Search Results for: påssjuka

New York Times: Påssjuka kommer tillbaka trots massvaccineringar

16 november, 2017 By Admin

Påssjuka (mumps) - Foto: Barbara Rice — Påssjuka (mumps) – Foto: Barbara Rice (CDC, NIP) –
Wikimedia Commons, Public Domain

VACCIN. Påssjuka kommer tillbaka i USA. Över 6000 fall rapporterades i USA 2016, det högsta antalet fall på 10 år, enligt den amerikanska myndigheten CDC. Utbrotten av sjukdomen har skett trots att vaccinationstäckningen är mycket hög i USA.

Dr Janell Routh som är en barnläkare vid ”Centers for Disease Control and Prevention” (CDC) berättar för New York Times (NYT) att de som fått påssjukan är mellan 18-22 år och att de allra flesta av de smittade redan var vaccinerade mot påssjuka med två doser.

Påssjuka är en virussjukdom som angriper spottkörtlarna. Symptomen består av feber och trötthet i ett par dagar och först därefter svullnar halsen upp. Sjukdomen brukar gå över av sig själv. Påssjuka är smittsam och den överförs via saliv och var genom direktkontakt, nysningar och hosta.

Påssjuka kunde tidigare vara en dödlig sjukdom, men bättre allmänhälsa, bättre boendeförhållanden och högre levnadsstandard har sänkt dödligheten väsentligt.

Läs mer i TV Helse

Naturligt genomgången mässling, påssjuka och röda hund kan vara en av flera faktorer för att förhindra barndiabetes

18 november, 2013 By Marina 5 Comments

Barnsjukdomarna mässling, röda hund och påssjuka anses av många vara naturliga kriser i barnets utveckling med möjlighet att påverka barnet positivt både på kort och lång sikt. Från läkarvetenskapen har det länge endast fokuserats på riskerna med barnsjukdomarna, framför allt allvarliga neurologiska komplikationer efter hjärninflammation som drabbar ett fåtal barn efter en mässlingsinfektion. Men den 14:e november i år (2013) visades ett nyhetsinslag där frånvaro av just dessa sjukdomar ses som en möjlig orsak till den alltmer ökade förekomsten av diabetes typ 1 bland barn. Idag drabbas 800 barn årligen och siffran är på stadig uppgång. Sverige har den högsta förekomsten i världen näst efter Finland (1).

Text: Marina Ahlm / Bild: Faksimil från nyhetsinslag på TV4

Förklaringen till varför barnsjukdomarna kan vara viktiga för barnets immunförsvar är att immunsystemet behöver jobba för att det inte ska börja gå till angrepp mot sina kroppsegna celler och därmed orsaka diabetes om det är just de insulinproducerande cellerna som drabbas. Dessa fynd är något som antroposoferna, efter en stor undersökning bland barn, rapporterade om redan på 90-talet (2). Andra upptäckter har visat att en genomgången mässlingsinfektion inte bara resulterar i livslång specifik immunitet mot mässling, men också i en livslång icke-specifik immunitet mot degenerativa sjukdomar i ben och brosk, vissa hudsjukdomar, immunoreaktiva sjukdomar och vissa tumörer. Påssjuka har visat sig skydda mot äggstockscancer (3).

Astma och allergier kan förhindras genom naturlig mässlingsinfektion. I u-länder har man sett att en infektion med mässling kan förhindra atopiska sjukdomar (benägenhet att utveckla särskilda antikroppar mot vanliga ämnen i vår omgivning). Vissa menar att den ökade förekomsten av atopiska sjukdomar hos barn kan vara förknippad med förändringar i olika typer av barnsjukdomar, vaccinationsprogram och tarmfloran. Mässlingsvirus har till och med funnits effektivt vid motverkande av cancer. Det är detta område som bör undersökas och dessa resultat som bör beaktas i stället för att försöka det omöjliga: att utrota smittsamma sjukdomar (3). Dessutom har ett flertal studier visat att även vaccinet i sig är en faktor som ökar risken för att drabbas av diabetes (4,5,6,7)

Välskötta naturliga infektionssjukdomar är bra för barn – mässling och påssjuka ger skydd mot cancer

25 februari, 2013 By Marina 10 Comments

När infektionssjukdomar hos barn inte felbehandlas genom administrering av antibiotika, eller genom att undertrycka feber, kommer dessa sjukdomar istället att vara till nytta för immunförsvaret och leda till utvecklingsmässiga milstolpar. Detta skriver Viera Scheibner i andra delen om mässling.

Sammanställning: Marina Ahlm Del 1 Del 2

En genomgången mässlingsinfektion resulterar inte bara i livslång specifik immunitet mot mässling, men också i en livslång icke-specifik immunitet mot degenerativa sjukdomar i ben och brosk, vissa hudsjukdomar, immunoreaktiva sjukdomar och vissa tumörer. Påssjuka har visat sig skydda mot äggstockscancer. Det är detta område som bör undersökas och dessa resultat som bör beaktas i stället för att försöka det omöjliga: att utrota smittsamma sjukdomar.

Vid en barnklinik i Schweiz behandlade man fram till 1969 nefrotiskt syndrom (njursjukdom) med artificiell infektion med just mässling. Astma och allergier förhindras genom naturlig mässlingsinfektion. I u-länder har man sett att en infektion med mässling kan förhindra atopiska sjukdomar (benägenhet att utveckla särskilda antikroppar mot vanliga ämnen i vår omgivning). Vissa menar att den ökade förekomsten av atopiska sjukdomar hos barn kan vara förknippad med förändringar i olika typer av barnsjukdomar, vaccinationsprogram och tarmfloran.

Mässlingsvirus har till och med funnits effektivt vid motverkande av cancer. I ett fall läkte hypertrofi av cervikala lymfkörtlarna ut efter en genomgången infektion. Många andra började forska och skriva om den onkolytiska effekten (förmågan att förstöra cancerceller) hos mässlingsvirus. Kliniska tester har genomförts med vaccinvirusstammar från mässling. Vid injektion i tumören, in vitro (i provrör), förstördes cancervävnaden. Motiveringen till att man använde modifierat mässlingsvirus var oron för att det vilda mässlingsviruset skulle kunna orsaka biverkningar. Man kan rimligen spekulera i att det fanns politiska skäl för att använda ett konstruerat mässlingsvirus och inte det vilda, eftersom nästa fråga helt enkelt skulle bli varför man inte låter barn genomgå en naturlig mässlingsinfektion och därmed, på lång sikt, uppnå ospecifik immunitet mot ett antal cancerformer.

Farorna med medicinsk inblandning vid sjukdomar

Det är oroande att även dagens läkare undertrycker feber och administrerar antibiotika som praxis. De ignorerar väldokumenterad publicerad forskning som visar att när man samtidigt undertrycker feber och administrerar antibiotika (och andra mediciner), uppmuntras tillväxten och en allmän livsduglighet hos patogener samt deras förmåga att utveckla resistens mot dessa läkemedel. Detta kan i sin tur leda till en ökad virulens. De ovetenskapliga standardförfarandena bör överges, och de naturliga processerna i kroppen samt immunsystemets funktion bör respekteras. Genom att ändra inställning till naturliga barnsjukdomar lär barnen gynnas på lång sikt.

