Vaccin & biverkningar

– Artiklar, analyser och reportage om vaccinrisker

Linda Karlström

Dr Ann-Charlotte Stewart bloggar om HPV-vaccinet

By Leave a Comment

Ann Charlotte Stewart

Dr. Ann-Charlotte Stewart, är en före detta cancerforskare som var indragen i de initiala utvecklingsstadierna av det som idag kommit att bli vaccinet Gardasil.

Ann-Charlotte Stewart har en doktorsgrad i medicinsk genetik från Uppsala universitet där hon disputerade 1993. Efter sin disputation påbörjade hon sina postdoktorala studier vid The Cancer Center, University of New Mexico i Albuquerque, NM, USA där hon fortsatte med studier av papillomvirus, deras genetik och potentiella roll i cervixcancer. Efter 18 månader på The Cancer Center avslutade hon, 1995, sin karriär som cancerforskare och har sedan dess ägnat sin tid åt alternativa terapier för optimal hälsa och välmående: energimedicin, yoga, meditation, ayurveda, mental träning, mindfulness och coaching.

Dr. Stewart har levt och verkat utanför Sveriges gränser i mer än 15 år, varav tio år i USA. Den resterande tiden har hon tillbringat mestadels i Indien och olika länder i Europa. Sedan 2008 driver hon en egen verksamhet i Örebro som coach och föreläsare med välmående, helhet och harmoni i centrum.

Nedan kan du läsa hennes tankar kring HPV-vaccinet

Och vet ni vad huvudvärken beror på? Jo, aluminium som tränger in i hjärnan och orsakar akut hjärninflammation (encefalit). Det ger antagligen smärta att få sin blodhjärnbarriär penetrerad av polysorbat 80-täckta aluminiumpartiklar också.  Det tråkiga med dessa aluminiumpartiklar är att de stannar kvar i kroppen och fortsätter att trigga inflammation. Dvs, vaccinet självt har orsakat kronisk inflammation, vilket i sin tur kan ge upphov till diverse autoimmuna sjukdomar (allergier, astma, artrit, ledbesvär, reumatism, osv…). Ovanpå det har vi alla neurodegenerativa sjukdomar såsom autism, ADHD, aspberger, alzheimer, osv.

Läs hela blogginlägget här

Vaccinernas verkliga verkan – många människor insjuknar allvarligt trots gott om antikroppar

By 6 Comments

Biopaten Ulf Brånell, alias ”Kloka gubben”, är en välkänd profil inom svensk alternativmedicin. Han har en grundlig vetenskaplig utbildning samt bakgrund i svensk administration och politik. Han har tidigare arbetat åt såväl Svenska Kommunförbundet som Socialstyrelsen och olika universitet. Numera driver Brånell alternativmedicinsk utbildning och har också en egen mottagning. Brånell håller i trådarna för Alternativjournalen där en stor mängd artiklar om hälsa finns samlade. Nedanstående artikel har tidigare publicerats i Näringsmedicinsk Tidskrift nummer 4 årgång 13 (juli 2008) och återpubliceras här med tillstånd av författaren.

Text: Ulf Brånell

Vetenskapsradion rapporterade flera gånger under vecka 9, 2003 om en artikel i Science, där caliciviruset (vinterkräksjukan) studerats på möss – eller rättare sagt, mössens reaktion på viruset studerades. De frågor man ställt sig är bland annat varför detta virus inte tycks ge någon immunitet – man kan insjukna flera gånger i snabb följd, och kroppen tycks inte bilda några antikroppar mot det.

Studierna har gett nya infallsvinklar på immunförsvarets funktion, som man beskriver så här: Kroppen har dels ett snabbt, dels ett långsammare verkande immunförsvar. (Detta har varit känt sedan länge, även om vetenskapen föredragit att beskriva det i andra och mer obegripliga termer.) Caliciviruset tas om hand av kroppens snabba och ospecifika immunförsvar, och hinner därför inte nå det långsamt och mer specifikt verkande immunförsvaret, som bland annat omfattar bildandet av antikroppar vilka immuniserar för framtiden. Detta är en vetenskaplig nyhet eftersom man ”tidigare trott” att virusförsvaret främst utgjorts av det senare, mer långsamt verkande immunförsvaret.

Vad vetenskapsradion inte nämner är att detta rön bekräftar alla de farhågor rörande vaccinernas risker och ineffektivitet som man rimligen kan hysa. Här visas i detalj de logiska falluckorna i den officiellt påbjudna retoriken kring vaccinering mot olika virus:

Kroppens försvar mot virus utgörs av olika barriärer, dels ett snabbverkande och dels ett långsamt verkande försvar. Det långsamt verkande immunförsvaret aktiveras först då det snabbverkande försvaret misslyckats, eller varit för svagt. Förekomsten av antikroppar i blodet utgör så småningom ett tecken på att det långsamt verkande försvaret trätt i funktion.

Slutsats: Om man försvagar det snabbverkande immunförsvaret ökar alltså sannolikheten för att kroppen istället måste tillgripa det långsamt verkande. Detta kan senare påvisas genom antikroppar i blodet.

Här får vi alltså ett kraftigt stöd för vad vaccinkritiker (t.ex. Viera Scheibner) under lång tid fört fram, nämligen att

  • många människor utan påvisbara antikroppar i blodet ändå kan uppvisa praktisk immunitet vid epidemier och inte bli smittade eller sjuka.
  • många människor ändå insjuknar allvarligt vid epidemier trots gott om antikroppar i blodet.
  • vaccinerade ofta drabbas av ”atypiska” infektioner som inte följer den välkända sjukdomsbilden.
  • vacciner har osäkra effekter vad gäller immunisering och omfattar dramatiska risker för allvarliga skador.

Vi finner här också förklaringen till att vaccintillverkare så gärna spetsar sina virusdekokter med starka gifter – kvicksilver, formaldehyd, aluminium m.m. Sådana gifter torde nämligen när de insprutas i blodet kraftigt försvaga det snabbverkande och ospecifika immunförsvaret och därigenom ”öka antikroppssvaret” som man så förskönande brukar uttrycka saken. Det innebär att när gifterna brutit ned kroppens första försvarsbarriär måste den andra försvarsbarriären träda in, och det är då antikroppar bildas.

Den så kallade vaccinforskningen som bedrivits under det senaste århundradet kännetecknas alltså närmast av total blindhet. All uppmärksamhet har koncentrerats på laboratorietester av ”antikroppssvaret” medan vaccinernas effekt på andra delar av immunförsvaret, och på kroppens totalhälsa och motståndskraft lämnats helt utanför.

Låt oss fördjupa oss lite extra i myten om den så kallade härdimmuniteten, det vill säga att när den vaccinförmedlade ”immuniteten” i en befokning ligger över en viss procentandel, så skyddas även de ”icke-immuniserade” så att epidemier kan undvikas.

