Marina

Japan slutar med att rekommendera HPV-vaccin

14 augusti, 2013 By Marina Leave a Comment

Japanska myndigheten för hälsa, arbete och välfärd ber nu lokala myndigheter sluta rekommendera HPV-vaccin för flickor mellan 12 och 16 år. Flickorna har ännu inte förbjudits att ta sprutan, men myndigheten rekommenderar inte någon att ta den.

Efter en genomgång av 43 fall där personer som vaccinerats upplevt smärta blev slutsatsen att man inte kunde utesluta vaccinet som orsak. Specialgruppen som stod bakom studien säger:

”…aktiva rekommendationer av HPV-vaccin bör upphöra tills att bieffekterna blivit bättre kartlagda”

Läs hela artikeln i Nya Dagbladet

Ledande vaccinforskare blåser i visselpipan angående Gardasil

14 augusti, 2013 By Marina Leave a Comment

Diane Harper gick i bräschen i utvecklingen av vaccin som motverkar papillomavirus. Gardasil och Cervarix är de två främsta vaccinerna inom området. När hon i oktober 2009 skulle tala på en internationell konferens i Virginia om vaccinering gav hon ett överraskande tillkännagivande.

Hennes tal var tänkt att främja användandet av Gardasil och Cervarix, men istället gav hon sig på hennes företagschefer och fick publiken att känna att vacciner inte bör användas.

Läs artikeln i Nya Dagbladet

Intervju med dr Palevsky, del 3: Vaccinförmedlad flockimmunitet existerar inte – vaccinerade bär på bakterier och virus

12 juni, 2013 By Marina 2 Comments

Dr Lawrence B. Palevsky, MD | Press photo

Följande är en översättning av ett samtal mellan dr Mercola och dr Palevsky från ”Expert pediatrician exposes vaccine myths”. Dr Larry Palevsky är legitimerad barnläkare, utbildad vid New York School of Medicine, och en av USA:s ledande läkare, som enligt min uppfattning faktiskt på fängslande och övertygande vis kan erbjuda sund, rationell och vetenskaplig motivering till varför man allvarligt behöver ifrågasätta huruvida det är klokt att välja vacciner för att förebygga sjukdomar, skriver dr Mercola.

Översättning: Margareta Lundström Del 1 / Del 2 / Del 3

Farorna med adjuvans

Adjuvans används i vacciner för att skapa ett tillräckligt starkt immunologiskt svar. Adjuvanser förstärker det immunologiska svaret. Men det finns klara bevis för att adjuvanser, som aluminium och skvalen, försämrar immunförsvaret. Så medan man kanske kan få de önskade antikropparna, skadas samtidigt immunförsvaret. I första hand hos barn, kan detta trigga igång en utveckling av kroniska sjukdomar.

Betyder det att man aldrig ska vaccinera mot något?

Dr Palevsky säger:

”Det är något som måste vara upp till den enskilde föräldern. Jag är verkligen en förespråkare för ett informerat samtycke, och jag stöder verkligen familjer som har gjort sin hemläxa och som har kunnat göra valet.

Vad är risken för att få sjukdomen? Vilka är riskerna om ditt barn får sjukdomen? Hur mycket vet du om dessa risker kontra hur mycket vet du om riskerna med vaccinerna och vad som kan hända när barn vaccineras med enskilda eller med flera vacciner? Och när föräldrarna ser båda sidorna är det upp till dem att göra ett medvetet val.

Det är inte längre mitt ansvar att tala om att de ska ta det ena vaccinet men inte det andra, eftersom varje förälder måste göra ett informerat val utifrån kännedom om hur sjukdomar uppstår eller inte uppstår, vilken forskning som finns tillgänglig, och om de känner sig trygga med det de känner till (forskningen och följderna av sjukdomarna) i motsats till det de inte känner till (forskning och följderna av vaccinationen).”

Hur är det med svininfluensavaccinet?

Som många medicinskt skolade inklusive mig själv (Mercola), är dr Palevsky orolig över att det inte varit tillräckligt många vetenskapliga undersökningar för att man faktiskt skall kunna säga att vaccinerna är säkra, eller ens effektiva.

Dr Palevsky säger:

”Om du nu läser på bipacksedeln, står det uttryckligen att svininfluensavaccinet (H1N1-vaccinet) har tillverkats med samma tillverkningsprocess som influensavaccin. Eftersom vi tror att influensavaccin har testats tillräckligt för att vara säkert, drar vi således slutsatsen att H1N1-vaccinet är säkert.

Men allmänheten bör veta att även om våra myndigheter står där och säger att H1N1-vaccinet är säkert, har ordentliga studier inte gjorts.

… Och det är ohederligt att säga till föräldrar eller till allmänheten att om du drabbas av en influensaliknande sjukdom, måste det vara H1N1. I studier som gjorts där man tagit prov i näsan på människor med influensaliknande symtom, befanns de ha H1N1. Det som dock saknas i dessa data är en population av friska människor som inte har haft några influensaliknande symtom – för att faktiskt se om det finns H1N1-virus i näsan hos dem – för om någon är sjuk och har H1N1-virus i näsan, betyder det inte att H1N1 orsakar sjukdomen.

Man måste verkligen ha en lämplig kontrollgrupp för att se om folk är koloniserade med detta virus även när de inte är sjuka.

Vi har inte denna information. Så vi vet egentligen inte. Jag tror inte att vi med god vetenskaplig säkerhet kan säga att människor som blir sjuka i influensa och som har fått diagnosen H1N1, faktiskt har blivit sjuka på grund av H1N1.”

Andra sätt att skydda dig mot influensa

Återigen, det finns tydliga bevis i den medicinska litteraturen som visar att god hygien, ordentlig sömn, rätt kost, rätt tillskott med D-vitamin (se till att vitamin D-nivån är analyserad först) och kanske C-vitamin, faktiskt kan förhindra att man får influensa.

Många hävdar att vaccinerade individer ”skyddar” de ovaccinerade mot influensavirus – ovaccinerade anses dra fördel av det skydd de vägrar sig själva, medan de på samma gång sätter andra i fara. Men hur vettigt låter det?

Dr Palevsky säger:

”Hur kan vaccinering mot influensavirus hindra dig från att ha influensavirus i din näsa?”

Och ändå är detta vad många tror.

Föreställningen om flockimmunitet är KROSSAD!

