Debatten om smittkoppsvaccin har fokuserat på riskerna för biverkningar och dödsfall orsakade av vaccinet, liksom med problemet med vaccinets omoderna teknik. Men dessa diskussioner har bortsett från frågan om vaccinets effektivitet. Myndigheterna hävdar att smittkoppsvaccinet är ansvarigt för utrotningen av ett av mänsklighetens största gissel (WHO, 1980). Det kan därför komma som en enorm överraskning att genom hela den nästan 200-åriga historien av smittkoppsvaccination, har kritiska läkare och en veritabel armé av medborgare tvivlat på att vaccinet fungerade överhuvudtaget.
smittkoppor
Gardasil inte bara värdelöst utan till och med farligt – men forskarvärlden och media fortsätter vilseleda
Den 19 maj 2013 sände ”Godmorgon, världen” ett program där programledaren hävdade att ”en förkrossande majoritet av forskarvärlden är överens om att vaccinet ger bra skydd och har få biverkningar”. Detta föranledde mig att skriva följande till krönikören Ulrika Knutson. Jag har inte fått något svar. Programmet finns att höra på ”Godmorgon, världen!” 37 minuter in.
Text: Margareta Lundström / Bild: Freedigitalphotos/Baitong333
Bästa Ulrika Knutson!
Jag är en radionörd och för mig finns det vissa namn och röster i radion vilka jag spetsar öronen extra för. Du är en av dem. Vill för allt i världen inte missa Dina krönikor i Godmorgon, världen! Men i senaste programmet sade Du någonting, som gjorde att det knottrade sig på hela kroppen. Du talade om vaccinet Gardasil och sade att ”en förkrossande majoritet av forskarvärlden är överens om att vaccinet ger bra skydd och har få biverkningar”. Om du sagt att vaccintillverkarna och hela den samlade forskarvärlden, som tjänar pengar på vaccinering mot hpv och de som blint litar på denna eminens och som inte frågar efter evidens, är överens – då hade det varit rätt.
Majoriteten av forskarvärlden eller en enad forskning eller den samlade forskningen anser eller tycker …
Tänk så många gånger den formuleringen slagits i huvudet på oss. Tänk så många välgrundade kritiska röster som tystats av den. Tänk så många gånger vi vilseletts av detta under historien och tänk så många gånger den samlade forskarvärlden haft fel. Tänk så mycket elände den samlade forskarvärldens dogmatism ställt till och ställer till med. Den oberoende forskaren dr Uffe Ravnskov som redan på 1980-talet skrev boken Kolesterolmyten har visat ett talande exempel på hur den så kallade expertisen kan leda oss rakt i fällan. Ravnskov avfärdade fett och kolesterol som orsak till hjärt- och kärlsjukdomar helt emot den samlade och av läkemedelsindustrin beroende forskarvärlden. Han har sent omsider fått rätt även om många forskare som satsat hårt på kolesterolmyten fortfarande hävdar den.
Men nu handlar det om Gardasil och om vaccinering mot hpv, som så förrädiskt glidit över till att kallas vaccinering mot livmoderhalscancer.
Boken ”Death by Drugs: How Modern Medicine Has Betrayed Us All” öppnade mina ögon för ett par år sedan. Författaren Stephen D. Herman M.D. har granskat vad företaget påstår om vaccinets effekt. Därefter har han analyserat det statistiska underlag som företagen stöder sin utsaga på. Då kunde han konstatera att det inte finns någon grund för det som läkemedelsföretaget hävdar, varken om vaccinets effekt eller ofarlighet.
Han skriver, starkt förkortat, följande:
”En rapport avslöjar att man på FDA under flera år känt till att det inte finns något samband mellan hpv och livmoderhalscancer. Däremot kan vaccinering av kvinnor som redan har en oförarglig infektion av ett av de virus som Gardasil anses skydda mot, orsaka att infektionen aktiveras och det kan innebära en cancerrisk.
I en rapport från en studie från 2007 gör man följande konklusion: Inga säkra bevis observerades av vaccinets terapeutiska effekt, alltså inga bevis för att vaccinet har någon som helst effekt.
Gardasil är inte bara värdelöst utan till och med farligt. Mellan åren 2006 och 2008 rapporterades det i USA 9 000 biverkningar efter vaccinering. Bland dessa rapporter finns förlamningar, fosterskador, spontana aborter och 27 dödsfall.”
När Du talar om få biverkningar så upprepar Du bara vad vaccinindustrin eller den ”samlade forskningen” påstår.
Det kanske är sant jämfört med hur många miljoner som vaccinerats. Men det säger ingenting om hur allvarliga de få biverkningarna är. De unga kvinnor som blivit handikappade för livet är nog av en annan mening.
Tron på att vi kan spruta främmande substanser i ett fullständigt friskt immunsystem för att förhindra att en sjukdom eventuellt inträffar 30, 40 eller 50 år senare, utan att räkna med komplikationer, är aningslöst. Särskilt som att kunskapen finns att man med nästan 100-procentig säkerhet kan förhindra att någon dör i livmoderhalscancer om man gör regelbundna enkla cellprover.
Även Food and Drug Administration (FDA) kände till riskfaktorerna, men vaccinering ligger så mycket i nationens intresse i USA och tydligen också i Sverige att detta ignorerades. Att FDA finansieras av läkemedelsindustrin kan ju vara en förklaring.
Efter att ha fördjupat mig i infektionssjukdomar, vacciner och deras historia har jag kommit fram till att vaccin är medicinens heligaste ko, som inte får kritiseras. Ett enda kritiskt ord om vaccin väcker omedelbart starka känslor och man upprepar vad den ”enade forskarkåren” lärt oss. Men få människor och tydligen inga läkare verkar ha läst särskilt mycket om det som de så bestämt uttalar sig om.
Jag vill mycket gärna rekommendera Dig en bok av författaren Jennifer Craig PhD., vilken kan klargöra och även vara en positiv läsupplevelse. Boken är från 2009 och heter ”Jabs, Jenner and Juggernauts: A look at vaccination”. Hon har också givit ut en skönlitterär bok som heter ”Yes Sister, No Sister” som låg etta på New York Times bestseller lista i 17 veckor. Efter att ha läst böckerna blev jag blixtförälskad i författaren.
Jennifer Craig utbildade sig till sjuksköterska i Leeds i England på 1950-talet. Hon emigrerade till Kanada, gifte sig, fick barn och tog en doktorsexamen i pedagogik. Hon har därefter undervisat i medicinska utbildningar. Efter pensioneringen flyttade hon till en del av Kanada där man fortfarande tillämpade traditionell läkekonst. Hon gick en kurs i homeopati. Kursen krävde att hon skrev en essä om vacciner. Hon skriver att hon aldrig ifrågasatt vaccin. Det var självklart för henne att vaccinera sina barn och sina husdjur.