Obetänksamheten framgår kanske tydligast om vi sätter oss in i vad en ”vaccinationsfrekvens” på t.ex. 90 % innebär – helt enkelt att 90 % av alla barn i en viss ålder, exempelvis 18 månader, vaccinerats. Tanken om härdimmunitet är att om virus nu börjar spridas (genom att ”hoppa från barn till barn”) så hinner viruset dö ut i brist på mottagliga barn att smitta.

Men är det verkligen så att mässlingsvirus endast sprids av och mellan 18-månaders barn? Och är det endast insjuknade personer som kan sprida viruset? Och kan viruset överhuvudtaget dö eller dö ut? Svaret på alla dessa frågor är nej.

Ett betydande antal personer i alla åldrar saknar antikroppar mot mässling. En del har inte exponerats för viruset förr. En del har vaccinerats utan att bilda antikroppar. En del av dem har helt enkelt inte blivit så sjuka att de bildat antikroppar, trots att de stött på viruset förut. Teorin om härdimmunitet vid hög vaccinationsfrekvens tar överhuvudtaget ingen som helst hänsyn till dessa personer, och om de förekommer i barnens närhet eller ej. Vad spelar det för roll för Anders 18 månader om andra 18-månaders barn i andra byar är vaccinerade eller ej? Det viktiga för Anders är rimligen vilka personer och vilken smitta just han själv kommer i kontakt med genom syskon, föräldrar och lekkamrater i olika åldrar och med olika bakgrund.

Virus är komplicerade molekyler av DNA och/eller RNA utan egna livsprocesser. De fortplantas inte av egen kraft, utan genom att levande celler låter sig ”programmeras” av dem, och då startar masstillverkning. Därför kan många virus förvaras under decennier, beredas till olika preparat (t.ex. vacciner) och fortfarande vara ”aktiva” – det vill säga ha kvar förmågan att stimulera levande celler till att starta masstillverkning av dem. Tanken att virus dör ut om de inte ständigt har nya levande barn att smitta, är alltså mer eller mindre befängd. Det som redan är dött kan inte dö. Många andra ”reservoarer” för virus är tänkbara, bl.a. husdjur, men också ganska sterila miljöer – inte minst vaccinpreparat! Teorin om härdimmunitet tar överhuvudtaget ingen som helst hänsyn till sådana reservoarer och smittspridningsmiljöer.

Det har blivit den enskildes sak att ta hand om den desperata situationen när den vitrockade industrin korrumperat kroppens funktionssätt.  Under denna vår har den amerikanska administrationen i fallet Hannah Poling tvingats erkänna att MPR-vaccinet orsakat autism, trots alla tidigare försäkringar om  vaccinets totala oskyldighet.  Den mer precisa mekanism– så kallad mitokondriell dysfunktion – som  tänktes garantera fallets absoluta undantagskaraktär har därefter snabbt visats kunna gälla en stor del av de barn som vaccineras. En medicinsk varböld av mörkläggningar, forskningsfusk och bedrägligt lugnande försäkringar  runt vaccinprogrammen kan därmed långsamt börja snittas upp.  Trösten torde ändå vara begränsad för alla dem som i ”autismepidemins” spår fått sina liv förstörda  av  medicinsk hänsynslöshet och arrogans.

Den självpåtagna rätt som den moderna statsunderstödda medicinen tagit sig – att skada och döda friska  barn, med obevisade hänvisningar till ”det allmänna bästa”  och att ”vinsterna är större än nackdelarna” –  kännetecknar ett moraliskt totalhaveri med rötter i en mörk tidsålder, och en agenda där makten över folket är viktigare än dess hälsa. Det är skandalöst och förnuftsvidrigt  att en sådan så kallad vetenskap ska ha sista ordet när det gäller människors rätt till vård och hälsa.

Text: Ulf Brånell

Mer information om vacciner, skriven/översatt av Brånell, hittas här:

Vaccinationsskador

Föräldrar om vaccinationsskador

Aktuellt om vaccin dec 2000 

Ny bok på svenska om vaccinationernas risker och skador finns nu i handeln

By 10 Comments

I månadsskiftet april-maj gav bokförlaget Anarchos ut en ny bok med titeln Vaccinationer: risker och skador. Hurra! En vaccinbok på svenska! Och det är en riktigt proffsig bok, skriven av två ikoner: läkaren Mayer Eisenstein och den medicinska journalisten Neil Z. Miller.

Text: Linda Karlström | Bild: Anarchos

Boken går igenom alla de sjukdomar som man idag erbjuds vaccin mot i USA (vilket inkluderar alla de sjukdomar som vi vaccineras mot i Sverige och Finland också). Upplägget är enkelt och pedagogiskt: man får veta hur sjukdomen tar sig uttryck, hur pass farlig den egentligen är, vad vaccinet mot den har åstadkommit och vilka risker som finns förknippade med just det vaccinet. Informationen baseras på vetenskapliga artiklar publicerade i medicinska tidskrifter. Kapitlen kompletteras med utdrag ur VAERS, det amerikanska rapporteringssystemet för vaccinbiverkningar.

Boken är mycket enkel att läsa! Här förekommer inga långa krångliga meningar med uttryck som en vanlig inte fattar. Här talas det klarspråk i lättfattliga termer. Författarna ger inga råd – de presenterar bara fakta och låter läsaren själv ta ställning. Detta är en bok som ALLA familjer borde läsa!

Och så ska jag erkänna att jag har skrivit introduktionskapitlet till den svenska upplagan. En bedrift jag inte vågade tro att skulle förverkligas innan jag hade allt svart på vitt. Jag har skrivit nattetid med en nyfödd i huset – så se nu till att jag inte gjort det förgäves … Beställ boken med andra ord! Ni som bor i Finland kan köpa boken via adlibris.

Läs mera om boken på Anarchos hemsida samt recensionen av Stefan Whilde i Tidningen Kulturen 15.5.2012.

Tipsa vidare i era nätverk!

Text: Linda Karlström

Ovaccinerade får obefogad skuld för epidemier – ”Ingen misstänkte ju kikhosta eftersom vi är fullt vaccinerade”

By 8 Comments

I början av året deklarerade de finlandssvenska dagstidningarna Vasabladet och Österbottens Tidning att kikhostan ökar i nejden på grund av att vaccinskepticismen ökar. Vaccin.me har tidigare återpublicerat Linda Karlströms motreplik. Nedan följer ytterligare ett inlägg i debatten. Artikeln publicerades i Österbottens Tidning den 19 januari 2012, och återges nedan med tillstånd av författaren.