Originalartikel samt källor

Feber är kroppens naturliga sätt att skydda sig mot infektioner. När temperaturen stiger trivs virus och bakterier sämre. Feber är alltså ingenting farligt. Det är en signal på att man är sjuk och en naturlig reaktion hos kroppen. Därför är det inte självklart att man i alla lägen ska försöka ta ner temperaturen. Små barn får ofta hög feber, även vid vanliga enkla virusinfektioner. Ofta stiger temperaturen till 40 grader eller till och med något högre. Men ett i övrigt friskt barn får aldrig så hög temp att den är farlig – såvida man inte byltar på barnet extra kläder och filtar!

VAR INTE RÄDD FÖR FEBERN MEN SE UPP MED ALLMÄNTILLSTÅNDET!

Febern är inget bra mått på hur sjukt barnet är. Man ska aldrig ge febernedsättande medel bara för att febern är si eller så hög. Är barnet väldigt taget av febern – slöar, kinkar och inte vill dricka kan det vara läge. Annars hjälper man barnet genom att ge det rikligt med vatten, vila och ett svalt rum. Är allmäntillståndet väldigt påverkat och febernedsättande inte hjälper så bör man söka läkare.

Text ur: Leva med barn, Folkhälsoinstitutet

Utbrott av påssjuka bland fullvaccinerade pojkar i USA förbryllar smittskyddsexpertisen

7 november, 2012 By Linda Karlström 1 Comment

Att enstaka fall av påssjuka kan inträffa trots vaccination är inte förvånande eftersom inga vacciner ger ett hundraprocentigt skydd mot sjukdom, skriver Dagens Medicin. Men större utbrott i befolkningen på ställen med hög vaccinationsgrad brukar orsaka bryderi. Så skedde både 2006 och 2009/2010 i USA. Första gången insjuknade flera universitetsstudenter i påssjuka, och i den andra omgången drabbades pojkar i New York och New Jersey – nästan alla ortodoxa judar.

Läs hela artikeln i Dagens Medicin

Mässling, påssjuka, röda hund – Behöver vi ett vaccin?

22 mars, 2012 By Marina 12 Comments

Dr. Richard Halvorsen informerar om nyttan kontra riskerna med att vaccinera med trippelvaccinet, MPR. Han tar upp frågeställningar som:

Är mässlingen en farlig sjukdom?
Räddar vi liv med mässlingsvaccin i tredje världen?
Kan mässling rentav vara bra att få?
Finns det någon anledning att vaccinera mot påssjuka?
Hur farligt är röda hund?
Bör alla vaccineras mot röda hund?

Dr. Richard Halvorsen är väldigt involverad i vaccinationsproblematiken och är en av de få läkarna i England som erbjuder vaccin i singeldoser. Han har även skrivit boken ”The Truth about Vaccines”

Se svaren på dessa frågor här

Läs om boken här

Dr. Richard Halvorsen diskuterar vaccin och autism på CNN

Lars Bern om ny studie: Influensavaccin ger ökad influensarisk

18 oktober, 2017 By Admin 17 Comments

Lars Bern - Foto: Torbjörn Sassersson — Lars Bern – Foto: Torbjörn Sassersson

En studie från Ohio State University Wexner Medical Center har funnit att influensavaccin försvagar människors immunförsvar åren efter vaccination och ökar därmed risken för att insjukna i influensa senare. Forskaren Lisa Christian sammanfattar resultaten med att växande bevis visar att de som fick en influensaspruta föregående år har lägre antikroppsrespons innevarande år.

Text: Lars Bern, Antropocene

Studien visar återigen att den officiella bilden från industrin och etablissemangets med dem lierade MSM är falsk och medvetet vilseledande. Långt ifrån att erbjuda säkert skydd, gör influensavaccinationer människor mer mottagliga för framtida infektioner, vilket givetvis bidrar till att fler får influensa och tror att de behöver fler injektioner för att få bättre skydd. Bilden att vi gradvis bygger upp ett skydd genom årliga vaccinationer är således falsk.

De som 2008 vaccinerades mot influensa uppvisade en tre och en halv gånger större risk att infekteras under efterföljande år.

En studie som publicerats i Human & Environmental Toxicology fann att vacciner med kvicksilverbaserat konserveringsmedel ökade dödligheten hos foster över 40 ggr under influensasäsongen 2009.

Vad den nya studien indikerar är att de som riskerar att först dö vid en global pandemi, är de som tidigare låtit influensavaccinera sig och därmed satt ner sitt immunförsvar.

Ett annat problem med influensavaccin är att man inte ens kan garantera dess effekt det år man vaccineras. Influensavirus muterar nämligen hela tiden och kan mycket väl ha hunnit förändras så mycket att det senaste vaccinet inte biter. För den som vill skydda sig och de sina mot influensa är en mycket säkrare strategi sannolikt att bygga upp sitt immunförsvar med lämplig kost och kosttillskott som D3-vitamin, C-vitamin m.m.. Och sist men inte minst iaktta en bra handhygien – tvätta alltid händerna när ni kan.

Vaccination av barn

Problemet idag är att skolmedicinen är nästan helt i händerna på en av världens största och mest lönsamma industrier – Big Pharma. Den industrin har två fantastiska kassakor – livstidsmedicinering av symptom hos gamla som jag berörde i gårdagens krönika och politiken att vaccinera barn mot nästan allting.

Industrins marknadsförare och lobbyister är mästare på att piska upp hysteriska opinionen bland politiker och få dem att driva igenom diskutabla obligatoriska vaccinationskampanjer. Flera politiker inom såväl Moderaterna som Liberalerna vill införa vaccinationstvång av det slag som finns i bl.a. USA.

I min barndom vaccinerades vi mot några allvarliga ofta dödliga infektionssjukdomar som smittkoppor, tbc, difteri och fick då oftast ett livslångt skydd mot dessa. Mindre allvarliga barnsjukdomar som mässling, vattkoppor, röda hund, kikhosta, påssjuka m.m. fick i stort sett alla barn och erhöll ett naturligt livslångt skydd. Komplikationerna var få. Nu har industrin lyckats hetsa fram ett omfattande vaccinerande av främst våra barn, vars resultat är ytterst diskutabelt.

En ny studie som gjorts på rekommendation av U.S. Institute of Medicine visar att ADHD, autism, lässvårigheter, allergier m.m. är vanligare hos barn som vaccinerats än barn som inte vaccinerats. Studien, som sammanställts av forskare från Jackson State University i Mississippi, omfattar sammanlagt 666 barn i åldrarna 6-12 år. Trots att forskarna försöker betona fördelen med vaccinationer, visar resultaten att vaccinerade barn oftare har olika sjukdomar och diagnoser jämfört med ovaccinerade barn:

ADHD: 1,0 procent av de ovaccinerade barnen och 4,7 procent av de vaccinerade.

Allergier: 6,9 procent av de ovaccinerade barnen och 22,2 procent av de vaccinerade.

Atopisk dermatit: 3,6 procent av de ovaccinerade barnen och 9,5 procent av de vaccinerade.

Autism: 1,0 procent av de ovaccinerade barnen och 4,7 procent av de vaccinerade.

