelt inte. Jag har ångest bara jag ser en spruta komma nära mig och mina barn. Men oj vad läkarna har blivit arga!

Text: Helena Arwidson

Jag drabbades hårt av influensavaccinet

16 oktober, 2012 By Marina 8 Comments

Nu är det dags igen med nya vaccinationer inför en ny influensavåg. Svenska läkemedelsverket har köpt in vaccin för 1,5 miljarder svenska kronor. Detta skall enligt Läkemedelsverket genomföras under hösten med nya vaccinationer, fastän vi blev drabbade så hårt förra gången med hemska kroniska biverkningar.

Barnen och ungdomarna som fick narkolepsi har erbjudits 70 000 kronor per individ, men med ett stort men, då får de underteckna ett avtal om att inte driva någon rättslig process mot myndigheterna. Hur tolkar man sådant, jo att vi lever i ett väldigt ruttet samhälle.

”Vi andra som då har fått kroniska neurologiska biverkningar, vi är bara som de inbillade sjuka. Vi har massor med bevis, men alla myndigheter sticker huvudet i sanden och försöker trötta ut oss.”

Jag bara varnar alla tänk efter före innan ni tar årets influensaspruta, jag själv ångrar varje minut och sekund att jag tog detta vaccin i december 2009. Jag har förlorat mitt tal, kan inte svälja vanlig mat, får all min näring genom en sond numera. Mina muskler i nacken är delvis försvunna, detta gör att jag inte kan hålla mitt huvud upprätt längre. Plus att min vänstra arm nu också börjar bli förlamad. Jag har fått min diagnos, ALS . Så ser livet ut för mig i dag och tyvärr många med mig. Vi har till och med medlemmar i gruppen som inte har fått någon diagnos än, detta är tre år sedan som vi fick giftet insprutat i våra kroppar. Läkarna står fortfarande totalt hjälplösa. Men som tur är har vi bildat en grupp där vi stöttar varandra. Hur stort mörkertalet är sedan, detta kan vi bara gissa.

Insändare i Trelleborgs Allehanda

Finland stoppar årets säsongsinfluensavaccin till barn och unga – Sverige fortsätter vaccinera

12 oktober, 2012 By Linda Karlström 3 Comments

Finska forskare har nu klarlagt orsaken till varför vi inte sett någon förhöjd förekomst av narkolepsi i Kanada, trots att landet använde ”samma” svininfluensavaccin som Finland och Sverige. Svaret är att det inte var samma vaccin. Skillnaden ligger i de viruslika partiklarna. I onsdags (10 oktober 2012) meddelade finska THL att årets säsongsinfluensavaccin Fluarix innehåller samma viruslika partiklar som Pandemrix. Därför ska inga personer under 65 år vaccineras med Fluarix.

Text: Linda Karlström

Vaccinförespråkarna har alltid lyft fram argumentet att ingen i Kanada insjuknat i narkolepsi trots att man vaccinerade miljontals människor där. Därför ansågs Pandemrix vara ett säkert och effektivt vaccin. ”Experterna” kunde sedermera gömma sig bakom parollen ”ingen kunde förutspå detta” då narkolepsiskandalen blev ett faktum. Det märkliga är dock att vaccinskeptikerna kunde förutspå en katastrof. Varningstecknen fanns överallt för den som kunde och ville se.

Nu har vaccinskeptikerna åter en gång fått rätt. I åtskilliga diskussioner där Kanada nämnts, har vaccinskeptikerna påpekat att det inte var samma vaccin som användes där. Nu först anses detta faktum vara vetenskapligt konstaterat. Arepanrix, som användes i Kanada mot svininfluensa, har en annan antigenblandning än Pandemrix. Antigenblandningarna består av viruslika partiklar som alltså är immunologiskt olika i de båda vaccinerna.

