Vaccin & biverkningar

– Artiklar, analyser och reportage om vaccinrisker

mässling

Välskötta naturliga infektionssjukdomar är bra för barn – mässling och påssjuka ger skydd mot cancer

By 10 kommentarer

När infektionssjukdomar hos barn inte felbehandlas genom administrering av antibiotika, eller genom att undertrycka feber, kommer dessa sjukdomar istället att vara till nytta för immunförsvaret och leda till utvecklingsmässiga milstolpar. Detta skriver Viera Scheibner i andra delen om mässling.

Sammanställning: Marina Ahlm Del 1 Del 2

En genomgången mässlingsinfektion resulterar inte bara i livslång specifik immunitet mot mässling, men också i en livslång icke-specifik immunitet mot degenerativa sjukdomar i ben och brosk, vissa hudsjukdomar, immunoreaktiva sjukdomar och vissa tumörer. Påssjuka har visat sig skydda mot äggstockscancer. Det är detta område som bör undersökas och dessa resultat som bör beaktas i stället för att försöka det omöjliga: att utrota smittsamma sjukdomar.

Vid en barnklinik i Schweiz behandlade man fram till 1969 nefrotiskt syndrom (njursjukdom) med artificiell infektion med just mässling. Astma och allergier förhindras genom naturlig mässlingsinfektion. I u-länder har man sett att en infektion med mässling kan förhindra atopiska sjukdomar (benägenhet att utveckla särskilda antikroppar mot vanliga ämnen i vår omgivning). Vissa menar att den ökade förekomsten av atopiska sjukdomar hos barn kan vara förknippad med förändringar i olika typer av barnsjukdomar, vaccinationsprogram och tarmfloran.

Mässlingsvirus har till och med funnits effektivt vid motverkande av cancer. I ett fall läkte hypertrofi av cervikala lymfkörtlarna ut efter en genomgången infektion. Många andra började forska och skriva om den onkolytiska effekten (förmågan att förstöra cancerceller) hos mässlingsvirus. Kliniska tester har genomförts med vaccinvirusstammar från mässling. Vid injektion i tumören, in vitro (i provrör), förstördes cancervävnaden. Motiveringen till att man använde modifierat mässlingsvirus var oron för att det vilda mässlingsviruset skulle kunna orsaka biverkningar. Man kan rimligen spekulera i att det fanns politiska skäl för att använda ett konstruerat mässlingsvirus och inte det vilda, eftersom nästa fråga helt enkelt skulle bli varför man inte låter barn genomgå en naturlig mässlingsinfektion och därmed, på lång sikt, uppnå ospecifik immunitet mot ett antal cancerformer.

Farorna med medicinsk inblandning vid sjukdomar

Det är oroande att även dagens läkare undertrycker feber och administrerar antibiotika som praxis. De ignorerar väldokumenterad publicerad forskning som visar att när man samtidigt undertrycker feber och administrerar antibiotika (och andra mediciner), uppmuntras tillväxten och en allmän livsduglighet hos patogener samt deras förmåga att utveckla resistens mot dessa läkemedel. Detta kan i sin tur leda till en ökad virulens. De ovetenskapliga standardförfarandena bör överges, och de naturliga processerna i kroppen samt immunsystemets funktion bör respekteras. Genom att ändra inställning till naturliga barnsjukdomar lär barnen gynnas på lång sikt.

Originalartikel samt källor

Feber är kroppens naturliga sätt att skydda sig mot infektioner. När temperaturen stiger trivs virus och bakterier sämre. Feber är alltså ingenting farligt. Det är en signal på att man är sjuk och en naturlig reaktion hos kroppen. Därför är det inte självklart att man i alla lägen ska försöka ta ner temperaturen. Små barn får ofta hög feber, även vid vanliga enkla virusinfektioner. Ofta stiger temperaturen till 40 grader eller till och med något högre. Men ett i övrigt friskt barn får aldrig så hög temp att den är farlig – såvida man inte byltar på barnet extra kläder och filtar!

VAR INTE RÄDD FÖR FEBERN MEN SE UPP MED ALLMÄNTILLSTÅNDET!

Febern är inget bra mått på hur sjukt barnet är. Man ska aldrig ge febernedsättande medel bara för att febern är si eller så hög. Är barnet väldigt taget av febern – slöar, kinkar och inte vill dricka kan det vara läge. Annars hjälper man barnet genom att ge det rikligt med vatten, vila och ett svalt rum. Är allmäntillståndet väldigt påverkat och febernedsättande inte hjälper så bör man söka läkare.

Text ur: Leva med barn, Folkhälsoinstitutet

Mässlingsvaccinets oavsiktliga konsekvenser – mässlingen ökar i välvaccinerade befolkningar

By 27 kommentarer

Mässlingsvaccination i USA och många andra länder startade i början av 1960-talet, samma tidpunkt som incidensen av mässling naturligt började avta. Precis som med många andra exempel på vaccinationer mot barnsjukdomar har det därefter gjorts många rapporter om utbrott och epidemier i välvaccinerade populationer. Att det till och med skett utbrott av mässling i populationer med 100 procents vaccinationstäckning kan man läsa om i medicinska journaler. Allvarliga reaktioner och dödsfall är också väl dokumenterade. Ett nytt, mindre känt fenomen som endast uppstår i en vaccinerad individ är atypisk mässling (AMS). Denna form är relativt allvarlig, står emot ortodox behandling och har en hög dödlighet, skriver Viera Scheibner i en artikel om mässling.

Sammanställning: Marina Ahlm Del 1 Del 2

Utbrott av mässling i vaccinerade barn fortsätter och intensifieras i dag. Nutida observationer av ineffektiva vacciner indikerar att förekomsten av mässling har ökat och inte fortsatt att minska som den gjorde innan någon typ av vaccination mot mässling infördes. Observationer av vaccinerade och icke-vaccinerade har visat en väldigt liten skillnad i antalet insjuknade. Under hela 1980-talet fortsatte välvaccinerade att drabbas av mässling. Det är vidare anmärkningsvärt att Amishfolket, som ofta undanber vaccination, inte hade ett enda mässlingsfall rapporterat mellan 1970 och december 1987, alltså 18 år! Det är ganska troligt att en liknande situation skulle ha uppstått i andra samhällen utan vaccination, och att mässlingsvaccination faktiskt hållit mässling levande. Enligt Hedrich (1933) återkommer den naturliga mässlingen i olika tidsintervaller; allt från 2-3 år upp till 18 år, vilket framgår av situationen bland Amishfolket.

Trots upprepade utbrott bland vaccinerade fortsätter Centers for Disease Control and Prevention att påminna läkare om vikten av immunisering. I USA noterades 64 fall av mässling mellan 1 januari och 15 aprìl 2008. Kina önskar ett nytt vaccin eftersom förekomsten av mässling ökat under det senaste decenniet. Ett omfattande utbrott av mässling rapporterades i hela Europa under europeiska immuniseringsveckan, 25 april 2011. Enligt WHO:s pressmeddelande hade då cirka 6 500 fall av mässling rapporterats i 30 länder. År 2012 rapporterade man i USA en fyrdubbel ökning av mässlingsincidensen det senaste året. Även om det absoluta antalet är litet kan man anta att det faktiska antalet utan tvekan är mycket högre. Utbrotten skyller man på importerade  fall. Men är det inte vaccinets uppgift att skydda den som kommer i kontakt med någon som har mässling?

Istället för att avbryta en uppenbart ineffektiv och farlig vaccination, så rekommenderar man revaccination, vilket innebär ytterligare doser av ineffektiva mässlingsvacciner. Redan 1973 rapporterades det att mässlingsvaccin inte kan provocera fram ett riktigt immunologiskt svar hos vaccinerade barn. År 1984 sammanfattades uppgifter om ineffektiviteten av revaccination, vilka visade att ”antikroppssvaret i reimmuniserade barn kan falla efter flera månader till mycket låga nivåer, och att barn som vaccinerats två gånger fortfarande kan drabbas av kliniskt igenkännlig mässling, men i en mycket mildare form”. De drog slutsatsen att ”detta tillstånd när ett barn är immunologiskt sensibiliserat, men inte immun mot en infektion, ska kallas otillräcklig immunitet.”

