Vaccin & biverkningar

– Artiklar, analyser och reportage om vaccinrisker

BERÄTTELSER

Dödlig injektion: ”Min dotter genomled alla helvetets kval medan vaccinet angrep hennes immunsystem”

By 12 Comments

Idag är det min dotters sextonårsdag. Vi kommer inte att fira den. I stället tänder jag ett ljus, och när jag blåser ut det ska jag önska mig en sak till minne av min dotter. Min önskan är att alla mödrar över hela världen förser sig med kunskap tillräcklig för att kunna fatta välinformerade beslut, så att de kan förhindra onödiga tragedier. Och så att de kan besparas min smärta.

Text: Christine Colebeck  / Svensk översättning: Anna Wahlgren

Efter 41 veckors graviditet kom Laura Marie till världen den 27 juli 1986. Hon var en helt perfekt, frisk liten baby. Hemma välkomnades vi av släkt och vänner, som ivrigt väntade på att få möta den nya familjemedlemmen. De överöste henne med så många söta, rosa små klänningar, att vi skrattade och sa att hon förmodligen aldrig skulle hinna använda dem alla under en livstid.

Livet förändrades fullständigt. Nu handlade det om vagnpromenader i parken, hälsa på vänner, byta blöjor, nattamma och att shoppa ännu fler rosa klänningar… Vi var föräldrar nu, vi hade en familj, och vårt barn var fullkomligt perfekt.

Jag tog Laura till flera babykontroller hos min barnläkare, en älskvärd, vänlig äldre kvinna. När Laura blivit tre månader var doktorn mycket nöjd med hennes utveckling och viktuppgång. Hon vaccinerade henne med DPT och OPV (difteri, kikhosta, stelkramp samt polio). Jag ställde inte ens några frågor. Alla mina vänners barn hade ju fått samma vaccin, och det var ju självklart att alla ”goda mödrar” skulle vaccinera sina barn för att skydda dem. Jag lämnade barnläkarmottagningen och gick hem.

Laura var orolig och skrek, vilket var ovanligt. Hon grät hela vägen hem i vagnen. När vi kom hem märkte jag att hon hade kissat så mycket att hon vätt ner hela vagnen. Hennes gråtande övergick i höga, ihållande skrik, och hon fick feber. Benet där hon injicerats svullnade upp, blev rött och kändes hett. Jag ringde till barnläkaren, som sa att detta var ’normalt’. Hon tyckte jag skulle ge henne Tempra (liknande Alvedon, övers. anm). Jag gav henne barntempra och kände mig bättre till mods. Barnläkaren hade ju försäkrat mig om att allting var som det skulle.

Men Laura fortsatte skrika, och nu kunde jag inte längre trösta henne. Varenda instinkt i mig sa att detta inte alls var normalt. Men jag var ung, det var mitt första barn och jag litade på doktorn. Jag kunde inte ens ta Laura i famnen – hon skrek som besatt så fort hennes ben berördes, vilket tycktes orsaka henne en förfärlig smärta. Till slut la jag henne i den gungande vaggan, där hon grät sig till sömns. Då blev jag lättad. Tempran verkade, doktorn måste ha haft rätt! Jag började känna mig dum för att jag hade varit så orolig. Men kort därefter vaknade Laura och började skrika igen. Hela eftermiddagen skrek hon och sov, skrek och sov om vartannat.

Hon ville inte äta. Hon hade ingen aptit, och ingenting kunde få henne att sluta skrika. Till slut var det sängdags, och hon grät förtvivlat i sin spjälsäng tills hon somnade. Hon hade aldrig fått skrika sig till sömns förut. Jag kände mig hemsk som lät henne göra det, men tog jag upp henne och försökte hålla henne i famnen skrek hon bara ännu mer.

Min man kom hem från jobbet, och jag berättade för honom om allt som hänt under dagen. Laura sov nu gott i sin spjälsäng. Vi var båda lättade över att hon verkade må bättre och beslöt oss för att inte oroa oss… Jag borde ha oroat mig!

På morgonen vaknade jag och insåg bestört att min man hade försovit sig. Omedelbart visste jag att något var fel, något annat och mer. Jag sprang bort till spjälsängen i en känsla av fasa. Laura såg inte ut som hon skulle. Jag stängde ögonen hårt och öppnade dem igen, i förhoppningen att jag bara hade drömt. När jag såg på henne igen var hon livlös. Hon var död!

Jag kom i chock. Allt som hände sedan är ett virrvarr, en dimma. Jag minns att jag rörde vid henne och hon var varm. Mycket varm. Jag skrek åt min man att ringa 911.

Jag stod och såg på medan han gjorde hjärt- och lungräddning. Min kropp var stel, jag kunde inte röra mig. Förgäves försökte han återuppliva vårt barn. Han ropade till mig att öppna för sjukvårdarna, och jag förpassades tillfälligt tillbaka till verkligheten och gick och öppnade dörren. Jag kunde röra mig men inte tala. Jag bara stod där och skakade stumt på huvudet och kände mig fullständigt hjälplös, medan horder av vårdpersonal, poliser och brandmän rusade förbi mig in i vårt hem. Jag grät inte, jag ville bara skrika åt dem att lämna vårt barn i fred. Hon låg på golvet och de bearbetade häftigt hennes lilla kropp där i den gulmålade barnkammaren med clowner på tapeterna. Jag stod där och bad i mitt tysta huvud att de måtte lämna henne i fred och ge sig av från hennes sovrum, så att jag kunde få vakna upp ur denna mardröm.

Sedan hörde jag någon säga att det fanns en svag puls, och en strimma av hopp genomfor mig. Någon rusade iväg med henne till ambulansen. Det var då brottsundersökarna tog oss avsides och började fråga ut oss. De ansåg att jag och min man skulle förhöras i skilda rum. Jag förstod genast att de misstänkte att det var vi som hade gjort detta mot vårt barn. Alla vet ju att friska barn inte bara dör, helt plötsligt. Inte utan orsak. Jag var tyst. Inom mig hade tanken redan slagit rot att allt säkert var mitt fel, och även om jag inte visste vad det var jag hade gjort som lett till döden för vårt lilla barn var jag övertygad om att jag bar skulden. Kanske bestraffades jag av Gud för synder jag begått. Kanske var det för att jag låtit henne skrika sig till sömns den natten. Faktum förelåg: mitt barn var dött. ’Goda mödrar’ har inte döda barn.

Min man protesterade högt och ljudligt mot utfrågningen och krävde att vi omedelbart skulle få åka till sjukhuset för att vara hos vårt barn. Efter en evighet tog poliserna oss dit och lät oss vänta i ’bad news’-rummet. När läkaren kom, insisterade han på att vi skulle sitta ner innan han sa någonting. Han började med att berätta hur de hade försökt med det och detta, och sedan, till sist, uttalade han de ord som kommer att eka i huvudet resten av mitt liv: ’Hon är död.’