Så här skriver hon i sin inledning till boken Jabs, Jenner and Juggernauts:
”The homeopathy course demanded me an essay on vaccination. This seemingly small assignment set me off on a reading path that, to date has no end. The more I read, the more questions come to mind. I become incensed as only someone can who has been hoodwinked for years and then discovers the truth. My family and friends grew tired of my tirades about my latest horrifying discovery so, instead of seething inside and giving myself a gastric ulcer, i decided to write a book.”
Jag känner igen mig själv. Jag är också sjuksköterska, utbildad på 1960-talet. Jag har låtit vaccinera mina barn. Mina barnbarn har blivit vaccinerade. Jag har ett dåligt samvete för att jag varit så okritisk och lyssnat på den ”samlade forskarvärlden”. Jag plågar också min omgivning med mina upptäckter om vad vaccin ställt till med. Jabs, Jenner and Juggernauts är en faktabok med starka litterära och underhållande kvaliteter. Men författaren är akademiskt skolad och pedagog så den bygger på fakta med ordentliga referenser.
I stället för att återge långa ålderdomliga föreläsningar av läkare i smittkoppsvaccineringens barndom, omvandlar Jennifer Craig dem till en fiktiv intervju med sig själv som intervjuare och får därmed fram föreläsarens huvudteser. En mångårig brevväxling på 1800-talet mellan två höga damer förvandlar hon till ett fiktivt samtal mellan de två brevskrivande damerna.
Där finns också ett kort tänkbart samtal mellan Béchamp och Pasteur vilket är talande för de två vetenskapsmännens olika uppfattning om vad som orsakar sjukdom. I det samtalet finns två olika paradigm varav vi valde att bekänna oss till Pasteurs bakterieteori och vacciner. Hade vi valt Béchamp så hade vi fokuserat på näringsrik kost, rent vatten, luft, ljus, riktiga avlopp och goda bostäder. Precis det som också Florence Nightingale förespråkade. Därför läser jag nu Béchamp or Pasteur A Lost Chapter in The History of Medicine, av Ethel D. Hume utgiven 1922 (följ länken och läs boken).
En bra illustration till Din kritik av dagens journalistik är medias skräckmångleri och hur både DN och Göteborgs Posten och radion reagerade på det påstådda mässlingsutbrottet i Wales. Det visade sig röra sig om ett enda verifierat mässlingsfall. Men man passade på att både förtala antroposoferna och att sprida myten om flockimmunitet. Man utnyttjade t.o.m. en ung mans tragiska död, som visade sig vara orsakad av en helt annan sjukdom. I stället för att okritiskt upprepa vad den engelska tabloidpressen skriver, hade man kunnat läsa den officiella statistiken som helt motbevisar tidningsskriverierna. Vi vet att mässling kommer och går med en viss periodicitet och drabbar framför allt de vaccinerade. Men det är en annan historia. Den talar man inte alls om.
I all vänlighet
Margareta Lundström, pensionerad sjuksköterska
Historien upprepar sig – läxan som vaccinförespråkarna vägrar lära sig: Del 4
Eftersom den brittiska regeringen inte insåg att smittkoppsvaccinering inte hindrade sjukdomen så drev man år 1856 igenom en lag om obligatorisk vaccinering. Åren mellan 1870 och 1872 ägde sedan en av de värsta smittkoppsepidemierna rum.
Översättning: Margareta Lundström Del 1 Del 2 Del 3 Del 4
”Den dagen du tar ett receptbelagt läkemedel och lagstiftar om det och tillämpar lagen mot kloka människors vilja och samvete med hot om böter, utmätningar och fängslanden är det inte längre en rent medicinsk fråga – det blir i huvudsak en social och politisk fråga.” -Dr. Hadwen
I dag, ironiskt nog, sker den mesta lagstiftningen när det gäller vacciner i ”Frihetens land” (USA). Till exempel försökte Rick Perry, guvernör i Texas, att driva igenom en lag om att Gardasil skulle ges till alla flickor och pojkar i staten. Gardasil är ett tveksamt vaccin som ges till ungdomar och påstås förebygga livmoderhalscancer i 30 år. Naturligtvis vet ingen om så är fallet.
I september 2011 publicerade Centers for Disease Control (CDC) siffror från biverkningar av vaccinet Gardasil, som infördes 2006. Under dessa fem år har det förekommit rapporter om 71 dödsfall. Andra allvarliga biverkningar, som förlamningar, tillskrivs inte vaccinet av CDC även om det har rapporterats på annat håll.
Cancer är inte en smittsam sjukdom. Men en politiker har undertecknat en order om att vaccinet skall ges till Texas’ ungdomar. Varför? Kan det vara så att några dagar efter att Perry undertecknade ordern om vaccinering, gav vaccintillverkaren Merck honom en rejäl kampanjdonation? Varför tillåter den medicinska professionen politiker att skriva ut receptbelagda läkemedel? Praktiserar dessa politiker medicinsk vetenskap utan läkarlegitimation?
Sammanfattning
George Santayana skriver i sin Reason in Common Sense, The Life of Reason, Vol.1
”De som inte minns det förflutna är dömda att upprepa det.”
Vi upprepar sannerligen historiens misstag när det gäller hur vi praktiserar vaccinering. Det finns mycket kunskap i det förflutna.
Det som denna artikel handlat om är följande:
- Tron på att vaccination förebyggde smittkoppor tillhör nu myternas värld. Inte förrän den medicinska professionen öppnar sina ögon, studerar historisk statistik och erkänner fakta kommer de att sluta tro på legenden om att kokoppor förebyggde smittkoppor.
- Statistiken visar klart att vaccinerade personer smittades av smittkoppor i högre utsträckning och att ett ökande antal av dem dog av sjukdomen.
- Redan 1807 varnade Mr Birch läkare och bad dem att öppna sina ögon och erkänna de ”fördärvliga resultaten” av vaccinationerna. Dr Maclean talade om för oss att det åligger vaccinatörerna att komma fram och motbevisa de belägg som framförs mot vaccination.
Dr Wilder säger år 1901, att efter vaccinkontaminering av kroppen, kan den tidigare renheten av kroppen aldrig återvinnas. Idag har vi en generation av barn vars hälsa har förstörts av vacciner. Winterburn sade år 1885, att det upphör att vara komiskt om en vetenskaplig fråga inte kan diskuteras rationellt utan att upplysta frågeställare anklagas för mental störning.