Text: Anna-Lena Strand  /  Bild: FreeDigitalPhotos, David Castillo Dominici

Fredagen den 6 januari 2012 kunde vi läsa i Vasabladet att ovanligt många barn har fått kikhosta i Jakobstad och att inget av de insjuknade barnen har vaccinerats mot kikhosta. Chefsläkare Pia-Maria Sjöström ser det som en första indikation på vad som väntar när fler föräldrar låter bli att vaccinera sina barn. Detta är inte riktigt hela sanningen. Själv känner jag till flera personer i Jakobstad med omnejd vilka haft kikhosta denna vinter och varit vaccinerade mot kikhosta. Vart tog de vägen i statistiken? Och hur många fler finns det som inte har räknats med?

I vår familj hade vi också kikhosta i höstas. Två vuxna och tre barn som hostade i nästan tre månader. Innan vi fick reda på vad det var vi led av hann vi säkert smitta ner halva byn, för ingen misstänkte ju kikhosta eftersom vi är fullt vaccinerade. Är man vaccinerad lider man oftast av sjukdomen ”någonting annat”, vilket givetvis leder till en grav underrapportering bland vaccinerade. ”Det går mycket hosta nu, både mykoplasmarelaterat och annat långvarigt tyvärr” fick vi höra. Det är först nu när några ovaccinerade barn har blivit smittade, som det blir stora rubriker. Naturligtvis. Annat kan man ju inte vänta sig. Ingen vill ju prata om alla de vaccinerade som blir sjuka, för då skulle man behöva fundera på om vaccinet ger något skydd överhuvudtaget och om det lönar sig att vaccinera med tanke på biverkningarna man riskerar att få. Ofta får man även höra att om vaccinerade mot förmodan blir sjuka, så får de bara en lindrig variant av sjukdomen. Det här stämmer verkligen inte in på oss och ingen annan jag hört talas om heller. Vi hostade tills vi kiknade eller kräktes nattetid. Vi fick även bihåleinflammation och flera öroninflammationer samtidigt. Tack och lov fick vi till slut hjälp av en duktig homeopat som var van vid att behandla kikhosta, och tillfrisknade snabbt utan antibiotika eller andra läkemedel.

Detta kan man läsa om kikhosta på Wikipedia: ”Efter genomgången kikhosta har man långvarig men inte fullständig immunitet. Sjukdomen förekommer därför även hos äldre barn och hos vuxna. Sjukdomsbilden i dessa åldersgrupper är vanligen lindrigare, vilket bidrar till en betydande underdiagnostik. Kikhosta hos en vuxen kan yttra sig som en envis och långvarig hosta, som i första hand leder tankarna till andra diagnoser, exempelvis mykoplasmainfektion. Forskning har visat att inte mindre än 12–32 procent av långvarig hosta hos vuxna beror på kikhosta.

Barn som får kikhosta trots vaccination har sällan den typiska sjukdomsbilden. Det innebär att numera har de flesta som får kikhosta inte de typiska symtomen för sjukdomen. Kikhosta kan idag vara lika svår att diagnostisera hos småbarn som hos äldre barn och vuxna.

Kikhosta kan vara livshotande för spädbarn. Risken för spädbarn kan vara större i länder med allmän vaccination mot kikhosta, eftersom sjukdomen då sällan är typisk. Det gör det svårare att upptäcka alla kikhostfall och att undvika smitta.”

Det är så tråkigt att folk inte känner till det här, utan bara tror att kikhostan inte finns längre tack vare vaccinationerna. Ännu mer anmärkningsvärt är det givetvis att inte ens läkarna och sjukvårdspersonalen verkar känna till det.

Till och med THL skriver på sin hemsida att ”Det är typiskt med kikhosteepidemier med 3–4 års mellanrum.” Detta TROTS att så gott som alla är vaccinerade. Själv är jag övertygad om att vi har en kikhosteepidemi i Österbotten just nu och att den inte har ett dugg att göra med några få ovaccinerade barn. För att vi ska kunna skydda de allra minsta spädbarnen från smittan vore det därför väldigt viktigt att sjukdomen diagnostiseras så snabbt som möjligt, i stället för att bara skylla all envis hosta på mykoplasma.

I mitt sökande efter information om kikhosta började jag fundera på hur det står till i resten av världen.  Jo, kan ni tänka er att det blir kikhosteepidemier med jämna mellanrum överallt för att vaccinet inte fungerar som det är tänkt! Googla ”Whooping Cough Outbreaks & Vaccine Failures” så kommer ni till en mycket intressant sida från National Vaccine Information Center. Där beskrivs hur kikhosteepidemier fortsätter att komma med 4-5 års mellanrum oavsett hur hög vaccinationstäckningen är, precis som THL skriver här i landet. Enligt CDC (Centers for Disease Control and Prevention) var bara 0,06 % av amerikanska barn ovaccinerade år 2009. Ändå var det de ovaccinerade som fick skulden då kikhosteepidemier drog fram bland den vaccinerade befolkningen. Hur logiskt är det? Jag kan absolut inte förstå hur förnekelsen och tron på vacciner kan vara så här stor!

Denna intressanta information om kikhostevaccinet är hämtad ur boken ”Vaccinationer – fördelar och nackdelar” som är skriven av den svenske läkaren Jackie Swartz , i samarbete med några andra barnläkare, Läkemedelsverket, Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen, läkemedelstillverkare m.fl.:

”Kikhostevaccinet togs bort (i Sverige) 1979 p.g.a. dålig skyddseffekt och risk för oacceptabla biverkningar. Ingen vet idag om de nya vaccinen är bättre i något avseende. Oavsett kikhostevaccin rapporterar man bl.a. följande biverkningar; feber 38-40´C, irritabilitet, mat- och sömnproblem, rodnad och svullnad på injektionsstället, feberkramper, ihållande gråt, diarré, kräkningar, rastlöshet, kollaps och/eller medvetandeförlust/kontaktlöshet, kramper inom 2-3 dagar efter vaccinationen, allergiska reaktioner med anafylaktiska episoder. Dessutom hosta, snuva, luftrörskatarr, eksem och öroninflammation.”

”Siffrorna för dödsfall i kikhosta i Sverige under vaccinationsperioden 1951-1978 visar sammanlagt 90 fall, vilket betyder i genomsnitt 3,3 barn/år, medan antalet dödsfall 1979-1995, då inget kikhostevaccin fanns, endast var 0,35 barn/år! Kikhosta är troligtvis en av de sjukdomar som stärker barnets allmänna hälsa varför en vaccination för friska barn inte omedelbart kan anses nödvändig.”

I vår familj har vi definitivt tänkt om och läst på, och tackar därför nej till alla vacciner i framtiden. Inte förrän det tillverkas ett vaccin som har ett 100-procentigt skydd och inte ger några biverkningar alls kan jag hålla med om att fördelarna med att vaccinera verkligen överväger nackdelarna. Sjukdomarna kommer alltid att finnas oavsett hur mycket vacciner och gifter vi sprutar i oss. Vill man ha ett långt och friskt liv är nog lösningen en helt annan.

