Linda Karlström

Torsdagen den 18 april sände Finlands TV1 (Yle TV1) en drygt 55 minuter lång debatt om vaccinationer. Debattprogrammet, som heter ”A-studio: Talk”, gjorde skäl för sitt namn. Det var nämligen en första klassens debatt med en  proffsig programledare som för en gångs skull inte ställde sig på vaccinförespråkarnas sida.

Text: Linda Karlström

Polemiken kring vaccinsäkerheten är för tillfället stor i Finland. För en månad sedan kom det till allmänhetens kännedom att en liten pojke dött av pneumokockvaccinet, som ges i tre doser till alla spädbarn. För en dryg vecka sedan sände det finska programmet 45 minuter ett inslag där tre läkare ifrågasatte nyttan med vaccinationer överhuvudtaget. I inslaget medverkade också familjen Illi, vars son Oliver blivit allvarligt skadad av pneumokockvaccinet i samband med att han deltog i ett experiment.

På plats i debattsoffan finns nu läkaren och homeopaten Liisa Sulkakoski samt Olivers pappa Mika Illi. Den vaccinförespråkande sidan representeras av Terhi Kilpi, som är överläkare vid vaccinavdelningen på Institutet för hälsa och välfärd (THL), samt av Timo Vesikari som är direktör för Vaccinforskningscentralen i Finland.

Debatten inleds med frågan om man bör vaccinera sitt barn eller inte. Kilpi svarar att det är frågan om ett nytto-/riskförhållande som måste avvägas och att föräldrarna i den avvägningen bör ta hjälp av sjukvårdspersonal. Sulkakoski menar att det är  helt fel att vaccinera spädbarn. Alla barn föds med en stor gåva, nämligen ett fantastiskt immunförsvar som föräldrarna bör stödja medan det utvecklas i naturlig takt. Att vaccinera spädbarn med flera vacciner på samma gång är som att skicka in en bomb i kroppen. Sulkakoski poängterar vidare att det nytto-/riskförhållande som Kilpi hänvisar till förutsätter att vacciner ger immunitet, vilket inte bevisats vetenskapligt. Tvärtom har vacciner visat sig orsaka en sänkt immunitet.

Sulkakoski berättar vidare att hon i egenskap av läkare och homeopat under de senaste åren fått ta emot en ökande skara av vaccinskadade barn. I takt med att vaccinationernas antal ökar blir skadorna uppenbart större. Som exempel nämner hon öroninflammationer, men också mera allvarliga skador hos mycket små barn.

Vesikari kontrar med att enda möjligheten att förhindra små barn att dö av sjukdomar som kikhosta och mässling är att vaccinera dem. Här blir Sulkakoski förvånad och understryker att barn inte per automatik dör av dessa sjukdomar – vi har en levnadsstandard som gör att barn klarar av dessa påfrestningar.

Mika Illi får frågan om han tycker att man ska vaccinera sitt barn, och svarar att detta beslut måste fattas av föräldrarna efter att de gjort en bred och djup informationssökning. Idag vaccineras barnen rutinmässigt, utan att man ifrågasätter, och rådgivningarna informerar inte om vaccinbiverkningar på ett tillförlitligt sätt. Han berättar att familjens andra barn, som nu är ett år gammalt, inte kommer att vaccineras alls. När barnet fyller 18 år får han själv fatta beslutet om han vill ta några vacciner eller inte.

I Finland deltog 47 000 barn i experimentet med pneumokockvaccin. Olivers symptom började direkt efter vaccinationen, och Illi berättar att de i efterhand läst bipacksedeln som listar just de biverkningar som Oliver drabbats av. Kilpi kontrar med att bipacksedeln listar många biverkningar som kan uppkomma efter vaccination trots att det inte finns något orsakssamband. Debattledaren blir här märkbart förbryllad och undrar hur man då ska kunna veta om ett sjukdomstillstånd orsakats av vaccin eller inte? Kilpi svarar att det finns ett bra sätt: man jämför vaccinerade barn med ovaccinerade och ser skillnaderna. Illi ifrågasätter detta starkt; hur ska man kunna göra en sådan jämförelse då experimentvaccinet (i detta fall pneumokockvaccinet) gavs samtidigt som det femvalenta Infanrix? Hur kan man veta vilka biverkningar som orsakas av pneumokockvaccinet och vilka som orsakas av Infanrix?