Inlärningssvårigheter: 4,3 procent av de ovaccinerade barnen och 7,2 procent av de vaccinerade.

Lunginflammation: 1,2 procent av de ovaccinerade barnen och 6,4 procent av de vaccinerade.

Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning: 6,7 procent av de ovaccinerade barnen och 14,4 procent av de vaccinerade.

Öroninflammation: 5,8 procent av de ovaccinerade barnen och 19,8 procent av de vaccinerade.

I studien fanns det även ett fåtal sjukdomar som ovaccinerade barn drabbas av i högre grad än barn som vaccinerats, vilka var röda hund, kikhosta och vattkoppor.

Vaccin skadar barn som ammas

Nu har forskare funnit i en studie att amning kan störa effekterna av det omfattande vaccinerandet, genom att bröstmjölken som barnen intagit vid vaccinationstillfället har reducerat potentialen hos vaccinet. Forskarna föreslår att en strategi för att eliminera denna negativa effekt är undvikande av amning i samband med vaccination bör övervägas.

De två viktigaste etapperna i uppbyggnaden av ett nyfött barns immunförsvar är genom vaginal förlossning där barnet utsätts för mammans tarmbakterier och genom amningen där barnen får i sig en stor del av vad de behöver för att utveckla ett friskt immunförsvar. Att ens överväga multivaccination framför bröstmjölk, visar hur sjuk skolmedicinen under Big Pharmas influens kommit att bli.

Mycket tyder på att vaccinationshysterin riktad främst mot barn men även ofta mot vuxna, leder till en överanvändning av vacciner som anstränger och stör det naturliga immunförsvaret och därför ofta ger svåra biverkningar och dödsfall. Vi har i färskt minne narkolepsiskandalen efter den fullständigt onödiga vaccinationskampanjen mot den harmlösa svininfluensan. Här behövs, av industrin oberoende, forskning för att hitta en bättre balans mellan vaccinationer och naturliga immunförsvarsstärkande åtgärder.

Larmen om hur det tilltagande vaccinerandet orsakar skador och dödsfall bland barn har ökat till en storm. Just nu står Gardacil-vaccination av unga kvinnor mot livmodershalscancer i blickfånget. Vissa barn är speciellt utsatta och osäkerheten är stor. Man måste idag ifrågasätta de risker som massvaccinerandet medför. Industrin vet riskerna, men de tjänar så grova pengar på vaccinerna att de miljardbelopp i dollar som de betalat ut bara i USA blir en mindre post på utgiftssidan. Det lidande och den död som orsakas bryr man sig inte om.

Text: Lars Bern, Antropocene

Lars Bern, född 1942, är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungl.

Folkhälsan undermineras av nordiska lagvidrigheter – Finland vill tvångsvaccinera

24 augusti, 2016 By Linda Karlström 7 Comments

Chefredaktören för vaccin.me, Linda Karlström, tillika vice ordförande i föreningen SARA, har tillsammans med SARAs ordförande Michael Zazzio och NHF Swedens ordförande Sara Boo sammanfattat en artikel om det drev som just nu pågår i Finland och Sverige. Artikeln är publicerad på flera andra sajter med hälsa i fokus.

Ett kraftfullt och hätskt mediedrev gentemot vaccinkritikerna har under denna sommar flammat upp i Finland. Gnistan som tände elden utgjordes av en lång artikel som publicerades den 17 juli i Finlands största finska dagstidning, ”Helsingin Sanomat”.

Linda Karlström blev uppringd av journalisten Sonja Saarikoski som på sedvanligt vis utlovade en mycket saklig och rättvis artikel, där drivkraften påstods vara journalistens eget brinnande intresse för vaccinfrågan och den ökande vaccinkritiken i Österbotten. Eftersom Linda så många gånger förut hade hört dessa vackra men dessvärre tomma ord om gammelmedias avsikter med sina vaccinreportage, tackade hon bestämt nej till att medverka i artikeln. Erfarenheterna har nämligen visat att det alltid slutar med en artikel fylld av förakt, fördomar, felaktiga ”fakta” och ett nedsvärtande av de välinformerade vaccinkritikerna.

Så blev fallet även denna gång. Redan rubriken på den långa artikeln spelade på läsarnas känslor och utmålade de välinformerade föräldrarna som ett hot: ”Vaccinkritiker försätter också andras barn i fara – enligt läkare kommer trenden att förändras först när det går riktigt illa för någon”. Därefter följde en hånfull och anklagande ingress: ”I Jakobstad vill många leva enligt sina egna värderingar: barnen vaccineras inte, officiella rekommendationer anses vara propaganda och hälsan sköts med silvervatten. Men vaccinationsvägran är inte en privatsak.”

Den sista meningen är dessutom lagvidrig eftersom medborgarna inte har någon som helst skyldighet att redovisa sina vaccinationer, lika lite som att de behöver vifta med sina patientjournaler i det offentliga. Sjukvård inklusive vaccinationer är i allra högsta grad en privat angelägenhet, såväl i Finland som i Sverige och de övriga nordiska länderna.

En explosiv utveckling

Men elden var lös och en tidigare relativt okänd riksdagsman vid namn Mikko Kärnä vaknade till liv och gick på sin facebooksida ut med att han till den finska riksdagen ska lämna in en motion som stipulerar att den som inte vaccinerar sina barn och inte besöker barnrådgivningen (bvc) regelbundet inte heller ska få något barnbidrag från den finska staten. Tidningarna måste ha haft en riktigt rejäl nyhetstorka mitt i den värsta sommarvärmen som faktiskt infann sig just då eftersom det blev stora rubriker överallt.

Naturligtvis hakade redaktörer, kolumnister, politiker, kommunala läkare och andra förståsigpåare genast på mediedrevet. Tidningarna fylldes av hat gentemot vaccinkritikerna och förståsigpåarna ondgjorde sig över dessa okunniga, ansvarslösa, osolidariska och oetiska människor som förorenade samhället. Kommentarerna haglade efter varje artikel och vaccinkritikerna blev samhällets legitimerade hackkycklingar.

Indoktrineringskampanj med finskt sisu

Lokalpolitikern Elli Flén skrev en kolumn i Vasabladet och uppmanade alla beslutsfattare att kavla upp ärmarna och ta tag i eländet: ”Våra medier ska inte behöva – i sin i och för

sig korrekta strävan efter objektivitet – ge samma utrymme åt vaccinationsmotståndet som de ger åt sjukvårdspersonal och myndigheter därför att dessa två helt enkelt inte är likvärdiga.

Det ena är en åsikt, det andra är myndighetsinformation baserat på etablerad forskning.”

Susanna Ginman skrev i den största finlandssvenska dagstidningen Hufvudstadsbladet en föraktfull artikel där hon bland annat konstaterade att ”[Vaccineringsmotståndarna] anser att de har rätt och skyldighet att fatta beslut för sina barn. Att ovaccinerade barn utgör en fara för andras barn vet de kanske inte, eller så struntar de i det. De vaccin som ges till barn är väldigt välundersökta.”