Text: Anna-Lena Strand

”Först vaccinerades han mot kikhosta och fick astma, sedan fick han kikhosta i alla fall…”

By 2 Comments

Min väninnas son hade kikhosta hösten 2011. Han är fullt vaccinerad. Läkarna sade att barn i hans ålder (6 år) lätt kan få kikhosta eftersom det gått flera år sedan de fick sitt senaste vaccin. Med andra ord verkar inte vaccinets ”skyddseffekt” vara särskilt långlivad…

Läkarna hävdade vidare att kikhostan blir mycket lindrigare om man är vaccinerad. Till saken hör att pojken också har astma, vilket förvärrade hans kikhosta betydligt. Tänka sig – först blir man vaccinerad mot kikhosta och får astma som biverkning, sedan får man kikhosta i alla fall och upplever sjukdomen som extra svår på grund av astman… Jag önskar att allt sådant skulle komma fram i offentligheten så folk skulle förstå! Stackars barn.

Mamma i Österbotten

Ann-Charlotte Stewart, doktor i medicinsk genetik och före detta cancerforskare, föreläser om vaccinfaran

By 10 Comments

Vad är vaccin egentligen och behövs det? Vad innehåller sprutorna och vad gör de med min kropp? Behöver vi vaccin? Hur fungerar vårt immunförsvar? Hur bygger man upp ett starkt och friskt immunförsvar? Hur skyddar man sig bäst mot att virus, bakterier och andra mikroorganismer attackerar kroppen?

Jag är själv en avhoppad forskare med tio års erfarenhet från cancerindustrin. Jag var inkopplad i de initiala stegen kring att ta fram vaccinet Gardasil när jag gjorde min postdoc på The Cancer center, University of New Mexico i Albuquerque. Min handledare från den tiden är en av dem som tagit fram vaccinet. Det var när jag lärde känna henne och de ansvariga från WHO/IARC som jag bestämde mig för att hoppa av hela cirkusen. Ett enda stort krig om berömmelse, makt och pengar som bara var plågsamt att vara med om.

Ann-Charlotte Stewart

De senaste åren har det gått stora och många diskussioner kring vacciner och vårt behov att vaccinera oss mot både det ena och det andra. För ett par år sedan handlade det mycket om influensaepidemin och vi blev rekommenderade att vaccinera oss mot influensaviruset H1N1. Nu vill statsmakterna vaccinera främst våra döttrar, men så småningom även våra söner samt äldre kvinnor mot humant papillomvirus, HPV, som misstänks orsaka livmoderhalscancer.

Ska man vaccinera eller inte? Vad händer om man inte gör det? Vad händer om man gör det? Vad finns det för risker med vacciner egentligen?

Det kan vara svårt att ta sig fram i djungeln av all (des)information och det finns en massa rädslor kring detta ”infekterade” ämne.

Kom och lyssna på en föreläsning och öppen diskussion där vi tillsammans belyser detta ämne för att skapa klarhet kring vaccinernas vara eller inte vara. På basen av faktisk kunskap är det alltid lättare att ta ett beslut som känns rätt, ett beslut som var och en av oss måste göra för sig själv och sina barn.

Välkommen till en uppfriskande föreläsning och öppen diskussion för dig som vill och vågar gå din egen väg!

Föreläsning av Ann-Charlotte Stewart Ph.D., doktor i medicinsk genetik och före detta cancerforskare, med sjutton års erfarenhet av alternativ medicin, mindfulness, yoga och meditation.

Torsdagen den 23 februari 2012, kl. 17.30 – 20.30

Hantverkshuset, Engelbrektsgatan 6, 1 tr, Örebro

Entré:  120 kr inkl. fika

Anmälan/info:  0733 597 348 eller till l.lundmark1@tele2.se

Vaccinskada på ovanligt sätt: ”Jag miste vårdnaden om min dotter för att jag inte ville vaccinera henne med Gardasil”

By 11 Comments

13 januari 2012

Att vara oense om barn efter en skilsmässa är vanligt. Men min före detta gick till domstol med förevändningen om osämja beroende på att jag inte ville vaccinera vår dotter. Det jag inte ville ge henne var mässlingen/röda hund, svininfluensavaccin och Gardasil. Detta var det enda min motparts advokat tryckte på. Bland annat sa advokaten att mässlingen/röda hund är samhällsfarliga sjukdomar som enligt lag skall anmälas. Det kan inte vara mera fel. Bara en liten koll på Socialstyrelsens sida visar att mässlingen/röda hund inte finns med bland samhällsfarliga sjukdomar. Detta var det enda som var oklart mellan oss. Vad hände?

Jo, domaren köpte advokatens osanna utlåtande och jag blev den skyldiga i sammanhanget och förlorade vårdnaden på grund av att jag inte ville vaccinera min dotter.

Så det finns många olika biverkningar vad gäller vaccinering och inte vaccinering. Följden av denna dom har blivit att jag inte sett min dotter på sex månader, inte vet var hon bor eller vad hon gör. Men så fungerar rättsväsendet idag. Det är inte fråga om vad som är sant eller inte utan den som ljuger bäst vinner – och att ljuga om sjukdomar och vacciner är tydligen ett bra sätt.

Christer

Uppdatering 13 februari 2012:

Tack för all positiv respons – en liten tröst när de sömnlösa nätterna kommer.

Något nytt har inte hänt i fallet. Jag har fortfarande inte hört något från min dotter.

Det enda som modern och hennes advokat svängde mot mig var vaccinerna som jag inte ville ge. De aspekter jag hade att framföra ignorerades helt och visar på ett totalt rättsövergrepp. Jag tog inte med något om detta i min första text men delger er nu några punkter här.

Arton månader innan modern fick ensam vårdnad om vår 13-åriga dotter omhändertogs den tre år äldre sonen av de sociala myndigheterna p.g.a. omsorgsbrister hos modern. Sonen placerades hos mig som far. Sonen hade när han kom så gott som underkänt i alla ämnen. Ett drygt år senare när han gick ut nian hade han godkänt i allt plus en hel del VG vilket gjorde att han kom in på önskad linje. Men detta hade tydligen ingen betydelse i rättegången.

I bilden finns ett tredje barn som är ytterligare två år äldre. Han har jag varit med till polisen där han vittnat om hur han blivit slagen av sin mor. Men fallet lades ned i brist på bevis eftersom det inte fanns något synligt. Tydligen kan man slå sina barn hur mycket som helst bara det inte syns. Denna son har fortfarande psykiska men efter detta. Mamman nekar till allt och säger att han ljuger. Strax efter att den yngre sonen blivit omplacerad flyttade också storebror till mig. Han vågade inte stanna kvar hos sin mor själv av rädsla att bli slagen.

Mamman har en bekräftad allvarlig psykiatrisk diagnos som hon medicinerar mot.

