• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • OM VACCIN.ME
    • Redaktion
    • Därför ifrågasätter vi vaccination
    • ADMIN
    • ARKIV
    • GDPR
  • FÖREDRAG
  • Pressmeddelanden
    • Pressmeddelande 5 feb 2012
      • Pressmeddelandet på MyNewsdesk
    • Pressmeddelande 29 dec 2011
      • Pressmeddelandet på MyNewsdesk
  • LÄNKAR
  • KONTAKT
  • ANMÄL BIVERKNINGAR
  • TIPSA OSS

Vaccin & biverkningar

– Artiklar, analyser och reportage om vaccinrisker

  • HEM
  • DEBATT
    • EFFEKTIVITET & SÄKERHET
  • BIVERKNINGAR
    • NARKOLEPSI
  • SJUKDOMAR
    • IMMUNSYSTEMET
    • SJUKDOMAR
  • VACCINER
    • DJURVACCINATION
  • EXPERTER
  • MEDIA
    • MEDIA
    • INTERVJUER
    • DOKUMENTÄRFILM
    • FILM
    • BOKTIPS
  • RÄTTSFALL
  • BERÄTTELSER
    • SKICKA IN DIN TEXT

BERÄTTELSER

”Jag själv fick kikhosta och missfall efter vaccination – mina barn är för fina och friska för att bli vaccinerade”

12 september, 2013 By Linda Karlström 14 kommentarer

Hej,

Jag är jätteglad att jag hittat denna sajt! Jag har två barn, det ena är 1 år och 9 månader och det andra är 5 månader. Det finns många viktiga beslut att göra som småbarnsförälder och igår beslöt vi oss för att inte vaccinera våra barn alls. De är alltså båda helt utan vaccin hittills, och får så förbli. Det kommer att bli en kamp med rådgivningen och barnläkare, vi har redan fått uppmaning till vaccination många gånger. Till saken hör att deras pappa kommer från Afrika, och vi är på väg att hälsa på släkten. Gula febern-vaccinet vågar jag inte ge mina barn, det är alldeles för starkt. Och att ge dem en massa andra sprutor av ren och skär rädsla, det vill jag inte heller. Vi kommer att ha med oss ett homeopatiskt hemapotek, och skulle olyckan vara framme så finns det vård att få.

Jag vill mina barn enbart det bästa. De är friska, fina, starka, långa, uthålliga, envisa, vackra och underbara. Vår blivande 2-åring springer minst 2 kilometer varje dag med sin pappa, han spelar fotboll på bakgården och springer omkring som om han vore mycket äldre. Han har början till tre språk (vi talar tre språk inom familjen). Om ett vaccin skulle förstöra hans personlighet, eller hans friskhet, styrka och hälsa, så skulle jag inte kunna förlåta mig själv, för det skulle vara mitt fel. Att ge så många vacciner åt någon som är så liten, det är ett medvetet val. Jag går igenom situationen i mitt inre, och märker att jag inte kan acceptera att mina barn får vacciner.

Min bror född 1975 fick poliovaccin och slutade gå. Jag (född 1977) fick kikhostevaccin och fick kikhosta och blev riktigt dålig. Min mormor som skulle ha fyllt 91 år i år om hon levat, fick influensavaccin och strax därefter en stroke som efter några månader tog livet av henne. Hon blev blind och sängliggande, matvägrade och tappade talförmågan. År 2009 tog jag svininfluensavaccinet och fick missfall. Jag var gravid i ett tidigt skede utan att jag visste om det, vi försökte få barn och på hälsovårdscentralen sa de att om jag får svininfluensan så sätter jag mitt foster i stor fara. De påpekade att jag måste vaccinera mig för att skydda mitt barn, om jag blir gravid. Efter missfallet fick jag ett utomkvädeshavandeskap och förlorade min andra baby samt min högra äggledare.

Idag har vi dock två utomordentligt friska och vackra, ovaccinerade barn. Vägen till beslutet var lång, fast jag alltid haft åsikten att jag är emot vacciner. De är för farliga, starka, för många, för oplanerade, de ges åt alla utan att tänka efter. Och ingen berättar sanningen, ”det finns inga biverkningar” – eller om de finns så är det ”lite feber och ont i armen” – men det är ju inte sanningen! Jag har tappat förtroendet för läkarkåren. Varför kan man inte vara ärlig, berätta för- och nackdelar (säkert finns det något vaccin som kanske i någon bemärkelse kan vara bra för något barn, nånstans i världen?), samt varna för hur det kan gå. Så man vet vad man ger sig in på.

Nu är allt så hemligt att jag inte vågar vaccinera. Hur kan man sedan få hjälp av någon som inte tror på att skadorna kommit från vaccin, om man skulle bli skadad? Vilket nog är sannolikt. Mina barn är för fina och friska för att bli vaccinerade. Jag får försöka stå som en fura i vinden när vi blir ifrågasatta som familj. Som tur är delar min man min åsikt. Och barnen, de går först, de är viktigast, det finaste vi har, och det är deras bästa jag är ute efter. Tack för infon på den här sidan.

Hälsningar Eko-Mamman

Bild: freedigitalphotos/chrisroll

Arkiverad under: BERÄTTELSER Taggad som: Gula febern, influensavaccin, kikhosta, missfall, Poliovaccin

”Insikten om vaccinationsbluffen ledde till en livskris – jag fick erfara den övermedicinerade psykvården”

27 augusti, 2013 By Linda Karlström 19 kommentarer

I mars 2013 föll min världsbild. De första och värsta insikterna gällde vaccin. Det kändes som att tarmen vred sig för varje ny insikt jag fick om vaccin. Jag kände mig totalt grundlurad, samtidigt som jag inte förstod hur mänskan kan vara så grym. Hur kan jag sitta här med den här informationen som är tillgänglig för alla, och ingen förändring har skett? Dödligheten i t.ex. kikhosta, mässling och polio minskade radikalt av sig själv redan innan vaccinet infördes. Högre levnadsstandard och hygien?