Barnläkaren, som jag respekterade så och höll av, bröt ihop och grät när jag ringde och gav henne beskedet. Hon var utom sig. Ömsom försvarade hon vaccinet – som hade sagts henne var harmlöst – ömsom förbannade hon det och beskyllde det för att ha tagit livet av mitt barn. Hon anklagade bittert dem som intalat henne att vaccinerna var säkra. Och hon berättade för mig om en annan patient hon haft, en liten pojke, som nyligen hade dött efter denna samma vaccination.

Sedan tog poliserna hem oss för att ställa fler frågor, och de ställde dem om och om igen tills de väl tröttnade på att fråga. Förhöret kretsade ständigt kring vår inblandning. Därefter genomsökte de huset på jakt efter något tecken på intrång utifrån. Gång på gång sa min man till dem att det måste vara vaccinationen som dödat vårt barn. Gång på gång beskrev han lilla Lauras fullständigt oigenkännliga beteende, det som hon hade uppvisat efter att ha blivit vaccinerad.

Alla vi kände kom till vårt hus. Jag kokade kaffe och plockade i ordning precis som om det vore vilken dag som helst som vi hade ’gäster’. Chock är ett välsignat förskonande tillstånd. Man vet inte att man befinner sig i det.

Mina föräldrar envisades med att ta hem mig några dagar, medan min man och hans vänner tog på sig den förfärliga uppgiften att packa ihop barnkammaren. Jag förmådde inte längre se den. Rummet jag så kärleksfullt hade gjort i ordning stod nu tomt. En enda stor smärta bodde därinne.

Många dagar senare, efter Lauras begravning i den vita lilla kistan, som var så liten att min man bar den ensam, släppte chocken och jag grät floder. Jag grät för allt jag aldrig skulle få uppleva med min dotter. Alla danslektioner jag aldrig skulle få ta henne till, hennes bröllop som jag aldrig skulle få övervara, de barnbarn jag aldrig skulle få, alla drömmar jag aldrig skulle få dela eller förverkliga med henne… Det var en tomhet inom mig som hotade att sluka mig levande. Jag föll genom avgrunder av sorg under dessa de mörkaste dagarna i mitt liv.

Brottsundersökarna nöjde sig slutligen och avskrev misstanken att vi hade misshandlat vårt barn till döds. Granskningen av hennes död avslutades. Vi lämnades utan svar.

Läkarna ville inte höra talas om att hennes död på något sätt kunde relateras till vaccinet. En efter en vägrade de att svara på våra många frågor. Jag fick hela tiden höra att vaccinerna var för ’the greater good’ – det huvudsakligen bästa. Jag fick till och med höra att förlust av själva livet genom immunisering var ’förväntat’ i kampen mot sjukdomarna, och att dessa dödsfall ansågs ligga på en ’acceptabel’ nivå. Det kändes inte det minsta acceptabelt för mig – jag som var en mor vars famn ekade tom, värkande av längtan efter mitt barn.

Månader senare talade coronern om för oss att dödsorsaken hade fastställts till SIDS (Sudden Infant Death Syndrome), alltså ’okänd dödsorsak’. Vi förvägrades en kopia av obduktionsprotokollet. Det tog oss nästan ett år att få tillgång till rapporten. Till vår förfäran kunde vi då se att obduktionssammanfattningen var en ordagrann beskrivning av vaccinproduktens biverkningar under rubriken kontraindikationer:

’Plötslig spädbarnsdöd har rapporterats som en följd av administrerandet av vacciner innehållande difteri- och stelkrampstoxoider samt kikhostevaccin. Emellertid är inte signifikansen av dessa rapporter helt klar. En vanlig faktor är åldern då den första immuniseringen (vaccinationen) gjordes, mellan 2 och 6 månader, en period då de flesta fall av plötslig spädbarnsdöd befunnits inträffa, med en kulmen vid 2 till 4 månader.’ – – –

Vacciner dödar i mycket större omfattning än vi förleds att tro. Vi får veta att fördelarna överväger riskerna, men många av de sjukdomar vi vaccinerar mot är varken farliga eller livshotande. Det är däremot själva vaccinet med sin potential att döda.

Jag kan försäkra er alla att döden genom vaccination varken är snabb eller smärtfri. Jag kunde bara hjälplöst se på hur min dotter genomled alla helvetets kval under sin utdragna dödskamp. Hon skrek ohyggligt och sprätte ryggen i båge medan vaccinet angrep hennes omogna immunsystem. Gifterna till konserveringsmedel invaderade hennes lilla kropp och attackerade hennes livsviktiga organ tills de kollapsade, ett efter ett. Hennes djävulska plågor var en syn som kommer att hemsöka mig för alltid. Jag hoppas ingen annan förälder någonsin ska behöva bevittna detta.

En dödsdom som anses alltför omänsklig för denna delstats mest våldsamma brottslingar utdelades till min vackra, oskyldiga, späda lilla flicka: döden genom dödlig injektion.

Text: Christine Colebeck  / Svensk översättning: Anna Wahlgren

More from Christine Colebeck on vaccines

Vårt barn slutade inte blöda

By 15 Comments

När vår son som är född i december 1997 var i 2-3 års åldern fick han en vaccinering enligt allmänna vaccinationsprogrammet, ..jag är osäker på vilken. Kort därefter började han få små små prickar där blöjan satt åt. Först tänkte jag att det bara var något tillfälligt men det slutade inte. Det blev istället mer. Prickarna var då i storlek av knappnålshuvuden och färgade som blåmärken. Min mamma som är sjuksköterska tyckte jag skulle kolla upp det, mest för att lugnt kunna utesluta benmärgscancer.

Text: Undrande mamma

Ungefär samtidigt råkade ett annat barn kasta en sten på huvudet på honom och det blödde förvånansvärt mycket utan att vilja sluta fast såret såg ganska obetydligt ut. Men så småningom slutade det ändå. När vi sedan åkte till sjukhuset pga av de många prickarna fick det sin förklaring. Helt chockade så blev vi inte hemsläppta från sjukhuset utan vidareskickade akut och inlagda med honom. Det visade sig att han hade den mycket ovanliga och  oförklarliga, sjukdomen ITP, så att hans blod vid skada inte koagulerade.

Han låg med dropp som tillförde blodkroppar till hans blod under sommarens början, och när han fick börja komma upp och vara hemma samt gå på dagis igen, så var han dygnet runt tvungen att bära en tjock mjuk hjälm på huvudet pga risken för inre blödningar i hjärnan. När vi var på sjukhuset så var det olika läkare hela tiden och alla hade olika teorier om ITP, för ingen visste egentligen något säkert. Jag misstänkte hela tiden att det hängde samman med vaccineringen och gör det ännu idag, även om jag aldrig fått det bekräftat.
För en del blir ITP kroniskt  men vår sons blodvärden återgick tack och lov till det normala när det blev höst. Om det finns någon annan dom råkat ut för samma så skulle det vara mycket intressant att få veta mer om.

Text: Undrande mamma

”Efter vaccinationen slutade Magnus att prata och titta oss i ögonen”

By 46 Comments

Alla vet att vacciner är underbara. Alla bara ”vet” att vacciner är ofarliga och skyddar mot sjukdomar. Det är ju den informationen man får. Men hur vet man att det verkligen är sant? Det bara måste vara sant…eller?