Det stora problemet är att årets säsongsinfluensavaccin Fluarix, som tillverkas av GlaxoSmithKline, har samma viruslika partiklar som Pandemrix. Därför fruktar finska Institutet för hälsa och välfärd (THL) att detta vaccin kan utlösa en ny våg av narkolepsi. Stora mängder har redan köpts in till både Sverige och Finland, men i Finland är det nu bara personer över 65 år som får vaccineras med Fluarix. THL åberopar försiktighetsprincipen – något som inte tycks vara aktuellt i Sverige. Nils Feltelius, docent på svenska Läkemedelsverket, menar istället att man bör vänta på den brittiska läkemedelsmyndighetens granskning av de finska resultaten. Och under tiden finns inga skäl att vara försiktig.

Är detta början till ett nytt vaccinfiasko? Det återstår att se. Anmärkningsvärt är dock att de svenska myndigheterna än en gång väljer att ta det osäkra före det säkra, trots att de redan blev ordentligt brända för tre år sedan. Även om man frestas att berömma de finska myndigheterna i denna fråga, kan man starkt ifrågasätta deras beslut att bara rekommendera vaccinet till personer över 65 år. Varför inte dra in vaccinet helt? Är inte pensionärer lika värdefulla som barn och unga? Gör det inte så mycket om de äldre får narkoleptiska symtom? THL motiverar sin ståndpunkt med att man inte känner till några bekräftade fall av narkolepsi hos personer över 65 år. Detta betyder dock inte att inga sådana fall har rapporterats! Både i Finland och Sverige är det alltjämt en stor del narkolepsifall som rapporterats men inte hunnit bli bekräftade.

Försiktighetsprincipen tillämpas tydligen väldigt godtyckligt.

Text: Linda Karlström

Källor:

THL ger reviderade instruktioner om säsonginfluensavaccination

Finland stoppar vaccin – men inte Sverige

Svininfluensavaccin orsakar narkolepsi. Vet du varför?

4 oktober, 2012 By Marina 22 Comments

Du har hört att svininfluensavaccin orsakar narkolepsi men vet du varför? Här är förklaringen till vad som orsakar det och varför det händer. Den värsta delen är dock att narkolepsi sannolikt bara är början.

Detta är en sammanställning av artikeln ”How the Flu Vaccine Causes Narcolepsy”, översatt av Carina.

Skrämmande nyheter har nyligen visat att influensavaccination i Sverige och Finland orsakar narkolepsi hos barn. Den Europeiska smittskyddsmyndigheten (ECDC) har gjort en grundlig och mycket försiktig studie av utbrottet och rapporterar att det faktiskt är ett resultat av vaccinet.

Två faktorer har betydelse för att förklara varför dessa två länder hade så allvarliga utbrott av narkolepsi. En är att deras vaccinationstäckning hos barn var exceptionellt hög, i själva verket betydligt högre än i något annat europeiskt land. Det andra är att varumärket som användes var Pandemrix, tillverkat av GlaxoSmithKline (GSK).

Narkolepsi är en autoimmun sjukdom. Det orsakas av att immunsystemet aktiverar hypotalamusceller som utsöndrar hormonet hypokretin, vilket i sin tur hjälper till att kontrollera vakenhet och sömn.

Pandemrix innehåller adjuvans AS03. Den aktiva ingrediensen i AS03 är skvalen. Det är känt för att orsaka autoimmuna sjukdomar när det injiceras.

Skvalen låter oskyldigt och däri ligger dess fara. Du kan äta det utan att ta skada. Du kan smörja det på din hud med god effekt. Det fungerar som en antioxidant och är en föregångare till en annan substans, kolesterol. Det kan även bidra till att förebygga cancer. Skvalen finns i många livsmedel, bland annat hälsosamma oljor av oliver, palmer, amarant och hajlever. Det oskyldiga övergår dock till farligt när det injiceras.

Att vacciner injiceras är ingen tillfällighet. Själva injektionen uppfattas som en skada och kroppen reagerar snabbt på skador, både med att starta en läkningsprocess och med att ta itu med främmande ämnen. Problemet är att i stort sett vad som helst som injiceras kan ses som ett främmande ämne, inklusive saker som normalt finns i kroppen.