Han tillskrev Jenner en brist på en förnuftig debatt, eftersom han ignorerade eller undertryckte fakta om att kokoppor inte hindrade smittkoppor. Den högljudda debatten idag är otäck och tillför ingenting till diskussionen.
Vi har accepterat att den medicinska professionen har rätt att störa den normala funktionen hos den mänskliga kroppen trots varningen från dr Hadwen 1896. Sir James Paget uttryckte sin bestörtning år 1850 över att personer vaccinerades utan att genomgå en grundlig läkarundersökning. Idag ser vi barn uppradade för att få sin spruta utan att någon ifrågasätter det.
År 1896 konstaterade dr Hadwen att vaccination blivit en politisk fråga, inte en medicinsk. I dag har vi politiker som inte bara förnekar föräldrarnas rätt att själva bestämma, de gör dessutom vaccination obligatorisk. Inga frågor ställs av den medicinska professionen när politikerna tar sig rätten att ordinera läkemedel. Under andra omständigheter skulle de anklagas för att utöva läkarvård utan legitimation.
Slutsats
Tanken att föra in giftiga ämnen under huden för att förhindra sjukdom bygger på en falsk premiss, nämligen att kokoppor förebygger smittkoppor. Trots den enorma mängden av motsatt bevisning, är denna myt fortfarande levande. Dr Maclean berättade år 1810:
”Men erfarenheten har lärt oss att inte förvänta sig någon sådan rättrådig och storsint handling. Vi kan vara säkra på att under inga omständigheter kommer de att överge en så lukrativ verksamhet, inte förrän verksamheten överger dem.”
Det växande antalet föräldrar med vaccinskadade barn är de enda som kan förändra den nuvarande situationen. Som konsumenter kan de utöva sin makt och vägra produkten och därmed låta praxis överge vaccintillverkarna.
Om artikelförfattaren:
Dr Jennifer Craig föddes i Yorkshire i England. Utbildade sig till sjuksköterska. Emigrerade till Kanada, gifte sig, fick barn och tog en doktorsexamen. Hon har också utmärkt sig som skönlitterär författare. Hennes bok Yes Sister, No Sister handlar om hennes sjuksköterskeutbildning på Leeds Infirmary. Boken låg i 17 veckor på The Times bestseller lista 2010.
Därför ifrågasätter vi vaccination – uppdaterad version
Nu har vi äntligen fått till stånd en översättning och uppdatering av sidan ”Därför ifrågasätter vi vaccination”, som hittas under ”Om Vaccin.me” högst uppe till vänster.
”Vacciner är säkra och effektiva” – det har vi hört sen barnsben, en indoktrinering som vi fått med modersmjölken, och det har vi själva också trott på ända tills vi upptäckte att det inte gällde för oss, inte för vår familj, inte för våra barn. Var vi ensamma om detta? Vi upptäckte att så inte var fallet, långt ifrån. Det var då vi på allvar började ställa frågorna. Hur har andra upplevt det? Vad vet vi egentligen? Vad säger forskningen? Är vacciner säkra? Är de effektiva? Finns det alternativ till vaccination?
Vi upptäckte till vår förskräckelse att vi varken behövde gräva särskilt djupt eller länge för att inse att kunskapen om vaccinernas mörka baksida är både stor, bred och djup och tillika lika gammal som vaccinerna själva.
Vi fann att det fanns mycket forskning, mycket litteratur, och många studier publicerade i välrenommerade tidningar. Många röster som vittnade och de som trädde fram var både läkare, forskare, specialister och grävande journalister.
Historien upprepar sig – läxan som vaccinförespråkarna vägrar lära sig: Del 3
På 1800-talet orsakade injektion av var från kokoppor många sjukdomar; framför allt syfilis, tuberkulos och spetälska. Uppgifter om dessa sekundära infektioner fås bland annat i en studie från år 1867, publicerad av M. Depaul, chef för Vaccination Service, French Academy of Medicine. Där beskriver han risken för syfilis genom vaccination. Han räknar upp ett halvt dussin syfilisfall orsakade av vaccin, efter att 160 barn hade blivit infekterade.
Översättning: Margareta Lundström Del 1 Del 2 Del 3 Del 4
Dr A. Wilder, professor i patologi och tidigare redaktör för The New York Medical Times, gick så långt som att år 1901 säga:
”Vaccination är infusion av kontaminerade element i systemet och efter en sådan förorening kan man aldrig vara säker på att återfå kroppens tidigare renhet. Tuberkulos följer i spåren av vaccinering lika säkert som verkan följer orsak.”
Dagens barn kommer säkert aldrig att återfå sin ursprungliga ”renhet av kroppen” efter att ha blivit antastade med vaccin från Dag Ett. Inte nog med att de lider av kroniska sjukdomar såsom astma, diabetes och eksem. De lider också av autism som under 2012 drabbade 1 barn på 88. Pojkar är mer drabbade än flickor, deras andel är 1 på 54 (USA).
I stället för en massiv forskningsinsats för att undersöka orsaken till denna epidemi gör regeringar och företag extraordinära ansträngningar för att förneka något som helst samband mellan autism och vaccinering. Detta trots att det är bevisat att metaller som aluminium och kvicksilver, som används i vacciner, orsakar neurologiska skador. Men en industri med $ 17 miljarders årlig lönsamhet är hotad.
Den vetenskapliga debatten om vaccination
Att människor kan diskutera frågor och basera sina argument på kontrollerbara uppgifter är avgörande på alla mänskliga områden, men ännu mer i frågor som rör hälsa och välbefinnande. Man behöver bara titta på ett diskussionsforum kring vaccination för att snabbt inse att okunskap, fördomar och personangrepp förekommer – vare sig diskussionen är för eller emot.
Ett exempel på personligt angrepp hittas på Rational Wiki: ”Suzanne Humphries är en nefrolog (njurläkare) som nyligen har blivit en högljudd förespråkare för pseudovetenskap och medicinskt kvacksalveri. Humphries har varit involverad i Medical Council on Vaccination, en frontgrupp för vaccinhysteri … ” Författaren är anonym och har upprepade gånger ändrat delar av webbsidan efter att dr Humphries försökt korrigera uppgifterna om sina meriter och andra uppenbart felaktiga uppgifter om sina publikationer.
Att dr Humphries är invärtesmedicinare och njurspecialist, som haft en framgångsrik karriär tills hon sade sanningen om vaccinationer, och att International Medical Council on Vaccination (IMCV) består av högst respekterade personer kan naturligtvis förringas när det gäller vaccinationer.