Jag fick nys om en vaccinföreläsning med vaccinkritiska Linda Karlström, som jag kände till från debattinläggen i lokala dagstidningen. Jag ville bilda mig en egen uppfattning innan för att undvika att bli anklagad för hjärntvätt, så jag började läsa bipacksedlar och rota på internet. Jag började hata vaccin redan innan föreläsningen, men frågetecknen var många i detta oändliga ämne. Här finns en tidigare föreläsning med Karlström.

Det känns väldigt olustigt att vi har valt att vaccinera barnen på lösa grunder. En liten marknadsförande broschyr från rådgivningen, utan källhänvisning. Följer man vaccinationsprogrammet har en femmånaders baby hunnit få femton vacciner, läkemedel.  Det finns inga bevis för att vacciner är effektiva och säkra. Men det finns nog med bevis på allvarliga biverkningar och skador förorsakade av vaccin. På sajten Vaccin.me finns omfattande material samlat om vaccin. En annan motpol till all propaganda är boken ”Vaccinationer: risker och skador”, skriven av doktor Mayer Eisenstein och Neil Z. Miller. ”Medicinska auktoriteter ljuger … i framtiden kommer vi få veta att vaccinerna är den största kriminella handlingen någonsin mot mänskligheten.”(dr Guylaine Lanctot)

Andra insikter jag fick gällde industrimaten. Är alla produkter märkta med ett hjärta verkligen bra för hälsan? T.ex. margarinet Becel och fettfri mjölk. I boken ”Matrevolutionen – Ät dig frisk med riktig mat!”, skriven av kostdoktorn Andreas Eenfeldt, har jag nu läst om bakgrunden till fettskräcken och kolesterolmyten. Både mättat fett och kolesterol har en rad hälsosamma och gynnsamma effekter på kroppen och psyket. Författaren förespråkar lågkolhydratkost, LCHF.

Via Facebook fick jag mera tvivel. ”Mjölk ger benskörhet” och ”Pastörisering av mjölk ger sjukdomar och förstör viktiga ämnen i mjölken”. Nuförtiden köper jag obehandlad ekomjölk direkt från bondgård. Vidare läste jag påståendet att ”Fluor är giftigt” och rubriken ”Vad din tandläkare inte berättar för dig”. Jag som var bombsäker på att fluor är viktigaste ingrediensen i tandkräm. Andra faror jag blev uppmärksammad på var mobilstrålning och annat trådlöst.

Jag fick fler insikter och tvivel på samma gång än vad jag klarade av att hantera. Det blev för spännande för att kunna somna. Jag började sitta uppe halva nätterna och antecknade mina tankar med penna och papper. Dagtid bombarderade jag min sida på Facebook. Jag blev aldrig färdig. Jag blev manisk och hamnade in i en psykos. Jag hade ingen egen erfarenhet av psykiska sjukdomar, så jag förstod inte genast att jag var sjuk.

Kvällen innan jag hamnade in på mentalsjukhus kände jag mig upprymd och allt kändes så underbart. Jag hade kommit fram till att naturen är äkta och den ska jag ha som utgångspunkt då jag fattar beslut. Men så såg jag en internetsida med rubriken ”Nightly breaking news” och en nedräkningsklocka. En jordglob snurrade där och min hemort och New York var utmärkta med namn. Det stod att det ska bli krig i mellanöstern, att folk ska hamstra mat och att oljepriset kommer att stiga. I mitt virrvarr blandade jag på mellanöstern och mellaneuropa. Det stod också att man skulle skicka in material om man har till exempel Twitter eller Youtube. Jag fick för mig att det gällde vaccin. Men jag började inte skicka in material. Jag tänkte att det finns nog många andra som sköter det. Då nedräkningen skulle vara klar, kl. 02:00 finsk tid, trodde jag att all insamlad information om vaccin skulle visas på tv. Jag började sedan oroa mig för att läkemedelsbolagen kommer att döda mig för att jag spridit obekväm information om vaccin på Facebook och att avslöjandet av vaccinbluffen skulle leda till krig.

En släkting reagerade på min höga aktivitet på Facebook och kontaktade min mamma. Min man tyckte också att jag var annorlunda. Jag ville att vi skulle hamstra mat och gardera oss för krig. Tolvtiden på natten kom någon in genom vår dörr. Jag vaknade till och tänkte att nu är läkemedelsbolagen ute efter mig. Men det var min mamma. Hon och min man kom gående mot mig och jag blev livrädd. De fick mig att känna att de tror att jag är sjuk på något vis. Min mamma sov hos oss den natten.

Nästa dag sa min mamma att vi har något vi ska ha gjort idag, vi ska beställa en läkartid. Jag sprang in i badrummet med mobilen i högsta hugg, låste dörren och ringde min ”mentor”. Sedan gömde jag mobilen i badrummet.  Jag började dra paralleller med overkliga filmer om förutseende, sjätte sinne och tecken. Jag gjorde som i filmerna, skrev upp telefonnummer, stängde av mobiltelefonen, rensade mitt ”arbetsbord” och skrivbordet i datorn. Jag la koder till datorn, ändrade mitt namn på Facebook och rensade bort bilder på barnen. Jag kom överens med min man om ett gömställe i en lägenhet vid senare behov. De underbara känslorna jag hade haft kvällen innan hade förändrats till en jättestor börda. Hela min familjs liv stod i mina händer. Det var jag som skulle rädda dem.