Det faktum att skvalen är en normal kroppssubstans är problemet. Genom att injicera det ser immunsystemet det som en fiende och behandlar det som en antigen. Därför kan skvalen utlösa en process som resulterar i skapandet av antikroppar mot det.

När immunsystemet skapar antikroppar mot en substans som normalt finns i kroppen, kommer detta ämne att angripas och förstöras. Det är definitionen av en autoimmun sjukdom. Skvalen ses som en fiende men denna fiende existerar i hela kroppen och är en komponent involverad i många funktioner.

Att det var just narkolepsi hos barn som skulle bli den första autoimmuna sjukdom som noterades, som ett resultat av dessa injektioner, var inte förutsägbart. Emellertid bör det faktum att det skulle uppstå en autoimmun sjukdom inte komma som en överraskning. Det var en given situation. Den enda verkliga frågan är nu bara hur mycket mer autoimmuna sjukdomar som kommer att synas.

Gary Matsumotos bok Vaccine A beskriver autoimmuna sjukdomar som orsakades av skvalen i det experimentella mjältbrandsvaccinet under det första Gulfkriget. De faror skvalen utgör är väl kända. I själva verket har de varit kända i decennier, ända sedan framtagandet av Freunds adjuvans. En adjuvans har som avsikt att öka aktiviteten hos immunsystemet så att en tillräckligt stark respons på en svag antigen kan utvecklas och skapa antikroppar mot antigenet. Freunds adjuvans är mycket effektiv på att göra det. Men den är också mycket effektiv på att orsaka antikroppar mot sig själv. Problemet är att den primära ingrediensen i Freunds är en olja som även finns i människokroppen. Resultatet kan bli att en stor mängd autoimmuna sjukdomar uppkommer, inklusive reumatoid artrit och multipel skleros samt allergisk aspermatogenes (blockering av bildandet av spermier som resulterar i sterilitet), allergisk neurit och allergisk uveit (resulterar i blindhet).

Man insåg därför snabbt att Freunds adjuvans endast hade ett användbart syfte: att skapa autoimmuna sjukdomar hos djur, så att de kan användas i laboratorietester. Detta är i själva verket hur autoimmuna störningar skapas rutinmässigt för att studera behandlingsmetoder. Däremot har den misär och det lidande som djur genomgår resulterat i insikten om att det är oacceptabelt grymt att utsätta dem för det – även om det fortsätter att hända.

Anledningen till att Freunds är så förödande är att det innehåller en olja precis som stora delar av kroppen. Skvalen är också en olja. I tidiga tester fann man att skvalen, liksom Freunds, var exceptionellt bra på att trigga igång ett immunsvar. Men precis som Freunds visat sig trigga igång antikroppar mot sig själv, hände samma sak med skvalen. I själva verket kan det vara ännu farligare än Freunds!

Det finns ytterligare betydande problem vid vaccinutvecklingen. Detta problem har lösts genom användning av en stark adjuvans. Aluminium har använts i årtionden men kan inte jämföras med verkan från skvalen, eller av Freunds, för den delen. Fram tills för några år sedan var alla vaccinationer gjorda av antingen dödade bakterier eller virus samt från levande försvagade sådana. Båda metoderna är tidskrävande, dyra och riskabla vilket gör vacciner till en mindre effektiv metod för att göra vinster.

Med rekombinant DNA-teknik (DNA-molekyl som framställts på konstgjord väg av DNA från olika källor) ändrades den bilden dramatiskt. Genom denna teknik kan massiva mängder antigener skapas både snabbt och billigt. Istället för att använda hela virus eller bakterier som antigener, skulle bara bitar av dem användas. Nackdelen var dock att dessa vacciner tenderade vara mindre effektiva. Därför kräver de en starkare adjuvans. Men det finns inte många tillgängliga. Freunds är inte tillåtet. Aluminium fungerar men är inte tillräckligt bra för denna teknik. Det enda som fungerar och får användas är skvalen.