Vilken fanatiker som helst med tillgång till dator kan tillåta sig att kasta smädelser över professionella personer. Han eller hon anser sig förmodligen vara i besittning av den obestridliga kunskap som förmedlas av Fox nyheter och kan följa den demokratiska principen om att min okunnighet är lika mycket värd som din kunskap. Denna låga nivå av diskussion är inte ny. Winterburn skriver år 1885:
”Det verkar löjligt att en fråga av så stor vikt och av så rent vetenskaplig karaktär, skall drivas med en sådan högljuddhet. Men det upphör att vara komiskt och blir smärtsamt pinsamt när människor inte kan diskutera en fråga av så avgörande betydelse för dem själva och för mänskligheten, utan att beskylla varandra för att ha onda avsikter och för att vara mentalt störda. Ändå är detta precis vad som hänt sedan de tidigaste åren av vaccinationer.”
Att anklagas för att vara mentalt störd om du ifrågasätter vaccinering fortsätter än i dag. Till exempel, i januarinumret av Kanadas Maclean’s Magazin proklameras på framsidan: ”Hur Vaccingalningar utsätter Dina Barn för Risker”. Artikeln i tidningen är ett underbart exempel på hur Public Health propaganda upprepas av en okunnig journalist och utan en tillstymmelse till underlag.
Winterburn, en amerikansk MD, Ph.D, är helt klar över orsaken till detta kvalitetsförfall inom den vetenskapliga diskursen:
”Jenner startade den med sina ansträngningar att undertrycka alla fakta som talade emot hans teori, och hans mantel har under årens lopp axlats av män med liknande benägenhet att dölja obehagliga sanningar.”
Massvaccination och dess konsekvenser
Vid vaccinering var det första gången läkare mot betalning behandlade friska människor. Dr Hadwen sade i sitt tal år 1896: ”Jag anser att om en person är sjuk är en läkare skyldig att göra allt han kan för sin patient. Men när en person är frisk har han ingen rätt att störa normala funktioner i den mänskliga kroppen, vilket han gör när han inför en sjukdom, särskilt en sjukdom från en underordnad djurart ” Hadwens varning är lika tillämplig i dag, men ingår den i den nuvarande medicinska etiken? År 1850 varnade Sir James Paget:
”Jag tror det kan fastställas en i praktiken omutlig regel att ingen ska vaccineras utan en grundlig undersökning. Hälsovårdsmyndigheternas slarv i detta hänseende är häpnadsväckande. Vaccination utförs med en lättsinnig nonchalans som om det vore en fullständig omöjlighet att det skulle kunna skada människor och utan att ställa den minsta fråga om deras fysiska tillstånd eller sjukdomshistoria. Och detta görs bland de samhällsklasser där den största faran alltid lurar – bland hyreshusbefolkningen. En vaccination måste ju för att vara effektiv invadera och förändra hela kroppskonstitutionen.”
Dagens motsvarighet till ”hyreshusbefolkning” är de fattiga i Afrika som inte bara lider av kronisk undernäring, diarré, tuberkulos och parasiter utan också av vacciner från väst. Deras börda har ökats med kroniska sjukdomar som följd av detta.
WHO medger att dess massvaccinationsprogram orsakar epidemier av sjukdomar som inte är mindre allvarliga än de som tredje världens befolkning blir vaccinerade mot.
WHO medger att de 16 miljarder injektioner som årligen administreras i hela världen, antingen som vacciner eller läkemedel, varje år orsakar uppskattningsvis 21 000 000 fall av hepatit B, 2 000 000 fall av hepatit C och 260 000 fall av HIV i utvecklingsländerna.
Hälsomyndigheter är lika nonchalanta i dag. När ett vaccinprogram har skrivits uppfattas det som ett påbud från högre makter, särskilt av sjuksköterskor, eftersom de är utbildade att följa order. I många fall är tanken helt främmande att vacciner skulle kunna vara farliga.
Inte bara det, den accepterade etiska principen om ett informerat samtycke gäller inte för vaccination. Istället är tvång och skuld lagda på människor, i synnerhet på föräldrar som vägrar vaccination. Ett färskt exempel på behandling av vacciner med ”lättfärdig nonchalans” skedde i Belgien i januari 2012. Nio veckor gamla tvillingar, födda en månad för tidigt, gavs nio vacciner på en dag. En av tvillingarna hade en förkylning den dagen. Men bortsett från det, är för tidigt födda barn med sina omogna organ extremt sårbara. En vecka senare dog den tvillingen. Medicinsk personal förnekade samband med vaccination.
Om artikelförfattaren:
Dr Jennifer Craig föddes i Yorkshire i England. Utbildade sig till sjuksköterska. Emigrerade till Kanada, gifte sig, fick barn och tog en doktorsexamen. Hon har också utmärkt sig som skönlitterär författare. Hennes bok Yes Sister, No Sister handlar om hennes sjuksköterskeutbildning på Leeds Infirmary. Boken låg i 17 veckor på The Times bestseller lista 2010.
Översättning: Margareta Lundström Del 1 Del 2 Del 3 Del 4
Historien upprepar sig – läxan som vaccinförespråkarna vägrar lära sig: Del 2
Efter en katastrofal smittkoppsepidemi i England 1872, trots hög vaccinationstäckning, utsågs en kunglig vaccinkommission år 1889 för att granska ärendet. Sju år och 136 möten senare utfärdade kommissionen fem huvudrapporter, bestående av tätt tryckta dokument, tillsammans med åtta tjocka bilagor som tillsammans vägde över 6 kilogram. Detta tunga motbevis lyckades ändå inte göra en spricka i den bergfasta övertygelsen om att vaccin trots allt hindrar smittkoppor!
Översättning: Margareta Lundström Del 1 Del 2 Del 3 Del 4
Dr Maclean, en välkänd medicinsk auktoritet på den tiden erbjöd en förklaring av den bergfasta övertygelsen när han år 1810 sade:
”Det kan tyckas att det åligger vaccinatörerna att träda fram och vederlägga felaktigheten hos de många konstaterade fakta mot vaccinering, vilka har avgetts av oförvitliga auktoriteter, eller göra ett hedervärt och manligt medgivande om att ha haft fel. Men erfarenheten har lärt oss att inte förvänta oss någon sådan rättrådig och storsint handling. Vi kan vara säkra på att de under inga omständigheter kommer att överge en så lukrativ verksamhet, inte förrän verksamheten överger dem.”
Macleans ord är fortfarande sanna. Samma övertygelse om att vacciner förebygger sjukdom kvarstår än i dag, en övertygelse tillsammans med samma bagatellisering av bevisen på motsatsen.