Plötsligt slog det mig att jag hade förväxlat verkliga filmer med overkliga. Jag började av mig själv förstå att jag hade spårat ur. Nu mådde jag bra igen. Men till en läkare skulle de ha mig. Hos läkaren pratade jag på i full fart. Jag försökte förklara mina tusen tankar. Jag var otroligt trött och hade bara velat sova. Men det blev ambulans till mentalsjukhus. Det skar mångfalt i hjärtat då jag togs 100 km bort från mina små barn.

Att komma till mentalsjukhus med den nya insikten om vaccin, som jag drog paralleller till medicin med, passade inte ihop. Jag lyckades fuska med medicinerna i början. Men personalen var misstänksam och jag fick höra av en släkting om injektion ifall man vägrar medicin. Första morgonen på mentalsjukhuset fick jag känslan ”Welcome to Zombieland”. Matklockan ringde klockan åtta och ena patientdörren efter den andra öppnades långsamt. Ut ur rummen lunkade övermedicinerade (?) patienter med stirriga och våta ögon.

Från att ha varit aktiv hemma med två småbarn ska man tydligen helst bara sitta och glo. Första veckan fick jag inte delta i aktiviteter och blev tillsagd då jag gympade i korridoren. Andra veckan blev det till och med roligt med gruppromenad, konstterapi, arbetsterapi, vattenjumpa, bastu, simning, gym, avslappning och kafé med internet.

Mitt mående var i stort sett riktigt bra. Jag upplevdes som överaktiv, men det var inget jag mådde dåligt av, tvärtom, jag fick tiden att gå. Jag hade dödsångest två gånger i början av sjukhusvistelsen. En morgon läste jag i dagstidningen om Nordkorea som hotade med kärnvapenkrig. Jag tänkte att det var som jag trodde, ett tredje världskrig är på kommande. Av personalen fick jag ingen hjälp med min oro. Samma dag fick jag mitt första besök. Jag berättade om min oro för krig åt henne. Hon förklarade sakligt att Nordkorea är ett så speciellt land, att det är inget att oroa sig för. Då försvann min dödsångest och jag funderade inte mera på krig.

En kväll kunde jag inte somna på grund av hosta och började fundera på min hälsa. Tänk om jag hade problem med lungorna efter min fyra veckor långa förkylning? Jag kände att blodtrycket var högt. Jag gick till personalrummet, de mätte blodtrycket, 168/100. Aldrig någonsin hade jag sett sådana siffror. Jag som alltid hade haft lågt blodtryck. Förstår de sig inte på blodtryck? De sa bara ”du måste sova”. Jag försökte ligga i sängen och ta det lugnt. Pulsen kändes obehagligt låg. Jag gick till personalrummet igen och sa att jag måste till akuten. Får jag ringa läkare, frågade jag. ”Du måste sova” fick jag höra igen. Jag la mig ner på golvet och ropade 112, ring 112. ”Hon skojar!”, sa en i personalen. De drog upp mig från golvet och ledde mig till mitt rum. Jag trodde jag skulle svimma av det höga blodtrycket. ”Kan ingen komma med in i mitt rum?”, frågade jag. ”Nej, nej!” ”Kan jag åtminstone få ha dörren på vid gavel?”, frågade jag desperat. Det gick de med på. Jag bad dem gå förbi ofta och se att jag lever. Jag andades igenom den natten, värsta natten i hela mitt liv.

Jag tänkte att mitt hopp är personalbytet vid 7-tiden, de förstår nog hur allvarligt det är med mitt höga blodtryck. Morgonpersonalen ignorerade mig också. Nästa hopp var vid 9-slaget, då man fick börja ringa från telefonrummet. Jag ringde en närstående. Hon berättade att precis så där känner hon då hon har ångest. ÅNGEST?! Alla fruktansvärda känslor bara rann från kroppen. Blodtrycket stabiliserades, bröstkorgen vidgades och jag blev riktigt lugn. Jag mådde så otroligt bra igen. Det kändes som att hon hade räddat livet på mig.

Vid två tillfällen sa en läkare åt mig att jag säkert måste äta medicin resten av livet. Överläkaren som skrev ut mig sa att jag ska äta medicin ½-1 år. Efter fem veckor på mentalsjukhus blev jag utskriven och fick medicin med hem för ett dygn. Då jag skulle köpa ut min medicin från apoteket var fulla priset ca 250 euro för 100 tabletter. Enligt ordinerade dosen skulle medicinen räcka 50 dagar. 35 procent rabatt skulle jag få med FPA-kortet, men det var ändå mycket pengar. Jag fick veta att man kan få ett B-intyg som berättigar till 100 procents rabatt. Personalen på apoteket visste inte om man i efterhand kan söka ersättning. Jag gick ut från apoteket, utan medicin, och ringde till mentalsjukhuset. Det var helg, men på måndag skulle de försöka ordna saken. Jag ville ju helst inte äta någon medicin, så jag såg detta som en bra orsak att vara utan.

Första kvällen utan medicin tog det lite längre tid att somna. Jag vaknade redan halv fem på morgonen. Följande kväll utan medicin tog det ännu längre tid att somna, och då jag just hade somnat blev jag väckt av ett hostande barn. Efter det kunde jag inte somna om. Fyratiden på natten blev det värre. La jag fast ögonen blev det ännu värre. Det var tungt att andas och jag var illamående. I bipacksedeln står det att om man plötsligt slutar med medicinen så kan man få sömnbesvär, huvudvärk, illamående och kräkningar. Jag gick runt i lägenheten, flåsade och bannades. Vid ett tillfälle la jag fingrarna i halsen i hopp om att börja må bättre. Men inget kom. Kl. 9 öppnade apoteket, äntligen. Kosta vad de kosta vill, nu var medicinen min enda räddning. Apoteket hade en förpackning med 60 tabletter. Med 35 procents rabatt betalade jag 102 euro. Medicinen fick jag ersatt i efterhand.