Text: Alan Rees   /  Foto: Lasse Svensson

Artikeln har tidigare publicerats i Näringsmedicinsk Tidskrift nr 4, 2008. Återpublicering med författarens tillstånd.

Även jag var vaccintroende en gång i tiden – tills min son Magnus blev svårt skadad av vacciner. Födseln var normal och han utvecklades normalt. Vi har honom inspelad på videoband och filmerna visar att han var en social liten kille. Han kunde prata, men efter vaccinationen slutade han. Han slutade titta oss i ögonen och han skrek hela tiden. Något allvarligt hade hänt.

När han var två och ett halvt år började han avvika från barns normala utveckling. Han blev autistisk, inkontinent och  berövades sin talförmåga. Som så många andra föräldrar såg jag hur ett friskt barn, som pratade och skrattade, vaccinerades bort. Nu behöver han konstant vård som kommer att kosta skattebetalarna miljoner.

För sent började jag forska i ämnet vacciner och upptäckte till min häpnad att vacciner inte skyddar mot sjukdomar! Ovaccinerade grupper löper mindre risk att insjukna än vaccinerade. (1) (2) Sedan upptäckte jag att vacciner används rutinmässigt i laboratorier for att framkalla hjärnskador hos råttor (3) och att forskare som Mady Hornig framkallar autismliknande beteendestörningar hos råttor med hjälp av just vacciner. (4)

Hur är det möjligt? Vad innehåller vacciner som är så farligt? Svaret är:  0,01-0,25 % vardera av formaldehyd, kvicksilver (eller ersättningen 6-feno-oxyetanol, ett protoplasmiskt gift), aluminium, färgförtunning, kylarvätska, färgämnen, rengöringsfenoler, lösningsmedel, borax, desinfektionsmedel, natriumglutamat, glycerol, sulfit- och fosfatsammansättningar, polysorbat 80/20, sorbitol, polyribosylribitol, betapropiolakton, amfotericin B – samt andra kemikalier, plus hydrolyserat gelatin, kasein, blod och vävnad från döda djur (till exempel ko, kycklingembryo, apa, får, gris, hund etc.), celler från aborterade människofoster, muterade människovirus, förorenande djurvirus (till exempel sv40, vilket orsakar cancer hos människor), bakterier, bakteriella endotoxiner, antibiotika, jäst samt DNA från djur, bakterier och virus (som när det injiceras kan införliva sig med mottagarens DNA).

Inte att undra på att vi har en epidemi av autism, beteendestörningar och läs- och skrivsvårigheter. Andra sjukdomar som drabbar vaccinerade och har ökat lavinartat  i takt med ökad vaccinering inkluderar cancer, astma, allergi, plötslig spädbarnsdöd och multipel skleros. Vaccintillverkare erkänner helt öppet i sin produktinformation att sådana sjukdomar uppstår efter vaccinering (men förnekar allt samband naturligtvis – precis som tobaksindustrin gjorde på sin tid med sina produkter). Och nu ska tredje världens barn bli vaccinerade och få samma sjukdomar. Redan nu ökar de katastrofalt. Sedan USA lyckades sälja sina vacciner till kineserna, till exempel, har antalet autistiska barn i Kina ökat från noll till 1,8 miljoner. Men nu har USA medgett att vacciner kan orsaka autism och Hannah Poling (och många andra barn) kommer att få ersättning för sina skador. (5) Snart kommer även föräldrar till vaccinskadade barn i många andra länder (inklusive Sverige) att kräva ersättning för skadorna. Det blir en mycket dyr nota…

När min son skadades var det mycket svårare att få information om hur värdelösa och farliga vaccinerna är, men nu har nästan alla tillgång till Internet. Det finns ingen ursäkt längre. Det är oerhört viktigt att utbilda sig innan vaccineringsfrågan blir aktuell för dig och ditt barn. Se efter före. Det är inte roligt att ha ett vaccinskadat barn, tro mig. För mer information om min egen kamp se Fallet Magnus.

Men vad säger man till BVC-personalen? Tja … när det gäller BVC är mitt råd helt enkelt att inte gå dit. BVC-personalen är mycket ivrig att vaccinera. Det ingår i indoktrineringen … ursäkta – utbildningen. Men personerna som håller sprutorna i högsta hugg kommer aldrig att erkänna att de har skadat (eller dödat) ditt barn. Själv tvivlar jag på att de verkligen tror på vacciner och sin egen propaganda: för några år sedan i British Medical Journal utmanade jag läkare och vaccinförespråkare att låta sig vaccineras av undertecknad med barnvaccinerna – med dosen justerad efter kroppsvikten. Hittills har ingen i hela världen – inte ens Sveriges BVC-personal – vågat ta sin egen medicin, märkligt nog. Är de kloka nog att inte riskera sina egna liv, är du klok nog att inte riskera ditt barns.

Åderlåtning är numera ett minne blott. Med din hjälp kan även vaccinationerna förpassas till historiens soptunna. Vaccinering är inget annat än bluff, båg och kvacksalveri – och en mångmiljardindustri … än så länge.

Text: Alan Rees

(1) Trial of BCG vaccines in south India for tuberculosis prevention: first report

(2) Fifteen year follow up of trial of BCG vaccines in south India for tuberculosis prevention. Tuberculosis Research Centre (ICMR), Chennai

(3) Treatment of lethal pertussis vaccine reaction with histamine H1 antagonists

(4) Dr. Mady Hornig discusses her study of Thimerosal on Mice

(5) Gov’t: Girl’s Autism-Like Symptoms Linked to Vaccines

Se intervju med Alan Rees

Distriktsläkare som inte vaccinerar sina barn – bygger hellre immunitet på naturlig väg

By Leave a Comment

Jag pratade med en granne i helgen som först berättade att hennes 83-åriga mamma hade accepterat höstinfluensavaccinationen som rekommenderas till äldre över 65 år. Hon tog den och blev mycket sjuk direkt dagarna efter sprutan. Hon kommer aldrig mer ta den igen.

Samma granne berättade att denne känner två  distriktsläkare som inte vaccinerar sina barn. Läkarnas motivering var att barnen måste utveckla  sitt immunförsvar själva på naturligt sätt. Därmed följer dessa distriktsläkare statsepidemiolog Annika Lindes råd.

I en intervju för Ulf Elving på Sveriges Radio P4 Riks den 16 oktober 2011 (spola fram till 23 min) berättar statsepidemiolog Annika Linde att hon själv inte vaccinerar sig. Hon uppger att hon inte vaccinerar sig för att hon hellre upp bygger ett eget immunförsvar genom att ha influensorna. Det är bättre, säger Linde.