Trots den uppenbara bristen på framgång med vaccination mot mässling får vi höra nya planer på hur man ska vaccinera bort sjukdomen. Men fullt vaccinerade populationer fortsätter att drabbas. Först skyllde man på ett ineffektivt formalinavdödat vaccin, sedan att antalet doser var för få och att administrationsåldern behövde ändras. Dessutom har unga mödrar förlorat förmågan att ge sina barn skyddande antikroppar, vilket resulterar i att barn yngre än vaccinationsåldern riskerar att drabbas av sjukdomar. Detta gäller i synnerhet den mycket omskrivna kikhostan.

Dessa varningar har inte hörsammats och som de schweiziska läkarna skrev 1990: ”Vi har förlorat sunt förnuft och visdom som brukade råda i inställningen till barnsjukdomar. Alltför ofta undertrycker man feber och symtom, i stället för att stärka organismens försvar. Detta sker inte alltid utan konsekvenser ”.

Orginalartikel samt källor

Sammanställning: Marina Ahlm

Är det de vaccinerade eller de ovaccinerade som utgör ett hot mot folkhälsan?

By 7 kommentarer

Varför är det så viktigt för en del människor att få andra människor att vaccinera sig själva och sina barn? En anledning anses vara att vi annars skulle dö och skadas i större omfattning. Men är det verkligen de sjukdomar som vi var hårt drabbade av för 100 år sedan som utgör dagens största hot? Vaccinföre- språkarna hävdar att det skulle bli så om vi slutade vaccinera.

Text: Marina Ahlm

Under 1800-talet var scharlakansfeber en av de vanligaste sjukdomarna och en av de vanligaste dödsorsakerna bland barn. Under 30-årsperioden mellan 1861 till 1890 var antalet döda i ”barnsjukdomar” i vårt land 25 580 i kikhosta, 32 590 i mässling, 81 040 i difteri och 86 960  i scharlakansfeber. Dödligheten i alla dessa sjukdomar minskade kommande år och fortsatte att göra så en bra bit in på 1900-talet innan varken vaccin eller antibiotika fanns tillgängligt. Än idag använder vi inget vaccin mot scharlakansfeber.

En annan anledning anses vara att vaccinskeptiker skapar risker för andra genom sina val, vilket är något som det skrivs om i SvD opinions svar på ”Replik från Vidarkliniken”.  Detta synsätt kan vara intressant att fundera över: ”skapar risker” för andra genom att inte göra det som en viss mängd människor anser är rätt … Människor som anser att det är oansvarigt att inte vaccinera sina barn hävdar att föräldrarna riskerar sina barns hälsa och liv genom ”felaktiga” val. Men hur mycket ska man egentligen få skuldbelägga andra för deras ”felaktiga” val vad gäller att utsätta andra människor för eventuella risker?

Hur kan då de som förespråkar vaccinering hävda att människor som inte vaccinerar utsätter sig själva och sina barn för onödiga risker? Jo, genom statistik. Enligt vaccinförespråkarna är flera sjukdomar vi i dag vaccinerar mot ett minne blott just tack vare vaccinering. Smittkopporna sägs vara utrotade, men plötsligt råkade det dyka upp en annan liknande sjukdom, nu med namnet apkoppor. Ingen behöver dock oroa sig eftersom smittkoppsvaccinet till all tur kan råda bot på även detta virus. Med det senaste vaccinet Gardasil hävdas det att alla kvinnor nu också kan slippa drabbas av livmoderhalscancer. Dessa påståenden gör man trots att bevisen för vaccinernas säkerhet eller effektivitet är mycket tveksamma.

Vad säger då den andra sidan av myntet angående statistiken? Om man tittar på antalet dödsfall i samband med de sjukdomar vi vaccinerar emot så faller vaccinförespråkarnas tes ganska snabbt. De stora infektionssjukdomarna var praktiskt taget utrotade långt innan vaccinationerna infördes, skriver Roman Bystrianyk i sin rapport ”Vacciner och sjukdomar – en undersökande rapport”. Enligt honom försöker vaccinindustrin i dag föra oss alla bakom ljuset och roffa åt sig äran av något de inte har del i. Vaccinernas effektivitet är synnerligen tveksam.

Som exempel kan visas att dödstalen i USA av mässling sjönk från 13,3 per 100 000 till 0,2 per 100 000 – en minskning på 98 procent innan vaccinets införande. Mellan 1900 till 1949 sjönk dödstalet i kikhosta från 12,2 per 100 000 till 0,5 per 100 000 – en minskning med 96 procent. Från 1900 till 1949 sjönk dödstalen i difteri från 40,3 per 100 000 till 0,4 per 100 000 – en minskning med 99 procent.

Vem får vara sjuk?

Men, menar andra, vi vaccinerar inte för att förhindra dödsfall. Vi vaccinerar för att människor inte ska bli sjuka och därmed riskera allvarliga komplikationer. Då undrar jag, menar dessa personer att alla ska undvika situationer där människor statistiskt sett kan befinna sig i eller utsätta andra för en situation där det anses finnas en ökad risk för att sjukdom kan uppstå? Hur långt ska vi då ta denna strävan att undvika att någon ska utsättas för denna så kallade ökade risk? Ska  till exempel människor med kroniskt ärftliga sjukdomar ha tillåtelse att skaffa barn?

I Sverige finns det hundratusentals människor som lider av någon form av dessa sjukdomar. Flera av dessa räknas till folksjukdomarna och kan ge allvarliga komplikationer som ögonproblem, njurskador, hjärt- och kärlsjukdomar, ledbesvär, mag-tarmbesvär och för tidig död. Människor med ärftliga sjukdomar riskerar, om man drar saker till sina ytterligheter, göra kommande generationer allvarligt sjuka och därmed belasta vården i onödan. (Med detta inte menat att jag lägger någon värdering i hur dessa människor ska eller borde utforma sina liv.) Vill vi ha ett sådant samhälle? Ett samhälle där människor är så osäkra på sin egen ståndpunkt att de behöver att andra människor gör likadant för att de ska känna sig trygga?

För att återgå till statistiken som hävdar att det är tack vare vaccinerna vi slipper dö och skadas i samma utsträckning som förr i tiden; tittar man på smittkoppsvaccinering i England och Wales ser man tydligt att antalet dödsfall minskade även då vaccinationstäckningen minskade. Om nu vaccinet är så fantastiskt och det var tack vare det som dödsfallen minskade, borde väl dödsfallen ha ökat då det uppstod en nedgång i vaccinering?

Förlamningarna ökar mångfalt i Indien

Men polio då, där ser vi väl helt fantastiska framsteg? Det beror på hur man ser på saken. Visst var Sverige ett ganska drabbat land, men frågeställningen blir; varför började människor helt plötsligt drabbas av förlamningar i större omfattning än tidigare? Polio är en sjukdom som man tror sträcker sig långt tillbaka i tiden. Man vet också att injektioner som vaccinering ökar utlösandet av sjukdomen avsevärt. Även att utsättas för gifter som DDT har visat sig vara en utlösande faktor. Har det gjorts några efterforskningar om huruvida de drabbade blivit vaccinerade eller vilka gifter de utsatts för och eventuellt samband? För övrigt har polio alltid varit en ovanlig sjukdom. I USA, till exempel, var där ungefär lika många rapporterade fall 1937-1950 och 1951-1997 trots att poliovaccinet började användas i mitten på 1950-talet. Antalet inrapporterade fall har så småningom minskat men är det tack vare vaccinet? Borde man inte se en snabbare och mer direkt minskning om vaccinet verkligen var verksamt?