Propaganda och hjärntvätt

Ett omfattande propagandamaskineri startade i Finland. Ginmans artikel återgavs i flera större finlandssvenska dagstidningar och kort därefter fick vi i gammelmedia ta del av en artikel som kablades ut från FNB: ”Vaccination kan bli lag”. I artikeln uttalar sig bland andra Dan Frände som är professor i straff- och processrätt vid Helsingfors universitet. Frände anser att det inte räcker med att vaccinvägrare förlorar barnbidraget, utan vill ha ytterligare påföljder, förslagsvis i form av vite. Ett sådant förfarande ligger helt i linje med tillvägagångssättet vid hjärntvätt. I de fall då föräldrarna ändå inte vill samarbeta anser Frände att ”myndigheterna borde ha rätt att vaccinera barnen mot föräldrarnas vilja. Annars är det meningslöst.” I och med det sistnämnda uppfylls kriterierna för hjärntvätt eftersom vaccinering kan leda till kroppsskada och dödsfall och det därmed handlar om individuell, fysisk bestraffning i de fall då en medborgare inte lyder staten.

Är då tvångsvaccinering bara ett tomt hot eller föreligger det redan ett faktiskt vaccinationstvång i Finland?

Finsk tvångslagstiftning och amnesi

Faktum är att utan någon som helst massmedial uppmärksamhet har Finlands regering redan under våren 2016 förberett ett lagförslag om tvångsvaccination. Finland har sedan tidigare en lag som tillåter en landsomfattande tvångsvaccination om stor fara föreligger. Denna lag har dock aldrig tillämpats. Det var inte ens tal om det under svininfluensahysterin, men tänk vad en tvångsvaccinering då skulle ha kunnat leda till i form av narkolepsi – för att inte tala om alla de handikappande biverkningar som uppstod i kölvattnet av Pandemrix.

Uppenbarligen lider både politiker och ”experter” av minnesförlust. De dåliga erfarenheterna av de kroniska sjukdomstillstånd som Pandemrix ledde till är som bortblåsta. Nu vill den finska regeringen, trots de väldokumenterade skadorna, skärpa vaccinationstvångslagen och göra det möjligt för kommunerna att besluta om tvångsvaccination av vissa grupper i vissa områden om de anser att det föreligger fara. En sådan situation kan enligt ett expertutlåtande i grundlagsutskottet utgöras av en låg vaccinationstäckning med avseende på mässling.

Enligt såväl finsk som svensk hälso- och sjukvårdslagstiftning är det patienten som själv bestämmer över vilken vård som vederbörande vill ta emot. Sjukvård är, utifrån FN-konventionen och Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, en mänsklig rättighet – men sjukvård är inte någon skyldighet. Det förefaller dock inte som om de finska politikerna har begripit det. Finland håller uppenbarligen på att utvecklas till en fullfjädrad, totalitär stat, vilket gäller för många länder i världen, till exempel för USA där vaccinering är obligatoriskt i vissa stater såsom i Kalifornien.

Propositionen behandlas just nu av social- och hälsovårdsutskottet som har inhämtat ett utlåtande från grundlagsutskottet. Det som borde få alla medborgare att bekymrat och förvånat höja på ögonbrynen är att grundlagsutskottet i sina utredningar inte ser något hinder för att införa tvångsvaccination på kommunal nivå. Med andra ord anser Finlands grundlagsutskott att staten har rätt att göra intrång i de finländska medborgarnas kroppar och äventyra deras hälsa och liv utan deras medgivande.

Den bistra verkligheten

Det vansinniga i dessa idéer blir än mer vansinnigt i skuggan av den senaste tidens avslöjanden om vacciner, vilka har kommit till allmänhetens kännedom genom läkaren Andrew Wakefield och hans film Vaxxed. Förutom Wakefields och hans läkarkollegors forskning om biverkningar efter vaccinering, i synnerhet efter trippelvaccinet mpr (mässling-påssjuka-röda hund), visar den mycket gripande filmen på en skrämmande verklighet om korrelationen mellan vacciner och utvecklandet av olika sjukdomar som till exempel autism.

I USA ökar förekomsten av autism hypersnabbt och enligt docent och senior research scientist Stephanie Seneff vid MIT (Michigan Insitute of Technology), pekar prognoserna på att 8 av 10 pojkar och 2 av 10 flickor som kommer att födas år 2032 (om 16 år), kommer att bli autistiska.

Den tilltagande kurvan för autism är en exponentiellt tilltagande kurva som inte visar upp några som helst tendenser att plana ut eller ens mattas av. I dag är det fler än 1 av 50 i USA som utvecklar autism, ett tillstånd som var ytterst ovanligt i början av 1970-talet (< 1 av 5 000). Sedan dess har andelen autistiska barn mer än hundrafaldigats. Nobelpristagaren och läkaren Luc Montagnier är mycket bedrövad över de amerikanska myndigheternas sätt att agera med avseende på hur autism ökar.

Enligt uppgift har läkemedelsbolagen redan tagit fram ytterligare 250 vacciner som de är beredda att översvämma marknaden med. Behöver vi nämna att det är bevisat att forskningsdata manipuleras av såväl myndigheter som läkemedelsbolag och att inga av dessa vacciner är tillräckligt testade med avseende på säkerhet? Det görs inga studier på vacciners cancerogena eller genotoxiska effekt. Vaccinationer är rena rama forskningsförsöken.

Vem ska hinna med att vårda alla dessa sjuka människor och vem skall stå för vårdkostnaderna? Samhällsekonomin är allvarligt hotad liksom medborgarnas liv och hälsa.

Begränsande lagar i Sverige

Även i Sverige ägnar sig myndigheterna och politikerna åt lagvidriga beslut och här handlar det om att få igenom lagar som effektivt sätter stopp för alternativa läkemedel. Regeringen och Läkemedelsverket kväver effektivt utvecklingen av homeopatiska läkemedel, naturläkemedel och traditionella växtbaserade läkemedel samt eliminerar genom sina beslut många antroposofiska läkemedel från marknaden. Regeringen drar sig inte ens för att bryta mot EU-direktivet för att säkerställa att så sker.

Läkemedelsverket har nyligen kommit med ett nytt förslag till reviderad förordning om avgifter för den statliga kontrollen av läkemedel, ett förslag som effektivt kommer att förhindra fortsatt nyregistrering av homeopatiska läkemedel (homeopatika), naturläkemedel och växtbaserade läkemedel samt antroposofiska läkemedel.

Branschen dukar under

Tillverkare uppger att de inte kommer att registrera fler medel – de har helt enkelt inte råd. Läkemedelsverket minst sagt chockhöjer avgifterna för ansökan om registrering av olika läkemedel. Avgiften för homeopatika ökar med mer än 21 gånger (2 150 %). Naturläkemedel och traditionella växtbaserade läkemedel ökar 1,5 gånger (150 %) medan avgiften för läkemedel endast ökar 0,25 gånger (25 %). I sammanhanget skall det nämnas att kostnaderna för konventionella läkemedel som är framställda av läkemedelsbolagen, till den absolut största delen betalas av staten medan de alternativmedicinska medlen till fullo måste betalas av brukarna själva.

I reella tal ser höjningarna ut så här:

Homeopatiska läkemedel höjs från 4 000 till 90 000 kronor.
Naturläkemedel höjs från 100 000 till 250 000 kronor.
Traditionella växtbaserade läkemedel höjs från 100 000 till 250 000 kronor.
Vanliga läkemedel höjs från 400 000 till 500 000 kronor (vilket även gäller för växtbaserade läkemedel dit örtmedicinen Iscador hör).