År 2012 rapporterar Reuters forskning som visar att utbrott av kikhosta är högre bland vaccinerade barn jämfört med ovaccinerade barn. Denna slutsats bygger på en studie ledd av Dr David Witt, en specialist på infektionssjukdomar på Kaiser Permanente Medical Center i San Rafael, Kalifornien.
Witt rapporterade att i början av 2010 utbröt en topp av sjukdomsfall vid Kaiser Permanente Medical Center i San Rafael. Det fastlades snart att det var ett utbrott av kikhosta – den största i Kalifornien på mer än 50 år. Witt hade förväntat sig att se sjukdomen hos ovaccinerade barn, i tron att de är mer mottagliga för sjukdomen.
”Vi började dissekera data. Det som var mycket överraskande var att majoriteten av fallen var fullt vaccinerade barn. Det var det som fångade vår uppmärksamhet.”
Witt bör hedras för att uppmärksamma detta faktum.
Vi har siffror från 1800-talet som visar att stora andelar av de som drabbades av smittkoppor hade vaccinerats och vi har siffror från 2010 som visar att de flesta fall av kikhosta var vaccinerade. Men människor fortsätter att tro att vaccinering förhindrar sjukdom. Hur många fler lektioner behöver vi? Inte nog med att varet från kokoppor inte förhindrar smittkoppor, det gynnar smittspridning och för med sig ett stort antal biverkningar.
År 1807 sade Mr Birch vid S:t Thomas Hospital, dåvarande prinsen av Wales’ biträdande kirurg:
”Det är inte ovanligt att höra en offentlig vaccinatör säga att han har vaccinerat ett visst antal tusen och aldrig sett den minsta skada. Visst, man behöver inte se solen om man bara bestämt stänger ögonen. Tyvärr, jag är ledsen över att behöva säga det, men många medicinare som upptäcker svåra skador, tror att de kan döljas av bortförklaringar. Som om något gott någonsin kommit ut av en lögn.”
Endast en bråkdel av biverkningarna rapporteras
År 1986 stiftade kongressen i USA National Childhood Injury Act. Lagen kräver att alla läkare som administrerar vacciner skall rapportera vaccinreaktioner till federala hälsomyndigheter. Men på Food and Drug Administration (FDA) uppskattar man att endast 10 procent av läkarna rapporterar inträffade fall.
Tidigare FDA-kommissionären David Kessler uppskattar i en artikel i Journal of American Medical Association 1993, att även om FDA får in många rapporter om biverkningar så är dessa förmodligen bara en bråkdel av dem som vaccinatörerna möter.
Endast biverkningar som visar sig inom några dagar efter vaccination anses vara resultatet av vaccinet. Mer kroniska effekter såsom astma, är av myndigheterna inte förknippade med vaccinationen. En jämförande studie av vaccinerade och icke-vaccinerade barn skulle kunna ge svar på många frågor. Men av något skäl vägrar hälsovårdsmyndigheterna att göra en sådan studie.
Två små jämförande studier har gjorts av föräldragrupper: en i Nya Zeeland och en i Kalifornien. Båda studierna visade att kroniska sjukdomar, såsom autism, astma och eksem, var vanligare hos vaccinerade barn. Bortsett från resultatet: Varför måste föräldragrupper bedriva forskning som borde utföras av hälsovårdsmyndigheterna?
Om artikelförfattaren:
Dr Jennifer Craig föddes i Yorkshire i England. Utbildade sig till sjuksköterska. Emigrerade till Kanada, gifte sig, fick barn och tog en doktorsexamen. Hon har också utmärkt sig som en skönlitterär författare. Hennes bok Yes Sister, No Sister handlar om hennes sjuksköterskeutbildning på Leeds Infirmary. Boken låg i 17 veckor på The Times bestseller lista 2010.
Historien upprepar sig – läxan som vaccinförespråkarna vägrar lära sig: Del 1
Det gamla engelska ordspråket ”historien upprepar sig” kan inte bättre illustreras än av hur vaccinering praktiseras, en praxis som blev utbredd på 1800-talet och som fortfarande bedrivs i dag. Detta skriver Jennifer Craig, PhD, i en artikel om vaccinets historia, översatt av Margareta Lundström. Syftet med artikeln är att betrakta vad några av de mest respekterade läkarna från förr hade att säga om vaccinering.
Bild: Freedigitalphotos/graur razvan ionut Del 1 Del 2 Del 3 Del 4
Ett antal böcker från artonhundratalet tar upp frågor om vaccinering, vilka i hög grad liknar dagens. Men eftersom vi har misslyckats med att dra lärdom av vad som skrivits av tidigare författare, mestadels läkare, upprepar vi nu samma misstag med ödesdigra konsekvenser för befolkningens hälsa. Fyra frågor kommer att belysas och dessa var lika aktuella på artonhundratalet som de är idag:
- Vägran att acceptera fakta om vaccination
- Den vetenskapliga debatten om vaccination
- Massvaccinering och dess konsekvenser
- Obligatorisk vaccination
Vägran att acceptera fakta
Edward Jenner, en engelsk apotekare, lyssnade på ett rykte bland mjölkerskor. Detta rykte sade att om man drabbats av kokoppor, en banal smitta, förhindrades smittkoppor. Han beslöt sig för att pröva ryktet genom att föra in varet från kokoppor under huden på en försöksperson för att framkalla en kokoppsinfektion. Om försökspersonen fick kokoppor skulle man sedan försöka framkalla smittkoppor på densamme.
Trots Jenners rykte som den förste att prova ympning av kokoppor, kan han inte räkna sig som upphovsmannen. Krönikor nämner även en bonde från Dorset vid namn Benjamin Jesty, en lärare vid namn Plett och en bonde från Holstein vid namn Jensen. Samtliga ”experimenterade framgångsrikt” på området kokoppsvaccination i flera år innan Jenners första ympning. Deras namn redovisas inte i historien, förmodligen eftersom förfarandet inte hindrade smittkoppor.
Sanningshalten i ryktet om att man efter att ha haft kokoppor skyddas från smittkoppor, skulle ha kunnat testas med en enkel enkät. Man kunde ha frågat hur många människor med smittkoppor som haft kokoppor. Men, många visste att sambandet var felaktigt. Walter Hadwen, JP, MD, LRCP, MRCS, LSA, beskrev i ett officiellt tal i januari år 1896:
”När han (Jenner) först hörde om kokoppslegenden började han tala om den vid sammankomsterna i en social medicinsk förening, där den tidens äldre läkare möttes för att röka sina pipor, dricka ett glas och prata om sina fall. Men han blev utskrattad direkt. Kodoktorerna, det vill säga veterinärerna, kunde ha berättat för honom om hundratals fall av smittkoppor som följt efter en kokoppsinfektion.”