En annan stor felkälla till poliostatistiken är att kriterierna för vad som räknades till polio helt förändrades år 1955 i USA. Detta inträffade också i Indien 1997. Fram till 1996 räknades alla fall av flaccid paralysis, AFP (onormalt tillstånd som kännetecknas av försvagning eller förlust av muskeltonus) som polio. Exempel på tillstånd som kan likna polio, taget ur ”En förälders dilemma” av Greg Beattie, kan vara tillstånd som aseptisk meningit (hjärnhinneinflammation), CP, transversal myelit (inflammationer i ryggmärgen), demyelisering (nedbrytning av myelin), diplegi (förlamning i två extremiteter), hemiplegi (halvsidig förlamning) etc…

Från 1997 och framåt räknas ett AFP-fall  endast som polio om ett eller flera av följande symtom uppträder (1) Vilt poliovirus funnet i feces (2) Förlamningen kvarstår i minst 60 dagar (3) Patienten dör eller (4) försvinner så ingen uppföljning kan göras. År 1990 fanns till exempel 10 408 rapporterade fall av AFP, varav alla fick diagnosen polio (100 %). År 1999, med de nya diagnoskriterierna, fanns däremot endast 2 817 diagnosticerade poliofall (29 %) av 9 587 anmälda AFP-fall. År 2011 drabbades 47 500 människor i Indien av AFP, en förlamning kliniskt oskiljbar från polio men med två gånger så hög dödlighet. Inte speciellt bra reklam för vaccinets effektivitet …

Vaccin mot mässling en fara

Idag hävdas det att mässlingen skördar 1 på 1 000-2 000 liv. Men är detta verkligen sanningsenligt? Enligt WHOs faktablad om mässling så har 85 procent av jordens alla barn fått sin första mässlingsvaccination innan de är ett år gamla. Siffran var 72 procent år 2000, vilket borde innebära att 72 procent av alla 12-åringar på vår planet är vaccinerade, samt att de som är yngre än 12 år har högre vaccinationstäckning än så. Ändå är mässling den femte största dödaren av små barn. Hur går det ihop?

Dessutom gjorde man en studie för att ta reda på hur många som blev smittade med mässling, påssjuka och röda hund på den tiden sjukdomarna förekom allmänt, genom att studera antikroppar i blodet hos svenskar som är över 65 år. Studien visar att 99 procent hade antikroppar mot mässling, ett tecken på en tidigare genomgången mässlingsinfektion, medan 95 procent hade antikroppar mot röda hund och 90 procent mot påssjuka. Detta betyder också att de komplikationer och dödsfall som uppstod måste ställas i relation till att praktiskt taget hela befolkningen drabbades och ej endast till kända inrapporterade fall.

Det finns indikationer som visar på att runt 30 % av alla mässlingsfall missas på grund av att de har ett så milt förlopp. Om fall missas i ovaccinerade och utbrott av sjukdomen kan uppstå i en population med 100 procent vaccinationstäckning, är det då inte rimligt att mässlingsfall missas även i vaccinerade? Enligt Suzanne Humphries är mässlingsvaccin inte något vi verkligen behöver, utan det började användas av den enkla anledningen att det fanns tillgängligt. I stället för att en sjukdom utrotats har vi nu ökat risken för våra mest sårbara människor i samhället att utsättas för en smittorisk.

Kan vi då med säkerhet gå in och avgöra vem som drabbas av vad och när? Vem ska egentligen ha rätten att bestämma över sina val här i livet? Vi själva eller en viss grupp av människor som tycker att just de har rätt?

Text: Marina Ahlm

[Läs mer…] om Är det de vaccinerade eller de ovaccinerade som utgör ett hot mot folkhälsan?

Det stora missförståndet kring mässling och vaccination

By 11 kommentarer

Mässling i England år 1838-1978 - Graf: Healthsentinel.com
Mässling i England år 1838-1978 – Graf: Healthsentinel.com

Medicinska texter beskrev mässling som en godartad och för det mesta harmlös barnsjukdom. Sedan kom  mässlingsvaccinet – vilket skapade det stora missförståndet kring mässling. Detta är en sammanfattning av artikeln ”The Great Measles Misunderstanding”, översatt av Carina.

Före införandet av mässlingsvaccin skulle en massa fall av mässling  ha ansetts alltför ynka för att åstadkomma rubriker. Det beror på att vi alla fick mässling när vi var barn. I själva verket anser Centers for Disease Control and Prevention (CDC) att  de som är  födda före 1957 är immuna mot mässling.

”Innan ett vaccin fanns var infektion med mässlingsvirus under barndomen nästan universell. Mer än 90 procent av alla personer var immuna efter 15 års ålder.”

CDC:s Rosa Boken (information kring sjukdomar som påstås kunna förhindras med hjälp av vaccinering)

Vi babyboomers var tydligen den sista generationen som läkarna – och därför också föräldrarna – accepterade att skulle få mässling. Den ansågs vara en irriterande del av barndomen, men stärkte samtidigt immunförsvaret och gav livslång immunitet.

Före tillkomsten av vaccinet beskrivs mässling i medicinska texter som en godartad barninfektionssjukdom som ställde till lite besvär för genomsnittliga välnärda barn. Allt detta ändrades för ungefär 40 år sedan, när hälsomyndigheter påbjöd behovet av att utrota mässling.

Till att börja med, hade dödsfall orsakade av mässling  redan minskat med över 90 procent från början av 1900-talet till den tid mässlingsvaccinet kom in på scenen. Kombinationen av ständigt förbättrad levnadsstandard, bättre näring, antiseptisk sjukvård och effektiv renhållning gjorde dessa anmärkningsvärda framsteg möjliga för folkhälsan i ”pre-vaccin” eran.

Vaccin-eran präglas av experiment, gissningar och misslyckanden

Ett av de första mässlingsvaccinen som provades i stor skala var det inaktiverade mässlingsvaccinet (kmv, killed measles vaccine). CDC:s Rosa boken rapporterar att ”uppskattningsvis 600 000 till 900 000 personer” i USA injicerades mellan 1963 och 1967, innan vaccinet slutligen drogs tillbaka.

De otroligt vaga uppgifterna om hur många personer som  fick vaccinet är oroande, men vad som verkligen är störande är hur ett sådant skadligt och ineffektivt vaccin i första hand blev godkänt och rekommenderat. ”Kmv sensibiliserade mottagaren med antigener från mässlingsvirus utan att ge skydd”, enligt Rosa Boken.

Efter exponering för naturlig mässling fick ett  stort antal människor som vaccinerats med kmv atypisk mässling, en autoimmun sjukdom som består av mycket hög feber, ovanliga utslag, lunginflammation och  ödem i lungan.

Den riktigt stora kampanjen mot mässlingen började 1971, då det ”levande virus-vaccinet” anlände som en del av mpr-sprutan (mässling, påssjuka, röda hund). Allmänheten försäkrades om att detta vaccin var annorlunda – det var säkert och skulle ge livslång immunitet. Tyvärr visade sig  dessa förutsägelser vara  lite förhastade.

”Ett utbrott av mässling inträffade på en skola med en dokumenterad vaccinationstäckning  på 98 procent.”

                      American Journal of Public Health, april 1987

”Vi drar slutsatsen att utbrott av mässling kan förekomma på en skola, även när mer än 99 procent av eleverna har vaccinerats och mer än 95 procent är immuna.”

New England Journal of Medicine, mars 1987

På grund av betydande vaccinmisslyckanden, tvingades våra hälsomyndigheter att påbjuda en mpr-booster, som skulle vara nödvändig för alla. Återigen lovade man, att detta skulle ge livslång immunitet. Eftersom inga egentliga uppgifter om skyddseffektens längd fanns tillgängliga vid den tiden, var denna förutsägelse förmodligen gjord med FDA:s godkända kristallkuleteknik.