Om tjänstemännen på Läkemedelsverket får som de vill, så kommer den nya lagen att gälla från och med 1 januari 2017.

Regeringsbeslut mot alla odds

Regeringen fattade den 30 juni det lagvidriga beslutet att antroposofiska homeopatiska läkemedel ska registreras som vanliga läkemedel. Det rör sig om flera hundra produkter. Att registrera 200 sådana läkemedel skulle komma att kosta 100 miljoner kronor. Omsättningen av sådana produkter är i Sverige dock endast 6,5 miljoner per år. Förslaget har regeringen lagt fram trots att den har haft kännedom om att de höga registreringskostnaderna skulle komma att fullständigt strypa tillgången till dessa läkemedel. Regeringens beslut bryter dessutom mot EU-direktivet som är mycket tydligt med att antroposofiska homeopatiska läkemedel ska registreras som homeopatika. Frågeställningen om allt detta ändå inte är ett resultat av lobbying från läkemedelsindustrin sida, förefaller vara berättigad.

Regeringens beslut och Läkemedelsverkets förslag står helt i strid med Världshälsoorganisationens strategidokument ”WHO Traditional Medicine Strategy 2014-2023”, vilket även gäller för Sverige. Strategin syftar till att underlätta för medlemsländerna att utveckla en policy och implementering som stärker den komplementära medicinens roll för folkhälsan och strategidokumentet uppmanar även medlemsländerna att tillsätta nationella expertgrupper för att öka denna kunskap bland vårdgivare och beslutsfattare. Den svenska staten går dock precis tvärtemot andemeningen med strategidokumentet och den alternativa medicinen har genom åren successivt kvävts av den svenska lagstiftningen. Professor, docent och forskningschef Robert Hahns bevisning om att homeopatiska medel baseras på en vetenskaplig grund som är minst lika solid som för övriga läkemedel, verkar vara helt okänd för de svenska beslutsfattarna trots att Hahns forskning är publicerad i erkänd internationell vetenskaplig litteratur.

Det EU-direktiv som Sverige tidigare har antagit, har medfört att de homeopatiska enkelmedlen har minskat från flera tusen till att förra året endast omfatta ungefär 190 stycken. Naturmedlen var från början 855 stycken. År 1993 kom en ny klassificering där medlen kallades naturläkemedel och hade ännu högre krav. År 2006 hade 72 medel klarat av kraven men samtidigt var det dags för nya, ännu stramare regler för de örtbaserade naturläkemedlen som skulle klassas om till antingen växtbaserade läkemedel eller traditionella växtbaserade läkemedel. I dag finns det endast 76 medel kvar som kan liknas vid våra forna dagars naturmedel. Det är dock bara 50 av dagens medel som får säljas helt fritt, resterande 26 får endast säljas receptfritt på apotek, vilket i sig strider mot EU-rätten – alla har nämligen rätt att på samma villkor konkurrera, även när det gäller att sälja receptfria läkemedel.

Skriv under uppropet!

Om var och en av oss skall ha rätten till hälsofrihet och rätten att själv få bestämma över sin kropp, medicinering och egenvård, så måste vi enade stå upp tillsammans, organisera oss och säga ifrån på skarpen och det NU! Här krävs det kraftfulla insatser från folkets sida! Skriv under och be även din familj, dina vänner och bekanta, arbetskamrater och skolkamrater att skriva under och sprida information om uppropet mot den svenska Regeringens och Läkemedelsverkets agerande – ”Regering och Läkemedelsverk – värna om alternativmedicinen och rätten till hälsofrihet!”. Uppropet finner ni på sajten: www.skrivunder.com

Text:

Linda Karlström, vice ordförande i föreningen SARA/2000-Talets Vetenskap

Michael Zazzio, ordförande i föreningen SARA/2000-Talets Vetenskap

Sara Boo, ordförande i National Health Federation (NHF) Sweden

Finländsk media driver hatkampanj mot vaccinkritiker – riksdagen förbereder lag om tvångsvaccination

27 juli, 2016 By Linda Karlström 7 Comments

Martina Lampero HS — Martina Lampero poserar med Ulf Brånells ”Medicinsk motbok för myndigare medborgare” – Foto: Vesa Ranta

Sommaren 2016 har gammelmedia i Finland eldat med ovanlig intensitet vad gäller ämnet vaccination. Finlands största dagstidning Helsingin Sanomat (HS) hade en stor artikel söndagen den 17 juli, där journalisten Sonja Saarikoski ville fokusera på vaccinmotståndet i Österbotten, och då i synnerhet i Jakobstad. Jag blev själv uppringd av Saarikoski som snällt bad om en intervju med mig eftersom jag är en ”viktig” person. Jag nekade direkt, eftersom jag numera inte förser gammelmedia med mat. De har redan fått alldeles för mycket tid och energi av mig i utbyte mot hån, svartmålning, brutna löften och minst sagt undermåliga artiklar. Nu är det nog.

Text: Linda Karlström Bild: Faksimil från Helsingin Sanomat/Vesa Ranta

När jag läser rubriken på artikeln i HS kan jag konstatera att de har gjort det igen. Än en gång hänger de ut vaccinkritiker som en fara för samhället och skapar hat mot dessa medvetna människor. Trots journalistens idoga påståenden om att artikeln kommer att vara seriös, rättvis och saklig (undrar hur många gånger jag har hört det?) ståtar hela härligheten under de svarta bokstäverna ”Vaccinkritiker försätter också andras barn i fara – enligt läkare kommer trenden att förändras först när det går riktigt illa för någon”.

En väldigt saklig och seriös rubrik, eller hur? Inte blir det bättre av ingressen som följer: ”I Jakobstad vill många leva enligt sina egna värderingar: barnen vaccineras inte, officiella rekommendationer anses vara propaganda och hälsan sköts med silvervatten. Men vaccinationsvägran är inte en privatsak.”

Sedan följer en oerhört lång artikel som jag inte ville medverka i just på grund av denna förutsägbara förvrängning och detta uppenbara förakt. Detta till trots omnämns jag ett tiotal gånger, jag finns till och med på bild. Och jag kallas för överstepräst. Verkligen seriöst, HS.

Som vanligt radas en mängd felaktiga påståenden upp som allmängiltiga sanningar; det klassiska om hur vaccinerna har utrotat än det ena och än det andra och att vacciner årligen förhindrar 2-3 miljoner dödsfall. Man kan undra hur det går att veta? Och man kan undra varför journalisten inte undrar det samma? Det finns vackra illustrationer över hur många som måste vara vaccinerade för att flockimmunitet ska uppstå. Jakobstad lyser rött på kartan får vi veta, eftersom vaccinationstäckningen där är så låg att läkaren Markus Granholm rekommenderar föräldrar med känsliga barn som inte kan vaccineras att flytta bort.

Varför reagerar ingen på att känsliga barn inte får vaccineras? De borde väl få dubbla doser av detta immunstärkande elixir? Inte är det väl så att vacciner på något sätt belastar små barn så att de känsligaste kan stryka med? Ursäkta min ironi, men jag kan inte låta bli att ställa dessa retoriska frågor. Ingen annan tycks ju göra det.