Även Jenners anhängare ansåg att ryktet var falskt. En rapport från Royal Society, 1806, säger: ”Kommittén medger att de sett några fall av smittkoppor hos personer som smittats av kokoppor på naturligt sätt.” Trots de underliggande falska förutsättningarna, gick experimenten vidare.
Jenners första experiment på åttaårige James Phipps ägde rum den 14 maj 1796. Han upprepade sedan proceduren på flera andra barn. Övertygad om framgång med sina experiment lovade han den godtrogne kung George III att hans vaccin skulle ha den ”synnerligen gynnsamma effekten med ett livslångt skydd för personer som på detta sätt ympades och helt säkert skydda från infektion av smittkoppor.”
Kungen framlade en begäran till parlamentet om att Jenner skulle förlänas ett legat ur statskassan. En summa motsvarande en halv miljon dollar anslogs. Detta gav upphov till en armé av betalda vaccinatörer som genomdrev sin uppgift med stor iver. Efter vaccinationerna började smittkoppsinfektioner uppträda i ett alarmerande stort antal.
Winterburn åberopar flera fall. Till exempel från ”Smittkoppssjukhuset” i London, som antas vara en god representant för erfarenheten i England: ”antalet fall av smittkoppor efter vaccination har stadigt ökat från ca 5 procent i början av detta århundrade till 44 procent år 1845, 64 procent år 1855, 78 procent år 1865, 90 procent år 1875 och nu 1885 ca 96 procent.”
Det konstaterades inte bara fler fall av smittkoppor, det inträffade även fler dödsfall.
I en rapport av Dr William Farr, sammanställare av statistik från Registrar General of London, konstaterades:
”Smittkoppor har uppnått sin maximala dödlighet efter införandet av vaccination. Den genomsnittliga årliga dödligheten för 10 000 invånare 1850 till 1869 var 2,04. Efter den obligatoriska vaccineringen 1871 var dödstalet istället 10,24 för 10 000 invånare. År 1872 var dödstalet 8,33, och detta efter de mest lovvärda insatser för att utvidga vaccination genom lagbestämmelser.”
Trots dessa siffror och många andra rapporterade siffror, fortsatte vaccinförespråkarna att påstå att vaccination förhindrar smittkoppor. Och gör så fortfarande.
Om artikelförfattaren:
Dr Jennifer Craig föddes i Yorkshire i England. Utbildade sig till sjuksköterska. Emigrerade till Kanada, gifte sig, fick barn och tog en doktorsexamen. Hon har också utmärkt sig som en skönlitterär författare. Hennes bok Yes Sister, No Sister handlar om hennes sjuksköterskeutbildning på Leeds Infirmary. Boken låg i 17 veckor på The Times bestseller lista 2010.
The Vaccination Superstition – Edward Jenner tilldelade mänskligheten en dödsdom
Vaccinering är inget annat än vidskepelse. Det finns tydliga bevis på att vaccinering leder till större utbrott av smittkoppor och att de vaccinerade i allt högre grad drabbas av blodförgiftning, scharlakansfeber,stelkramp och lunginflammation. Vaccinering försämrar kroppens vitala kraft och öppnar upp den för inflammatoriska sjukdomar. Detta skriver J.W. Hodges, 1902, i sin bok the Vaccination Superstition.
Smallpox vaccination is all what Americans call ’bluff.’ There is no immunity. They have no protection. When exposed to infection they do suffer just as much as other populations, or even more. In the whole of the nineteen years, 1878-96, inclusive, unvaccinated Leicester had so few smallpox deaths that the Registrar-General represented the average by the decimal 0.01 per thousand population, equal to ten per million, while for the twelve years 1878-89 there was less than one death per annum. Here we have real immunity and real protection; and it is obtained by attending to sanitation and isolation, coupled with the almost total neglect of vaccination. Neither army nor navy can show any such results as this.
Människor vaccineras med kokoppor, något som uppstår genom att spenarna smittas med syfilis från mjölkerskorna. När människor förstår denna skillnad på dessa smittor kommer denna kriminella handling med vaccinering att upphöra. Människor bör förstå att det är god hälsa och rena levnadsförhållanden som avgör om en människa blir sjuk eller inte.
Profylaktiska åtgärder ska förebygga sjukdom och leda till att hälsa uppnås, inte leda till utbredning av sjukdom. Det verkar som Jenner öppnade vägen för mänsklighetens dödsdom och på köpet tjänade sig en rejäl hacka.
Vaccinkritik ingen modetrend – redan på 1800-talet visste man att smittkoppsvaccin var livsfarligt och ineffektivt
Aftonbladet skriver i sin artikel ”Ansvarslöst att inte vaccinera sig”, att modetrenden med ”vaccinationskritik” rentav kan vara livsfarlig. Att börja en artikel på detta vis visar tydligt hur dåligt insatt man är i hela vaccinationsfrågan. Kritik mot vaccin är nämligen ingen nyhet och det har i alla tider funnits upplysta människor som skrivit böcker och artiklar samt protesterat för att visa att vacciner gör större skada än vad som hävdas.
Text: Marina Ahlm
Förr eller senare märks konsekvenserna av ett agerande och många människor märker att vacciner varken fungerar eller har den säkerhet som utlovats. Hade de varit säkra och effektiva hade man inte behövt utöva känslomässig utpressning och försöka få människor att känna sig värdelösa och oansvariga. För vem vill inte ha det magiska pillret som löser alla sorger och besvär?
Vacciner leder inte till bättre hälsa och har aldrig gjort det. Sedan när har det blivit accepterat att medvetet ha ihjäl människor, utsätta dem för risken att drabbas av hjärnskador, förlama dem och utsätta dem för andra former av hälsorisker? Allt med argumentet att vi ska hindra människor från att bli sjuka och att detta ”sjukdomshot” till och med kan utrotas. Virus och bakterier är något som funnits sedan urminnes tider och man kan fråga sig om dessa mikroorganismer verkligen är människans största hot och om lösningen på människans problem är att föra krig mot dessa mikroorganismer?
På 1700-talet skrev en apotekare: ”Naturliga vanliga smittkoppor dödar sällan, om man inte är under misskötsel eller bär på någon dold ondska som var lugn innan men väcks i vätskan och sammanförs med jäsningen av kopporna.”