Ett av de primära argument som används för att rättfärdiga ett galet beteende är ”flockimmunitet”. Faktum är att vaccinationer INTE hindrar dig från att bära bakterier eller virus i näsan, i halsen, i tarmarna, i luftvägarna, på huden eller i kroppen. Men många förstår inte betydelsen av detta faktum, och man har inbillats att om man är vaccinerad, kommer man inte att bära på virus, och därför kommer andra att skyddas eftersom man är vaccinerad. Som det visat sig, är denna tro inte baserad på vetenskapliga fakta.

Dr Palevsky förklarar:

”Hela konceptet flockimmunitet är mycket intressant, eftersom vi har blivit lärda att flockimmunitet inträffar när en viss andel av en befolkning får en aktiv sjukdom. Om en viss procentsats har fått en aktiv sjukdom, utgör de ett skydd för den återstående delen av befolkningen som ännu inte har fått sjukdomen.

Alltså flocken som fått sjukdomen hindrar sjukdomen och skyddar dem som inte har fått den.

I vaccinvetenskapen drar vi slutsatsen att om vi vaccinerar en viss andel människor, så ger vi skydd till dem som inte vaccinerats. Detta har visat sig vara felaktigt, eftersom den sanna teorin om flockimmunitet bygger på en aktiv sjukdom. Vi vet att trots vad vi blivit lärda, så efterliknar inte vaccinering den NATURLIGA SJUKDOMEN.

Vi kan inte använda samma modell för flockimmunitet i vaccinationsprogrammet. Men tyvärr gör vi det trots att vetenskaplig uppbackning saknas.

Det som är mest intressant för mig är att hela begreppet flockimmunitet inte erkänner att det finns en livscykel för virus och bakterier helt på egen hand. Att virus och bakterier aktiveras eller avaktiveras behöver inte ha något med andelen smittade människor att göra.

Du behöver bara titta på SARS-utbrottet. Det virus som vi förutsattes vara rädda för infekterade inte 70 eller 80 procent av befolkningen, vilket då skulle ge flockimmunitet åt 20 eller 30 procent som inte fick sjukdomen. Detta beror på att viruset hade en egen livscykel. Alltså kom det och gick utan att någon andel av befolkningen skyddades. Det fanns ingen flockimmunitet, och ändå dog viruset ut på egen hand.

Vi missar att ta med att virus har en livscykel, och att de står i relation till andra organismer och till oss. Något aktiverar dem och något stoppar dem faktiskt, och det har inte nödvändigtvis något att göra med hur många som haft sjukdomen eller hur många som blivit vaccinerade.

Det är befängt att tro att ett barn som vaccinerats inte längre bär bakterier eller virus som de har vaccinerats mot. Om barnet de facto är vaccinerat, varför är då föräldrar och myndigheter så rädda att icke-vaccinerade barn på något sätt bär på något som deras barn inte gör? De borde väl känna sig trygga när deras barn är vaccinerat?

Man kan inte ha både och.

Man kan inte vaccinera och tro att barnen skyddas och sedan känna att barnen är oskyddade på grund av att vissa icke-vaccinerade barn bär på någon hemlig organism som ingen annan bär.

Det är inte logiskt.”

Skillnaden mellan naturlig immunitet och vaccinframkallad immunitet

Det är viktigt att förstå att den naturliga sjukdomen har större betydelse för din fysiska hälsa.

Dr Palevsky säger:

”I min läkarutbildning hade jag lärare som behandlade barn med influensaliknande sjukdomar på 1940- och 1950-talet och hela vägen fram till 1980-talet. De blev ordentligt omskötta med vila, vätska och korrekta tillskott.

De barnen utvecklades snabbare efter att sjukdomen gått över.

Det finns något att säga om dessa virussjukdomar som förstärker immunsystemet hos barnen. Och om vi inte låter dem få dessa sjukdomar, vad händer då med deras immunförsvar? Riskerar vi i själva verket deras allmänna hälsa? ”

Man måste förstå att det finns en signifikant skillnad mellan naturlig immunitet och vaccinframkallad immunitet.

När barn föds, utvecklar de en naturlig immunitet mot hundratals, tusentals, miljontals, till och med biljoner mikroorganismer som de andas in, äter och kommer i kontakt med genom huden. Kroppen skyddas aktivt från omvärlden av immunförsvaret i luftvägarnas slemhinna, i den inre beklädnaden av tarmarna och i huden.

Detta immunförsvar som är specifikt beläget i slemhinnorna är mycket viktigt för att skapa minne och skydd för organismen så att den fortsätter att andas, äta och beröra. Det har sedan en dominoeffekt genom att skapa andra minnen och immunsvar som ger kroppen antikroppar och skydd.

Det här är ett mycket viktigt steg i immunsystemets mognadsprocess hos våra barn. Från slemhinnorna tar immunsystemet emot information, sänder ut signaler till alla andra delar av immunsystemet och skapar ett immunsvar, minne, och antikroppar.

Å andra sidan, när du injicerar ämnen i kroppen, går du förbi det där avgörande första steget som kallas den primära försvarslinjen. Med vaccination skapar man bara antikroppar. Den ger inte en långsiktig immunitet eftersom den inte skapar den typ av minne som uppstår när du andas in ämnet, äter det, eller exponeras för det genom huden, och sedan går igenom det naturliga förloppet av en sjukdom.

Vissa människor kommer att hävda att det är därför vi har vaccin i form av nässpray. Men, då gör man antagandet att man inte redan har utsatts för viruset någon gång, och man gör också antagandet att exponering automatiskt leder till infektion. Exponering leder inte nödvändigtvis till infektion. Det är immunförsvarets generella status som är avgörande.

Farorna med att kombinera vacciner

En fråga som ofta ignoreras är den potentiella faran med den synergi som åstadkoms vid kombinationen av flera vacciner. Något som aldrig har studerats.

Ingen vet om det finns interaktion mellan bakterier och virus i de vacciner som administreras som en del av barndomens vaccinationsprogram, eller om det finns interaktion med de spår av thimerosal (som fortfarande används i vissa vacciner), eller den stora mängden aluminium som finns i många av dem.

Dr Palevsky säger:

”Det finns en forskare vid namn Boyd Haley, som faktiskt undersökt några av vaccinkomponenterna och vad som händer med nervceller när du injicerar dem i labbet med specifika vacciningredienser, samt vad som händer med nervcellerna när du fortsätter genom att lägga till en annan vaccinkomponent.