Därför vill Big Pharma ha skvalen. Och det är därför det användes i svininfluensavacciner; GSK:s Pandemrix och Novartis’ Focetria. Pandemrix är det som användes i Sverige och Finland. På toppen av det hade de två länderna hög täckning bland barn, betydligt mer än i andra europeiska nationer.

En epidemi av den autoimmuna sjukdomen narkolepsi hos barn är resultatet efter användandet av skvalen i Pandemrix. Men vi måste fråga oss om detta bara är den första omgången av autoimmuna sjukdomar som dessa barn kommer att drabbas av. Autoimmuna sjukdomar kan ta tid att manifestera.

I efterdyningarna av Gulfkriget utvecklades ett nytt och förödande syndrom bland stora mängder, kanske tiotusentals, av amerikanska och brittiska soldater. Många insjuknade snabbt men ytterligare symtom utvecklades under åren. Såsom beskrivs i Vaccine A, var dessa autoimmuna sjukdomar förödande. Lupus erythematosus (SLE) som innebär att immunförsvaret blir hyperaktivt och attackerar den egna vävnaden, var i fokus. I ett fall som beskrivs av Matsumoto, dog den unge mannen eftersom hans egen hud uppfattades som fienden och attackerades till den grad att nästan ingen hud var kvar. En annan ung mans lillhjärna, den del av hjärnan som styr musklerna, attackerades av hans autoimmuna system. Dessa var dock inte de enda problem eller diagnoser men de hade alla en sak gemensamt: de var ett resultat av hur det autoimmuna systemet attackerar skvalenliknande partiklar i kroppen.

Pandemrix innehåller skvalen. Vi vet nu att det har orsakat ett utbrott av narkolepsi i Sverige och Finland, vars like aldrig tidigare setts. Var ska det sluta? Vilka andra sjukdomar kan utvecklas? Vad blir det av de barn som fått detta förödande giftiga ämne?

Vi vet inte. Det enda som är säkert är att vi kommer få reda reda på det, precis som med Gulfsyndromet. Regeringar, Big Pharma och Big Medicine kommer säkert försöka mörka det, precis som de fortfarande gör med Gulfsyndromet. Men sanningen kommer så småningom ut. De enda frågorna är den exakta formen av autoimmun dysfunktion och hur många människors liv som kommer bli förstört.

Läs mer:

Ett dokument från EMEA (European Medicines Agency) avslöjar att GlaxoSmithKlines prövningar av vaccinet pandemrix visar att det är mycket vanligt med biverkningar

Skvalen: Den ruskiga hemligheten bakom svininfluensavaccin avslöjad

Injektionen gjorde mig sjuk – testet är oansvarigt

Efter Pandemrix: ”Min livslust har försvunnit totalt!”

29 augusti, 2012 By Linda Karlström 19 Comments

Jag har alltid varit skeptisk mot olika mediciner, kemikalier överlag, och försökt undvika dessa så gott jag kunnat. När media skrek ut om den livshotande svininfluensan så tog jag självklart det hela med en nypa salt. Media förstorar alltid nyheter och diverse händelser. Jag var väl medveten om att ett flertal avlidit av denna influensa, men stod stark vid att inte vaccinera mig. Eftersom jag då var en frisk 17-åring som alltid haft ett extremt starkt immunförsvar så såg jag ingen anledning till att jag inte skulle klara av en influensa – om jag ens skulle bli smittad vill säga.

Men jag var som sagt bara 17 år, vilket var en stark anledning till varför min mor så gärna ville att jag skulle vaccinera mig. Jag var inte myndig, och precis som de flesta mödrar så ville hon inte ta risken att förlora sitt barn. Även om jag inte trodde på allt media sa, så ansåg hon att de få dödsfallen ändå var det som fick bägaren att rinna över. Jag förstår henne självklart att hon lät mig vaccineras mot min vilja, trots att jag alltid haft en stark fobi för sprutor.

Det värsta jag upplevde dagarna efter sprutan, som jag tog den 19 november 2009, var lite feber och att armen ömmade. Jag klarade mig bättre undan biverkningar än mina vänner som också vaccinerat sig. Det var åtminstone vad jag trodde då.