Vesikari medger att som forskare kan man aldrig hundraprocentigt säga att en sådan här skada inte beror på vaccination. Man kan bara ty sig till sannolikheter, och Vesikari menar att det är osannolikt att skadan beror på vaccin. Här kommer Sulkakoski in med skarp kritik. Små barn används som försökskaniner, ”experimentmaterial”, för läkemedel vars effekter vi inte känner till. Ett enda barn som dör eller skadas är ett barn för mycket. Kilpis respons är snabb: om vi vill ha vacciner måste de testas på barn. Alternativet är att låta sjukdomar döda och skada barn. Vesikari understryker att dagens vacciner varken dödar eller skadar några barn. Enda biverkningar som förekommer är lite feber eller reaktioner på injektionsstället.

Programledaren säger att nu har faktiskt Oliver Illi fått en diagnos fastställd av läkare, och diagnosen säger att skadan är orsakad av pneumokockvaccinet. Både Kilpi och Vesikari förkastar genast diagnosen och säger att de inte kan förstå hur läkaren har kunnat dra denna slutsats. De menar att hon inte är kompetent att ställa en sådan diagnos eftersom hon är privatläkare. Här tappar Vesikari konceptet och börjar plötsligt tala om att ”det alltid har funnits udda läkare som motsätter sig vaccination”, och han kallar sådana för skolmedicinens fiender. Programledaren blir tvungen att avbryta honom och påminna att det är en diagnos som diskuteras, inte vaccinmotstånd.

Längre fram i debatten erkänner Vesikari att barn kan reagera på alla vacciner med att bli blåa och tappa medvetandet, men att det är övergående och inget att oroa sig för.

En stor del av programtiden ägnas åt att diskutera hur själva experimentet med pneumokockvaccinet gick till. Mika Illi berättar att de inte fick någon information om biverkningar, istället sade rådgivningspersonalen att det är ett säkert och effektivt vaccin som kommer att inlemmas i det nationella vaccinationsprogrammet inom kort. Han frågar sig hur man kan ge sådan information om ett vaccin som ännu inte testats? Vidare berättar Illi att hans godkännande aldrig efterfrågades vad gällde hans sons deltagande i vaccinexperimentet. Kilpi svarar att det i praktiken räcker med bara ena förälderns underskrift.

Vaccin.me kommenterar: Justitieombudsmannen har redan två gånger fällt THL för lagbrott då institutet låtit vaccinera barn utan att båda föräldrarna godkänt detta. Enligt lagen krävs båda föräldrarnas underskrifter om barnet ska delta i en vaccinundersökning.

Debatten går ganska het när undersökningen kritiseras; vaccinet togs in i det nationella vaccinationsprogrammet innan undersökningen ens var klar. Sulkakoski poängterar att vaccinundersökningar innehåller ett systemfel; de vaccinerade jämförs aldrig med ovaccinerade barn.

I slutet av debatten frågar programledaren av läkarna om de finansieras av läkemedelsbolagen. Terhi Kilpi nekar till all slags personlig ekonomisk nytta, medan Timo Vesikari medger att han hela tiden erhåller olika bidrag från industrin. År 2009 tjänade Vesikari över 500 000 euro. Han påpekar dock att det inte påverkar hans ärliga bedömning av vilka biverkningar vacciner kan orsaka. Sulkakoski får inga bidrag från industrin.

Detta referat avslutas med ett citat av Sulkakoski (25 minuter in i debatten):

Det förvånar mig att vi inte har förbättrat barnens allmäntillstånd trots att antalet vacciner samt vaccinationstäckningen bara stiger. Vi har alla möjliga autoimmuna sjukdomar, astma och annat som ökar våldsamt.

Text: Linda Karlström

Debatten (på finska) kan ses här till och med 12 maj. (8 minuter in i programmet finns ett inslag från familjen Illis hem. Där kan man se vilket tillstånd vaccinskadade Oliver nu befinner sig i.)