Han visade särskilt att i närvaro av thimerosal, återfanns en hel del skador på nervcellerna. När man lägger till aluminium till thimerosal, behöver man mindre thimerosal för att åstadkomma skador på immun- och nervceller.

När man sedan lägger till neomycin – ett antibiotikum som ingår i några vacciner – förstärker det nervcellsskador tillsammans med aluminium och kvicksilver.

Och när du odlar nervcellerna i kombination med testosteron eller östrogen och du utsätter dem för några av vacciningredienserna som thimerosal, ser du faktiskt att de nervceller som är exponerade tillsammans med testosteron är skadade i högre grad än de nervceller med mer östrogen.

Det väcker en viss oro. När vi ser barn med sjukdomar i nervsystemet är förhållandet pojkar/flickor 4:1.

Således måste man fråga sig om testosteron faktiskt gör barn mer sårbara för exponering av gifter som kvicksilver och aluminium eller kombinationen av dem?

Ingen av dessa studier har utförts på människa. Folk säger, ”Vi kan inte göra dessa studier.” Och jag säger: ”Varför inte?” De säger, ”Det är oetiskt.”

Jag säger: ”Ja, om det är oetiskt att göra dessa studier på vacciningredienser och kombinationer av dem, då är det oetiskt att ge vaccin över huvudtaget.”

Vi saknar alltså en hel del viktiga data som vi inte kan föreställa oss, och vi saknar också en hel del viktiga data som vi inte kommer att kunna samla ihop eftersom de flesta av de studier som görs utförs av vaccintillverkarna själva.”

Översättning: Margareta Lundström Del 1 / Del 2 / Del 3

Översättarens kommentar: Ovanstående text utgörs av ett samtal mellan två läkare. När det gäller dr Palevsky så handlar det om en utskrift av hans muntliga kommentarer. Då blir det lätt långa meningar. Jag har tagit mig friheten att sätta punkt och börja på ny mening på flera ställen för läsbarhetens skull.

Forskning visar att det finns en befogad oro kring vacciners säkerhet

12 juni, 2013 By Marina 2 Comments

One of the first arguments people make when they are introduced to the idea that vaccines could be causing harm is, “That isn’t so, check the science.” THE GREATER GOOD Team fully agrees with this premise. This compilation of research contains over 180 papers published in peer reviewed medical and scientific journals that explore and discuss injuries linked to vaccines.

We have compiled this catalogue of science to help parents, lawmakers, medical practitioners and scientists understand several important points about the vaccine issue:

There is abundant science published in mainstream medical and scientific journals suggesting cause for concern about the safety of vaccines
The vaccine debate is not a debate between parents and doctors but rather amongst scientists with opposing views
Vaccines may be linked to a host of chronic illnesses and conditions such as asthma, allergies, learning disabilities, behavioral problems, autism, unexplained infant death and autoimmune diseases such as diabetes, rheumatoid arthritis, lupus, MS, and others
There are connections between the gut, immune, and neurological issues often seen in vaccine injuries

This compilation does not contain all the science on vaccines but rather the science that suggests cause for concern. Readers should understand that the research cited here does not prove all the conditions mentioned are caused by vaccines. Rather, this research demonstrates that vaccine safety concerns are valid and warrant further investigation to fully evaluate the true long-term impact of vaccination.

The Greater Good Research PDF

Intervju med dr Palevsky, del 2: Vetenskapliga studier visar att vacciner bryter ned immunförsvaret

7 juni, 2013 By Marina Leave a Comment

Översättning: Margareta Lundström Del 1 / Del 2 / Del 3

Hur en traditionellt utbildad läkare accepterar att vacciner kan orsaka skada

Dr Palevsky började sin utredning på allvar för omkring tio år sedan, eftersom föräldrar kom till honom med klagomål och oro över att något hade hänt deras barn efter att de vaccinerats. Intressant nog är det på samma sätt som jag blev upplyst om vaccin – genom oron hos en mycket tålmodig mamma vars familj jag hade hand om. Hon envisades på ett finkänsligt sätt med att visa mig bevis, och tack gode gud för att jag lyssnade!

Tragiskt nog är de flesta läkare alldeles för arroganta för att ens överväga att det finns någon möjlighet att det kan vara något fel med vacciner. De flesta barnläkare har helt enkelt indoktrinerats att tala om för föräldrarna att allting som verkar vara en negativ följd av en vaccination är en ren tillfällighet. Men hur kan det finnas så många av dessa ”tillfälligheter”?

Dr Palevsky säger:

”Det är hjärtslitande, eftersom jag sett många av dessa barn som utvecklades normalt och som pratade. Men så förlorade de röst och ögonkontakt, de fick kramper, de utvecklade astma och allergier. Föräldrarna hade ingenstans att vända sig, eftersom läkarna talade om för dem att de inte förstår vad de pratar om. Dessa barn är verkliga.

Litteraturen visar att det finns förändringar i immunsystemet hos barn som vaccineras, särskilt om vi vaccinerar dem före ett års ålder eller till och med vid en dags ålder. God vetenskaplig litteratur finns, och den visar att fler och fler av dessa barn som lider av kronisk sjukdom lider av försvagat immunförsvar. Oavsett om vacciner är orsaken eller en bidragande faktor så visar litteraturen att vacciner spelar en roll i att skapa grunden för att dessa barns immunsystem börjar visa tecken på försämring och nedbrytning.

… När jag tittar på de studier som American Academy of Pediatrics och CDC publicerar, som säger att det inte finns något samband mellan vaccination och autism eller vaccinationer och astma, måste jag påstå att studierna inte når upp till en vetenskaplig standard.

Man kan inte använda 25 barn i en studie och sedan rapportera att detta bevisar att autism hos barn inte har något samband med vaccin. Detta är vad media gör; de drar dessa slutsatser och skriver på första sidan: ”Vaccin orsakar inte autism”. När man verkligen läser studierna – och det visar sig att det inte finns någon riktig kontrollgrupp och det bara ingår 25 personer i studien – då kan man inte göra en storslagen generalisering för en större population.”