Torbjörn Sassersson

 

Jag blev tröttare och tröttare…

By Leave a Comment

Jag blev sjukskriven 090819 för inflammation i nervflätan (Plexus neurit) och jag vaccinerade mej för svininfluensan 091105. Jag har blivit tröttare och tröttare. Först trodde doktorn att det var för att jag haft inflammationen men det blev bara sämre…och sämre…

Text: Anna Persson

Den 15 september -10 så fick jag en remiss till en neurolog i Umeå. Han föreslog Modiodal och skulle inte det funka skulle jag få prova amfetamin. Började med Modiodal men fick besvär med blåsor och ont i munnen så jag övergick till amfetamin. Trots medicineringen så har jag inte känt mej pigg. Den 20 september -11 fick jag en remiss till en neurolog i Östersund och då började det hända saker för hon tyckte att jag åt alltför starka mediciner utan att någon egentligen visste varför.

31 oktober fick jag göra MTR Hjärna och den 7 december MSLT i Umeå. När svaret kom så tyckte hon inte att det gav så mycket, så hon skickade mej till Uppsala. Polysomnografi och MSLT (alltså en större utredning än i Umeå) 21-22 mars.

I Uppsala fick jag träffa Agneta Markström. Jag har fått svar nu och hon sa att det var 50/50 procents sannolikhet att jag drabbats av narkolepsi. Jag har i alla fall genen. Sen fick hon inte något bra svar på mina sömntester.. jag sover dåligt.. och får ingen direkt REM sömn.. Jag äter Cymbalta för nervsmärta sedan flera år tillbaka så hon trodde att den kunde göra så att det inte visade rätt på mina test . Blev då rekommenderad av henne att jag skulle sätta ut Cymbaltan och göra om testerna samt ta ett ryggmärgsprov. Hon ville med andra ord att jag skulle komma ner igen så vi skulle ordna upp detta.

Jag har nu satt ut Cymbaltan och det har varit jättejobbigt… Stötar i huvudet och yrsel mm. Och nu har jag sååå fruktansvärt ont i kroppen och är stel. Så här ont hade jag inte när jag började äta medicinen så jag funderar på om detta också är en biverkan av vaccinet som hållit sig ganska gömt när jag ätit Cymbaltan. Känns skitjobbigt just nu men jag ska börja att ta Modiodalen igen och göra det tillsvidare för min ordinarie neurolog är inte på plats förrän i juni. Nu tyckte hon som var där att jag skulle ta ryggmärgsprov där och eftersom de vet att jag har genen för narkolepsi så behöver jag inte åka till Uppsala igen. Efter det ska vi diskutera medicinering för smärta och eventuellt sätta in amfetamin igen.

Denna trötthet är fruktansvärd…

Fortsättning följer………

Text: Anna Persson

Vår pojke tappade sitt tal och började undvika ögonkontakt

By 5 Comments

Min son föddes tre veckor för tidigt i april (efter en stressad graviditet, med många tonfiskmackor; jag gick på universitet fram till födseln och tog med mig sonen de sista veckorna). Han visade sig ha kraftig gulsot när vi skulle åka hem efter fem dagar (trots att man sett detta tidigare på neonatal sade man ingenting. BB låg i samma korridor. Det verkade föreligga en konflikt bland sköterskorna på de olika avdelningarna.) Han fick sola i 1½ dygn. Han var också orkeslös och blev tillmatad med mjölkersättning. Så jag antar att han fick en tuff start och tror nog att mjölkersättningen kanske skadade honom. Han ammade sedan i ca sex månader. Han hade ett epileptiskt anfall (smackade med tungan, såg ut att inte få luft) vid tre veckors ålder. Doktorn kollade hjärta o lungor, sen fick vi gå hem…

Text: G.B.

Han fick sedvanliga vaccinationer innan han var ett år; var lätt förkyld men jag fick svaret att ”det är inga problem”. En vecka senare skrek han hysteriskt en hel kväll och ville amma hela tiden. Det var definitivt något som var fel. Han har dock inte fått MPR-vaccinet och kommer inte att få några andra vaccinationer heller. Hans immunförsvar var allt annat än gott som bäbis. Han var ständigt förkyld under flera år! Varannan månad, hela tiden. Mycket hosta. Och doktorn skrev ut Mollipect i literflaskor… Och inget hjälpte. Han har även fått antibiotika mot borrelia två år i rad! Så här i efterhand kanske det ”bara” var allergiska reaktioner som gjorde hans kind illröd… Han hade väldigt ofta ett illrött öra också. Det är också ett tecken på allergi.

Han hade, från det att smakportionerna blev lite större, gått upp i brygga vid matning. Oroliga måltider alltså. Gnällig som baby enligt min sambo som var hemma med sonen från fem månaders ålder. Ett tydligt tecken på att hans tarmar var i olag redan som liten bäbis. Tänk om någon BVC-sköterska hade reagerat och försökt utröna vad problemet var.

Vid 1½ bröt epilepsin ut då han fick vattkoppor och feber. Vi förväntades vänta snällt i flera veckor på att specialistdoktorn skulle komma tillbaka från semester. Jag ringde mig till en tidigare tid. Den doktor vi träffade då ställde till så att N blev gravt felmedicinerad i en knapp vecka (fick en dos som skulle getts till en vuxen man). En annan läkare litade helt på den äldre doktorn och ansåg att våra frågor ”om doseringen verkligen kunde stämma”, var helt ointressanta! (”Doktorn” fick en prickning och ”läkaren” fick en anmärkning av Socialstyrelsen). Efter ett år, då han tappat sitt tal och började undvika ögonkontakt och vi skyllde allt på epilepsin, blev det ändå tydligt att det var något annat som var fel och vi sökte psykolog som slutligen gav besked att han var autistisk.

Jag tror alltså att min son föddes med en svaghet i hela systemet. Han fick ärva våra svagheter (dåligt immunförsvar/mage) och var ett ”offer” redan från början. Säkert är vaccinationen en del i det onda, men inte den enda.

Nu har han gått på GFCFSF-diet i fyra år och vi avstår från allt onyttigt i den mån det är möjligt. Lagar all mat själva, mycket grönsaker o frukt, äter aldrig socker. Har en näringsexpert från Köpenhamn som har hjälpt oss med tillskott. I Sverige fanns ingen hjälp att hitta när han var liten. Jag har aldrig fått ett enda gott råd från en läkare. (En omgång tester har han dock hjälpt oss att genomföra, men har ej kompetens att tolka siffrorna, ej heller intresse av dem). Nu ska vi snart träffa en homeopat från Norge. Kanske kan han rensa bort eventuella vaccinationsskador? Jag har provat det mesta som finns för att hjälpa vår son att växa. Tyvärr har han för det mesta inte velat bli hjälpt och då är det svårt…

Det är först de senaste månaderna som han mycket gärna har druckit sin smoothie full med nyttigheter, och nu den senaste veckan lägger han gärna upp sig för sin dagliga MB12-spray. Inget kan förvåna mig mer. Han har alltid avskytt att få saker i näsan : ) Plötsligt kan han sträcka ut tungan, han kan fnysa med näsan, han sätter sig upp och cyklar för första gången, han är på sprudlande humör.  Nu är han snart nio år, går i vanlig klass med resurs. Han kommer dock att börja på en autismskola med endast 12 elever i trean då  vi hoppas att han med hjälp av kunnig personal  äntligen lär sig att läsa och skriva.