Mamman är dömd till dagsböter för egenmäktighet med barn. Hon tog barnen utomlands i sex månader utan lov från skola eller mig. Hon bara drog. Det var först när en internationell efterlysning skedde som hon kom hem.

Dessa tre saker; våld, psykisk sjukdom och att ta barnen olovligt ur landet poängterar socialstyrelsen som de tre viktigaste punkterna när det gäller ensam vårdnad. Men detta brydde sig inte domaren om alls.

Till råga på allt blev jag dömd att betala ca 33 000 kronor i extra underhåll trots att jag betalat fullt till försäkringskassan och bidragit med extra hela tiden. Hennes advokats uträkningar var helt felaktiga men domaren köpte dem rakt av så jag åkte på över 8000 kronor i rättegångskostnader också. Att det stod ord mot ord brydde sig inte domaren om.

Inte nog med att jag helt förlorade min dotter – jag fick även betala en massa pengar. Inte konstigt om nätterna ibland kan bli sömnlösa när tankarna far runt som en hysterisk karusell.

Vad jag nu skall göra åt allt detta? Vad kan jag göra? Jag hade alla ess på min sida men förlorade mot lögner. Då är inte det svenska rättssystemet mycket värt. Ett klockrent rättsövergrepp.

Christer

Genomgångna barnsjukdomar ger ett starkare skydd mot allergier och cancer – vaccin ökar risken för allergi

By 16 Comments

Barnsjukdomarna mässling, röda hund och påssjuka är naturliga kriser i barnets utveckling med möjlighet att påverka barnet positivt både på kort och lång sikt. Det har aldrig rapporterats några allvarliga komplikationer med restsymtom hos de 10 000-tals barn med mässling som behandlats enligt den antroposofiska medicinen. Läkare har i samband med mässling framför allt noterat framsteg i barnens utveckling. Vaccin.me publicerar här den andra delen av debattartikeln skriven av Jackie Swartz, barnpsykiater och allmänläkare verksam i Järna. 

Del 2/2             Läs del 1 här

Text: Jackie Swartz   |   Bild: Källa

Haemophilus influenzae typ B (Hib) utgör en del av den normala bakteriefloran i övre luftvägarna. Barn utvecklar successivt immunitet som är färdig vid ca 4 års ålder, förutsatt att de inte vaccineras. Studier har visat att när Hib ingår i kombinationsvaccin (Pentavac) blir endast 76 % skyddade efter tre injektioner. Detta kan betyda att vart fjärde barn har ett otillräckligt skydd efter grundimmuniseringen.

S, F & K skriver att 6-8 barn årligen dog i Sverige i början av 1990-talet p.g.a. Hib. Enligt dödsorsaksstatistiken från 1987 till 1996 finns det totalt fyra dödsfall i Hib registrerade i Sverige. En av flera tänkbara följder på sikt kan illustreras med ett exempel från Finland som började vaccinera mot Hib 1986. Antalet Hib-fall minskade successivt till nästan noll år 1991 men samtidigt noterades att antalet barn som insjuknade i annan infektion (invasiv pneumokockinfektion, som ger blodförgiftning, lunginflammation eller hjärninflammation) ökade i motsvarande grad! Slutsatsen från de finska forskarna blev att minskningen av Hib genom vaccination troligtvis banade vägen för ökad smitta av annan infektion. Genom en vaccination rubbas och förändras barnets inre ekologiska miljö, som är i intimt samspel med den yttre miljön och varje tvingande förändring i en balanserad ekologi har sitt pris. Men vad blev nu konsekvensen? Jo, ”en ökning i invasiv pneumokockinfektion betonar behovet av ett effektivt pneumokockvaccin för småbarn”!? Så har det också blivit både i Finland och Sverige där föräldrar erbjuds vaccinet inom ramen för det allmänna vaccinationsprogrammet. Följderna på lång sikt är det ännu ingen som vet.

Mässling är enligt Hemmets läkarbok från 1930-talet en relativt harmlös sjukdom som med riktig omvårdnad gör att barnen tillfrisknar utan större problem. Man kan därför fråga sig vad det är som har gjort att mässling nu anses så livshotande i västvärlden. Kan det vara så att febernedsättande medel och antibiotika, som sätter ner motståndskraften, är den huvudsakliga orsaken till den allvarliga komplikationen med hjärninflammation? Frågan är berättigad eftersom dessa mediciner är vad som tillkommit i behandlingsform under modern tid.

Den officiella anledningen till vaccinering var nationalekonomisk. Det var billigare med vaccin till barnen än ekonomisk ersättning till föräldrar hemma med sjuka barn. När inte tillräckligt många nappade tog man fasta på risken för hjärninflammation (encephalit), vilket fick önskad effekt. I officiell statistik visas att 1 på 1000 mässlingsfall insjuknar i symtom på hjärninflammation, men samtidigt konstateras att det är neurologiska komplikationer med god prognos – alltså utan risk för bestående men. Vanligtvis bygger den statistiska beräkningen på antalet anmälda fall som alltid är betydligt färre än antalet verkligt insjuknade. Utgår man istället från troliga mässlingsfall uppskattas mässlingsencephaliterna till 1 på 10 000 mässlingsfall, vilket motsvarar den risk som också finns med vaccination.

Under decennier har mässling i USA bara ökat trots obligatorisk vaccinering. Epidemier i skolor med 99 % vaccinationstäckning har förekommit på flera håll. Dödligheten har tiodubblats, vilket beror på att äldre vaccinerade ungdomar samt spädbarn insjuknar. Det har visat sig att barn till mödrar som är vaccinerade mot mässling får ett svagare skydd, som försvinner redan vid 4-6 månaders ålder. I denna ålder kan mässling vara livshotande även för ett i övrigt friskt och välnärt barn. Mammor som själva haft mässling ger däremot sina barn betryggande skydd fram till cirka ett års ålder.

Det är sedan länge känt att cancerpatienter mer sällan haft barnsjukdomar. De vetenskapliga studier jag har varit med om visar att genomgången mässling tycks skydda mot allergier, medan vaccination mot mässling tycks öka risken för allergi – västvärldens idag vanligaste sjukdom. Fakta talar för att mässling stärker barnets specifika och generella immunitet och bidrar till en positiv utveckling både kroppsligt, själsligt och socialt. Både för barnets och samhällets bästa borde massvaccination av mässling ifrågasättas.