Idag har antalet rapporterade mässlingsfall gått ner betydligt, och man är säker på att det är tack vare ett framgångsrikt vaccinationsprogram. Tyvärr så berättar inte en sådan ensidig analys hela historien. Allt är inte bra med mpr.

Vaccinets oavsiktliga effekt

Innan det fanns en utbredd vaccination mot mässling, riskerade inte spädbarn att få mässling eftersom de hade förvärvad immunitet genom moderns blod. Vuxna var inte i farozonen eftersom de  flesta fick livslång immunitet som barn. Båda dessa grupper är nu mottagliga för mässling, och båda har ökad risk för allvarlig sjukdom och komplikationer. Detta beskrivs som ett ”oavsiktligt resultat” av mässlingsvaccination.

Det finns även ett annat oförutsett problem. ”Antikropparna som uppkommer efter vaccinering minskar på grund av att naturliga boosterinfektioner saknas. Det är viktigt att följa upp hur länge skyddet från det nuvarande vaccinationsprogrammet består efter eliminering av inhemsk mässling ”, rapporterade tidskriften Vaccine, december 1998.

Detta väcker frågan: Vad kommer att hända när vi så småningom lyckas ersätta naturlig mässling med mässling från vaccin? David Levy, på Montefiore Medical Center i New York, skapade en datormodell för att svara på den frågan: ”Trots kortsiktig framgång i att eliminera sjukdomen, visar långsiktiga prognoser att andelen mottagliga år 2050 kan vara större än före vaccineran.” Med andra ord, enligt Levys förutsägelse kommer vi att få ett högre antal infekterade än innan påbörjandet av vaccinering, men utspritt över alla åldersgrupper som därmed löper större risker.

A-vitamin fungerar bättre än boosterdos av vaccin

När det i dag uppkommer ett ”utbrott” av mässling (definieras av CDC som minst två infektioner från samma källa), vidtar sjukvårdspersonal åtgärder. Först och främst uppmanas föräldrar att släppa allt och se till att deras barn får en påfyllnadsdos. Huruvida detta faktiskt hjälper är osäkert, eftersom få studier någonsin har  undersökt resultatet av denna praxis.

En sådan undersökning  genomfördes dock under ett mässlingsutbrott på ett  gymnasium med hög vaccinationstäckning, och redovisades i Canadian Medical Association Journal, november 1996. Författarna till studien konstaterar: ”Åtgärden med en andra dos vaccin under utbrottet var inte skyddande.”

Finns det något som vetenskapligt bevisats skydda hälsan hos barn som smittats med mässling? Kliniska prövningar runt om i världen har upprepade gånger visat att den enkla behandlingen med intag av vitamin A är effektiv för att minska graden av infektion och reducera dödsfallen i mässling. Detta borde vara den  första försvarslinjen för att skydda barn, eftersom dödsfall i mässling alltid varit koncentrerade till den fattiga, undernärda befolkningen.

Vid mässlingsutbrott porträtterar media föräldrar som väljer att inte vaccinera sina barn som ovetande och bedragna av anti-vaccinfanatiker, med slutsatsen att föräldrar inte skall ha rätt att avstå från vaccinering. Brittiska vaccinexpertvittnet Jayne Donegan, MD, är en förälder som har tillbringat år med att  forska i vacciner. Hon säger:

”Jag vaccinerade båda mina barn med mpr, men detta var innan jag började min forskning i problemen som finns. När jag nu vet det jag vet, skulle jag inte vaccinera  mina barn och riskera att de får diabetes, astma, eksem, blir mer mottagliga för hjärnhinneinflammation och slutar som kroniskt handikappade”.

FDA har nu deklarerat att märkningen på mat och mediciner måste bli mera sanningsenlig. Följande är ett förslag på märkning av alla mpr-vacciner:

”Denna produkt innehåller ämnen som skadar människor och ger upphov till cancer, autoimmuna sjukdomar, neurologiska sjukdomar och allergier. Genetiskt mottagliga individer som injiceras med detta vaccin har konstaterats utveckla enterokolit, dysfunktion i  nervsystemet och autism. Antikroppar som framkallats av vaccinet ger nödvändigtvis inte skydd mot naturlig mässling. Paradoxalt nog, måste du komma i kontakt med naturligt mässlingsvirus emellanåt för att detta vaccin alls ska fungera. Tillverkaren av denna produkt kan inte åtalas för något handikapp eller dödsfall som orsakats av vaccinet, och lycka till med att försöka stämma regeringen i stället.”

Leve mässling!

Att använda pennor och miniräknare för att avfärda kausala samband mellan vaccin och kroniska sjukdomar är lättare än att behöva titta på levande patienter eller studera vad som händer med deras blod, urin, ögon, hjärna, tarmar, etc. efter vaccination. Historien om vaccination mot mässling är fylld med tragiska hälsovådliga fel, oväntade negativa resultat och en felplacerad tro att massvaccinering är den obestridda mästaren.

Den federala regeringen har nu medgett vad tusentals föräldrar har vetat i åratal, att vaccinering kan utlösa autism hos genetiskt känsliga barn. Detta är ett viktigt första steg. Kanske våra hälsomyndigheter nu kommer att börja ställa de svåra frågorna de har undvikit  så länge – inledningsvis hur och varför vi för krig mot barninfektionssjukdomar.

Nästa gång du läser en artikel som fördömer föräldrar för att de väljer bort vaccinering, tänk på att samma författare en dag kan skriva ord av tacksamhet i stället. De som frivilligt avstår från vaccinet gynnar oss alla genom att göra så att  beståndet av cirkulerande naturlig mässling lever och frodas.

Källa: The Great Measles Misunderstanding / Bild: Historic Data Shows Vaccines Not Key in Declines in Death from Disease

Many doctors maintain that measles can result in encephalitics at the rate of 1 out of every 1,000 cases. Yet, as Dr Mendelsohn points out:

”After decades of experience with measles, I question this statistic and so do many other paediatricians. The incidence of 1/1,000 may be accurate for children who live in conditions of poverty and malnutrition, but in middle- and upper income brackets, the incidence of true encephalitics is probably more like 1/10,000 or 1/100,000”.

Discussing measles deaths, The Lancet (1/8/1981 p236) says:

”In the UK about 1% of people with measles are admitted to hospital, and one in ten thousand may die … children who die from measles are typically those with malnutrition, or some other severe intercurrent condition, who would soon die from some other cause if not from measles …. Half of the 132 deaths attributed to measles in the first 6 months of 1961 were in children with serious chronic disease or disability”.

[Läs mer…] om Det stora missförståndet kring mässling och vaccination

Annika Linde vill vaccinera svenska barn mot den allvarliga sjukdomen vattkoppor

By 10 kommentarer

Igår, alltså måndagen den 22 oktober, drog årets influensavaccinering igång i Sverige. Dagen till ära kunde vi se statsepidemiologen Annika Linde och husläkaren Gunilla Hasselgren propagera för vacciner i en direktsändning av ”Fråga doktorn” på svt1.

Text: Linda Karlström

Lindes och Hasselgrens uppdrag var uppenbarligen att sälja så mycket vaccin som möjligt. I programmet ringer flera personer till studion för att få direktsvar på sina frågor om vaccination. En av dem är hiv-smittad, och undrar om det är jätteviktigt att han tar influensaspruta. Linde svarar att om hans immunsystem är friskt, vilket det kan vara trots att man har hiv, så betraktas han som vilken frisk människa som helst och behöver inte ta något vaccin. När den hiv-smittade då talar om att han i nuläget har mycket bra värden, svarar Linde att ”Ja men då skulle jag ta en influensaspruta.”