År 1885 skrev William White en 600 sidor lång bok, The Story of a Great Delusion, som visar att vaccinet inte varit den avgörande faktorn för smittspridning. Dessutom ökade mortaliteten bland barn under de år det var tvångsvaccinering. Som exempel kan nämnas att en strikt obligatorisk vaccinering i England 1870-72 ledde till en enorm smittkoppsepidemi som hade ihjäl 44 840 människor (1).
Redan för mer än 100 år sedan visste man att smittkoppor försvann i högre grad i områden utan vaccinering. I New York-området hade man i minst 15 år i rad fler som dog i sviterna efter smittkoppsvaccin än av själva sjukdomen. Presidenten fick till och med en petition för att vaccineringen genast skulle upphöra (2).
Anledningen till att smittkoppor så gott som är borta (detta om man bortser från högre levnadsstandard på många håll i världen), är att en doktor vid namn William Foege började studera smittspridningen mellan byarna i Afrika. Han utformade sedan program där man efter rapportering började isolera de som var sjuka. Detta ledde till att smittkoppsutbrotten försvann, men än vägrar WHO att inse fakta och fortsätter lobba för vaccin (3).
Människans problem ligger inte i existensen av mikroorganismer. Istället bör vi fokusera på hur vi väljer att behandla oss själva och vår omgivning. Ta DDT som man i början av 1940-talet gjorde en utvärdering av och fann att det var toxiskt. Men i stället för att avbryta användandet hävdade kommittén för medicinsk forskning i USA att ”DDT använt enligt föreskrifterna utgör liten eller ingen risk alls” (4). Så i stället för att ta det säkra före det osäkra gick tanken på att utrota all ohyra före människors hälsa. Konsekvenserna blev så klart förödande då just DDT-användningen är en stor orsak till att polioviruset fick fäste i människokroppen och därmed ledde till förlamningar (5).
Denna vaccinhysteri har förödande konsekvenser för människors hälsa och välfärd. Sedan mitten av 90-talet har människor som lider av undernäring ökat medan vaccinationstäckningen gjort detsamma. Detta är ett tydligt bevis på hur människor prioriterar. Vacciner före mat och rent vatten!
Artikeln avslutas med ”Att tvinga människor att delta i vaccinationsprogrammet är ingen framkomlig väg. Men myndigheterna borde kunna göra mer än i dag för att upplysa om riskerna med att avstå”. Här har vi ett riktigt allvarligt och förödande argument. Vi ska alltså vaccinera oss för att det finns risker med att bli sjuk? Ja, det finns risker med att bli sjuk men detta är inget bevis för att vacciner är lösningen. Ej heller att vacciner är säkra och effektiva.
Den dag det framkommer bevis på att det är hälsosamt att bespruta sig med tungmetaller, främmande proteiner, celler från aborterade foster, affärshemliga ingredienser, virus från alla möjliga ursprung och pesticider – den dagen lovar jag att överväga om jag är intresserad av att tacka ja till ett vaccin.
Text: Marina Ahlm
Är det de vaccinerade eller de ovaccinerade som utgör ett hot mot folkhälsan?
Varför är det så viktigt för en del människor att få andra människor att vaccinera sig själva och sina barn? En anledning anses vara att vi annars skulle dö och skadas i större omfattning. Men är det verkligen de sjukdomar som vi var hårt drabbade av för 100 år sedan som utgör dagens största hot? Vaccinföre- språkarna hävdar att det skulle bli så om vi slutade vaccinera.
Text: Marina Ahlm
Under 1800-talet var scharlakansfeber en av de vanligaste sjukdomarna och en av de vanligaste dödsorsakerna bland barn. Under 30-årsperioden mellan 1861 till 1890 var antalet döda i ”barnsjukdomar” i vårt land 25 580 i kikhosta, 32 590 i mässling, 81 040 i difteri och 86 960 i scharlakansfeber. Dödligheten i alla dessa sjukdomar minskade kommande år och fortsatte att göra så en bra bit in på 1900-talet innan varken vaccin eller antibiotika fanns tillgängligt. Än idag använder vi inget vaccin mot scharlakansfeber.
En annan anledning anses vara att vaccinskeptiker skapar risker för andra genom sina val, vilket är något som det skrivs om i SvD opinions svar på ”Replik från Vidarkliniken”. Detta synsätt kan vara intressant att fundera över: ”skapar risker” för andra genom att inte göra det som en viss mängd människor anser är rätt … Människor som anser att det är oansvarigt att inte vaccinera sina barn hävdar att föräldrarna riskerar sina barns hälsa och liv genom ”felaktiga” val. Men hur mycket ska man egentligen få skuldbelägga andra för deras ”felaktiga” val vad gäller att utsätta andra människor för eventuella risker?
Hur kan då de som förespråkar vaccinering hävda att människor som inte vaccinerar utsätter sig själva och sina barn för onödiga risker? Jo, genom statistik. Enligt vaccinförespråkarna är flera sjukdomar vi i dag vaccinerar mot ett minne blott just tack vare vaccinering. Smittkopporna sägs vara utrotade, men plötsligt råkade det dyka upp en annan liknande sjukdom, nu med namnet apkoppor. Ingen behöver dock oroa sig eftersom smittkoppsvaccinet till all tur kan råda bot på även detta virus. Med det senaste vaccinet Gardasil hävdas det att alla kvinnor nu också kan slippa drabbas av livmoderhalscancer. Dessa påståenden gör man trots att bevisen för vaccinernas säkerhet eller effektivitet är mycket tveksamma.
Vad säger då den andra sidan av myntet angående statistiken? Om man tittar på antalet dödsfall i samband med de sjukdomar vi vaccinerar emot så faller vaccinförespråkarnas tes ganska snabbt. De stora infektionssjukdomarna var praktiskt taget utrotade långt innan vaccinationerna infördes, skriver Roman Bystrianyk i sin rapport ”Vacciner och sjukdomar – en undersökande rapport”. Enligt honom försöker vaccinindustrin i dag föra oss alla bakom ljuset och roffa åt sig äran av något de inte har del i. Vaccinernas effektivitet är synnerligen tveksam.
Som exempel kan visas att dödstalen i USA av mässling sjönk från 13,3 per 100 000 till 0,2 per 100 000 – en minskning på 98 procent innan vaccinets införande. Mellan 1900 till 1949 sjönk dödstalet i kikhosta från 12,2 per 100 000 till 0,5 per 100 000 – en minskning med 96 procent. Från 1900 till 1949 sjönk dödstalen i difteri från 40,3 per 100 000 till 0,4 per 100 000 – en minskning med 99 procent.