I början av januari började jag praktisera på en lågstadieskola, efter att jag hoppade av medialinjen för att i stället studera på naturlinjen hösten 2010. Jag började känna mig trött mitt under dagen, somnade när jag ritade teckningar till barnen och när de läste för mig. Först trodde jag att det berodde på att jag försökte sluta röka, och endast rökte 3-4 cigaretter om dagen.

Självklart skämdes jag över detta och ville inte visa min trötthet som jag trodde var självförvållad, och låste därför in mig på olika toaletter för att ta mig en tupplur och bli piggare. Men det blev jag inte.

Under vintern 2010 besökte jag vårdcentralen och tog blodprov – nålar är som sagt inte min grej, men eftersom jag tidigare alltid haft problem att somna på kvällarna och även fått sömntabletter utskrivna, så kändes det lustigt att jag var så trött. Mina värden var utmärkta, inte ens järnvärdet var lågt som det ofta är hos kvinnor. Min läkare drog slutsatsen att jag antagligen hade någon infektion i kroppen, en förkylning som inte riktigt brutit ut.

Månader gick, sommaren kom, men jag var fortfarande lika trött. Vid detta laget hade jag testat ett flertal uppiggande drycker såsom Mivitotal och Berocca Boost. Ingenting fungerade.

Hösten 2010 började jag utbildningen på den naturvetenskapliga linjen. Det kändes dumt att jag hela tiden somnade på lektionerna. Jag hängde inte med alls, och att få betyget godkänt på diverse prov sänkte verkligen min självkänsla eftersom jag alltid strävat högt, och fortfarande gjorde det. Min frånvaro ökade med tiden, jag orkade inte gå till skolan när jag hela tiden var dåsig och trött, när synen alltid var suddig och grumlig på grund av tröttheten. Jag var orkeslös, trots att jag sov hela tiden. Denna höst tog jag ytterligare blodprover, men utan resultat. ”Utmärkta prover”, sa de.

Diskussionen om narkolepsi kom upp, och när jag läste om det så kändes det verkligen som att jag funnit svar på mina frågor. I november 2010 bad jag min läkare skriva en remiss till någon specialiserad läkare, vilket han av någon orsak missuppfattade. I januari 2011 ringde jag upp honom och frågade varför jag inte fått någon kallelse, men tydligen hade han tolkat det som att jag skulle avvakta. I mars ringde jag igen, och då hade han glömt bort att skicka remissen. Rätt otroligt att vi ens betalar skatt för denna komplexa sjukvård vi har. Tre månader senare fick jag en tid hos en neurolog, när jag tyvärr var bortrest 50 mil hemifrån och sommarjobbade. Jag städade kontor, och arbetet var inte så fysiskt krävande. Men självklart somnade jag under lunchrasterna vilket blev ett lite större problem.

Hösten 2011 fick jag träffa neurologen, som först skulle utreda mig för sömnapné. Jag fick min hypofys röntgad, plus att jag även fick göra ett EEG. Under EEG:t så skulle jag under en hel dag, med två timmars mellanrum, ligga på en säng med elektroder på huvudet och försöka somna inom 20 minuter. Detta upprepades runt 5 gånger, och jag hade ju inte några problem att somna direkt …

I januari 2012 sökte min neurolog mig, och jag fick åka ner på ett möte. Då fick jag reda på att jag drabbats av narkolepsi, vilket jag i princip vetat sedan en bra tid tillbaka. Att få ett namn på vad som förändrat mitt liv över någon månad kändes skönt. Jag fick en förklaring på varför jag var trött.

Det skönaste var att jag fick bekräftat att det trots allt inte bara är en inbillning. Väldigt många runt omkring mig anklagade mig för att endast inbilla mig att jag var trött och sjuk, och att kroppen reagerade på någon sorts placeboeffekt utifrån vad jag trodde. Jag fick Modiodal utskrivet, med en dos på 1 tablett/dag. Detta fungerade självklart inte, utan jag trappade upp till maxvärdet som jag även ligger på idag. Men jag kan inte direkt påstå att medicinen är bra. Den fungerar ju lite, hindrar mig från att somna okontrollerat (oftast), men jag är fortfarande onormalt trött.

