Linda Karlström

Hösten 2009 hade Jakobstads svenska arbetarinstitut (Arbis) i Österbotten, Finland, tagit med ett vaccinkritiskt heldagsseminarium i sitt kursutbud. När dåvarande social- och hälsovårdsdirektör Pehr Löv fick reda på detta tvingade han rektorn för Arbis att annullera hela seminariet, trots att många redan anmält sig. Han påpekade att en offentlig organisation som sponsoreras av statliga pengar inte får framföra kritik mot vacciner. Detta väckte stor debatt i Jakobstad med omnejd. Nedanstående artikel av Linda Karlström publicerades i Österbottens Tidning den 22 september 2009 och är alltjämt aktuell.

Text: Linda Karlström

Fredagen den 18 september 2009 kunde vi läsa i ÖT att Pehr Löv stoppat ett arbisseminarium som informerar om de risker och biverkningar som finns i samband med vaccination. Sven-Olof Jakobsson har ett talande inlägg i debatten dagen efter, och nu vill jag också höja rösten. Finland har i dagsläget köpt in 5,3 miljoner doser svininfluensavaccin för 37 miljoner euro. Det är våra skattepengar. Har vi som betalar kalaset inte rätt till information om vad pengarna används till och vilken nytta vi har av de inköpta produkterna?

Är det inte konstigt – när man ska köpa ett nytt hus, en ny bil eller en resa uppmanas man att ta reda på fördelar och nackdelar med olika alternativ, för att slutligen kunna göra ett genomtänkt och klokt val som man i framtiden kan stå för.  Alla livsmedel måste förses med en exakt innehållsförteckning för att vi konsumenter ska kunna göra medvetna val då vi handlar och undvika eventuella allergiska reaktioner. Idag har det till och med blivit en trend att noggrant studera vad maten innehåller, och ju mindre tillsatser desto bättre. Men när det gäller något som ska injiceras rakt in i kroppen på oss själva och våra barn, då tycks det inte alls vara viktigt att känna till innehållet. När det handlar om det värdefullaste vi har – nämligen den egna hälsan – då förväntas vi dansa som marionettdockor i händerna på det skolmedicinska etablissemanget. Då ska vi inte utreda för- och nackdelar. Den som undrar tystas ner.

Hur många är det egentligen som vet att vacciner innehåller aluminium, kvicksilver, formaldehyd, lösningsmedel, kylarvätska, natriumglutamat, färgämnen, antibiotika samt blod och vävnad från döda djur? För att nämna bara några exempel. Hur många är det som vet att det etylkvicksilver som finns i en enda dos av svininfluensavaccinet räcker för att åstadkomma obotliga skador hos foster och barn, om man får tro Maths Berlin som är professor i miljömedicin och en av världens ledande kvicksilverforskare? Hur många är det som vet att vacciner rutinmässigt används i laboratorier för att framkalla hjärnskador och autismliknande beteenden hos försöksdjur?  När sedan spädbarn drabbas av exakt samma skador efter en vaccinering förnekas allt samband. Då Arbis som språkrör och kunskapsforum erbjuder ett faktafyllt seminarium om detta, får det skolmedicinska etablissemanget stora skälvan och utövar sin makt för att stoppa det hela. Dessutom livligt åberopande att man begärt ett utlåtande från Institutet för hälsa och välfärd – allt för att understryka (den imaginära?) auktoriteten. Jag tycker det luktar öststatscensur lång väg.

Vad är det egentligen Pehr Löv med kolleger är så rädda för? Att folk ska sluta vaccinera sig? Det kommer de bara att göra om nackdelarna överväger fördelarna. Om nu skolmedicinare är så säkra på vaccinets alla fördelar så har de väl knappast något att frukta? Eller kan det månne vara så att de innerst inne vet att vacciner inte skyddar mot sjukdomar, eftersom det inte finns en endaste studie, inte en enda seriös forskningsrapport som bevisar vacciners effektivitet och säkerhet. Däremot finns det talrika studier som avslöjar vaccinbluffen. År 2006 publicerades i Cochrane-databasen en systematisk sammanställning av 51 separata studier omfattande en kvarts miljon barn och deras respons på influensavaccin. Resultatet blev att vaccinet inte gav bättre skyddseffekt än sockerpiller, det vill säga lika många vaccinerade som ovaccinerade insjuknade. I USA infördes obligatorisk vaccinering mot kikhosta år 1978, och strax ökade sjukdomen med 300 procent. Samma sak hände med dödsfallen i Sverige när kikhostevaccineringen återupptogs år 1996 efter 15 års uppehåll. Då fick för övrigt 46 barn sätta livet till när vaccinet testades, trots att etablissemanget räknat med ”bara” 20 döda.

Men vacciner inbringar årligen miljarder till läkemedelsindustrin och det finns därmed ett uppenbart incitament till faktaförvanskning. Det är också allmänt känt att många läkare erhåller provision från läkemedelsbolagen och bjuds på allehanda trevliga tillställningar.

Det finns försök att ta fram vacciner mot olika slags allergier, högt blodtryck, canceråterfall m.m. Men varför görs i så fall inga försök att ta fram vacciner mot exempelvis Denguefeber och afrikansk TBC som skördar så otroligt många människoliv varje dag? Kan det månne bero på att det inte finns några pengar att tjäna hos en fattig befolkning? Den som tror att läkemedelsbolagen och vaccintillverkarna värnar om folkhälsan har blivit grundlurad. Det enda som ligger i deras intresse är att tjäna pengar, och det gör de inte så länge människorna hålls friska.

Jag hälsar Pehr Löv med kolleger hjärtligt välkomna på seminarium för att lära er mer om de risker och biverkningar som finns i samband med vaccinationer! Ni kan ta det som en fortbildningsdag.

Text: Linda Karlström

Fotnot: Seminariet övertogs i privat regi av Linda Karlström. Pehr Löv med kolleger deltog inte.