Istället för medicin hade jag velat ge mitt psykiska tillstånd sömn och tid. Det är obehagligt att inte veta om medicinen gör någon osynlig skada. Det är frustrerande att inte få bestämma över sin egen kropp och att äta medicin som jag inte ens vet om jag behöver. Jag trodde att jag skulle vara fångad av medicinen tills jag får utskrivet ett recept på lägre dos. Enligt både apotekspersonal och bipacksedeln ska man inte dela pillret. Jag trodde att det då skulle smälta på fel sätt. Men nu vet jag att det fungerar att dela medicinen, tack och lov. Avvänjning tar 1-2 veckor enligt bipacksedeln. Så lätt gick det inte. Jag mådde toppen de cirka fem första dagarna utan medicin. Men sedan hade jag besvärlig ångest i en vecka tills jag började med medicinen igen, halva pillret. Eftersom jag har två små barn att ta hand om ville jag inte må så dåligt. Nu läser jag självhjälpsböcker för att skaffa mig förståelse och verktyg att hantera framtida ångest. Nästa gång jag försöker sluta med medicinen ska jag trappa ner långsammare. Förhoppningsvis blir ångesten lindrigare då. Ångesten kan vara obearbetade negativa känslor som medicinerna satt lock på och/eller avgiftningssymtom från medicinerna. Kanske skulle jag förr eller senare kommit till en punkt i livet med generell ångest oavsett medicinerna. Vem vet.

Visst är det bra med medicin ibland. Men det finns så mycket annat. Kognitiv beteendeterapi, samtalsterapi, mental träning, kost, motion, vitaminer med mera. Varför inte prova naturpreparat och -behandlingar utan biverkningar först? Medicin är nummer ett, eftersom globala läkemedelsindustrin har pengarna och makten. Varför tar man inte tag i orsaken till problemen? Metoder som skulle göra mänskan långsiktigt frisk förbises, eftersom en frisk mänska inte gynnar läkemedelsindustrin. Hur skadas vi av mediciner? ”Ett stort, världsomspännande lurendrejeri pågår mitt framför ögonen på journalister, politiker och åklagare.” Se dokumentärtrilogin Vem bryr sig i Sverige om antidepressiva läkemedel. En annan mycket avslöjande dokumentär, Thrive, visar bland annat hur vi människor styrs till att tänka lika för att gynna systemet. OBS! Svensk text går att välja.

I hopp om mänskligare vårdmetoder i framtiden, som inte styrs av globala jättar som suktar efter pengar och sjuka människor! 

Text och bild: Martina Lampero, 27.8.2013

Arkiverad under: BERÄTTELSER Taggad som: antidepressiva läkemedel, fluor, LCHF, livskris, pastörisering, Roparnäs, Vaccin

Måste man vaccineras för att överleva på Moder Jord?

20 juni, 2013 By Linda Karlström 1 kommentar

Jag har nästan alltid tyckt att vacciner är onaturliga för människan. Det känns inte riktigt logiskt att Moder Jord kräver att man måste vaccineras för att överleva när man föds till denna värld. Jag tror nog istället att dessa förutsättningar redan finns här.

”Thrive” är en av de dokumentärer som inspirerat mig på djupet och fått mig att öppna ögonen kring varför världen ser ut som den gör idag. Jag kunde verkligen relatera till filmens budskap, eftersom jag själv gått i samma tankar; varför vi människor inte blomstrar, utvecklas som vi borde göra och varför framgångsrik medicin och teknik förhindras att komma fram till ytan.

Jag har också haft en egen uppfattning redan innan filmen kom; att pengarna är det som är djävulen i vårt samhälle idag, tillsammans med stora bolag som söker kontroll och makt över oss. De bryr sig inte om människors bästa, bara sitt eget. Frihet är en illusion i dagens samhälle, så länge vi fortsätter att stödja det monetära systemet.  Jag längtar efter en ny framtid, där vi människor kan blomstra och leva i harmoni med naturen.

Precis som med vaccin, så tror jag inte att vi föddes till denna värld med förutsättningen att man måste ha pengar för att överleva. De tillhör inte Moder Jords grundläggande regler för varken djur, natur eller oss. Det är en mänsklig illusion av verkligheten, vilken vi alla måste vakna upp ifrån. Det är jätteviktigt att vi inte accepterar att förgiftas och förslavas, men ska det bli riktiga förändringar i världen, krävs radikala åtgärder. Så länge vi fortsätter att leva efter det monetära systemets regler, kommer hela tiden nya problem att skapas som måste motarbetas.

Det är därför jag tycker grupper som Thrive movement, Zeitgeist och The venus project framför ett viktigt budskap, för de föreslår radikala åtgärder till förändring, där man går till roten av det onda i världen. Det är lätt att avfärda dessa grupper som konspiratörer, men fakta talar för sig själv, det är bara att se hur världen ser ut idag. Jag är inte rädd för sanningen, för bara då kan jag göra skillnad.

Tack för att ni gör ett så bra jobb och för att ni sprider information kring vaccinationers biverkningar.

Robert

Bild: Free Digital Photos/Sujin Jetkasettakorn

Arkiverad under: BERÄTTELSER Taggad som: Moder Jord, pengar, The venus project, Thrive, vaccination, Zeitgeist

”Efter vaccination mot säsongsinfluensa rubbades mitt synfält – läkarna hävdade att det var en tia”

19 juni, 2013 By Linda Karlström 3 kommentarer

Nedanstående meddelande skickade jag in till Läkemedelsverket i höstas. Vid mitt akutbesök på sjukhuset berättade jag att jag vaccinerat mig några timmar innan jag fick de symptom som läkarna bedömde som en tia (transitorisk ischemisk attack, en snabbt övergående tillfällig syrebrist i något av hjärnans blodkärl). Jag bad dem kontrollera biverkningar av vaccineringen men de trodde inte att det kunde ha något samband. Jag blev satt på medicinering för förebyggande av ny tia eller stroke. I samband med nytt recept talade jag med en läkare på min vårdcentral. Inte heller han tror att det finns någon koppling och han vill inte undersöka det.