Jag lider inte av kataplexi. Jag har en rätt mild grad av narkolepsi, vilket är en fördel eftersom jag får köra bil. Detta undviker jag dock när jag är som tröttast. Men att inte ha grav narkolepsi har även sina nackdelar. Vissa har pratat bakom ryggen på mig, sagt att jag använder sjukdomen som en ursäkt för att inte behöva gå på lektioner. Till och med min kille, som har utländskt påbrå, har sagt att tröttheten endast är något som jag inbillar mig. Allt sådant gör så ont när man förr alltid varit så pigg, och helt plötsligt är trött. Dåsig. Borta.

Det som skrämmer mig mest just nu är att jag kommer att leva med det här i resten av mitt liv. Jag minns inte hur det kändes att vara pigg. Jag minns inte hur länge sedan det var som jag inte behövde tvinga mig själv att resa mig ur sängen på morgonen. Min livslust har försvunnit totalt, och även om jag har förändrat mig helt genom att bli en hälsosam människa som motionerar var dag, äter sunt osv, så blir jag inte piggare eller gladare. Jag har svårt att tro att någon utomstående verkligen förstår mig, för jag vet själv att jag aldrig någonsin har varit så här trött förut. När jag når ”toppen” av min medicinering så är jag sjukt mycket tröttare än vad jag brukade vara förr efter att ha dygnat och varit vaken i mer än 24 timmar i sträck.

Folk säger att de tycker synd om en, att de förstår. Men så är det inte. De kommer aldrig att förstå vad en narkolepsidrabbad människa går igenom. Att ständigt vara trött, dåsig, yr … Det tär på en. Jag orkar inte någonting längre. All min energi går till att orka med dag efter dag, för om jag tänker längre fram än så känns allt så hopplöst. Att veta att jag kommer vara sånhär varenda dag i resten av mitt liv, bara för att jag vaccinerade mig med ett vaccin som inte blivit testat innan, är oerhört knäckande. Detta är resultatet av att media skrämde upp en stackars mor som var rädd att förlora sin dotter, men som nu har en ångest värre än allt annat på denna jord.

Var vaken i en eller två dagar, snurra sedan fort runt 20 gånger, gnugga samtidigt ögonen hårt och tryck sedan händerna hårt mot huvudet så att du känner ett tryck. Då vet ni hur jag är när jag är pigg, för det är nog den bästa förklaringen jag kan komma med.

Jag är en ung kvinna på 20 år, som måste sova middag minst 2 gånger om dagen för att fungera. Som ständigt tvingas nonchalera kroppen som alltid skriker efter sömn. Jag får dagligen stå ut med tröttheten och att käka en medicin som inte hjälper. Samtidigt har jag en läkare som inte vill skriva ut bättre medicin eftersom den är beroendeframkallande. Nu under hösten 2012 så har jag påbörjat mitt sista år på den naturvetenskapliga linjen, och trots att jag gått halva utbildningen utan medicinering så har jag hyfsat bra betyg ändå. Jag är trött på allt och har tappat livsgnistan.

Jag ser ingen som helst mening med livet, när man ändå är lika förbannat borta varje morgon man stiger upp. Det är inga självmordstankar jag har, jag är bara så oerhört trött på att vara trött. Allt jag vill är att få stiga upp en morgon och vakna upp ur den här mardrömmen. Att slippa dålig balans, okoncentration, orättvisa, och framför allt trötthet. Jag vill kunna gå ut och festa som alla andra utan att somna, jag vill kunna gå på bio tillsammans med min kille och faktiskt se slutet av filmen.

Detta är tyvärr något som narkoleptiker får bortse från. Vår verklighet är så långt ifrån perfekt, att världens uslaste liv känns som en dröm. Rikedomen och lyckan att känna sig pigg, att känna sig alert. Det är det jag saknar.

Ellen