NVIC har startat banbrytande forskning på vaccinsäkerhet

National Vaccine Information Center (NVIC) har samlat in 100 000 dollar och fortsätter att leta efter donationer och sponsorer för att korrekta säkerhetsstudier skall kunna göras av oberoende forskare, just för att undvika att resultaten påverkas. En studie som jämfört hälsan hos vaccinerade med ovaccinerade barn finns redan. Den publicerades i Journal of Allergy and Clinical Immunology i april 2005, och undersökte hälsan hos barn som är fullt vaccinerade, som är delvis vaccinerade och som inte är vaccinerade alls.

Allt som undersökarna gjorde var att be föräldrarna att rapportera atopisk sjukdom. Atopisk sjukdom innebär allergier, astma, eksem, hösnuva. Utredarna var blindade, vilket innebär att de inte visste vilken kategori deltagarna tillhörde. Vid analysen fann man att flest antalet rapporter om atopiska sjukdomar kom från föräldrarna till barn som var fullt vaccinerade. De näst flesta rapporterna kom från föräldrarna till de barn som var delvis vaccinerade. Och det lägsta antalet rapporter gällde de barn som var ovaccinerade …

Undersökarna gjorde en statistisk analys för att se om data var baserade på slumpen eller på verkliga statistiska skillnader. De fann att det var statistiskt signifikanta skillnader mellan dessa grupper. De kunde inte förstå hur det var möjligt, eftersom den allmänt accepterade uppfattningen är att vacciner är helt säkra och fullt effektiva. Baserat på denna första upptäckt måste vi helt klart göra uppföljande studier, för att ställa samma fråga om och om igen, upprepa denna typ av undersökning med olika populationer i olika delar av landet, för att hitta sanningen!

Dr Palevsky säger:

”Visst har frågan tagits upp om särintressen, hur mycket pengar som ligger i det, om politik, hur mycket pengar vaccintillverkare använder för att påverka de läkare som fattar beslut om vacciner, och hur mycket pengar det går att tjäna för vaccinindustrin. Men vi behöver vetenskap och inte konspirationsteorier …

Om vi bara ägnar oss åt vetenskap och verkligen börjar ta itu med behovet av vetenskap, och titta på det faktum att det finns en brist på vetenskap, så kommer vi definitivt att se att mer behöver göras.

Vi har inte varit tillräckligt bra.”

Är vissa vacciner säkrare än andra?

Många kan bli överraskade av Dr Palevskys svar:

”… I min forskning på vacciner och med tanke på den grundläggande undervisningen i mikrobiologi och virologi vi fick under läkarutbildningen, kan jag inte förstå hur ett vaccin med ett virus kan vara säkert.”

Vad de flesta inte vet är att ett virus inte är ”levande” i sig. Det är helt enkelt en bit eller sträng av antingen rna eller dna. Ett virus i sig själv kan inte ”göra” något. Dessutom är det så litet att det endast kan ses under ett elektronmikroskop. Det är mycket mindre än bakterier, som endast kan ses i ett vanligt mikroskop. Så virus kan inte isoleras när du gör ett virusvaccin. Allt som kan isoleras är vävnaden, oavsett om det är mänsklig vävnad eller djurvävnad som tros ha smittats av det specifika virus som man försöker isolera.

Så när en viruskultur eller ett antal av kulturer är igångsatta, inkluderande ett specifikt virus, kommer där att finnas dna från människor eller djur som redan var infekterade. Dessa celler tas sedan och odlas på djurceller, exempelvis njurceller från apa eller kycklingembryon. När de blandas samman, kommer dessa celler att kombineras ihop med andra. Detta innebär att dna från djurceller kommer att blandas med dna från den kända infekterade cellen med viruset.

Så per definition innehåller ett viralt vaccin främmande djur-dna och möjligen även främmande humant dna. Det är därför som du som har äggallergi, inte bör ta emot vissa vacciner, eftersom det är känt att det finns äggprotein i vaccinet. Frågan är, hur säkert är det att injicera ett viralt material som är inbäddat i dna från främmande dna-celler?

Vilka studier har gjorts för att verkligen testa om främmande dna tar sig in i din kropp; om det stannar i ditt dna; om det tar sig in i din hjärna – och om det finns främmande djurvirus inneboende i djur-dna till att börja med?

Översättning: Margareta Lundström Del 1 / Del 2 / Del 3

Eksem över hela kroppen efter vaccinering

5 juni, 2013 By Marina 3 Comments

Föräldrarna bad att Annie, 7, skulle testas för äggallergi inför vaccineringen med Pandemrix, men fick nobben av sjukhuset. Efter sprutan fick hon eksem över hela kroppen. Hon var som ett öppet sår. Nu får hon cellgifter för att läka, säger mamma Anna Bodahl. Detta skriver Aftonbladet i artikeln ”Annie, 7, tvingas ta cellgifter efter vaccinet”

”Efter sprutan började Annie få eksem och andnöd. Eksemet blossade upp över hela kroppen och i ansiktet. Hon var som ett öppet sår. Lakanen var blodiga eftersom hon kliade sönder sig. Annie hade en ständig inflammation i kroppen, fick mycket cortison och antibiotika. Ett tag åt hon bara kött och potatis, men inget hjälpte. Flera gånger låg hon inlagd på sjukhuset. Läkaren frågade om vi provat att binda hennes händer?. Då fick vi nog.”

Intervju med barnläkaren Palevsky om det kloka i att ifrågasätta vaccin: del 1

4 juni, 2013 By Marina 3 Comments

Följande är en översättning av ett samtal mellan dr Mercola och dr Palevsky från ”Expert pediatrician exposes vaccine myths”. Dr Larry Palevsky är legitimerad barnläkare, utbildad vid New York School of Medicine, och en av USA:s ledande läkare, som enligt min uppfattning faktiskt på fängslande och övertygande vis kan erbjuda sund, rationell och vetenskaplig motivering till varför man allvarligt behöver ifrågasätta huruvida det är klokt att välja vacciner för att förebygga sjukdomar, skriver dr Mercola.

Översättning: Margareta Lundström Del 1 / Del 2 / Del 3

Foto: The Pet Whisperer

En barnläkare avslöjar vaccinmyter

Skillnaden på vad man lär sig i sin utbildning och vad som fungerar

Dr Palevsky säger:

”När jag utbildade mig till läkare fick jag lära mig att vacciner var fullständigt säkra och effektiva, och jag hade ingen anledning att tro något annat. Den information som jag fick var standard på alla medicinska utbildningar och i vetenskaplig litteratur i hela landet. Jag hade ingen anledning att tvivla på det.