I artikeln finns ett beklagligt fel som naturligtvis den pensionerade infektionsläkaren Peltola snappade upp och sedan gottade sig i då han några dagar senare fick en mycket nedvärderande debattartikel publicerad i Helsingin Sanomat. I den stora HS-artikeln står att Martina Lampero, som är en välkänd vaccinationskritiker i Jakobstad, inte tror att flockimmunitet existerar. Jag känner Lampero personligen och jag vet att det skulle ha stått att hon inte tror på vaccinförmedlad flockimmunitet. Det är en milsvid skillnad. Nu har Peltola under rubriken ”Föräldrarnas åsikt tar inte bort barnets rätt till vacciner” gjort sig lustig över Lamperos skrattretande okunnighet, och omskriver hennes uttalanden med uttryck som ”O du heliga naivitet”. Sedan konstaterar han auktoritärt att det är få saker i världen som har uppvisat så hållbara resultat som vaccinationer. Efter detta följer den sedvanliga redogörelsen för alla fruktansvärda sjukdomar som härjade innan vaccinerna fanns; 800 poliofall om året, varje timme en finländare som dog i tuberkulos under vinterkriget, 23 000 rapporterade fall av påssjuka per år, kikhoste- och difteripatienterna var tiotusentals och så vidare. Och så slår Peltola fast det självklara: ”Inte en enda av dessa sjukdomar skulle ha försvunnit utan vaccin.”

Experten har talat. Och fårskocken nickar instämmande i kommentarsflödet. Det här med naivitet kan tydligen tolkas på flera olika sätt …

Och dagen efter Peltolas debattartikel följer redan en annan i samma stil, denna gång författad av en Siren vars far drabbades av polio. Siren berättar att han själv inte blev smittad eftersom han hade turen att få vara försöksperson då Salks poliovaccin testades i Finland år 1954. Han konstaterar vidare att det var en lycka att han fick det rätta vaccinet och inte placebovaccinet – annars hade han säkerligen insjuknat i polio. Slutligen slår han fast att dagens vaccinationskritiker inte har sett verkliga epidemier.

Jo då bäste herr dramaturg Eero Siren från Helsingfors, vi vaccinationskritiker har minsann sett epidemier. De går nämligen inte att undvika eftersom de pågår mitt framför ögonen på oss varje dag. Epidemier av autism, narkolepsi, epilepsi, allergier, öroninflammationer, luftvägsinfektioner, adhd och diabetes är några. Varför fanns inte sådana epidemier för 50 år sedan? Varifrån kom de? Finns det några studier som ger svaren?

Ja, det finns många studier. Men dessa studier är inte utförda av läkemedelsindustrin och därför finns det inte pengar att marknadsföra resultaten med. Boken Vaccinationer: risker och skador redogör för ett tusental sådana vetenskapliga studier. Men att själv behöva göra efterforskningar är väldigt jobbigt. Då är det lättare att luta sig tillbaka på auktoriteter som Peltola.

Grattis Helsingin Sanomat, ni lyckades verkligen blåsa liv i en hatkampanj mot oliktänkare! På detta sätt gräver ni er egen grav, för snart finns det ingen som vill ställa upp i era ”sakliga och rättvisa” artiklar.

Som om inte detta vore nog, dyker gubben i lådan upp med sitt finurliga förslag samma vecka. Riksdagsledamoten Mikko Kärnä föreslår att de familjer som inte vaccinerar sina barn och regelbundet besöker rådgivningen, inte heller ska få något barnbidrag. Och medierna hakar genast på! Stora rubriker skriker på förstasidorna och kommentarerna haglar. Haha, nu ska de där foliehattarna, de där oetiska och ansvarslösa föräldrarna svältas ut! Detta trots att Kärnä inte ens lämnat in en motion utan bara funderat högt på facebook.

Man kan i sitt stilla sinne undra över logiken. Om vaccinkritiker inte ska få barnbidrag så måste vi ju i rättvisans namn också neka sjukdagpenning till rökare. För att inte tala om överviktiga! Ska de ens ha rätt till sjukvård? Det är allt bra skrämmande att dylika personer som Kärnä tillåts styra och ställa i vårt land. Finns det inga kvalitetskrav på politiker?

Och så sent som i dag blev jag varse det nya lagförslaget som just nu behandlas av Finlands riksdag. Smittskyddslagen ska revideras, och då passar man lägligt nog på att inskränka medborgarnas rätt att bestämma över sin egen kropp. Finland har sedan tidigare haft en lag som tillåter tvångsvaccination om en farlig epidemi hotar hela landet, men lagen har aldrig tillämpats. Nu luckrar man upp villkoren, så att tvångsvaccination kan genomföras områdesvis på bara utvalda grupper om man anser att de utgör ett hot mot andra. Och jag måste säga att utlåtandet från docent Liisa Nieminen, som har anlitats som expert av riksdagens social- och hälsovårdsutskott, ger mycket i övrigt att önska:

”Fastän man tack vare vacciner har åstadkommit så mycket (globalt ännu mera), finns det också i Finland föräldrar som inte låter vaccinera sin barn. På vissa områden är vaccinationsskyddet anmärkningsvärt dåligt (till exempel vad gäller mässling), så obligatoriska vaccinationer kan behövas. Bra att lagen erbjuder en sådan möjlighet som man vid tillfälle kan tillämpa.”

Detta för tankarna till Jakobstad, som nu bland annat av Helsingin Sanomat har svartmålats som ett hot mot övrig population. Planerar myndigheterna att tvångsvaccinera barnen i Jakobstad? Kan detta verkligen hända år 2016 i Finland, som stoltserar med att vara ett demokratiskt land som värnar om folkets rättigheter och integritet? Kan det rentav vara så att hela detta mediedrev tillsammans med Kärnäs förslag om indragning av barnbidraget och nu denna lag om tvångsvaccinering av en utvald population är beställningsuppdrag? Börjar vaccinkritikernas skara bli alltför stor och därmed hota den mäktiga läkemedelsindustrin? Det handlar inte bara om bortfall av vacciner, det handlar också om livslång medicinering som uteblir då man inte lider av några biverkningar från vacciner.

Varför växer skaran av kritiker? Det är lustigt att de officiella experterna alltid poängterar att det måste ske en stor tragedi för att vaccinkritikerna ska ta sitt förnuft till fånga och börja vaccinera sina barn. Det verkar som om de inte har insett att vi som förhåller oss kritiskt redan har varit med om en stor tragedi, och det är just därför vi väljer att avstå från vacciner. Vi har tvingats se våra egna eller andras barn skadas av vacciner och därmed insett att allt inte står rätt till. Vi har faktiskt en gång tillhört vaccinreligionen, men hoppat av. De vaccintroende är däremot kvar på tåget som vi en gång också åkte med. De försöker med alla tänkbara medel få oss att hoppa på tåget igen, och ändå är det allt fler som hoppar av. Säger inte det en hel del?