Linde påtalar också mycket tydligt att en riktig influensa (inte vaccinframkallad) ger ett bättre skydd än vaccin, och att alla friska och unga människor borde utsätta sig för influensa för att bygga upp sitt immunsystem. Varför Linde då uppmanar en hiv-smittad med ett friskt immunsystem att ta en spruta ter sig oerhört märkligt. Vidare låter hon förstå att influensavaccinets effekt bygger på att man ska ha genomgått influensor på naturlig väg, och att vaccinet sedan bara ”riktar om” försvaret lite grann varje år. Hur ett litet barn som aldrig haft en naturlig influensa då kan gynnas av en influensavaccination förblir en gåta.

Influensavaccination måste tas varje år, vilket utgör en väsentlig skillnad då man jämför med andra vacciner som ger ett livslångt skydd efter en, två eller tre injektioner, säger Linde. Hon tar mässling som exempel. Linde verkar leva i en liten bubbla, eftersom det är allmänt erkänt att vaccin mot mässling inte ger bestående immunitet. Enligt WHO är oddsen för att mässling ska drabba dem som vaccinerats mot sjukdomen ungefär 15 gånger högre än för dem som inte vaccinerats. År 2000 hade Nepal ett mässlingsutbrott där alla människor (100 procent) som fick mässlingen var vaccinerade. År 2003 skedde ett mässlingsutbrott i en skola i delstaten Pennsylvania med 99 procents ”flockimmunitet” genom  vaccination; 67 procent av mässlingsfallen inträffade hos elever som var fullvaccinerade mot mässling. (Källa: Vaccinationer: risker och skador)

Och i Finland hade 21 barn fått mässlingen första halvan av år 2011. Sex stycken av dessa var mpr-vaccinerade två gånger. (Källa: THL) Så något livslångt skydd mot mässling kan inget vaccin åstadkomma. Det får man bara genom att ha sjukdomen på naturligt sätt!

Vidare påpekar Linde att man inte vet varför människor drabbades av narkolepsi, men att det är fullständigt säkert att vaccinera sig med årets influensavaccin (Fluarix) som Finland inte ger till personer under 65 på grund av risken för narkolepsi. Och Linde understryker att Sverige följer försiktighetsprincipen.

Det mest frapperande är nog ändå när Linde mycket diplomatiskt förklarar att man i Sverige är mycket försiktig med vaccinrekommendationer. Man väljer endast att systematiskt vaccinera mot svåra sjukdomar som kan leda till döden. I motsats till USA vaccinerar alltså inte Sverige av socioekonomiska skäl, utan grundtanken är att individen ska skyddas mot sjukdom och död. I nästa andetag säger sedan Linde att ”Vattkoppor är en så pass allvarlig barnsjukdom att vi borde vaccinera mot den!”

Mina fyra barn hade vattkoppor i somras. Min äldsta dotter på sju år var den enda som fick feber, hon hade 38 grader den första dagen. Sedan inget mer. Den yngsta, då drygt 4 månader, var fullständigt oberörd av sina koppor, medan de två mellanbarnen, 3 och 5 år, tyckte det kliade lite väl mycket under en natt. I övrigt simmade, stojade och lekte de som vanligt. Där var alltså den allvarliga barnsjukdomen som man borde vaccinera mot. I april 2010 skrev jag så här i min blogg:

Nå, över till vattkopporna. I Bonniers Barnläkarbok från 2006 står det att vattkoppor läker ut utan några följdsjukdomar och att man därefter har ett livslångt skydd. Febern är oftast måttlig och en del barn får ingen feber alls med endast enstaka utslag.

Vi vet ju själva också att vattkopporna är en harmlös barnsjukdom, eftersom så gott som alla haft sjukdomen. Men så – plötsligen – blev vattkopporna bara för några år sedan en så pass hotfull sjukdom att man nu introducerat vaccin mot denna lömska sjukdom! Tack och lov! … Ni ska se att om cirka 30 år både skrivs och talas det om vattkopporna på samma sätt som det nu görs om mässlingen. Om 30 år är vattkopporna en fruktad sjukdom som skördar offer varhelst den sveper fram – för att inte tala om alla barn som dör som flugor i u-länderna. Och den som ifrågasätter vaccinering ska genast bli påmind om vilket helsike det var innan vaccinet fanns…

Linde ser dock ett problem med vattkoppsvaccin – det kan leda till att den betydligt mer obehagliga sjukdomen bältros ökar. Men Hasselgren vet råd – det finns vaccin mot bältros.

Text: Linda Karlström

Fotnot: Programmet ligger kvar på svt Play till den 21 november.

Vaccininducerad autoimmunitet och autism

By 2 kommentarer

Fallen av autism har ökat enormt de senaste årtionden och har inget med förbättrade diagnoskriterier att göra. Detta menar den pensionerade barnläkaren F. Edward Yazback, engagerad i frågor kring autism.

Sammanfattning: Marina Ahlm / Bild: Freedigitalphoto

The Center of Disease Control and Prevention (CDC) har hand om hälsofrågor i USA och har sedan 1980-talet blivit alltmer involverat i reglering och förespråkande av vaccinering. Trots farhågor om koppling mellan vaccin och autism har de gjort väldigt lite för att ta reda på sambandet. Tre stora studier som de sponsrat  är epidemiologiskt utförda, varav en innefattar den välkända danska studien. Trots flera brister och att den visade en ökning av autism bland de som fått MPR-vaccin, avfärdades ett samband (1).

Kliniska studier behövs för att säkerställa kontra avfärda ett samband.  Att tiomersal togs ur barnvaccinerna var klokt gjort och det är ofattbart att ett välkänt gift använts som konserveringsmedel i över 60 år. Seriösa oberoende studier behövs, vilket inte kan tas för givet av de med finansiella kopplingar till vaccinindustin. Forskningen borde inte begränsas till att mäta epidemiologisk data på en skärm. Den måste inkludera noggrann undersökning av de drabbade barnen och intervjuer från föräldrarna. Undersökning av tarmen borde också ingå då det är fler än Wakefield som varit ett samband mellan tarmproblem och autism på spåren (1).

Nyligen fastslog en domstol i Italien att en fullt frisk pojke utvecklat autism utlöst av MPR-vaccin. Bara i USA har över 5000 föräldrar under det senaste årtiondet fått sina barns fall prövade för vaccinrelaterad autism. Detta i ett forum designat för att kompensera de drabbade så att vaccinbolagen är friskrivna från att behöva utbetala ersättning. Flera familjer har blivit kompenserade men endast med argumentet att autism varit en sekundär diagnos (2)(3)(4).

Många barn med autism har, enligt författarna, förhöjda nivåer av antikroppar mot mässling och det gjordes därför 2002 en studie på MPR-vaccinet. Denna visade att flera av barnen hade ett olämpligt antikroppssvar på vaccinets mässlingsdel vilket i sin tur antas spela en väsentlig roll i utvecklandet av autism (5). I en annan undersökning såg man att de med autism hade ett högre antikroppssvar på vaccinets mässlingsvirus i jämförelse med syskon och barn utan autism. Författarna kom till samma slutsats, att vaccininducerad autoimmunitet kan spela en roll i utvecklandet av autism (6). En tredje undersökning visade inget samband (7) men har kritiserats för att ha flera felkällor (8).

I en jämförelse från VAERS databas mellan 1994-2000, mellan MPR- och DTwcP-vaccin, sågs en signifikant ökad rapportering av tillstånd som permanenta hjärnskador, autism, mental retardation och cerebellär ataxi (svårigheter att samordna kroppsrörelser). Detta är anmärkningsvärt då DTwcP-vaccinet varit det mest kända vaccinet som kan orsaka permanenta neurologiska skador. Studier har också visat ett samband mellan MPR-vaccin och encefalopati (skada på hjärnan). Det har observerats att många av de besvär som uppstår efter vaccinering är desamma som vid en naturlig infektion, samt att det finns rapporter om autistiska tillstånd efter naturlig mässlingsinfektion. Författarna anser att det avdödade mässlingsvaccinet är det mest säkra och då endast levande vaccin finns att tillgå är det av extra vikt, för att undvika biverkningar, att MPR tas i separata doser (9).