Vem får vara sjuk?
Men, menar andra, vi vaccinerar inte för att förhindra dödsfall. Vi vaccinerar för att människor inte ska bli sjuka och därmed riskera allvarliga komplikationer. Då undrar jag, menar dessa personer att alla ska undvika situationer där människor statistiskt sett kan befinna sig i eller utsätta andra för en situation där det anses finnas en ökad risk för att sjukdom kan uppstå? Hur långt ska vi då ta denna strävan att undvika att någon ska utsättas för denna så kallade ökade risk? Ska till exempel människor med kroniskt ärftliga sjukdomar ha tillåtelse att skaffa barn?
I Sverige finns det hundratusentals människor som lider av någon form av dessa sjukdomar. Flera av dessa räknas till folksjukdomarna och kan ge allvarliga komplikationer som ögonproblem, njurskador, hjärt- och kärlsjukdomar, ledbesvär, mag-tarmbesvär och för tidig död. Människor med ärftliga sjukdomar riskerar, om man drar saker till sina ytterligheter, göra kommande generationer allvarligt sjuka och därmed belasta vården i onödan. (Med detta inte menat att jag lägger någon värdering i hur dessa människor ska eller borde utforma sina liv.) Vill vi ha ett sådant samhälle? Ett samhälle där människor är så osäkra på sin egen ståndpunkt att de behöver att andra människor gör likadant för att de ska känna sig trygga?
För att återgå till statistiken som hävdar att det är tack vare vaccinerna vi slipper dö och skadas i samma utsträckning som förr i tiden; tittar man på smittkoppsvaccinering i England och Wales ser man tydligt att antalet dödsfall minskade även då vaccinationstäckningen minskade. Om nu vaccinet är så fantastiskt och det var tack vare det som dödsfallen minskade, borde väl dödsfallen ha ökat då det uppstod en nedgång i vaccinering?
Förlamningarna ökar mångfalt i Indien
Men polio då, där ser vi väl helt fantastiska framsteg? Det beror på hur man ser på saken. Visst var Sverige ett ganska drabbat land, men frågeställningen blir; varför började människor helt plötsligt drabbas av förlamningar i större omfattning än tidigare? Polio är en sjukdom som man tror sträcker sig långt tillbaka i tiden. Man vet också att injektioner som vaccinering ökar utlösandet av sjukdomen avsevärt. Även att utsättas för gifter som DDT har visat sig vara en utlösande faktor. Har det gjorts några efterforskningar om huruvida de drabbade blivit vaccinerade eller vilka gifter de utsatts för och eventuellt samband? För övrigt har polio alltid varit en ovanlig sjukdom. I USA, till exempel, var där ungefär lika många rapporterade fall 1937-1950 och 1951-1997 trots att poliovaccinet började användas i mitten på 1950-talet. Antalet inrapporterade fall har så småningom minskat men är det tack vare vaccinet? Borde man inte se en snabbare och mer direkt minskning om vaccinet verkligen var verksamt?
En annan stor felkälla till poliostatistiken är att kriterierna för vad som räknades till polio helt förändrades år 1955 i USA. Detta inträffade också i Indien 1997. Fram till 1996 räknades alla fall av flaccid paralysis, AFP (onormalt tillstånd som kännetecknas av försvagning eller förlust av muskeltonus) som polio. Exempel på tillstånd som kan likna polio, taget ur ”En förälders dilemma” av Greg Beattie, kan vara tillstånd som aseptisk meningit (hjärnhinneinflammation), CP, transversal myelit (inflammationer i ryggmärgen), demyelisering (nedbrytning av myelin), diplegi (förlamning i två extremiteter), hemiplegi (halvsidig förlamning) etc…
Från 1997 och framåt räknas ett AFP-fall endast som polio om ett eller flera av följande symtom uppträder (1) Vilt poliovirus funnet i feces (2) Förlamningen kvarstår i minst 60 dagar (3) Patienten dör eller (4) försvinner så ingen uppföljning kan göras. År 1990 fanns till exempel 10 408 rapporterade fall av AFP, varav alla fick diagnosen polio (100 %). År 1999, med de nya diagnoskriterierna, fanns däremot endast 2 817 diagnosticerade poliofall (29 %) av 9 587 anmälda AFP-fall. År 2011 drabbades 47 500 människor i Indien av AFP, en förlamning kliniskt oskiljbar från polio men med två gånger så hög dödlighet. Inte speciellt bra reklam för vaccinets effektivitet …
Vaccin mot mässling en fara
Idag hävdas det att mässlingen skördar 1 på 1 000-2 000 liv. Men är detta verkligen sanningsenligt? Enligt WHOs faktablad om mässling så har 85 procent av jordens alla barn fått sin första mässlingsvaccination innan de är ett år gamla. Siffran var 72 procent år 2000, vilket borde innebära att 72 procent av alla 12-åringar på vår planet är vaccinerade, samt att de som är yngre än 12 år har högre vaccinationstäckning än så. Ändå är mässling den femte största dödaren av små barn. Hur går det ihop?
Dessutom gjorde man en studie för att ta reda på hur många som blev smittade med mässling, påssjuka och röda hund på den tiden sjukdomarna förekom allmänt, genom att studera antikroppar i blodet hos svenskar som är över 65 år. Studien visar att 99 procent hade antikroppar mot mässling, ett tecken på en tidigare genomgången mässlingsinfektion, medan 95 procent hade antikroppar mot röda hund och 90 procent mot påssjuka. Detta betyder också att de komplikationer och dödsfall som uppstod måste ställas i relation till att praktiskt taget hela befolkningen drabbades och ej endast till kända inrapporterade fall.
Det finns indikationer som visar på att runt 30 % av alla mässlingsfall missas på grund av att de har ett så milt förlopp. Om fall missas i ovaccinerade och utbrott av sjukdomen kan uppstå i en population med 100 procent vaccinationstäckning, är det då inte rimligt att mässlingsfall missas även i vaccinerade? Enligt Suzanne Humphries är mässlingsvaccin inte något vi verkligen behöver, utan det började användas av den enkla anledningen att det fanns tillgängligt. I stället för att en sjukdom utrotats har vi nu ökat risken för våra mest sårbara människor i samhället att utsättas för en smittorisk.
Kan vi då med säkerhet gå in och avgöra vem som drabbas av vad och när? Vem ska egentligen ha rätten att bestämma över sina val här i livet? Vi själva eller en viss grupp av människor som tycker att just de har rätt?
Text: Marina Ahlm
[Read more…] about Är det de vaccinerade eller de ovaccinerade som utgör ett hot mot folkhälsan?