En bra produkt säljer sig själv. Man behöver inte tvinga någon att köpa den. Och i detta fall är det ännu värre, eftersom alla medborgare tvingas betala för vaccinerna även om vi inte vill ha dem. Sedan ska vi också via skatten bekosta all den sjukvård som vaccinbiverkningarna förorsakar de vaccinerade. Detta har jag aldrig sett oss vaccinkritiker gnälla över. Men nu ska vi minsann inte få något barnbidrag, vi som bekostar vaccinerna till alla som vill ha dem. Är det ingen som har tänkt lägga fram ett förslag om att de som inte vill ha några vacciner ska förses med skattelättnader?

Nu väntar jag bara på att Jakobstadsnejden ska börja larma om mässlingsutbrott. Det är det enda som behövs för att lagen om tvångsvaccination ska kunna tillämpas. Historien är full av liknande exempel, där man har iscensatt epidemier för att rättfärdiga vaccinationer under tvång. En av de allra första artiklar jag läste då jag i tidernas begynnelse började läsa in mig på området beskrev just en sådan iscensatt mässlingsepidemi i England på 1990-talet. Artikeln, som är skriven av Viera Scheibner, finns översatt till svenska och jag kan varmt rekommendera den till alla som vill förstå hur myndigheter arbetar.

Avslutningsvis kan jag bara konstatera att det är verkligt tacksamt att skylla allt elände på de ovaccinerade. Vi får vara samhällets hackkycklingar. Om en ovaccinerad drabbas av en sjukdom är han/hon en fara för samhället. Om en vaccinerad drabbas av en sjukdom är det de ovaccinerade som utgör faran eftersom de kan smittas och på det sättet sprida smittan vidare. Om de ovaccinerade inte alls blir sjuka, är de en fara för samhället eftersom de när som helst kan bli sjuka och sprida smitta.

Och jag tänker samma sak som alltid: Om vi är så där fruktansvärt farliga så är det väl bara för de som är rädda att vaccinera sig. För då är de ju skyddade. Boostade och immuna. Friska och motståndskraftiga. Eller?

Text: Linda Karlström

Fd chef på brittiska Folkhälsomyndigheten: Faran med MPR-vaccin på väg att besannas

27 april, 2016 By Admin Leave a Comment

Britain-Department-of-Health-vaccine-damage En före detta chef på brittiska Folkhälsomyndigheten ansvarig för säkerställandet av att läkemedel inte är farliga för hälsan anklagar brittiska staten för att vara oansvarigt delaktiga gällande skador på barn orsakade av trippelvaccinet [MPR] mot mässling, påssjuka och röda hund.

Text: Pål Bergström | Bild: Britain’s Department of Health, hemsida om ”vaccine damage payment”

Dr Peter Fletcher är idag pensionerad men var tidigare “Chief Scientific Officer at the Department of Health”. Han säger sig se ett växande bevisunderlag för att trippelvaccinet mot mässling, påssjuka och röda hund ger hjärnskador hos vissa barn.

Läs mer på Palbergstrom.com

Relaterat

MMR vaccines called one of the ’greatest scandals in medical history’ by former Chief Scientific Officer of the UK’s Department of Health

Vaccinationer har varit väldigt effektiva att reducera sjukdom och död – eller?

5 juli, 2014 By Marina 4 Comments

Greg Beattie, författare till ”Vaccination – En förälders dilemma” tittar närmare på begreppet ”Det vittspridda användandet av vaccinationer globalt sett har varit väldigt effektivt i att reducera förekomsten av infektionssjukdomar och komplikationer förenade med dessa, inklusive dödsfall”. Påståendet att vaccinationer reducerar fall av infektionssjukdomar, och därav också ihopkopplade dödsfall och invaliditet låter bra. Det kan vara men behöver inte vara sant, men det låter verkligen bra. Man förväntar sig att det backas upp av solida bevis.

Låt oss ta en titt….

Sammanställning: Jesper Johansson / Bild: Greg Beattie

Dödsfall

Det finns många artiklar i ämnet och här är en länk till fyra inlägg som Greg Beattie har gjort i debatten i Australien – Vaccines save lives? Dödsfallsstatistik över USA och England finns att hitta här och här . Men hur är det då med utvecklingsländerna? Ja, det är lite knepigare. Där Australien, USA, England och Europa metodiskt har dokumenterat alla dödsfall (och dess orsak) sedan mitten på 1800-talet, så skiljer sig detta avsevärt mot utvecklingsländerna. Dödsfall har sällan dokumenterats. Även när de blev dokumenterade så fanns nästan ingen information om vad som orsakade dem. Världsbanken rådde bot på denna saknade information genom att genomföra en ”stickprovsundersökning” över halva det senaste århundradet. Dessa undersökningar estimerar spädbarnsdödligheten och under 5 års-dödlighetsnivån. Här är vad dessa undersökningar visar i Afrika och i Indien:

Som vi kan se, den stora satsningen på vaccinationer från 1980 och framåt (den tunna linjen som skjuter uppåt) upplevs ha liten, om ens någon, effekt på trenden av dödsfall bland barn (de två tjocka linjerna som går från vänster till höger). Efter att ha tittat på grafiken ovan är min gissning att ni kommer att ha liten anledning till att ge vaccinationer äran av att ha räddat liv. Ni är förstås fria till att komma till era egna slutsatser.

Förekomst

Men förekomsten då? Det vill säga, antalet insjuknade, oavsett om den drabbade personen dött eller ej. Reducerade vaccinationer dessa då? Svaret är … vem vet? Det är faktiskt omöjligt att säga, i alla fall statistiskt. För att förklara ska jag ta er tillbaka i tiden, nästan 70 år tillbaka. Till en särskild bok skriven av Darrel Huff vilken är ansedd som en av de mest sålda böcker någonsin om statistik, ”How to Lie with statistics”. Boken har ofta använts som en introduktionslärobok för studenter.

Den täcker de flesta fallgropar vi stöter på när vi konfronteras med påståenden som baseras på ”urvalsstatistik”. Vad är då ”urvalsstatistik”? Jo, det är det vi har att gå på när vi inte har resurser att testa eller mäta hela befolkningen. Vi gör ett urval och drar sedan slutsatser som gäller på den större massan. Men vid dödsfall använder vi oss inte av ”urval” då vi har tillgång till hela ”uppsättningen”. Som tidigare nämnts så dokumenteras alla dödsfall (förutom i utvecklingsländerna). Men vid ”sjukdomsfall” däremot är det omöjligt att jobba med hela ”uppsättningen”. Ingen vet alltså hur många sjukdomsfall som inträffar. Vi får bara ett ”urval”. Och givetvis är det viktigt att vi får ett svar som är representativt för hela befolkningen. Vi ska snart titta mer på detta men låt oss först höra vad Huff hade att säga om ”urvalsstatistik”:

”Befolkningen i ett stort område i Kina uppgick till 28 miljoner. Fem år senare var det 105 miljoner. Väldigt lite av den ökningen var äkta. Den stora skillnaden kan förklaras endast genom att beakta anledningen till de två uppräkningarna och folkets benägenhet att låta sig bli räknad vid de båda tillfällena. Den första folkräkningen gjordes av skattemässiga och militära anledningar, den andra för svält och bistånd.”