Under de år som jag arbetade som läkare och använde vacciner så var min inställning till vacciner helt i överensstämmelse med allt annat jag lärt mig.

Men mer och mer utökades min erfarenhet om världen, om användningen av vacciner, om att läsa om vacciner och om att höra vad föräldrar säger om vacciner. Detta skiljde sig mycket från vad jag lärde mig på läkarlinjen och under min praktiktjänstgöring.

… och det blev tydligare för mig när jag läste forskningen, lyssnade på fler och fler föräldrar och upptäckte andra läkare som delade min oro över att vacciner inte var helt bevisat säkra eller ens alltigenom effektiva, baserat på den litteratur som vi har idag.

… det verkade inte som de vetenskapliga studier som vi presenterades, faktiskt var utformade på ett sätt som kunde bevisa och pröva säkerhet och effektivitet.

Jag uppmärksammade att det fanns ingredienser i dem som inte blivit ordentligt testade, att gruppen som man jämförde med inte satts upp på ett regelrätt sätt och att de slutsatser som dragits om vacciners säkerhet och effektivitet helt enkelt inte överensstämmer med de vetenskapliga normer som jag var utbildad till att upprätthålla under min läkarutbildning.”

Var verkligen vaccin ”frälsaren” mot gårdagens sjukdomar?

Vedertagen medicin har lärt oss att polio- och smittkoppsepidemierna försvann på grund av vaccinerna. Vi har också fått lära oss att de flesta andra av de sjukdomar som vi upplevde under 1900-talet försvann tack vare kraften och styrkan i USA:s vaccinationspolitik. Samtidigt finns det ett stort antal studier i den medicinska litteraturen som faktiskt visar att det fanns många andra skäl till att dessa infektionssjukdomar försvann.

Till exempel beskriver en artikel som publicerades år 2000 i Pediatrics Journal, hur majoriteten av de infektionssjukdomar som USA tampades med – exempelvis difteri, stelkramp, polio, kikhosta, mässling, influensa, tuberkulos och scharlakansfeber – alla hade minskat före andra världskriget och INNAN det fanns antibiotika och vaccinationer för att hantera dessa sjukdomar.

Orsakerna till den minskade incidensen av och dödligheten i dessa sjukdomar var övervägande genomförandet av folkhälsostrategier, inklusive:

Rent vatten
Bättre levnadsvillkor
Förbättrad hygien
Förbättrad kost

Det finns många sådana exempel.

Har korrekta studier på säkerheten verkligen gjorts?

Varför är det en sådan stor skillnad mellan vad intelligenta, vetenskapligt inriktade, engagerade samt objektiva forskare och läkare säger om säkerheten och effektiviteten hos vacciner?

Dr Palevsky säger:

”Jag tror att om du frågar de flesta av mina kollegor varifrån de får sin information, så kommer de att säga att den kommer från American Academy of Pediatrics, från AMA, från CDC och från deras tidskrifter.

Men jag skulle vilja utmana de flesta av mina kollegor att titta igenom studierna själva och att faktiskt ta reda på om det är korrekta vetenskapliga studier som utförts. Har man haft en lämplig undersökningsgrupp och rätt kontrollgrupp?

Har innehållet i vaccinerna testats ordentligt?

Finns det en skillnad mellan att bli utsatt för virus, bakterier, tungmetaller eller toxin genom luften, maten, tarmarna och huden, jämfört med när det injiceras i kroppen?

Har vi sett på vad som händer med vaccinbeståndsdelarna när de injiceras i ett barn? Är en antikropp tillräcklig för att åstadkomma ett skydd för ett barn mot sjukdom?

Fler och fler studier kommer att visa:

Att korrekta studier inte har gjorts.

Att antikroppar inte är avgörande för om din kropp är skyddad.

Att det finns en skillnad mellan hur ett barns kropp kan ta hand om ämnen som det får genom luften och maten jämfört med genom en injektion.

Att det finns partiklar i vacciner som ackumuleras i kroppen och orsakar en försvagning av immunförsvaret.

Att det finns partiklar i vacciner som hamnar i din hjärna, och

Att det finns främmande DNA-partiklar som hamnar i din kropp.

För medicinskt skolade personer är det en chock att upptäcka att det finns en sådan brist på information om säkerhet och effektivitet. Den växande informationen ökar faktiskt misstankarna kring säkerheten och effektiviteten hos vacciner, och om huruvida de blivit ordentligt studerade.”

Vi har i dag en ensidig politik och ett ensidigt tänkande som gör det omöjligt att verkligen få i gång en adekvat debatt. Vetenskap är ju i själva verket ett område där du ställer en fråga, du hittar ett svar och där du inte är partisk eller låter dig påverkas, på ett sätt som förändrar hur ett svar eller en slutsats dras. Detta ser vi inte när det gäller vacciner.

En personlig anmärkning; jag fick nyligen Visionary Award vid NVIC konferensen i Washington DC. I mitt tacktal brast jag helt enkelt ut i gråt när jag berättade för publiken hur jag kände det, när jag insåg att genom att rutinmässigt vaccinera tusentals oskyldiga barn på min klinik, har jag förmodligen orsakat skador på många av dem. Det var mycket svårt för mig att acceptera, intellektuellt och känslomässigt.

Översättning: Margareta Lundström Del 1 / Del 2 / Del 3 [Read more…] about Intervju med barnläkaren Palevsky om det kloka i att ifrågasätta vaccin: del 1

”Stelkrampsvaccinet slog ut min dotters tarmar totalt – läkaren hade aldrig sett något liknande”

2 juni, 2013 By Marina 9 Comments

”När min dotter skulle fylla fyra år fick hon sin första vaccination, rent stelkramp. Hon var fullt frisk innan och en månad senare insjuknade hon i en kraftig mag- och tarminfektion. CRP låg på över 200. Ont i magen och hög feber. Vi var inlagda på Astrid Lindgrens barnsjukhus i sju veckor. Läkaren som öppnade henne för att titta på tarmarna, som var röda och inflammerade, hade aldrig sett något liknande. Tarmen stod helt still och var utslagen. Magen var svullen som en ballong. Det mesta av kroppens funktioner slogs ut, hon kunde varken kissa eller äta. Hon kräktes slem otaliga gånger per dygn. Ingen visste om hon skulle klara sig. Och jag vet att jag tänkte att klarar hon detta så klarar hon allt.