Röda hund har alltid ansetts som en banal sjukdom. Det är mycket ovanligt med röda hund hos småbarn. I 20-årsåldern har däremot 80-90 % haft sjukdomen och utvecklat full immunitet – utan vaccination. Vaccinet, som odlas på celler från aborterade foster, har främst tagits fram för att förhindra att gravida insjuknar med risk för allvarliga fosterskador. Flickor i förpuberteten som är osäkra på om de haft röda hund kan få svar genom ett enkelt blodprov. Saknas skydd kan man i den åldern ta en vaccination – så som man gjorde tidigare. Ur epidemiologisk synvinkel vore det mest gynnsamma att ge vaccinationen så sent som möjligt för att spridningen av den naturliga smittan skall kunna nå så många som möjligt. Den tidiga vaccinationen vid 18 mån, som idag också gäller pojkar, betyder mindre möjligheter för de ovaccinerade att få immunitet genom sjukdomen och att risken för insjuknande högre upp i åldrarna ökar, eftersom vaccinets verkningstid är osäker. På det viset ökar risken för smitta av ovaccinerade gravida och därmed risken för tidiga fosterskador.

Påssjuka kan leda till testikelinflammation i puberteten. Risken för sterilitet finns men är en sällsynthet. I litteraturen anges att 1 på 15 000 påssjuka kan sluta med dövhet på ena örat. Det enda godtagbara skälet till att vaccinera skulle vara att förhindra dessa mycket sällsynta risker, som dock också förekommer vid vaccination. Ingen kan idag säga om den naturliga smittan eller vaccinationen utgör den största risken för dessa komplikationer. Däremot visar forskningsresultat från flera länder att genomgången påssjuka ger ett visst skydd mot äggstockscancer i vuxen ålder.

Frågan om barnvaccination behöver inte vara ett antingen eller utan det finns både fördelar och nackdelar även här. Vid en viss ålder kan risken för biverkan av vaccin vara större än ett insjuknande med efterföljande komplikationer t.ex. under de första barnaåren. Därefter kan det vara tvärtom. Då kan risker för komplikationer av en sjukdom vara större än biverkan av vacciner. Det som aldrig är bra för barnets utveckling är föräldrar med ständig ångest för att barnet skall smittas och bli sjukt. Det betyder att om man som förälder känner sig osäker trots all information är det bättre att vara en trygg förälder med vaccinerat barn än en otrygg förälder med ett ovaccinerat barn! Till sist är det ändå föräldrarna som får bära ansvaret och konsekvenserna av sitt beslut.

Vem vill inte att ett barn skall växa upp och må bra till kropp och själ, och mycket tyder på att genomgripande sjukdomar som mässling, påssjuka och röda hund som på ett naturligt sätt tillhör barnaåren kan bidra till en sådan hälsosam utveckling för barn i västvärlden.

Text: Jackie Swartz, Specialistläkare, Allmänmedicin, Barn- och Ungdomspsykiatri

Allergic Disease and Atopic Sensitization in Children in Relation to Measles Vaccination and Measles Infection

Allergic disease and sensitization in Steiner school children

SvD: Vad är våra barns liv värda?

 

Två veckor efter Pandemrix-vaccineringen drabbades Valentina av dagliga svimningsattacker, kramper och mardrömmar

By 5 Comments

Det är nästan alltid oordning här hemma, särskilt efter en dålig period. Vi improviserar vardagen så att den fungerar. Vi får göra omprioriteringar varje dag, för att vi inte hinner med allt som måste ordnas efter en dålig period med många svimningar. Under dessa perioder måste jag släppa allt och vara bredvid min dotter hela tiden som hennes skugga, för att hon inte ska slå sig när hon svimmar. Det känns fortfarande konstigt men vi börjar vänja oss vid att leva såhär – hur hemskt det än låter.

Jag, mamma Berta, lever ensam med Valentina, 14 år. Jag har bett om hjälp från vården, sjukvården och Barnkliniken i Landskrona och Lund. På akuten i Lund har vi varit otaliga gånger eftersom hon trillat och slagit i huvudet och fått stanna kvar för övervakning under natten, men efteråt har de inte kunnat förklara något och hon har alltid skickats hem, utan någon uppföljning. Jag väntar på att få besked om en rullstol från en sköterska som har lovat ringa om hon får tag i en från arbetsterapeuten, de får ju inte låna ut någon utan diagnos…

Hennes svimningsattacker kommer då och då, varje dag men även i skov. Det är mycket sällan hon inte har någon eller några attacker. Vissa veckor kan det vara 30 svimningar per dag. Vi kallade då hit en läkare med hjälp av en granne som sett och hört hur dåligt hon mår. Jag har bett om hjälp från 1177 att få prata med läkare eller att de skulle be en läkare om råd men det gjorde ingen, fast jag frågade om hjälp flera gånger.

Vi är nästan ”stamkunder” på 1177. När jag ringde sa de att det absolut inte gick att rådfråga läkare eller be läkare om hjälp, men när min manlige granne i 60-årsåldern ringde och mycket artigt och insmickrande bad om hjälp att få hit en läkare var det inga som helst problem! Läkaren kom ut (för ca tre veckor sedan) och konstaterade efter vår förklaring, att hon bara hyperventilerar och att det går att stoppa med att blåsa i papperspåse! Det var också därför hon fick ont i armar och ben som domnade bort på grund av bristen på koldioxid när hon andades in hela tiden, och då får man ont i ben och armar sa de. Jag hoppades och nästan bad till gudarna att hon skulle få anfall då… men givetvis fick hon inte det! Och då tyckte den manlige läkaren och en kvinnlig narkosläkare att då var undersökningen färdig! Hon skulle blåsa i papperspåse! När de gått och Valentina fick nästa anfall på kvällen blåste hon i papperspåse men det gjorde att hon svimmade efter ett par andetag bara. Hon försökte flera gånger att använda påse men till slut fick jag sätta henne på kontorsstolen och ta ut henne på balkongen och ge henne en cigarett i alla fall. Då gick anfallet över…

Hennes svimningar uppstod kring den 15 december, två-tre veckor efter svininfluensavaccinet hon fick i slutet av november 2009. Vi fick tid på barnkliniken direkt samma dag men inget gjordes. Hon är 14 år idag. Och har varit fullt frisk tidigare. En mycket social, glad och livlig tjej. Det enda hon hade problem med var att svälja när hon blev stressad, och då uppstod andningsproblemen som vi bad om hjälp mot – jag hade tröttnat på att läkarna sa att det inte var något – att det var affekt, något som småbarn växer ur… hon var ju 12 år! Men dagen efter vi hade varit på kliniken för hjälp mot andningsbesvären den 15 december 2009, började hon svimma och fick anfall efter anfall och då räknade jag till 30 stycken per dag fem dagar i följd!

Sedan svimmade hon inte lika ofta men ett tiotal gånger och ibland upp till 20 och 30 när det var som värst igen… hela hennes jullov höll det på och hon skämdes för att visa det för släkten och sprang in på toaletten när hon kände att det var nära… Likadant alla dagar därefter…

Narkolepsiutredningen hos Lars Palm, Sveriges bäste narkolepsiläkare, har gjorts i Malmö/Lund (MSLT i Lund och lumbalpunktuationen (ryggmärgsprovet) – för att mäta orexinhalten – i Malmö på Barnkliniken). Därifrån blev hon remitterad till BUP i Malmö, för att läkaren tyckte att hennes symptom påminner om ångest, att hon svimmar vid känsloyttringar och oro.