Ja, det är en vinglig väg mest hela tiden och det är beklämmande att läkare och skolvärlden inte har mer koll på autism och andra neuropsykiatriska sjukdomar. De har inte en aning om hur det hänger ihop! Och är SÅ ointresserade av att lära sig av de som har lärt sig den hårda vägen: föräldrarna. Tänk om de ville öppna upp ögonen och öronen och ta till sig kunskap från andra länder där kunskapen ligger på ett helt annat plan. Tack och lov för internet! Så mycket som jag har lärt mig (och fortsätter lära mig dagligen) där!

Det som har hjälpt honom är definitivt kosten och näringstillskotten. Kosten hjälpte honom att förstå vad en toalett var till för när han var fem år. Efter en månad utan mjölkprotein och två veckor utan gluten kände han när han var kissnödig och visste vart han skulle gå! Det hade inte fungerat alls innan kostomläggningen. Tillskotten har gett språket en skjuts och han pratar nu mycket bra. Hans mage mår bra, men han har en del parasiter i tarmarna som vi behandlar med hjälp av vår danska näringsexpert. Det finns säkert annat som han behöver för att fortsätta utvecklas, men allt kostar stora summor pengar och de finns inte. Om alla tester fanns inom sjukvården, om kunskapen fanns inom sjukvården… så mycket enklare det hade varit.

Text: G.B.

Efter influensavaccin – ”Jag klarar bara av en aktivitet om dagen”

By 2 Comments

Sommaren och hösten 2009 när pandemin med Svininfluensan (H1N1) spreds över världen blev jag som alla andra starkt rekommenderad att vaccinera mig med Pandemrix för att undvika att få influensan. Både WHO, Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitutet gick ut med rekommendationer att alla skulle vaccinera sig. Den 16 november 2009 fick jag mitt vaccin på Sjöbo Vårdcentral i Borås.

Text: Susanne Lund

Jag fick ganska omgående en sjukdomskänsla i kroppen, den första veckan trodde jag att det var den reaktionen som skulle försvinna efter några dagar men min känsla stannande kvar. Jag fick kraftig värk i kroppen och en överväldigande trötthet som huvudsymtom. Jag fick också utslag och svullnad på samma arm som jag fått vaccinsprutan i. Detta har jag kvar fortfarande. Vissa dagar är armen helt rödprickig och ca 2 cm tjockare än den andra armen (jag har ibland även lite utslag på vänsterarmen men inte i så stor utsträckning.) Detta har jag inte haft innan jag tog vaccinet!

Trots att jag inte mådde bra så valde jag att inte söka vård med en gång, utan fortsatte att jobba på som vanligt. Under våren kände jag att jag började få problem att orka med mitt jobb, mina intressen och mitt sociala liv. Jag kopplade i detta skede inte detta till vaccinet jag tagit utan trodde att jag jobbat för mycket helt enkelt. Jag bestämde i maj att jag skulle ta en månads semester i stället för två veckor som jag haft tidigare år. Jag anställde en sommarvikarie som jobbade när jag hade semester. Jag bestämde också att om jag inte kände mig bättre efter en månads vila så skulle jag boka tid på Vårdcentralen. Den 29 juli 2010, en av mina sista semesterdagar bokade jag en läkartid. Under hösten gick jag igenom ett antal olika utredningar och undersökningar. Läkarna hittade inte vad som var fel. Jag tappade ork och sommarvikarien fick fortsätta jobba en dag i veckan hela hösten.

På ett av mina läkarbesök på Herkules vårdcentral, den 5 november 2010 tog jag vaccin mot säsongsinfluensan, som bl.a. innehöll svininfluensa vaccin. Under de kommande månaderna blev jag betydligt försämrad och det gick dramatiskt fort! I november och december var jag i jobb men jag orkade inget annat utan stupade i säng 18:30 varje kväll. Det kändes som att jag gick med en influensa som inte gick över. I januari var jag så dålig att jag sökte akut med hjärtklappning, andfåddhet, huvudvärk, yrsel, feberkänsla och värk i hela kroppen. Vårdcentralen och AVC hittade inga fel på mig. Butiken var endast sporadisk öppen eftersom jag var för sjuk för att jobba och den tjej som vi hade haft anställd nu rest utomlands på längre tid. Här visste jag ännu inte vad som var fel med mig men nu började jag och min man fundera på om det kunde ha med vaccinet att göra eftersom när vi tittade bakåt så kom min första försämring direkt efter första sprutan och min andra mycket dramatiska försämring kom direkt efter den andra sprutan.

Den 2 februari fick jag diagnoserna ME/CFS och fibromyalgi på en specialistmottagning, Gottfrieskliniken. Den 3 mars 2011 blev jag sjukskriven på 100%. Jag fortsatte att bli sämre och sämre under våren. I maj månad var jag så sjuk att jag var sängliggande stora delar av dagen. Jag orkade inte alls sköta om hemmet och jag klarade inte av att ”bo på två våningar”. Jag bestämde mig för att ”bo” enbart på andra våningen i huset. Dels för att där fanns sovrum och ett nyligen handikappanpassat badrum, nere fanns bara toalett. Dels för att undervåningen också innefattar rummen där vi har vår verksamhets kurser. Även om jag då började inse att jag inte skulle kunna hålla kurser på ett tag hoppades vi kunna hyra ut den delen av bostaden. Så min man bygger ett litet pentry och flyttar upp det jag behöver till övervåningen.

Den 9 juni 2011 träffar jag neurologen Anders Österberg på Gotahälsan i Mjölby. Han har stor erfarenhet av patienter med ME/CFS och andra neurologiska sjukdomar och säger att det är ME/CFS som är min huvuddiagnos. När jag berättar min historia för honom slår han fast att det är vaccinet som utlöst min sjukdom. ME/CFS är en neurologisk sjukdom, erkänd av WHO; WHO ICD-10 G93.3. Min läkare har gjort en skadeanmälan och jag har också gjort en egen anmälan.

Jag får under hösten hjälp av en arbetsterapeut för att underlätta min vardag. Jag får bl.a. duschpall, stöd runt toastolen, handledsstöd och en rullator. I september 2011 är mitt liv otroligt begränsat. Jag är nästan helt bunden till hemmet och är sängliggande 18 – 22 timmar per dygn. Jag är helt beroende av min att min man hjälper mig. Jag får också besked från Försäkringskassan att de byter min sjukpenning mot hel sjukersättning eftersom min sjukdom är kronisk och det inte finns något bot mot den. Färre än 10% blir friska från denna sjukdom.

Det är kostsamt att ha denna sjukdom. Jag har ju fått en hel del hjälpmedel men mycket har jag fått köpa själv. Sedan har jag haft kostnader för läkarbesök, medicin, rehabilitering, vitaminer och mycket annat. Jag har också haft och kommer att ha stora inkomstförluster pga. av min sjukdom, eftersom jag troligen inte kommer kunna arbeta mer. För att inte tala om hur kostsamt det är, psykiskt och socialt, att totalt förlora så stora delar av mitt liv!