Hon var verkligen svårt sjuk. Dessutom glömde de bort katetern i flera veckor (vad visste jag?) så hon fick blodförgiftning och flyttades till intensivvården. Ingen av läkarna visste vad som hände men jag tror det skrevs en anmälan om vaccinationsskada. De sa att det skulle göras i alla fall. Vad läkarna var överens om var att hon blev sjuk på grund av att hon hade fått i sig något. Och vaccinet var det enda! Jag vårdade henne hemma i åtta månader med sondmatning och suprapubiskateter. Väldigt långdraget tillfrisknande. Jag tror att hon hade en infektion i kroppen när hon fick vaccinet. Kanske en obalans i magen (alla har ju sin svaga länk i kroppen) och så blev vaccineringen för mycket. Idag, fem år senare, är hon fortfarande inte helt återställd. Hon har svaga perioder med magont och diverse problem med tarmen. Men starkt immunförsvar tack och lov.”

Text: Sanna Niemi

Bild: Freedigitalphoto.net – Foto: Sura Nualpradid

Antroposofer anklagas för att utgöra hot mot gravida trots att röda hund-vaccinet inte ger immunitet

15 maj, 2013 By Marina 4 Comments

Häromdagen läste jag i ETC Stockholm artikeln ”Här smittas barnen med flit”, publicerad 10 maj 2013. I artikeln blandar man ihop antroposofi med vaccinmotstånd, vilket är felaktigt. Detta föranledde mig att skriva ett mejl till redaktionen.

Text: Marina Ahlm och Linda Karlström Bild: Liisamaria

”Jag undrar vad ni egentligen försöker uppnå med den? Är det att skapa osämja mellan olika livsåskådningar? Vad har att välja bort vaccin med antroposofer att göra? Alla människor som anser att det är ohälsosamt att spruta in gifter i kroppen i stället för att värna om sitt immunförsvar och stärka det med bra mat, ren luft och rent vatten, och som vill ge barnen en trygg uppväxtmiljö, tänker på det vis ni anser hör till att vara antroposof.

Sedan förundras jag över Mats Reimers uttalanden om att ovaccinerade är en fara för samhället och att de bland annat orsakat en mässlingsepidemi. Detta är helt felaktigt. För det första sjönk antalet personer som tog mpr-sprutan i England redan innan Wakefields studie 1998 (1). De tio åren efter hans studie med mindre vaccinationstäckning hade också färre fall av mässling än de tio föregående åren då vaccinationstäckningen var högre. Det som hänt i Wales nu har också visat sig vara felaktigt då flera hundra fall som fått mässlingsdiagnos inte kunnat konfirmeras med labbtester. Slutligen undrar jag var ni har referenserna på att mannen som dog gjorde det på grund av en mässlingsinfektion?”

Svaret jag fick var:

”Vår intention med publiceringen var inte att komma med ännu ett inlägg i vaccinationsdebatten. Vi valde att granska den breda antroposofiska rörelsen i Järna efter att Smittskyddsinstitutet kommit ut med en rapport som kartlade förra årets epidemi. Om en grupps vaccinskepsis utgör ett hot mot hälsan för exempelvis gravida kvinnor i Järnatrakten är det självklart att vi rapporterar om det. Det finns ett stort allmänintresse att denna nyhet kommer ut.

I Järna är många skeptiska till vaccin och många är influerade av och ingår i den antroposofiska rörelsen. Som du tydligt kan läsa i artikeln finns det framstående antroposofer i Sverige som är uttalade vaccinskeptiker. Övriga representanter från rörelsen har blivit tillfrågade men avböjt intervju. Jag har även försökt komma i kontakt med föräldrar.

Här har du en trovärdig källa på den döde mannen i Wales: BBC news – Swansea measles epidemic: Man who died had measles

Överhuvudtaget försöker vi söka sanningen så långt det är möjligt. Om ni hittar några felaktigheter i texten och kan hänvisa till trovärdiga källor ska vi självklart rätta till dessa. Det finns forskning som underbygger allt som påstås i artikeln. En övervägande majoritet av alla epidemiologer och läkare är överens om att den höga vaccinationstäckningen i Sverige är orsaken till att röda hund och mässlingen i princip är utraderade i Sverige. Förutom på ett ställe, där vaccinationsgraden är extremt låg och det är i Järna.”

Vaccin.me svarar:

Om er intention var att granska den antroposofiska rörelsen tycker vi att ni gjorde det på ett märkligt och fördomsfullt sätt. Den antroposofiska rörelsen är mycket mer än bara avståndstagande från vaccination. Det är positivt att ni tycker man bör ha en skeptisk inställning i de flesta fall. Det är alltid bra att vara tveksam och att noggrant granska påståenden och deras källor. Ni skriver att vaccinskepsis utgör ett hot mot hälsan för gravida kvinnor. Har ni alls kollat upp fakta kring detta? Ni skrev att allting i artikeln är underbyggt med forskning. Vi har inte hittat den forskningen som visar att vaccinskepsis är ett hot för gravida kvinnor, så vi är tacksamma om ni kan visa oss den. Dock accepterar vi inte forskning som är finansierad av läkemedelsindustrin.

Eftersom ni skrev att ni blir glada om felaktigheter kan korrigeras så kommer här lite historik om röda hund-vaccinet samt fakta om dess biverkningar. Ni är välkommen att använda informationen i en uppföljande artikel. Källan är boken ”Vaccinationer: risker och skador” skriven av läkaren Mayer Eisenstein. Varje påstående är häftat med minst en referens till en publicerad studie.

Innan röda hund-vaccin lanserades i USA år 1969 fick cirka 85 procent av barnen/ungdomarna röda hund och utvecklade därigenom en naturlig och livslång immunitet. Röda hund är en banal barnsjukdom som många inte ens vet om att de har – ofta kan sjukdomsförloppet liknas vid en vanlig förkylning.

I fertil ålder var det alltså endast 15 % av kvinnorna som inte hade immunitet.