Sammantaget hänvisar man till 20 epidemiologiska studier för att avfärda sambandet mellan vaccinering och autism (10). Men som det står i  sammanfattningen; det är inte lätt att leta efter något man inte vet finns eller i andra ord; resultatet var föga oväntat då man inte kan förvänta sig annat av publikationer som inte tittat på just detta problem. Hade man gått igenom publikationer som alla visade på att jorden var platt skulle de såklart avvisa teorin om att jorden var rund.

Faktum kvarstår och det är att autism ökat dramatiskt sedan Kanner först beskrev tillståndet 1943. I USA är incidensen 1 av 110 och i UK 1 av 64 med liknande siffror världen över. Autism kan bero på olika orsaker och te sig på olika vis i olika individer men med samma symtom. Dokumenterade orsaker till autism inkluderar genetiska defekter, virala infektioner och hjärninflammation till följd av vaccination. Därför är autism ett resultat av genetiska svagheter och inflammation i hjärnan som uppkommer av olika anledningar som t ex en förgiftad omgivning, att mamman drabbas av en viral infektion under graviditet eller en omogen blod-hjärnbarriär (11).

Sammanfattning: Marina Ahlm / Bild: Freedigitalphoto

[Läs mer…] om Vaccininducerad autoimmunitet och autism

Är det tack vare vacciner som sjukdomar minskat?

By 35 kommentarer

De stora infektionssjukdomarna hade praktiskt taget utrotats långt innan vaccinationerna infördes. Vaccinindustrin försöker i dag föra oss alla bakom ljuset och roffa åt sig äran av något de inte har del i. Många vacciners effektivitet är synnerligen tveksam.

Av Roman Bystrianyk / Översättning: SIEM / Sammanställning och tillägg: Marina Ahlm

Övertygelsen att vacciner är säkra och effektiva genomsyrar dagens samhälle. Det stora flertalet av de medicinska, offentliga och styrande grupperna i samhället har ett väletablerat trossystem på vaccinernas fördelar. Till och med barnböcker visar hur viktigt det är att få en spruta hos doktorn så vi håller oss friska. Vårt trossystem är så inrotat, att vi ber den medicinska vetenskapen om att skapa nya vacciner för att skydda oss från allting, från AIDS till öroninflammation.

Den genomgripande attityden att farsoter kommer att återvända och börja härja i västerlandet om inte alla och envar ger sina barn en full uppsättning vaccineringar är en mäktig kraft i det moderna samhället. En av huvudprinciperna som vaccinationsförespråkare talar om för oss, och som vi vanligtvis tror på i det moderna samhället, är att användningen av vacciner är ansvarig för det egentliga eliminerandet av många barndomsplågor som brukade härja förr i världen. Det berättas för oss, och vi tar det för givet, att på 1800-talet och i början av 1900-talet så dödade många sjukdomar ett stort antal människor, och att vaccinerna uppfanns och hejdade dessa sjukdomar från att vara ett hot.

Påståendena kring detta är sannerligen övertygande och vid första intrycket kan vi inte göra annat än att anta att vacciner spelat en nyckelroll i att förbättra allas våra liv. Men ser vi noggrannare på bevisen över en längre tidsperiod, avslöjas en annorlunda bild av sjukdomsutvecklingen och den roll vacciner har spelat. En schweizisk vetenskapsman drog en annan slutsats:

”En analys har gjorts beträffande utvecklingen i Schweiz av mortaliteten på grund av de stora smittosamma sjukdomarna ända sedan dödsorsakerna började registreras. Mortaliteten på grund av tuberkulos, difteri, scharlakansfeber, kikhosta, mässling, tyfus, barnsängsfeber och spädbarnsgastroenterit började sjunka långt innan lanseringen av skyddsympning och/eller antibiotika. Nedgången berodde förmodligen till stora delar på olika faktorer länkade till en stadig uppgång i levnadsstandarden: kvalitativa och kvantitativa förbättringar i näringstillförsel; bättre allmän och personlig hygien; bättre hem- och arbetsförhållanden samt förbättringar i utbildning.”

I forskningsrapporten visas flera diagram över dödstalen i Schweiz. Här ser man att dödsfallen i sjukdomar sjönk drastiskt långt innan införandet av vaccin. I slutet av 1800-talet dog det runt 200 barn mellan 0-14 år per 100.000 invånare. Strax innan införandet av vaccinet på 1930-talet var siffran mindre än tio. Scharlakansfebern minskar från 200 döda per 100.000 i slutet av 1800-talet till praktiskt taget noll på 1940-talet då läkemedelsbehandlingar infördes. Detta var den värsta smittsamma sjukdomen på den tiden och dödade en massa människor men är idag inget större hot trots frånvaron av vaccin. En recension av Childhood’s Deadly Scourge konstaterar:

”Under de två sista årtiondena av 1800-talet var difteri den ledande orsaken till småbarnsdöd i den industrialiserade världen, i vissa städer dödades mer än tusen under ett enda år. Som kontrast har sedan 1980 färre än 100 fall rapporterats i hela USA. Även om difteri knappast är den enda infektiva sjukdomen som alltså har tynat bort, är dess historia unik på grund av att den tidiga perioden för dess nedgång direkt kan länkas till framsteg i bakteriologisk kunskap och utövning. Mellan 1880 och 1930 var hälsovårdsmyndigheterna i New York City ansvariga för mycket av de praktiska innovationerna i kontrollen av difteri, så väl som en hel del vetenskapliga framsteg.”

En annan författare visar att sjukdom och dödlighet var på tillbakagång innan ankomsten av vacciner eller läkemedelsterapier:

 ”… år 1869 inträffade det 716 dödsfall i tyfus i London; till 1885 hade dessa reducerats till 28; och vid början av 1900-talet fanns det inget. Liknande minskning kunde anges för andra smittosamma sjukdomar. Tuberkulos började en märklig borttrollningsakt. Från att ha dödat kanske 500 av 100 000 européer år 1845, så sjönk lungsoten långsamt men stadigt till 50 per 100 000 fram till 1950. Kurativ medicin spelade liten roll i denna övergång. Försvinnandet började innan Koch upptäckte tuberkelbacillerna. Vid tidpunkten då antibiotika trädde in i bilden, hade TBC i sådana städer som New York fallit till elfte platsen på dödslistorna. Och mortalitetskurvorna för de flesta av Europas livshotande massjukdomar dök alla innan antibiotika hade marknadsförts. Kikhosta dödade 1 400 barn för varje miljon år 1850, men hundra år senare var dödsfall i kikhosta mindre än 10 per miljonen. Scharlakansfeber uppträdde på samma sätt. Mässling, tyfus, lunginflammation, dysenteri och polio delar alla liknande historier. Deras reträtt hade en dramatisk inverkan på den europeiska befolkningen. Till 1900 hade civilisationen förlorat sin biologiska befolkningskontroll: infektiva sjukdomar. Efter århundraden av fientligheter fann människor och mikrober en ny anpassning med föga inblandning från läkemedel eller vacciner. I vissa fall blev mikroberna mindre virulenta (mässling och difteri) eller människorna mer motståndskraftiga (TBC).”

Med tanke på detta, hur kan det då påstås att det var tack vare vacciner, som sjukdomar och dödlighet minskade? Redan 1924 citerades Mark Twain när han säger: Det finns tre sorters lögn – lögn, förbannad lögn och statistik. När Mark Twain gjorde detta var hans poäng att siffror kunde manipuleras av de mindre nogräknade för att förvränga fakta så att det passar det man försöker framhålla. Det är ett olycksaligt faktum i det moderna samhället att vem som helst med en idé kan understödja denna med statistik. Ju mindre allmänheten känner till om statistikens källa, ju större möjlighet är det att få den felaktiga informationen att framstå som vetenskapliga resultat.