Till Läkemedelsverket

Den 31 oktober 2012 vaccinerade jag mig mot säsongsinfluensan ungefärligen kl. 18. Några timmar senare när jag satt och såg på tv började bilden glida iväg mot vänster. Jag såg alltså en bild som rörde sig åt vänster, som jag verkade följa med blicken, och en bild i synfältets periferi som låg kvar. Jag kunde ta till mig blicken och på nytt fästa den på den fasta bilden, men efter en kort tid gled bilden iväg igen. Det kändes konstigt och jag var lite trött så jag gick och lade mig och tänkte att det skulle gå över.

Bilden av taket betedde sig på samma sätt som tv-bilden. Trots det lyckades jag somna.

Ungefär vid midnatt vaknade jag och såg att bilden av taket fortfarande ville glida iväg samtidigt som det kändes konstigt i benen. Jag gick då upp och min fru ringde Vårdupplysningen som rådde oss att åka till akuten. Märkligt nog var jag inte yr utan kunde klä på mig och sätta mig i bilen (givetvis som passagerare) utan problem. Den glidande bilden hade då också upphört.

På sjukhuset trodde man att jag fått en så kallad tia, och jag blev noggrant undersökt. Inga bestående men kunde konstateras och inga spår av någon blodpropp heller.

Jag är nu nästan 70 år och har några år vaccinerat mig mot säsongsinfluensan, förra säsongen även mot svininfluensan, utan några men. Förutom på grund av ålder ingår jag inte i någon av de riskgrupper som är aktuella för tia, stroke och liknande.

Jag kan inte låta bli att misstänka att det finns en koppling mellan de symptom jag fick och vaccineringen med säsongsinfluensavaccin. Antingen som en direkt biverkan eller att vaccinet på något sätt utlöst tia. Jag har läst informationen om säsongsinfluensavaccinets biverkningar, men där finns inget som liknar de symptom jag fick, såvida inte de kan ingå under det som kallas allergiska reaktioner, men de är ju inte så utförligt beskrivna. Jag har förståelse för att man inte vill ha med mera ovanliga biverkningar, men det skulle förvåna mig om det inte finns några flera mer påtagliga biverkningar.

Min fråga är således kan mina symptom ändå ha någon koppling till vaccineringen?

***

Läkemedelsverket svarade på mitt mejl och även på några följdfrågor. Man tror inte att det är biverkningar från vaccineringen, och det var ett förväntat svar. Någon närmare beskrivning av typen av synrubbning vid tia har jag inte fått av Läkemedelsverket och inte heller av läkarna på Östra sjukhuset eller Vårdcentralen i Lerum.

Jag tänker anmäla det som trolig biverkning av säsongsvaccinet fabrikat Vaxigrip. Vet ni något om det vaccinet? Hade det inte en del svininfluensavaccin i sig? Förra året tog jag vaccin mot svininfluensa och fick inga biverkningar av det, men vilket fabrikat det vaccinet hade har jag inte tagit reda på.

Efter min förmodade tia blev jag utskriven från Östra sjukhuset och ordinerad två mediciner, Atorvastatin och Clopidogrel. Detta trots att kontraströntgen i datortomograf, magnetkameraundersökning och neurooftalmologisk ögonundersökning inte visade några spår av en tia. Förändringar i övrigt kunde inte heller konstateras. Blodproverna visade normala värden. Jag ingår inte heller i riskgrupperna rök, alkohol eller stress – är pensionär. Ändå tyckte man att jag skulle ta dessa mediciner för att vara på säkra sidan.

Jag tyckte att jag kände mig trött och sjuk och sov inte på samma sätt som tidigare. Misstänkte att statinerna kunde vara boven. Minskade dosen från 20 till 10 mg i samråd med läkaren på vårdcentralen. Nya blodprov efter några månader visade låga kolesterolhalter. Jag ville då sätta ut statinerna helt. Läkaren accepterade det men tyckte inte riktigt om det.

Från första juni 2013 äter jag inga statiner och jag känner mig redan mycket piggare och sover utan att drömma, som jag oftast gjorde tidigare. Psykologisk förklaring eller verklig – vem vet?

Hans Bengtson

Bild: Free Digital Photos/Stuart Miles

Arkiverad under: BERÄTTELSER Taggad som: influensavaccin, Läkemedelsverket, säsongsinfluensa, statiner, tia, VAXIGRIP

”Specialisterna på reumatism frågade direkt om hon fått många vaccinationer”

11 juni, 2013 By Linda Karlström 3 kommentarer

leende doktorNär mina barn var små för 15 år sedan och jag funderade på om jag skulle låta dem vaccineras, (jag hade redan bestämt mig för att vänta tills de var två år på grund av att blod-hjärnbarriären inte är utvecklad förrän då) så träffade jag en underbar kvinna – livfull, vacker, intelligent – på mina hundpromenader. Hon var någonstans i 50-60-års åldern, men hade fruktansvärda reumatiska besvär som vi samtalade om när vi slog följe med våra respektive hundar. Ibland var det så illa att hon inte kunde gå alls och hon fick efter ett tag en eldriven ståbräda för att kunna komma ut.