Efter att vaccinet lanserats, upptäckte forskare att röda hund drabbade vaccinerade personer. Mer än tio år efter en nationellt omfattande vaccineringskampanj i USA publicerade Pediatrics en artikel som visade att cirka 15 procent av barnen i ett välvaccinerat samhälle fortsättningsvis var mottagliga för röda hund. Serologiska analyser bekräftade att cirka 15 procent av den vuxna populationen, inklusive kvinnor i fertil ålder, fortfarande saknade skydd mot sjukdomen. Vad hade alltså vaccinet åstadkommit? Ja – definitivt inte en mera skyddad population. Siffrorna är de samma som innan vaccinet.

JAMA publicerade en artikel som visade att antikroppsantalet efter en röda hund-vaccination halverades inom fyra år. Flera studier bekräftade att många personer som vaccinerats mot röda hund redan efter några år saknade alla tecken på immunitet.

Dessutom tillkommer det faktum, att många vaccinerade som fått röda hund visat sig ha rikligt med antikroppar mot röda hund. Detta har dock inte skyddat dem.

Med andra ord är vaccinindustrins ”bevis” för att vacciner är effektiva – alltså antalet antikroppar som utvecklas – inte ett bra mått på immunitet.

Eftersom studier visat att vaccinet bara åstadkommer en tillfällig, kortvarig ”immunitet” (antikroppsförhöjning), leder detta till att kvinnor som vaccinerats som barn faktiskt löper en större risk att drabbas av röda hund i fertil ålder istället. Faktum är att vaccinet åstadkommit en förskjutning av insjuknandet, sett till åldern. Från 1966 till 1968, innan vaccinet fanns, tillhörde endast 23 procent av de drabbade till åldersgruppen över 15 år. År 1990 drabbade hela 81 procent av alla röda hund-fall denna åldersgrupp, med den största ökningen hos personer mellan 15-29 år – alltså den fertila åldern! År 1997 konstaterades 85 procent av alla sjukdomsfall drabba personer över 15 år.

Massvaccineringen mot röda hund har aldrig varit ämnad att skydda de som faktiskt får sprutan. Sjukdomen är ofarlig för barn (förutsatt att barnet inte vanvårdas). Istället har målsättningen alltid varit att skydda fostren hos blivande mödrar som inte har immunitet mot röda hund. Poängen med röda hund-vaccinering är alltså inte att förhindra röda hund, utan att förhindra kongenitalt rubellasyndrom (fosterskador på grund av röda hund-virus). Den etiska aspekten i det hela bör starkt ifrågasättas: småbarn vaccineras och nekas på detta vis en naturlig livslång immunitet samtidigt som de utsätts för alla potentiella skadeverkningar, för att gravida kvinnor kanske, i teorin, ska vara skyddade?

Vi ska således granska hur förekomsten av kongenitalt rubellasyndrom (KRS) utvecklats efter vaccinets lansering. Regeringen i USA började föra statistik över KRS år 1966. Då noterades 11 fall i hela USA (märk den låga siffran!). År 1967 hade man endast 10 rapporterade fall, och följande år 14 fall. År 1969 kom vaccinet, och detta år fick CDC 31 rapporter om KRS. År 1970 sköt KRS i höjden – hela 77 fall rapporterades vilket innebär en ökning på 600 procent jämfört med åren innan vaccinet existerade! Siffrorna fortsatte vara lika höga i flera år efteråt.

Det passar bra att i anslutning till detta redogöra för vilka skador barn åsamkas av röda hund-vaccin, som numera ingår i MPR-vaccinet som ges vid 18 månaders och 6 års ålder.

Redan samma år (1969) som det första röda hund-vaccinet kom publicerades en studie som dokumenterade att röda hund-vaccin orsakar artrit (ledinflammation). En annan studie visade att 10 procent av alla röda hund-vaccinerade barn fick ledbesvär efteråt. Ytterligare en studie visade att 25 procent av kvinnor i 20-årsåldern, och hela 50 procent av kvinnor i åldern 25-33, drabbades av ledproblem som en biverkning från vaccinet.

JAMA publicerade en artikel som visade att 46 procent av kvinnor över 25 år utvecklade akut artrit efter vaccination. Journal of Pediatrics rapporterade också om flera fall av återkommande ledproblem hos spädbarn som vaccinerats två till sju veckor tidigare.

År 1991 tillkännagav den amerikanska vaccinsäkerhetskommittén att röda hund-vaccinet orsakar både akut och kronisk artrit.

Vidare har röda hund-vaccin konstaterats förorsaka trombocytopeni, en allvarlig blodsjukdom karakteriserad av ökad blödningsbenägenhet. En annan studie dokumenterade neurologiska störningar som direkt följd av röda hund-vaccin. Man konstaterade att nervsjukdomar inträffade i 2,2 fall av 1000. Symptomen pågick i mera än 2½ år hos många barn.

Flera studier har också visat sambandet mellan röda hund-vaccin och kronisk trötthetssyndrom.

Det räcker för övrigt med att läsa bipacksedeln till de mpr-vacciner som är godkända i Sverige för att få reda på att de bland annat förorsakar smärta och inflammation i leder, punktvisa småblödningar i huden eller lättare att få blåmärken än normalt på grund av minskat antal blodplättar, plötsligt livshotande allergisk reaktion, inflammation i hjärn- och ryggmärgshinnorna, hjärnan, ryggmärgen och perifera nerver och Guillain-Barrés syndrom (uppåtstigande förlamning som kan leda till andningsförlamning).

I artikeln skriver du att en tvåbarnsfar avled i mässling. Detta är starkt missvisande eftersom artikeln du hänvisar till tydligt säger att mannen var testad för mässling men att man inte har hittat något orsakssamband. Väldigt stor skillnad! Samband är inte detsamma som orsak. Det har dessutom visat sig att mannen led av svår astma och hade nyligen varit inlagd på sjukhus (3). Han skickades dessutom hem med rådet att ta paracetamol. Det är en felaktig behandling av mässling och kan få förödande konsekvenser (4). Och vem vet – han kanske till och med var vaccinerad?

Förutom detta så är påståendet om att 1 per 1000 dör av mässling i västvärlden helt felaktigt. I Storbritannien har det sedan 1992 varit 80 000 rapporterade fall av mässling med endast två dödsfall i redan väldigt sjuka barn (5).