Hon har dessutom hemska mardrömmar på nätterna och vågar inte somna själv. Jag får lugna henne med massage innan insomnandet för annars håller hon sig vaken i flera timmar. Innan hon svimmar får hon häftig kort andning genom munnen och därefter domnar ben och armar av och så börjar det göra ont i nerverna i armarna och benen. Litet senare tappar hon även talet och blir förlamad i ansiktet. Ibland trillar hon ner direkt vid anfallet och börjar skaka häftigt och krampa i ben och armar. Även hela huvudet skakar och ögonen rullar, annars brukar hon stirra rakt ut i luften när hon svimmar. Innan insomnandet på natten har hon ont i nacken, ryggen och händerna. Hon brukar be om massage då så att det inte gör lika ont, massagen lugnar och mildrar lite.

När hon vaknar på morgnarna och behöver gå upp tidigt, eller om hon inte har sovit bra på natten alls, då är benen helt paralyserade och händerna och armarna också ibland. Jag brukar även då massera igång blodcirkulationen vilket tar från 10 minuter upp till 45 minuter, beroende på hur bra hon mår. Sedan börjar andningen och svimningarna igen… några gånger innan vi kommer iväg till skolan. Eller så håller det på hela dagen och hela veckan när hon är förkyld, eller har någon annan infektion i kroppen – feber och liknande besvär.

Hon är ofta förkyld, det verkar som om hon är mottaglig för allt. Så var det inte alls tidigare. När de andra barnen i klassen var borta hela veckan var hon ofta frisk, och när hon då blev sjuk stannade hon hemma någon dag, högst två, och blev snabbt bra igen även vid feber. Hon har blivit väldigt klumpig också såtillvida att hon går på dörrkarmar och möbler omkring henne och får då jätteont – och får anfall av det också! Och svimmar…

Hon tappar glas ur handen. Fjärrkontroller och telefoner har vi fått byta i flera omgångar eftersom hon inte kan hålla i dem ordentligt. Ibland när hon ligger på golvet och skakar och krampar dreglar hon från munnen också och skakar på huvudet i spasmiska ryckningar. När hon sträcker på sig svimmar hon. Hennes ögon rinner men hon är inte allergisk. Hon får ofta blåsor i munnen. Det är så många symptom hon har…

Läkarna får inte ihop en sjukdomsbild – utan förmodligen flera men ingen klar sådan. Detta är en tjej som har förändrats helt. Jag trodde det berodde på tonårsförvandlingen tidigare men det är mycket värre än så. Ibland blir hon mycket aggressiv precis innan svimningarna eller så blir hon trotsig som en liten 3-åring och sjunger barnvisor om och om igen. Då vet jag att nu kommer hon att svimma… Det märks att det händer något i hjärnan hos henne och hon hör inte om man säger till henne eller kallar på henne. Det är precis som om hon måste fullfölja det hon bestämt sig för innan, och kan inte sluta utan retas och provocerar istället utan att hon är talbar. Det är jobbigt att se henne så totalt förändrad. Efteråt minns hon ibland men skäms för att erkänna det hon gjort. Ibland ber hon om ursäkt om hon varit aggressiv mot mig och förklarar att hon inte kan hjälpa det – men det är inte alltid hon minns det hon gjort och sagt/sjungit.

Som tur är går hon nu på en skola där hon kan planera en stor del av sin läsning helt individuellt. Men vi har fått byta skola tre gånger innan lärarna trodde på oss! Så är det utan läkarintyg och diagnos. Men sjuk har hon ju varit och svimmat hela tiden men ingen trodde på oss i hela 1½ år, innan vi själva kom på att det kunde vara en koppling till narkolepsibarnens svimningar. Valentinas svimningar ser precis likadana ut!

Allt detta har givetvis påverkat henne och hon är fruktansvärt orolig att detta kanske aldrig går över. Ibland känns det så, säger hon. Och då undrar hon hur framtiden ska bli – ska hon leva så här genom hela sin tonårsperiod och resten av livet? Är det konstigt att hon har fått ångest när ingen läkare vet?

Jag, ensamstående mamma med henne, lever helt utan någon som helst hjälp och har fått ändra på våra liv helt och hållet. Jag måste assistera henne när hon är sjuk och hemma. Jag kan inte ta ett jobb eftersom jag aldrig vet hur länge hon är sjuk eller när hon blir det. Vi kan aldrig planera en händelse, för vi vet aldrig hur hon kommer att må. Genomför vi ändå något vi planerat får vi ofta åka hem igen. Vi har inte varit på någon ”ledighet” eller semester sedan hon började svimma – hon har missat skola, fritid och vardagsliv. Vi kan inte träffa nya människor som inte känner till hennes sjukdom. När folk ser henne svimma tror de att hon har epilepsi om hon skakar, att hon hyperventilerar om hon andas och att hon är allmänt farlig om hon svimmar…

Detta är jobbigt för vuxna att hantera och ännu svårare för en tonåring som har så mycket annat att hantera i uppväxten. Hon har tappat tilltron till myndigheter, lärare, läkare, psykologer, kuratorer och vuxna – nu när hon ska lära sig att komma in i vuxenlivet. Allt är så konstlat och oäkta. Vi lever inte normalt på något sätt. Vi kämpar och försöker att hänga med ändå, hela tiden. Hon blir anklagad för att skolka och jag anses vara en dålig mor som inte kan hitta någon bot till henne eller ”lösa” vårt liv. Allt har kostat oss massor med tid, pengar och lidande som ingen kan gottgöra egentligen. Men det viktigaste är ju att hon får hjälp och att hon och jag kan hoppas på någon framtid utan alla dessa besvär dagligen! Vi vet att hon fick besvären ca två veckor efter sprutan. Vi har bevis på detta genom de förda patientjournalerna.

Berta B

Vaccinering sker utan säker vetenskap – långsiktiga studier på biverkningar saknas

By 13 Comments

Jackie Swartz är specialist i barn- och ungdomspsykiatri samt allmänmedicin. Utöver sitt arbete som läkare deltar han i olika forskningsprojekt kring barnallergi i samarbete med Karolinska Institutet och Sachsska Barnsjukhuset. Swartz har som specialintresse att försöka förstå hur vaccinationer och sjukdomar påverkar barnets hälsa och utveckling. I januari 2011 publicerade Österbottens Tidning en debattartikel av Jackie Swartz. Den publicerade versionen var en förkortad version. Med författarens tillstånd återges artikeln i sin helhet här på Vaccin.me, uppdelad i två delar.