Hon berättade att när hon första gången sökte hjälp för sina besvär och kom upp till specialisterna på reumatism, så var det första de frågade henne – det allra första! – om hon hade fått mycket vaccinationer. Och ja, hennes man var diplomat så de hade bott många år utomlands, i många länder, med regelbundna vaccinationer …

Mina barn är fortfarande ovaccinerade, förutom en akut stelkrampsspruta till sonen vilken gavs efter stark utpressning från en skolsyster. Men då var han i tioårsåldern med en utmärkt hälsa så jag var inte alltför oroad.

Lotte Bengtsson

Bild: Freedigitalphotos.net

Arkiverad under: BERÄTTELSER Taggad som: reumatism, vaccinbiverkning

”Stelkrampsvaccinet slog ut min dotters tarmar totalt – läkaren hade aldrig sett något liknande”

2 juni, 2013 By Marina 9 kommentarer

sjuk vaccin”När min dotter skulle fylla fyra år fick hon sin första vaccination, rent stelkramp. Hon var fullt frisk innan och en månad senare insjuknade hon i en kraftig mag- och tarminfektion. CRP låg på över 200. Ont i magen och hög feber. Vi var inlagda på Astrid Lindgrens barnsjukhus i sju veckor. Läkaren som öppnade henne för att titta på tarmarna, som var röda och inflammerade, hade aldrig sett något liknande. Tarmen stod helt still och var utslagen. Magen var svullen som en ballong. Det mesta av kroppens funktioner slogs ut, hon kunde varken kissa eller äta. Hon kräktes slem otaliga gånger per dygn. Ingen visste om hon skulle klara sig. Och jag vet att jag tänkte att klarar hon detta så klarar hon allt.

Hon var verkligen svårt sjuk. Dessutom glömde de bort katetern i flera veckor (vad visste jag?) så hon fick blodförgiftning och flyttades till intensivvården. Ingen av läkarna visste vad som hände men jag tror det skrevs en anmälan om vaccinationsskada. De sa att det skulle göras i alla fall. Vad läkarna var överens om var att hon blev sjuk på grund av att hon hade fått i sig något. Och vaccinet var det enda! Jag vårdade henne hemma i åtta månader med sondmatning och suprapubiskateter. Väldigt långdraget tillfrisknande. Jag tror att hon hade en infektion i kroppen när hon fick vaccinet. Kanske en obalans i magen (alla har ju sin svaga länk i kroppen) och så blev vaccineringen för mycket. Idag, fem år senare, är hon fortfarande inte helt återställd. Hon har svaga perioder med magont och diverse problem med tarmen. Men starkt immunförsvar tack och lov.”

Text: Sanna Niemi

Bild: Freedigitalphoto.net – Foto: Sura Nualpradid

Arkiverad under: BERÄTTELSER Taggad som: mag- och tarminfektion, stelkramp, stelkrampsvaccin

Min mormorsmor lovade läkaren att efterkommande generationer aldrig vaccineras

19 maj, 2013 By Linda Karlström 3 kommentarer

Min mormor höll på att dö efter att hon hade fått vaccin som liten. Hon skakade så fruktansvärt att det inte ens gick att hålla henne. Hon fick bäras i ett lakan. Mormor var född 1901, och hennes läkare sa till mormors mamma att hon måste lova att se till att mormors barn och barnbarn (jag) aldrig får vaccin. Det löftet höll hon.

Mormor hade alltid små skakningar i händerna. Jag tror det kom från vaccinationen. I början av 1900-talet var det vanligt med stora barnaskaror och nästan alla familjer tvingades se något barn dö. Att min mormor överlevde vaccinationen sågs nog som tillräcklig glädje och jag tror inte ens att man övervägde någon anmälan. Men jag vet ju inte hur samtalen gick då. Jag vet inte ens vilket vaccin det gällde. Kanske smittkoppor? Eller tbc? De bodde i Skåne, kanske finns det dokumentation om det någonstans.

Text: Helen Pihl

Arkiverad under: BERÄTTELSER Taggad som: skakningar, smittkoppsvaccin, tbc, vaccinbiverkning

Skadad av influensavaccinering – vad händer nu?

9 maj, 2013 By Marina 3 kommentarer

Jag hade många funderingar på om jag skulle vaccinera mig eller inte. Hade varit sjukskriven ett par månader och känt av astman mer under sommaren, men den hade blivit bättre efter medicinering.  Sökte efter information på nätet hur andra som hade astma och allergi hade gjort, samt om eventuella biverkningar. Jag var också orolig eftersom man sa att det innehöll skvalen. Är en stor fiskallergiker så jag ringde upp sjukhuset och vårdcentralen för att höra hur jag skulle göra och uppmanades då att ringa 020-202000.

Där berättade jag hur allergisk jag var och att jag var orolig för sprutan eftersom den innehöll skvalen. Fick svaret att det inte var några som helst problem att ta sprutan eftersom den behandlades kemiskt så fanns det inget kvar av dessa ämnen som kunde framkalla allergi. Pga uppmaningen att ta sprutan så trots oron bestämde jag mig för att ta den.

Jag infann mig på vårdcentralen den 27/10 kl: 10.00. Blev inkallad av distriktsköterskan vid ca 10.15, berättade för henne att jag var lite nervös eftersom jag har en stor allergi för fisk och berättade för henne att jag kontaktat informationcenter för detta och berättade vad de sagt. Då sa hon ”ja då får man ju lita på dom”.

Fick sedan sprutan och uppmanades därefter att sitta ner i väntrummet en stund vilket jag gjorde. Efter bara någon minut så tyckte jag att jag kände mig lite tjock i halsen, men trodde själv att det bara var inbillning eftersom jag var så nervös, kände att det rann lite från ögonen och att en dam tittade lite konstigt på mig. Tyckte sedan att jag fick tungt att andas och reste mig upp för att gå till toaletten och titta i ansiktet, ögonen var svullna stora röda ringar under och över ögonen såg ut son små blåsor på ögonlocken som nässelfeber. Gick då till sköterskans rum och knackade på dörren och sa att det här går nog inte så bra sa att jag hade kortisontabletter med om de bara kunde ta lite vatten nu hade jag tungt att andas.