Genom att endast uppvisa nedgången i sjukdomar och mortalitet från tiden då vaccinet infördes och framåt får man bilden av att vaccinet varit fantastiskt. Men genom att titta på en mer långsiktig bild så har vaccinet gjort föga nytta. Som exempel kan visas att dödstalen i USA av mässling sjönk från 13,3 per 100 000 till 0,2 per 100 000 – en minskning på 98 % innan vaccinets införande. Mellan 1900 till 1949 sjönk dödstalet i kikhosta från 12,2 per 100 000 till 0,5 per 100 000 – en minskning med 96 %. Från 1900 till 1949 sjönk dödstalen i difteri från 40,3 per 100 000 till 0,4 per 100 000 – en minskning med 99 %.

Slutsatsen som flera rapporter visar på, nämligen att det inte finns några bevis för att vaccinering spelade en stor roll i nedgången och mortaliteten, är långt ifrån allmänhetens allmänna uppfattning.

Läs hela rapporten och se alla grafer här 

Det finns också en risk med att ge vacciner mot ofarliga barnsjukdomar. Eftersom vaccinet inte fungerar långsiktigt, och ibland inte alls, så kan det istället leda till att insjuknandet inträffar i de åldrar då det kan göra som mest skada. Exempelvis påssjuka i tonåren eller röda hund vid graviditet. Om det tar över 30 år för att det ska se ut som att ett vaccin fungerar, som i fallet med polio i Indien, eller som med smittkopporna – över 100 år av massvaccineringar för att sjukdomen till stor del ska försvinna, så kan man utan någon större analys förstå att sjukdomar kommer och går oavsett om man använder heligt vatten eller vaccin. Vaccinets roll i det stora hela är alltså inte så stor som det hävdas.

Mässling, påssjuka, röda hund – dr Richard Halvorsen

Det man däremot vet är att goda livsförhållanden ger ett långsiktigt och varaktigt resultat i förebyggandet av sjukdom. A- och C-vitamin minskar t ex dödligheten i mässling samt förhindrar komplikationer och lindrar infektioner uppkomna av Bordetella pertussis (kikhosta), Clostridium tetani (stelkramp), difteri och andra bakterier som meningokocker, pneumokocker och Hib. D-vitamin behövs för att kroppens antibiotikum ska fungera och stöttar kroppen i avdödandet av bl.a. tuberkulosbakterier. HIV och sämre levnadsförhållande är också faktorer som påverkar mottagligheten för TBC och andra infektioner. Nästan alla barn världen över drabbas någon gång av rotavirus som normalt sett går över av sig själv. I i-världen är dödsfall väldigt ovanliga och det är mycket tack vare att vi har tillgång till sjukhus och vätskeersättning vid svåra besvär. Förebyggande åtgärder vid gastroenterit är kunskap om smittspridning som handhygien, att hålla sig isolerad i två dygn efter sista symtom, extra tillförsel av vätska och goda magbakterier.

För att sätta det hela i relation så ska man veta att det varje dag dör tiotusentals barn bara av undernäring. Bättre och mer preventiva åtgärder än vaccinationer kan vara, förutom tillgång till mat, att informera om amning, rent dricksvatten, kunskap i smittspridning, utbilda vårdpersonal i drabbade länder, tillgång till socker- och saltlösning o s v.

”Undernäring är en bortglömd humanitär kris. Trots att fem miljoner barn dör varje år till följd av undernäring är detta ingenting som brukar placeras särskilt högt på den världspolitiska dagordningen. Ändå är det numera möjligt att både förebygga och behandla undernäring.”

 

Sammanställning: Marina Ahlm

[Läs mer…] om Är det tack vare vacciner som sjukdomar minskat?

Italiensk domstol fastslår att MPR-vaccin orsakat autism

By 39 kommentarer

Italien domstolsfall vaccin autism Rimini

Domstolen i Rimini, Italien, bifaller föräldrarna till ett autistiskt barn och kräver att hälsoministeriet betalar ersättning.

Översättning och sammanfattning: Linda Karlström

De första autistiska symptomen uppkom samma dag som barnet vaccinerats mot mässling, påssjuka och röda hund (mpr). Barnet fick diarré och blev ängsligt. Detta åtföljdes snabbt av fysiska och psykiska försämringar. Efter några år hade barnet uppnått en 100-procentig invaliditet. Flera specialister har bekräftat sambandet med mpr-vaccinet.

”According to the parents, in fact, the symptoms of autism in their child would have arisen just after inoculation. Even the same day, as stated in the judgment. Returning dall’Auls of Riccione, March 26, 2004, the child would begin to show worrisome symptoms (diarrhea and nervousness), while between 2004 and 2005 would have appeared signs of severe psychological and physical discomfort to the recognition, August 31, 2007, total and permanent disability to 100%.”

Källa: Italian court rules MMR vaccine did trigger autism

Unanswered Questions from the Vaccine Injury Compensation Program: A Review of Compensated Cases of Vaccine-Induced Brain Injury

MPR-vaccin kan orsaka kramper, koma, beteendeförändringar och död

By 1 kommentar

Allvarliga biverkningar kan uppkomma efter MPR-vaccination (mässling, påssjuka, röda hund). Detta är ett orsakssamband som fastslagits av ”The vaccine Court”. I ett utdrag ur VAERS databas 1998 noterades det att 34 barn drabbats av kramper, koma och/eller förändringar i beteende som inte kunnat kopplas till annan medicinering.

Kramper i samband med feber uppstod hos 32 barn och 9 fick mässlingslika utslag. Av dessa 34 var där 29 som snabbt föll i koma efter vaccineringen, och fem fick ett förändrat medvetandetillstånd. Barnen efterlämnades med en mix av kronisk encefalopati (hjärnskada) med mental retardation, krampsjukdomar och tillstånd likt cerebral pares. Tre av barnen dog inom tidsspannet tre månader till fyra år.

Text: Marina Ahlm/Bild: Freedigitalphotos/Stuart Miles

Del 1/5 Del 2/5 Del 3/5 Del 4/5 Del 5/5

Man fann också två helt normala och friska barn som dog två respektive tolv dagar efter MPR-vaccinet. Obduktionen visade cerebralt ödem (svullen hjärna) hos den ena och inflammation med blödning i hjärnan hos den andra. En 16 månaders flicka drabbades 7 dagar efter vaccineringen mot mässling av feber och mässlingslika utslag. Tio dagar senare blev hon inlagd på sjukhus pga allvarliga epileptiska anfall och feber. Dagen efter hamnade hon i koma och blev paralyserad i ena sidan. Vid tio års ålder var hon fortfarande paralyserad och uppvisade svåra inlärningsproblem.

I USA har reduceringen av mässlingen visat sig ha en signifikant konsekvens i form av en ny neurodegenerativ sjukdom, MINE syndrom (Measles-Induced Neuroautistic Encephalopathy). MINE har samma konstellation av symtom liknande autism. Det är en variant av SSPE (Subacute Sclerosing Panencephalitis) som är en allvarlig men ytterst sällsynt komplikation efter en mässlingsinfektion (har även uppkommit i vaccinerade). Orsaken till uppkomsten är inte helt klarlagd men av någon anledning klarar inte kroppen av att ta hand om viruset som då ligger kvar i kroppen och senare kan orsaka skada.

Innan införandet  av mässlingsvaccinet rapporterades det över 500 000 fall av mässlingen varje år i USA. Under samma tidpunkt uppkom det årligen 60 fall av SSPE och de senaste åren har det endast rapporterats runt 5 fall per år. I relation till detta har det sedan slutet av 1990-talet  varit över 2 000 barn som diagnosticerats med MINE och tusentals fler med autism. Gemensamt för dessa barn är att de alla fått MPR-vaccin, inget barn uppvisade några symtom innan vaccinering. Vid blodprov uppvisade alla vaccinstammar från mässling. Alla autistiska symtom uppstod flera månader efter vaccinering (vilket är vanligt för ”långsamma virus” som mässlingsviruset) och alla har haft symtom som tytt på immunologiska problem t ex allergier, eksem och upprepade infektioner.