Innan mässlingsvaccinets införande var antalet dödsfall i mässling endast 1,1-1,5 per 10 000 fall. Så var kommer siffran 1 per 1000 ifrån och varför har dödsfrekvensen ökat? Kan det vara så att man blandar ihop statistiken mellan välnärda hälsosamma människor och undernärda och sjuka människor speciellt från fattiga länder? (6)

Dessutom har det visat sig att antalet mässlingsfall i Wales var kraftigt överdiagnosticerade:

Det var bara ETT fall bekräftat i laboratorium av de 183 rapporterade fallen i mars – det är 18 200 % överdiagnos – eller annorlunda uttryckt – 0,005 av de rapporterade mässlingsfallen var verkligen mässlingen. Och många av dem har inte blivit vaccinerade och de har ändå inte fått mässlingen.

För hela perioden 1 januari till 31 mars 2013 var det i hela Wales endast 26 laboratoriebekräftade fall av 446 rapporterade: tio i januari, åtta i februari. Och i mars endast åtta fall av 302 rapporterade för hela Wales.

I mars är det en procentsats av överdiagnos och överrapportering på 3 774 %, eller att endast 0,027 av rapporterade fall faktiskt var mässlingen – och det är medicinsk personal som utför diagnoser och rapporter. Ett hårt slag mot tilltron till doktorernas förmåga att diagnostisera en grundläggande barnsjukdom.

Text: Marina Ahlm och Linda Karlström

Storbritanniens fejkade mässlingsepidemi i Wales

13 maj, 2013 By Marina 4 Comments

NYHETER OM MÄSSLINGEN 2013: Storbritanniens fejkade mässlingsepidemi i Wales – endast åtta bekräftade fall i mars – 302 felaktigt diagnostiserade och ”rapporterade” av doktorer

Översättning: Fred S Jarl/Publicerat 3 maj 2013 av ChildHealthSafety

En stor rubrik – men bara ett mycket kort inlägg med länkar till de officiella siffrorna som just publicerats av Public Health Wales. Du kommer inte att tro dina ögon – så ladda ner och se själv. Länkar till de fullständiga officiella statistikrapporterna från Public Health Wales finns nedan.

Om du har lagt märke till den brittiska pressen så vet du att ”epicentrum” i denna brittiska epidemi av episka jordbävningsproportioner – är Swansea i Wales, Storbritannien. Det är därifrån allt ståhej kommer.

Gissa hur många mässlingsfall det verkligen var – nej – inte de enorma siffror som brittiska media rapporterade.

Det var bara ETT fall bekräftat i laboratorium av de 183 rapporterade fallen i mars – det är 18 200% överdiagnos – eller annorlunda uttryckt – 0,005 av de rapporterade mässlingsfallen var verkligen mässlingen. Och hallå, många av dem har inte blivit vaccinerade och de har ändå inte fått mässlingen. Vad sägs om det.

För hela perioden 1 januari till 31 mars 2013 var det i hela Wales endast 26 laboratoriebekräftade fall av 446 rapporterade: tio i januari, åtta i februari. Och i mars endast åtta fall av 302 rapporterade för hela Wales.

I mars är det en procentsats av överdiagnos och överrapportering på 3 774%, eller att endast 0,027 av rapporterade fall faktiskt var mässlingen – och det är medicinsk personal som utför diagnoser och rapporter. Ett hårt slag mot tilltron till doktorernas förmåga att diagnostisera en grundläggande barnsjukdom. Och vi får inte glömma den stackars man som dog – men ingen vet vad han dog av och tre doktorer diagnostiserade det inte som mässlingen.

Men brittiska media tog det till sig – det var trots allt ett dödsfall och du vet hur de älskar att vifta på skynket för att sälja sina tidningar på en ständigt vikande marknad. Journalistik – ett utdöende yrke på fler än ett sätt.

Foton – 7 april 2013 – brittiska media rapporterar om enorma köer när nödvaccineringscentra öppnar i Swansea:

Och mediahajpen är exakt samma typ av smörja från hälsovårdsmyndigheterna som vi såg med SARS, sedan fågelinfluensan och sedan svininfluensan.

Nu kan du se omfattningen av bluffen som genomförs av hälsovårdsmyndigheterna i Wales, Storbritannien.

Bry dig inte om att köpa tidningar eller att tro på skräpnyheterna från BBC och andra tv-”journalister”. Dessa människor är endast oansvariga panikmakare. Du kan inte lita på ett ord de skriver eller sänder. Är de bara idioter eller? Inte den sortens yrke som Joseph Pulitzer beskriver här:

”En duglig, icke jävig, samhällstillvänd press, med tränad intelligens för att veta det rätta och mod att göra det, kan bevara denna allmänna dygd utan vilken det folkvalda statsskicket är ett bedrägeri och ett hån.”

Du kan lita på det gamla CHS eftersom vi här låter dig kolla upp siffrorna själv. Jämför dessa två separata officiella rapporter – den ena är laboratoriebekräftade fall och den andra är rapporter:

All Wales surveillance of laboratory confirmed infections – CDSC Wales monthly report – Report date: Tue 02 Apr 2013 – Data to end of week: 2013 Week 13

Se tabellen på sidan 18: ”2013 – Reports of Measles virus by LHB/LA of residence by month (table 2 of 2)”

Och jämför med denna:

All Wales surveillance of notifiable communicable diseases – CDSC Wales monthly report – Report date: Tue 02 Apr 2013 – Data to end of week: 2013 Week 13

Se tabellen på sidan 4: ”2013 – Notifications of Measles by LHB/LA or residence by month (table 2 of 2)”

MEN: det verkligt intressanta kommer att bli siffrorna för april. Då det pågår en stor panik hos 66 miljoner människor i Storbritannien endast på grund av en handfull personer från hälsovårdsmyndigheterna och de fullständigt urusla, enkelt manipulerade brittiska medierna, kommer doktorerna att rapportera fläckar på sina bordsdukar som mässlingen. Så om siffrorna för april är fullständigt annorlunda så vet du säkert att någon inte säger som det är.

Låt oss vänta på aprilsiffrorna. Och om tio år kanske vi roas av erkännanden som detta:

”Oj då, när vaktmästaren städade råkade han av en olyckshändelse spilla mässlingsvirus i alla dessa negativa prover, och han sa ingenting om det till mig förrän igår.”

Översättning: Fred S Jarl/Publicerat 3 maj 2013 av ChildHealthSafety