Sedan gick allt fort jag fick komma in på ett rum där de blandade kortisontabletterna med vatten samtidigt som jag andades in läkemedel via pari. Jag fick en injektion av epipen samt en injektion andrenalin i armen inget hjälpte. De fick ringa efter en ambulans som körde mig ner till akuten i Ängelholm och på vägen ner fick jag ytterligare en adrenalin.

Väl på akuten fick jag Kortison, Theofyllamin, Adrenalin andas i pari. Jag har inte full kontroll av allt jag fick på akuten, men förstod att det var mycket. Det kom även en narkosläkare på rummet. Det beslutades att jag skulle vidare in till Helsingborgs sjukhus. Ny ambulansfärd denna gång till Helsingborg, minns inte så mycket av den mer än att jag hörde att du måste vara vaken, du får inte somna. Själv kände jag det som att jag drogs långt bak och försökte göra som han sa men allt kändes så långt borta.

På akuten möttes jag av en massa personer som stod på det rum jag kom in i och jag tyckte det var konstigt, där fick jag fler sprutor, de gick ner i halsen och såg att svullnaden lagt sig. Jag har i efterhand frågat min läkare varför de var så många på rummet? Och då sa han att det var väldigt nära att de hade fått lägga mig i respirator. Jag blev uppflyttad till intensivvårdsavdelningen väl där fick jag ny medicinering andas i pari. Läkaren kom och pratade med mig och sa att de vågar inte ge mig mer läkemedel, mer kortison eftersom jag fått så höga doser. Under natten fick jag morfin och stesolid eftersom de ville att kroppen skulle slappna av. Dagen efter på em blev jag överflyttad till en vårdavdelning och stannade ett och ett halvt dygn och ville sedan själv hem. Min andning var fortfarande inte bra, men ville hem, kände mig så chockad av allt.

Hemma fick jag sedan äta kortisontabletter i 5 dagar. Min Astma har tyvärr blivit så försämrad att jag inte varit besvärsfri en enda dag sedan jag kom hem, känner av astman vid minsta ansträngning och är rent ut sagt förtvivlad över detta. Jag har inte varit så här dålig på över 25 år och allergin ska vi inte tala om som blivit mycket värre. Sedan efter någon vecka kom fler symtom. Blåsor på läpparna i munnen, klåda, trött i kroppen, yrsel, problem av att ibland vill inte ena benet följa med, ledvärk i hela kroppen. huggande i rygg och bröstkorg vilket gör att jag får svårt att andas när det värket till. Har nu den 10/12 varit på sjukhuset och gjort tester fick ökat min medicinering samt en ny kortison omgång på 6 dagar.

Jag skriver detta för att dela med mig och för att det är viktigt att berätta så att andra får veta att sprutan inte är så ofarlig för alla, och hur viktigt det ät att vara hundra procent säkra innan de ger sådant här. Min reaktion kom inom 10 minuter och idag står jag med biverkingarna och har berättat för läkare om mina symtom. De tycker att de är synd att jag fått allt detta men själv tycker jag att det räcker inte, vem hjälper mig nu, och vad händer i framtiden.

Margithe

 

[Läs mer…] om Skadad av influensavaccinering – vad händer nu?

Arkiverad under: BERÄTTELSER Taggad som: biverkning, PANDEMRIX, svininfluensa

”Mina barns immunförsvar gick i botten efter de första vaccinationerna”

18 april, 2013 By Linda Karlström 3 kommentarer

vacklande hälsa efter vaccinJag vill dela med mej av min berättelse ifall fler råkat ut för samma sak utan att få gehör.

När min dotter var några månader gammal (kommer inte ihåg exakt hur gammal), fick hon vaccinet som ska vara mot bland annat hjärnhinneinflammation och öroninflammation (pneumokockvaccin, reds anm.). Det gavs i samband med det ”vanliga vaccinet” de får som små (femvalenta Infanrix/Pentavac, reds anm.). Alltså blev det två sprutor och den ena var ett ”nytt vaccin”. Ingen hade informerat mig om dessa sprutor på förhand, så det blev till att ta dem rätt upp och ner på plats utan att ens veta vilka sjukdomar det var fråga om. Hon var lite förkyld min lilla flicka och jag ifrågasatte om hon verkligen skulle ha vaccinerna. Efter dessa sprutor blev hon ordentligt sjuk. Hon fick röda kliande ögon, rinnande näsa och ont i halsen. Och det hann aldrig gå över förrän det var dags igen.

Inte nog med att vaccinerna var väldigt smärtsamma att ta, vid andra vaccinationstillfället blev min dotter än mer förkyld och fick feber. Dessutom fick hon eksem som bvc påstod att hon ärvt av sin morfar. Hon uppvisade även tecken på att hon hade ont i sitt ena öra och detta talade jag om för bvc-sköterskan vi hade då. Hon sa inte ett ljud utan konstaterade bara att ”ja man sprutar ju in lite av det dom ska vara till för att förebygga”. Varje gång min dotter fick ont sa jag till men fick ingen hjälp. Man skyllde på våra tre katter. Numera efter sprutorna har min dotter jättelätt för att bli sjuk och det tar lång tid innan hon repar sej.

Även min son, som är elva år, har blivit jättedålig av vaccinationerna. Det senaste vaccinet var mot stelkramp. Han fick jätteont i hela kroppen och väldigt hög feber. Efter en vaccination vid 6 månader fick han ögoninflammation, luftrörskatarr och öroninflammation som ledde till sänkt hörsel på ena örat. Sedan dess har han haft ständiga förkylningar.