Jag trodde aldrig att någon kunde bli så här sjuk av ett vaccin och idag ångrar jag bittert att jag tog dessa sprutor. Både jag och min läkare anser att jag fått en allvarlig bestående skada av vaccinet. Som jag känner det nu är 90% av den jag var borta. Jag kan inte sköta mitt jobb som jag älskar, jag kan inte utöva mina intressen eller träffa mina vänner. Som mest orkar jag träffa mina systrar då och då. Jag kan inte ta hand om vårt hem eller trädgård. Jag kan inte delta på födelsedagar eller göra aktiviteter utanför min våning. Under sommaren tappade jag förmågan att läsa böcker. Jag som alltid varit en bokmal får nu kämpa mig igenom ungdomsböcker. Men den underbara läsupplevelsen är borta, nu får jag kämpa för att förstå det jag läser. Att skriva detta dokument har tagit lång tid och tagit mycket energi från mig. Efter en stunds skrivande får jag bl.a. kraftig huvudvärk och måste vila i ett mörkt och tyst rum. Jag känner att mitt liv är förstört pga. dessa sprutor. Både mitt yrkesliv och mitt privata liv.

Jag har sedan 2006 drivit en egen butik i en enskild firma tillsammans med min man. Vi startade butiken i liten skala men vi har hela tiden haft stora ambitioner att växa. Vår plan var att bilda AB år fyra, alltså 2010. Vi påbörjade detta på hösten 2010 och det blev klart i februari 2011. Det var också nu som vi tänkte börja tjäna pengar i företaget, innan har vi i stället själva satsat pengar för att kunna växa. Förutom att jag stått i butiken har jag hållit i så kallade mediala- och tarotsittningar, skrivit och hållit i tre olika kurser samt skrivit en bok som enligt vår plan skulle kommit ut på våren 2011.

Som det ser ut idag kommer jag troligen aldrig kunna jobba igen, enligt mina läkarutlåtanden och intyg. Vi har kvar butiken och har en anställd som jobbar deltid i att ta hand om själva butiksdelen. Alla sittningar och kurser ligger nere eftersom det var jag som gjorde dem. Boken vet jag inte hur det blir med, manuset ligger klart men det krävs ju mycket bearbetning. Min man har butiken på lördagar och sköter webb-butiken men vi vet inte hur länge han orkar det eftersom han nu måste sköta om hushållet och hjälpa mig väldigt mycket.

Det finns olika nivåer i sjukdomen ME/CFS och jag är hårt drabbad. Jag har ett 30-tal mer eller mindre svåra symtom dygnet runt. 

  • Utmattad både fysiskt, mentalt och socialt.
  • Kraftig värk i stora delar av kroppen, leder, muskler, skelett.
  • Kraftig huvudvärk.
  • Kraftig yrsel med balansproblem.
  • Illamående.
  • Hjärtklappning av olika slag.
  • Andfåddhet, även i vila.
  • Ont i magen och diarré dagligen.
  • Svårt att tåla ljud och ljus (Dåliga dagar tål jag inte ljud och ljus alls!)
  • Fumlig, svårt att använda mina händer. Tar snedsteg när jag går.
  •  Sover dåligt pga. värk.
  •  Svåra kognitiva problem, jag ”tappar” ord, har svårt att ta in information både muntlig & skriftlig, väldigt dåligt närminne, får minnesluckor, koncentrationsproblem, rörig i huvudet.
  • Hjärndimma, blir helt tom i huvudet.
  • Kraftiga domningar i armar och händer och ben och fötter, svårt att röra mig.
  • Kraftig variation mellan ”för varm och för kall”. Svårt att hitta ”lagom” temperatur hemma.
  • Röda och prickiga utslag mest på den arm där jag tog sprutan. Armen kan även vara svullen upp till 2 cm mer än den andra (vissa dagar)

Har jag gått över mina energigränser (krävs inte mycket aktivitet för att göra det) förvärras alla mina symtom plus att dessa tillkommer;

  • Feberkänsla, ofta riktig uppmätbar feber.
  • Ont i halsen och hes, ont i bihålor och ömma lymfkörtlar samt influensa liknande känsla i kroppen.
  • Orkar ibland varken prata eller lyssna.
  • Kraftigt illamående, ibland kräkningar, har väldigt svårt för att alls äta pga. illamående.
  • Kroppen är helt ”skakig” av trötthet, mjölksyra i musklerna, ibland svimningar.
  • Dessa dagar kan jag inte lämna sängen och är ofta så dålig att jag bara ligger och gråter. Det kan vara så ett par dagar till ett par veckor.

Detta är mina vanligaste symtom, sedan har jag en del som kommer och går.

Mina dagliga rutiner: 

Jag vilar i sängen, ofta med sovmask och öronproppar, mellan 18 till 22 timmar per dygn. Oftast mellan 20 och 22 timmar. Jag är nästan helt bunden till hemmet och helt beroende av att min man hjälper mig med det mesta. Jag tar medicin kl 8, 12, 16 och 19. Jag sover en till två timmar om dagen, dåliga dagar sover jag tre till fyra timmar.

En mindre bra dag är jag uppe 1 till 2 timmar totalt. En okej dag är jag uppe ca 4 timmar men med vilopauser emellan. En mycket bra dag är jag uppe sammanlagt 6 timmar men jag måste ha vilopauser i sängen emellanåt. Dessa dagar är sällsynta och jag får betala med flera dåliga dagar efter en sådan dag. Måste ofta ”pressa mig” och gå över min maxgräns för att klara dessa dagar. T.ex. vid läkarbesök i Mjölby eller när jag hälsar på en av mina systrar som bor en bit bort. Har sedan hösten 2011 mest mindre bra dagar.

Jag vaknar så gott som alltid utan att vara utsövd, känner mig lika trött som när jag somnade. Går upp runt åtta, men då har jag ofta varit vaken i omgångar sedan tre – fyra tiden, då jag vaknar av att jag har kraftig huvudvärk eller värk i kroppen. Tvättar ansikte, borstar tänder, ger katterna mat. Äter en nutrilett choklad (det enda jag klarar att ”göra i ordning”) i sängen som frukost medan jag tittar på nyhetsmorgon en stund. Vilar sedan några timmar.

Någonstans mellan nio och tio går jag upp. Vid denna tid försöker jag ringa ev. samtal, fylla i papper, sortera post el liknande. All min ”aktivitet” som duscha, tvätta håret, damma mm ligger vid detta pass. Då är jag ”piggast”. Mår jag något sådär okej kan jag titta på ett avsnitt av någon av mina favoritserier. Men! Här ligger många val eftersom jag ofta bara klarar en aktivitet. Ska jag duscha eller damma mitt nattduksbord? Ska jag sortera posten eller se ett avsnitt på min serie?