Del 1/2        Läs del 2 här

Text: Jackie Swartz  |   Bild: Google Images

I Österbottens Tidning 16.12.2010 framför Sjöström, Forsblom och Klingenberg en rad vedertagna påståenden om vaccineringar, däribland direkta felaktigheter. De påpekar bland annat att vacciner är säkra. Tyvärr finns det ännu ingen vetenskaplig undersökning om vaccinernas eventuella biverkningar på lång sikt, medan de kortsiktiga är väl dokumenterade men oftast bagatelliserade. Även de mest vanliga beskrivna biverkningarna, såsom feber, huvudvärk, illamående etc. är ofta symtom på hjärnretning och därmed allvarliga symtom. Dessa symtom inträffar så ofta som 1/10 -1/100, vilket betyder att många barn är utsatta för allvarliga biverkningar redan tidigt i livet. Hjärnretningarna kan ackumuleras vid varje vaccinationstillfälle och beroende på barnets sårbarhet kan ett avvikande beteende förr eller senare visa sig. Ofta förnekar man orsakssamband vid allvarligare biverkningar. Det gäller t.ex. när ett tidigare friskt barn 2 år gammal slutar prata bara några timmar efter vaccination mot mässling/påssjuka/röda hund. Barnet utvecklas sedan utan tal och befinner sig nu 10 år gammal på en institution där undertecknad följt barnet under 4 år. På samma plats finns andra barn med liknande bakgrund. Inte ens när ett tidigare friskt barn dör några dagar efter en vaccination, efter att först ha insjuknat i öroninflammation (känd biverkan) och fått antibiotika, menar man att det har med vaccinationen att göra! Hur skall man då förstå sambandet? Svaret från officiellt håll blir: ”Det går inte att förklara på vetenskapens nuvarande ståndpunkt”. Det vetenskapen dock vet är att nervsystemet står i ständig växelverkan med immun- och hormonsystemet samt psyket, och därför är biverkningar möjliga inom alla dessa områden. Det är likaledes känt att biologiska vävnader är som känsligast när de växer till som snabbast, vilket sker fram till 3-4 års ålder. Det är just under denna tid som alla känsliga system påverkas av vaccinerna. Det finns ingen mig veterligen som har sett på långtidsverkan av dessa manipulationer och därför kan man inte tala om vaccinernas ofarlighet om man vill stödja sig på vetenskap.

I likhet med S, F & K vill jag gå igenom de vanligaste sjukdomarna som det rekommenderas vaccin mot, och ge en bild som granskats och godkänts av barnläkare.

Stelkramp kan bara utvecklas i skadad vävnad som utan tillgång på syre kommer i direktkontakt med bakterien Clostridium tetani. Bakterien finns i bl.a. hästspillning, rostiga föremål och jord samt i tarmen hos många djur – dock inte i munhålan. Det betyder att djurbett från till exempel hundar som inte är förorenade med jord inte innebär risk för stelkramp. Ett blödande och rengjort sår förhindrar vanligtvis stelkramp och därmed övrig behandling. År 1969-1985 rapporterades 61 fall av stelkramp i Sverige. Tio av dessa patienter hade vaccinerats mot stelkramp strax innan insjuknandet. Endast tolv av de insjuknade saknade vaccination.

Difteri är en typisk armodssjukdom. Antalet dödsfall i Sverige minskade kraftigt innan vaccinationen infördes. Den nedåtgående trenden vändes dock uppåt för en tid alternativt avstannade i samband med vaccinationens början 1943 och 1951! Två lokala utbrott förekom 1984 i Göteborg och Stockholm med sammanlagt 17 fall varav 3 dödsfall – samtliga insjuknade var missbrukare. I samband med detta gjordes en kartläggning av skyddet mot difteri i Sverige och det konstaterades att mindre än hälften hade ett fullgott skydd. Slutsatsen blev: ”Det finns troligtvis andra faktorer vid sidan om antitoxinförsvaret (som utvecklas efter en vaccination) som påverkar insjuknande i difteri: dosen och virulensen (styrkan) hos den aktuella difteribacillen, så väl som den smittade personens generella immunitet (allmänna motståndskraft). En annan och kanske den viktigaste faktorn är den socioekonomiska situationen i befolkningen (allmänna levnadsstandarden).”

Kikhostevaccinet togs bort i Sverige 1979 på grund av dålig skyddseffekt och oacceptabla biverkningar. Ingen vet idag om de nya vaccinen är bättre. Bland annat följande biverkningar rapporteras: hosta, snuva, luftrörskatarr, eksem, öroninflammation, feber 38-40 grader, irritabilitet, mat- och sömnproblem, diarré, kräkningar, rastlöshet, allergiska reaktioner med anafylaktiska episoder. Vidare meddelas att ”barn som fått hjärnskada (encefalopati) av okänd orsak inom 7 dagar efter en tidigare vaccination och barn med pågående neurologiska sjukdomar skall ej vaccineras. Vaccination bör inte heller ske om följande inträffat inom 48 timmar vid tidigare vaccination: feber över 40,5 grader, kollaps eller medvetandeförlust/kontaktlöshet, ihållande otröstlig gråt som varat mer än tre timmar, kramp med eller utan feber”.

Kikhostevaccinet tycks utgöra den största risken för allvarliga neurologiska biverkningar.

Siffrorna för dödsfall i kikhosta i Sverige under vaccinationsperioden 1951-1978 visar sammanlagt 90 fall, vilket betyder i genomsnitt 3,3 barn/år, medan antalet dödsfall 1979-1995, då inget kikhostevaccin fanns, endast var 0,35 barn/år!

Kikhosta är troligtvis en av de sjukdomar som stärker barnets allmänna hälsa varför en vaccination för friska barn inte omedelbart kan anses nödvändig.

Poliovaccinet består av tre olika typer av poliovirus som odlats i njurceller från apor och avdödats med formaldehyd, som också finns kvar i slutprodukten. Sista stora polioepidemin i Sverige var 1953 med över 5000 poliofall som sjönk till drygt 200 fall år 1957 innan vaccinationerna hade börjat! Dock har poliovirus från vaccin påvisats i avloppsvatten i Sverige under 1970- och 80-talen. De flesta länder i världen använder det levande försvagade viruset och de poliofall som förekommer i västvärlden idag är framför allt framkallade av vaccinet! I Sverige och Finland används det avdödade poliovaccinet. De flesta poliopatienter under Finlands senaste epidemi år 1984 var fullt vaccinerade.

Text: Jackie Swartz

Fotnot: Artikeln baserar sig till största delen på Jackie Swartz’ skrift ”Vaccinationer – fördelar och nackdelar. En information till föräldrar och andra intresserade”. Läsaren hänvisas till den för referenser. Skriften kan beställas från Vidarkliniken på telefon 08-551 509 00 eller e-post info@vidarkliniken.se. De som bor i Finland kan enklast beställa skriften av Linda Karlström.