Jag ångrar livet ur mej för att jag gett mina barn dessa sprutor. Jag önskar att jag hade litat på min känsla om att de inte var bra. Jag kommer att säga nej till alla vaccinationer för bägge mina barn efter detta.

Text: Zandra Nilsson

Bild: FreeDigitalPhotos.net, Foto: Stuart Miles

Arkiverad under: BERÄTTELSER Taggad som: immunförsvar, Infanrix, ögoninflammation, öroninflammation, Pentavac, pneumokockvaccin

”Alla mina barn förändrades efter trippelvaccinet och fick diagnosen Asperger”

18 februari, 2013 By Linda Karlström 6 kommentarer

Jag har tre barn. Det äldsta barnet blev vaccinerat i Sverige, mina två yngre barn vaccinerades i USA. Vad jag märkte hos alla tre var att efter trippelvaccineringen förändrades allt.

Tyvärr tog det alltför lång tid innan jag lade ihop ett och ett; det skedde först när mitt mellanbarn fick diagnosen add samt Asperger. Några år efteråt fick den yngsta diagnosen adhd, ångest samt Asperger. Också den äldsta har sent omsider fått aspergerdiagnos. Och sist men inte minst – jag själv. Vad jag märkte med första barnet var att efter trippelvaccineringen blev han tyst och satt bara och stirrade på leksaker jag gav honom. Han förändrades från den dagen. Han blev socialt handikappad och hade svårt att vara med andra.

Mellanbarnet märkte jag inte så mycket hos förrän han började förskolan, då alla symptomen pekade på Asperger och add. En lång svår resa började för hans del. Yngsta barnet, en dotter, reagerade med salut. Hon vaknade konstant i tre veckors tid med nattskräck som inte gick att väcka henne ur. Hon skrek rakt ut, stod upp i sängen, och även om hon såg mig såg hon något annat och trodde att jag var den onda demonen som väckt och terroriserat henne. Hennes problem visade sig i olika situationer, men inte förrän förskolan blev det väldigt tydligt.

Jag tänker på när pappa sa till mig, att vid tre års ålder förändrades jag plötsligt; tystnade och slutade prata. Jag kunde inte längre gå i trappor utan kröp upp. Jag stängde av omvärlden och satt med händerna runt huvudet och gungade i ett hörn.

Autistiskt så det förslår.

Jag har gjort mycket efterforskningar, och de tyder på att autismspektrumdiagnoser är ärftliga. Vad jag däremot tror är att vi med genen är oerhört känsliga för vacciner och kvicksilver. Frågan är om vi skulle utvecklat våra diagnoser så hastigt och kraftigt om vi inte fått vaccinerna? Jag tror inte det.

Nu kämpar jag med barnens skolgång som inte är anpassad för barn med aspergerdiagnos. Visserligen har barnen assistenter och anpassad skolgång, men kunskapen hos skolans personal är knapp. Barnen har det besvärligt med det sociala och mycket annat som är vanligt för autismspektrumdiagnoser. Den yngsta har störst problematik och jag får ofta hämta henne från skolan på grund av härdsmältor och ångest. Därför har jag inte heller kunnat förvärvsarbeta.

Jag är snart 46 år och Asperger går aldrig bort. När man blir äldre kan man ofta drabbas av permanent utbrändhet. Jag är sjuk och har inte kunnat arbeta alls sedan 2004. Man skyller på ME/CFS (Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome), men jag säger permanent utbrändhet från Asperger. Symptomen är mer eller mindre desamma.

Tack för ni läst!

Lena Svensson

Arkiverad under: BERÄTTELSER Taggad som: add, adhd, Asperger, DTP-vaccin, ME/CFS, nattskräck, trippelvaccin

  • « Go to Föregående sida
  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Gå till sida 4
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 7
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Sök

Vi finns på Facebook och Twitter sedan 2013

Prenumerera på bloggen via epost

Senaste kommentarer

  • bjornwiklund om Läkare varnar: vår utbildning om vacciner är otillräcklig
  • petergrafstrm om Government of Sweden to Stand Trial for Persecuting Vaccine Skeptics
  • elin om Government of Sweden to Stand Trial for Persecuting Vaccine Skeptics
  • Martin Gustavsson - Vetenskapliga partiet om Dr Robert Malone: Covidvacciner förstör människors immunitet och industrin kände till riskerna
  • Sonja Brimberg om Dr Robert Malone: Covidvacciner förstör människors immunitet och industrin kände till riskerna

SAKNAS OFTA VETENSKAPLIGA BEVIS FÖR VACCINERNAS NYTTA

Läkemedelsboken 2014
Läkemedelsboken 2014 från Läkemedelsverket bekräftar vad vaccinkritiker säger: Det saknas hållbart stöd i forskningen för att vacciner fungerar. Läs mer
Facebook RSS Soup Twitter

ANDRA SAJTER SOM DISKUtERAR VACCIN

  • NewsVoice om vaccin
  • Vaccinationers baksida
  • Vaccinationsdiskussioner
Cliquez ici pour  traduire en francais
Donera 200 kr

REDAKTÖREN / LINDA

Välkommen till vår informationssajt om vacciner och deras biverkningar. Vårt syfte är att lyfta fram den forskning och erfarenhet som medvetet tystas ner av sjukvårdsapparat och myndigheter. Alla har rätt att göra informerade val. Välkommen att skicka in din egen berättelse om hur du eller dina barn påverkats av vaccination. Använd också vårt vetenskapliga rapporteringsformulär.

Copyright 2011-2017 Linda Karlström · Sajtbygge: sasser.net