Sedan äter jag lunch, under en bra period vid matbordet. Typ te och smörgås, fil och musli eller köpta pannkakor. En dålig period blir det en ny nutrilett choklad i sängen, fast jag kan längta efter lagad mat de dagar jag inte mår så illa. Det är nog ett halvår sedan jag klarade lunch vid matbordet en vanlig vardag. Är ofta uppe en eller två timmar här. Efter det lägger mig och vilar igen. Vila = sova eller vila med öronproppar och sovmask. Ofta ligger jag bara i sängen med så få syn eller hörselintryck som möjligt. Skulle aldrig klara min utan min sovmask och mina öronproppar!

Vid halv fem kommer min man, Jiri hem. Då får jag dagens höjdpunkt, posten. Ofta klarar jag inte att gå upp vid denna tid utan jag äter i sängen. Ibland sitter Jiri inne hos mig och ibland äter han i köket beroende på vad han äter. Har jag en bra dag/period äter jag vid köksbordet men det är sällan. Vissa dagar har jag svårt att äta alls p g a illamående och trötthet, då funkar det bäst att äta bröd utan smör och pålägg i sängen. Sedan pratar vi en stund innan han går ner och sköter något av allt det praktiska sakerna som ingår i vår vardag. Jag går upp och borstar tänderna och ger katterna lite mat sedan vilar jag en stund innan jag ser på tv:n. Jiri kommer upp mellan åtta och nio. Jag somnar ofta mellan nio och tio.

På helgerna ser dagarna ut på nästan samma sätt. Men då gör jag ofta lite större grejer som att damma lite när Jiri städar eller så följer jag med och handlar eller till apoteket, aktiviteten får ta max en timma! Har jag inte varit ute så brukar jag ofta klara att äta lunch, som Jiri fixat, vid matbordet. Helgerna är då vi försöker vara mer tillsammans.

Text: Susanne Lund

 

Ellinor allvarligt sjuk efter Pandemrix

By 2 Comments

Ellinor fick sin vaccination den 5/11 – 2009. Ca 1 ½ – 2 veckor efter vaccinationen lade vi märke till att hon blivit lite rund om buken. Men vi tänkte inte på det mer än som att det hör väl till åldern. Ellinor klagade lite till och från över illamående och ont i magen, men hon var inte sjuk. Den 12/12 vaknar hon med 41 graders feber. Vi åkte ut till barnkliniken eftersom hon har tendens till att få urinvägsinfektion. Det togs prover och läkaren ville ha ett ultraljud men detta gick inte att få förrän följande morgon så vi fick åka hem över natten. Hennes värden var inte bra.

Text: Anna Thomasson

Dagen efter togs det nya prover och ett ultraljud gjordes. Det beslutades att hon skulle läggas in för att få intravenös antibiotika. Hon behandlades för njurbäckeninflammation. Febern ville dock inte ge med sig. Hon skickades på flera undersökningar. Hennes värden blev sämre, hon fick blodförgiftning. Man tycktes sig se på ultraljudet att gallblåsan var lite inflammerad. Kirurger tillkallades. Det bestämdes att gallblåsan skulle opereras bort. Under operationen upptäcker läkaren att levern är svullen och rodnad, även livmodern var svullen. Dagen efter skickas hon till en gynekolog som inte kan se att livmodern är stor. På 2 dagar går Ellinor upp 8 kilo, allt är vätska i buken. Hon får svårigheter att andas så hon skickas på lungröntgen som visar att hon har vätska upp i lungorna. Ingen vet vad som fattas henne och varje dag tas det blodprover och varje dag skickas hon iväg på olika undersökningar.

Det läcker ur ett av op-såren, vätskan som finns i buken rinner hela tiden. Det går 2 ½ vecka. Då får vi svaret på vad som fattas Ellinor. En läkare berättar för oss att proverna visar på AIH= autoimmun hepatit. Läkaren berättar att ett vaccin som Pandemrix, kan trigga igång den. Vi fick även veta att det var känt sedan länge att just Pandemrix kan ge autoimmuna sjukdomar. Ingen i familjen eller i släkten har någon som helst autoimmun sjukdom. Hon är 15 år och har hela livet framför sig, men hur ser framtiden ut nu? Kommer hon att bli sämre? Är hennes liv förkortat pga. att hon drabbades av denna hemska sjukdomen?

Ellinor var inte sjuk innan hon fick vaccinet. Flera läkare är inne på samma teori, att det är vaccinet som har triggat igång denna sjukdom. Hon blev sjuk efter sprutan, sjukdomen kom inte över en natt. Detta finns att läsa på nätet, Internetmedicin, att AIH kan aktiveras av ett vaccin. 

Min dotter har drabbats av en kronisk sjukdom, hon låg på sjukhuset i 5 veckor. Hon fick 16 olika mediciner, varje dag. Efter 5 veckor fick hon komma hem, men varje fredag ska hon vara på barnkliniken för provtagning, då går hela fredagen till detta och hon missar skolan. Idag äter hon 6 olika mediciner varje dag, hon måste medicinera hela livet, måste tänka på när hon ska ta sina mediciner, måste tänka på vad och när hon äter. En av hennes mediciner, den som hon måste äta livet ut är Prograf, hon äter också cortison. I början var hon isolerad, fick inte rida, inte gå i skolan, inte vara i stora folksamlingar. När hon väl fick börja i skolan igen så fick hon åka ensam-taxi pga infektionskänslighet, fick inte delta i gymnastiken p.g.a. achites ibuken. Det tog ca 5 månader innan vätskan i buken var borta så att det kunde göras en leverbiopsi, som bekräftade att det är AIH.

Det är svårt att vara 15 år och från att ha varit en fullt frisk tjej så blir hon så sjuk och får så många förbud i sitt liv, hela livet vänds upp och ner, p.g.a. ett vaccin! Hon orkar inte lika mycket som tidigare, hennes kondition är försämrad. Ellinor var en aktiv tjej innan detta hände, hon red flera dagar i veckan, hon cyklade varje dag, hon gick långa promenader med hunden. Ellinors immunförsvar är nu försvagat och detta innebär att vi måste vara försiktiga när vi ska socialisera med andra människor.

Alla inblandade läkare stöder teorin att det är vaccineringen mot svininfluensan som har triggat igång Ellinors sjukdom. Hennes liv är förstört, pga Pandemrix. Detta är anmält till läkemedelsverket, som biverkning, av både mig och hennes första läkare på barnmedicinska kliniken i Malmö. Jag hoppas att någon tar sitt ansvar. För någon måste ha ett ansvar för detta, att Ellinor får skadestånd. Hon blir aldrig frisk, och pengar kan inte köpa hälsa, men hon kan kanske använda det till något som hon önskar, som ett plåster på såren. Hon har även fått mycket fula ärr på magen efter operationen när dom tog bort gallblåsan. Det läckte ur ett av op-såren under en längre tid och det ärret är inte vackert. Sammanlagt har hon 6 ärr på magen. Är man bara 15 år så är det inte så roligt.