Detta var ett av många exempel han använde för att illustrera problem som frekvent lurar bakom stora statistiska påståenden. Huff tar oss igenom saker vi måste vara medvetna om, såsom icke-representativa urval och partiska eller dåligt insamlad data, vilka alla leder till felaktiga slutsatser. Han uppmanar oss till att titta efter noga. Är ”urvalet” en sann representation av befolkningen eller är den snedvriden? Är mätningarna opartiska? Oavsett ”förekomst” berättar han:

”Mycket statistik, inklusive medicinsk som är ganska viktig för alla, är förvrängd via inkonsekvent rapportering vid källan. Där är uppseendeväckande motsägelsefulla siffror gällande sådana känsliga frågor som aborter, utomäktenskapliga födslar och syfilis. Om du skulle leta upp de senaste tillgängliga siffrorna vad gäller influensa och lunginflammation, kan du tänkas komma till den konstiga slutsatsen att dessa krämpor i stort sett är begränsade till tre stater i söder, som står för ca 80 procent av de anmälda fallen. Det som faktiskt förklarar denna procentandel är det faktum att dessa tre stater krävde rapportering av dessa krämpor efter det att andra stater hade upphört med de kraven.

Vissa malariasiffror betyder lika lite. Där det före 1940 var hundratusentals fall i den amerikanska södern är där nu bara en handfull, en välgörande och till synes viktig förändring som inträffade på bara några år. Men allt som egentligen har hänt är att fall nu bara rapporteras när det bevisats vara malaria, där ordet tidigare använts i stora delar av södern som ett vardagsuttryck för förkylning eller frossa.”

Och sedan är där polio. Det här är vad Huff hade att säga om poliosiffor innan det första poliovaccinet började användas:

”Du har kanske hört de nedslående nyheterna om att 1952 var det värsta året i den medicinska historien vad gäller polio. Denna slutsats baserades på all den bevisning som tycktes behövas: Där var betydligt fler fall rapporterade det året än någonsin tidigare. Men när experter tittade på vad som låg bakom dessa siffror fann man lite mer upplyftande saker. En var att där var så många barn i den mest mottagliga åldern år 1952 att fall var destinerade att vara rekordhöga om nivån höll sig jämn. En annan var att den allmänna medvetenheten om polio ledde till mer frekventa diagnoser och rapporter av milda fall. Och slutligen en ökad finansiell sporre på grund av fler polioförsäkringar och mer bistånd tillgängligt från den Nationella barnförlamningsfonden. Allt detta ledde till en stor tveksamhet till hur poliofallen nått en ny högstanivå och det totala antalet dödsfall bekräftade just detta.”

Givetvis kunde inte Huff veta det öde som väntade polioanmälningar i fortsättningen. Det första poliovaccinet introducerades samma år som boken publicerades och efter ett par år där polio fortsatte att öka (ja, du läste rätt) ändrades falldefinitionen för sjukdomen. Den blev mer restriktiv. Detta var det första av många direktiv som ledde till en minskning av anmälda fall, vilket gjorde att datan insamlad innan förändringen blev oförenlig med den som insamlades efter.

Huffs slutsats blev:

”Det är ett intressant faktum att dödsnivån, eller antalet dödsfall, ofta är ett bättre mått på förekomsten av en sjukdom än den direkta förekomstsiffran – helt enkelt beroende på att kvalitén på rapporterna och dokumentationen är så mycket högre när det kommer till dödsfall.”

Så vad är då ”förekomstsiffror”? Hur samlar vi in dem, och varför finns det så många problem med dem? Bra frågor. Vi har helt enkelt inte faktiskta data för förekomster. Istället använder vi något helt annat, kallat anmälningar. Man ber läkare att anmäla vissa sjukdomar när de ser dem, så att man kan spåra fall. Med andra ord, man ber dem meddela sin lokala hälsomyndighet när någon av deras patienter söker för något som liknar vissa sjukdomar. Till att börja med är ett uppenbart problem att dessa anmälningar bara inkluderar fall som söker läkarhjälp. I USA har det uppskattats att endast 3 procent av vuxenkikhosta har rapporterats. Men något än mer oroande är att läkare inte alltid tyckte det var viktigt att rapportera de fall som de såg. En studie i USA, där rapportering är lagstiftat, visade att nivån varierade 9-99 procent. Sannolikheten att ett fall rapporterades berodde mycket på publicitet.

Anmälningarna hade endast ett syfte: att möjliggöra en snabb insats vid utbrott. De var aldrig tänkta att användas som en utvärdering i efterhand på effekten av vaccinationsprogrammen. Man behöver bara titta på kikhosteanmälningarna historiskt sett i Australien för att bekräfta detta. När massvaccinationen för kikhosta inleddes på 1950-talet slutade alla stater, förutom Södra Australien, att samla in anmälningar. Varför slutade hälsomyndigheten samla siffror som skulle dokumentera den stora förändringen?

Men det finns andra stora problem med datan. Några av dessa gäller även dödsfall, om än i mindre utsträckning. Till att börja med var det problem med diagnosen. Läkarna kunde sällan vara säkra på vilken sjukdom deras patienter hade. Ofta var det ett val mellan kikhosta, bronkit, krupp eller något annat. Eller mellan mässlingen, tredagarsfeber, röda hund, fläckfeber och många andra.

För att försvåra saken fick läkarna instruktioner om att använda sig av patientens vaccinationsstatus som hjälp för att ta beslutet. Läroböckerna uppmuntrade dem att ge andra diagnoser ifall patienten var vaccinerad. Regeringar (genom sina hälsobyråkratier) uppmuntrade också detta, och gör så fortfarande. Ett exempel på detta är att UK National Health Service uppmanar läkare att kolla sina patienters vaccinationsstatus innan de ger diagnos på mässlingen, påssjuka, röda hund och kikhosta.

Detta är ett no-no när det kommer till statistik och ett solklart fall av partiskhet, en uppenbar vinkling av data och stödjande av uppfattningen att vaccin reducerade antalet fall. Hur mycket vinklade det datan? Det kommer vi aldrig att få veta. Allt vi vet är att detta är ett av de stora problem som Huff varnade oss för.

Till sist har vi problemet med den förändrade definitionen utav sjukdom, vilket nämndes ovan med polio. Vi hör ofta om laboratoriska bekräftelser nuförtiden, men så har det inte alltid varit. Till exempel, innan 1990-talet var mässlingen kliniskt diagnostiserad; alltså, det var bestämt först efter en fysisk undersökning av en doktor. Men detta förändrades till att mässlingsfall behövde testas i ett laboratorium för att bevisas vara just mässlingen. Först när billiga tester blev tillgängliga under 90-talet visade det sig att bara ett fåtal procent av fallen som inledningsvis blev diagnostiserade som mässlingen klarade testet (Lies, damned lies and statistics). Återigen ledde detta till intrycket att något hade medfört en verklig nedgång utav mässlingen. Som summering är det kanske omöjligt att veta hur mycket, om ens alls, vaccinering har påverkat nivåerna av smittsamma sjukdomar. Emellertid är det just det påståendet som är en väsentlig grundstomme för skälen till vaccinering. Dödsfallsutvecklingen verkar dock inte stödja det påståendet och vi har ingen ordentligt samlad förekomstdata. I avsaknad av bra belägg har vi få skäl till att vaccinera våra barn eller oss själva.

Sammanställning: Jesper Johansson / Bild: Greg Beattie

Källa:

Reducing the incidence of grand claims