Uppdatering den 5/11

Idag är det 2 år sedan min dotter fick vaccinet som har förstört hela hennes liv, ingen vet hur framtiden ser ut. 2 år har gått, fyllda med ständiga sjukhusbesök, sjukhusvistelser, regelbundna blodprovstagningar, biopsier, medicininställningar mm mm. Livet är inte som förr för någon i familjen, allra minst för Ellinor. Hon måste tänka på att ta sin medicin samma tid varje dag, ej i samband med mat vilket är jobbigt när hon sover över hos kompisar eller kompisar som sover över hos henne. Mediciner som klassas som cellgift, mediciner som har fruktansvärda biverkningar. Mediciner som kostar 1495:- för 50 tabletter och av just den sorten ska hon ta 2 om dagen. Ellinor måste vara försiktig med infekterade människor, undvika solen därför att medicinen ger ökad risk för hudcancer, måste undvika viss sorts mat därför att det blir en interaktion ihop med medicinen, Advagraf heter den.

Nu har vi fått en tid för att göra en ordentlig utredning i Huddinge. Förhoppningsvis så får vi svar på våra frågor. Detta är inget liv man vill leva när man är 16 år och står på trösklen till vuxenlivet, när man har hela livet framför sig. Allt raserades på en sekund, det var väl vad det tog för Pandemrix att sprutas in i kroppen. Hur kommer hon att klara av att arbeta? Kan hon skaffa barn? Sjukdomen gör henne extremt trött emellanåt, så ock medicinen, hur ska man då kunna sköta ett arbete. Hon kommer säkerligen att läggas in på sjukhuset i framtiden också, då förlorar hon inkomst, vem vill anställa någon som alltid är sjuk???

Min fasa är om det går så illa så att levern måste transplanteras. Ellinor blev erbjuden 16.000 i skadestånd av läkemedelsförsäkringen, ett hånskratt!! Jag har fått en chans till att göra om hela ansökan därför att läkaren var jävig! Begärde en ny handläggare därför att den första behandlade oss som skit, var otrevlig och nonchalant. Nu väntar vi på svaret. Inga pengar i världen kan ge henne hälsan tillbaka, men det kan hjälpa henne i framtiden, kanske. Hjälpa henne att finansiera medicinerna och allt annat som har tillkommit i och med sjukdomen…

Text: Anna Thomasson

 

Epilepsi efter influensaspruta

By 9 Comments

Under våren 2009, när jag var olyckligt ovetande om vaccinationens baksida, tog jag en spruta ”mot” svininfluensa. Den sommaren, vaknade jag en natt på badrumsgolvet av att jag hade svimmat, för första gången i mitt liv. Jag var fortfarande inte medveten om vad som hänt och mådde väldigt illa och jag minns att jag kräktes. Jag kände en fruktansvärd smärta i bakhuvudet och kände mig alldeles förvirrad. Jag gick och satte mig på sängkanten och undrade om jag var berusad. Kunde inte minnas vad jag hade gjort den dagen (alls). Efter ca 15 minuter mindes jag att jag varit på Malmöfestivalen och druckit endast en öl. Var då rädd att någon drogat mig, men försäkrade mig snabbt om att det var näst intill omöjligt eftersom jag såg den ena bartendern hälla upp den åt mig och servera mig den med en gång (och jag var den enda som stod där).

Text: Veera

Jag lade mig och sov och vaknade på morgonen och hade ont i sidan av tungan och i bakhuvudet. Gick in i badrummet och såg att hela sidan av tungan var gråsvart av torkat blod. 1+1 blir två, när man googlar dessa symtom, som min syster sade, får man fram tusentals om inte miljontals träffar på epilepsi. Min syster undrade om jag hade fått ett epileptiskt anfall. Jag ville inte inse faktum men tvingades uppsöka läkaren.

Väl på plats hos läkaren sade hon att det inte alls var något epileptiskt anfall utan att jag hade lågt blodtryck och skulle salta maten mer (!!!!!!!!!!!). Begåvad läkare… Min syster blev föga förbannad och sade att det inte alls kunde stämma. Sa att jag inte alls ska salta maten extra och att hon antagligen hade fel.

Sant som det var sagt, ca 5 månader senare fick jag ännu ett anfall (och innan det hade jag fått medvetna flimmeranfall). Jag fick då komma till akuten och de kunde inte konstatera min epilepsi. De hittade dock en godartad tumör i spottkörteln som sedan opererades bort.  1 år senare kunde de konstatera min epilepsi, då jag fått anfall för tredje gången. Åt nu epilepsimedicin. Bytte till andra mediciner eftersom jag kände mig så trött jämt och ständigt. De medicinerna gjorde att jag fick fler anfall så jag bytte tillbaka till de ursprungliga.

Har nu läst Andreas Eenfeldts bok Matrevolutionen då det stod om epilepsi i den. Har rättat min kost till viss del efter den och har inte haft anfall sedan dess. Men jag vågar inte sluta med mina mediciner då jag vill kunna ta körkort eftersom det snart gått ett år sedan jag fick anfall senast. Dessvärre skulle dessa mediciner vara till nackdel om jag skulle bli gravid.

Min poäng är… Min mammas morbror hade epilepsi, det enda som är ärftligt i min släkt. Jag fick epilepsi sommaren 2009 som 20-åring efter att jag tagit vaccinet, behöver inte alls vara därför. Men efter att jag hört på nyheterna om de som var i min ålder, fått narkolepsi sade min logik att epilepsi också har med hjärnsignaler att göra. Har dock inte funnit så mycket fakta, så vore oerhört tacksam om där fanns någon som hittat något samband.

Kommer aldrig vaccinera mina framtida barn, ej heller ta några andra vacciner. Om människokroppen inte får lära sig ta hand om någonting själv och måste immuniseras mot all typ av virus lär den sig heller aldrig att bekämpa någonting själv.  Istället trycker vi i oss farliga kemiska ämnen och vi vet inte ens vad vaccinerna innehåller.

Tack för mig!

Text: Veera

Nästan blind efter influensavaccin

By Leave a Comment

Jag tog en influensavaccination oktober -93, och för att göra en mycket lång historia kort så vaknade jag dagen efter sprutan och var nästan helt blind. Stora doser cortison och cellgifter sattes in. På grund av det så fick jag stora inflammationer i lederna och det hjälpte heller inte synnervsinflammationen som jag hade drabbats av. Det tog 6-7 månader innan synen förbättrades succesivt, men aldrig helt.

Därefter har jag utvecklat förlamning i skulderbladet, ledvärk, muskelvärk, huvudvärk, trolig epilepsi, orolig hjärtverksamhet, trolig SLE-liknande sjukdom, minnessvårigheter, enorm trötthet… m.m.

Jag har haft återkommande skov och påverkan på ögonen fyra gånger efter detta och varje gång så får jag permanenta skador på ögonen…

Under denna tiden jobbade jag inom hemtjänsten och alla beordrades att ta sprutan så vi inte skulle smitta dom gamla….

I dagsläget ligger jag på Lunds patienthotell och får strålning för min bröstcancer….

Detta är en mycket förkortad version av min sjukdomshistoria.

Text: Diane Bengtsson