År 1998 publicerade Dr. Wakefield en studie i The Lancet där man identifierade ett möjligt samband mellan MPR-vaccin och enterokolit (inflammerad tarm). De bevisade aldrig något men uppmanade till en undersökning av saken. Forskarvärlden kunde ha tagit till sig ny information som kan förhindra att barn blir skadade av vaccin, men istället blev Wakefield ett mål för förnedring av det medicinska etablissemanget. Ingen ordentlig uppföljning har gjorts och 2005 kom en rapport från Institute of Medicine (IOM). De hade efter en genomgång av studier kommit fram till slutsatsen att det inte fanns något samband mellan MPR och autism. Resultatet var föga oväntat då man inte kan förvänta sig annat av publikationer som inte tittat på just detta problem. Hade denna panel gått igenom publikationer som alla visade på att jorden var platt skulle de såklart avvisa teorin om att jorden var rund.

Liksom Wakefield dömdes även hans kollega John Walker-Smith för bedrägeri och nu, 14 år efter att studien i Lancet släpptes, frias han från dessa misstankar. Slutsatsen blev att anklagelserna var bristfälliga med ytliga resonemang och hade på flera punkter felaktiga slutsatser. John Walker-Smith har därför återfått sin legitimation även om han sedan några år tillbaka gått i pension. Wakefield som till skillnad från sin kollega inte fått finansiering från sitt försäkringsbolag till fortsatt överklagande har lämnat in en stämningsansökan mot Brian Deer, Fiona Godlee och British Medical Journal för att falskt anklaga honom för ”bedrägeri”. Domen väcker frågor om huruvida eller inte Lancet borde ha dragit tillbaka publikationen. Detta eftersom skälen för tillbakadragandet motsägs av domarens beslut.

Brittiska föräldrar från gruppen CryShame, som inkluderar föräldrar från Wakefields studie, Lancet 12, gjorde ett uttalande som säger att de ”välkomnar med oerhörd lättnad slutet av professor John Walker-Smiths prövning och undanröjandet  av alla anklagelserna mot honom”. Vidare uttalar sig Mark Blaxill, ordförande i Canary Party att ”även om rättvisan äntligen segrat för professor Walker-Smith så är den skada som åsamkats honom och hans kollegor oöverskådliga. Den brittiska regeringen måste undersöka korruptionen i GMC, vilken allvarligt har skadat ryktet på goda och ärliga läkare. Det mest upprörande av allt är att dr Andrew Wakefield förtalats av regeringstjänstemän, vaccintillverkare samt läkare och att media har godkänt dessa ogrundade anklagelser okritiskt.”

”Det är dags att vi börjar behandla ansvarstagande föräldrar som tillförlitliga vittnen vid allvarliga biverkningar av medicinska förfaranden som vaccination. Det arbete som Walker-Smith och hans kollegor vid Royal Free Hospital gjorde med The Lancet 12 var medicinskt nödvändigt och oantastligt. Ingen patient klagade och anklagelserna mot Royal Free-laget kom bara från en frilansande journalist som skriver för en Rupert Murdoch-tidning. Samtidigt har resultaten som redovisas i Lancetstudien fått efterföljare i många vetenskapliga publikationer och rapporterats av tusentals föräldrar över hela världen.” -Jennifer Larson, ordförande i Canary Party

Text: Marina Ahlm/Bild: Freedigitalphotos/Stuart Miles

[Läs mer…] om MPR-vaccin kan orsaka kramper, koma, beteendeförändringar och död

Injektioner ökar risken för förlamningar – 600 000 barn förlamade i onödan

By 1 kommentar

”Vaccinationstäckningen ska till varje pris upprätthållas och de som framhäver vacciners negativa åverkan ska till varje pris bemötas (tystas). De är en fara för allmänheten genom att försätta mänskligheten i riskzonen för både pandemier och epidemier.”

Text: Marina Ahlm

Bild: Freedigitalphoto/Renjith Krishnan

Del 1/5   Del 2/5  Del 3/5  Del 4/5  Del 5/5

Vad är då en pandemi? ”En pandemi är när en infektionssjukdom sprids över stora delar av världen och drabbar en stor andel av befolkningen i varje land.” Pandemier förekommer några gånger varje århundrade. Enligt SMI är begreppet epidemi omdiskuterat och utan enhetlig definition, men en enkel och vardaglig förklaring av ordet epidemi är att det innebär ”fler fall än förväntat – med hänsyn till geografi, befolkning och årstid.” 

Antalet sjukdomsfall ska alltså hållas lägre än förväntat och det enda sättet är genom massvaccination. Vilka sjukdomar är det då vi riskerar få omfattande utbrott av? Röda hund? Är det då rätt att massvaccinera alla barn för att inte gravida ska kunna smittas? Röda hund är vanligtvis en så mild sjukdom att den lätt kan passera obemärkt. Påssjuka? Är det rätt att massvaccinera alla för att inte män ska riskera påssjuka? T ex inträffar orkit (testikelinflammation) i ca 20 % av påssjukfallen hos män efter puberteten. Detta påverkar dock vanligen bara en testikel varav sterilitet är extremt sällsynt. Hjärnhinneinflammation kan i väldigt sällsynta fall leda till bestående skador men detta är även en officiellt erkänd biverkning av själva vaccinet.

Kan det vara polio? I början av 50-talet toppade Sverige världsstatistiken när det gällde insjuknande i polio – 17 insjuknade på 100 000 invånare. Åren 1953-54 hade vi det största utbrottet då 5 000 personer insjuknade och ungefär hälften fick pareser (förlamningstillstånd). År 1957 var det endast 200 som insjuknade och detta innan införandet av vaccinet. 90-95 % av de som insjuknar får inga symtom medan det hos 5 % uppstår förkylningssymtom. I 0,1-1 (2)% uppstår förlamningssymtom som hos de flesta är övergående. I Sverige anses polio vara helt utrotat. När difteri- och kikhostevacciner infördes på 1940-talet i USA sköt fallen av paralytisk polio i höjden. Detta har dokumenterats i bl a Lancet. Vid en närmare granskning visade  det sig att de under 30 dagar efter en injektion ökade risken för att människor skulle drabbas av förlamning.

En annan studie publicerad i New England Journal of Medicine visade att barn som fick en injektion inom en månad efter att ha fått poliovaccin, löpte åtta gånger större risk att få polio än barn som inte fick några injektioner.  I Indian Journal of  Medical Ethics skriver HV Wyatt 1996 att man beräknar att  injektioner mot feber under 1980-talet, lett till att fler än 600 000 barn drabbats av förlamningar i onödan och förvärrat förlamningen på ytterligare en miljon. Flera studier pekar på att injektioner måste undvikas i länder med inhemsk polio. År 1994 uppskattade WHO antalet nya poliofall i hela världen till 107 000, främst förekommande i Indien och Centralafrika. Det vilda polioviruset anses kunna utrotas och detta för att förhindra att människor ska drabbas av förlamningar.

Hur stor del vaccinet har i att reducera just fall av förlamningar på grund av polio lär vi aldrig få veta då diagnoskriterierna för sjukdomen ändrats efter vaccinets införande. Den nya definitionen kräver kvarstående paralytiska symtom i minst 60 dagar, till skillnad från dåtidens 24 timmar, samt även laboratoriebekräftelse av viruset i faeces. Efter detta har istället fallen av aseptisk meningit (hjärnhinneinflammation) och coxsackievirusinfektioner ökat. Dessa fall hade tidigare räknats som polio. I Indien där man använder det orala vaccinet noterades under 2011 runt 47 500 fall av vaccininducerade muskelförlamningar (NPAFP) som kliniskt inte går att särskilja från polio men är mer än två gånger så dödligt. Risken att drabbas är högre ju fler vaccindoser som givits.

Vad gäller kikhosta så fortsätter perioder av utbrott trots hög vaccinationstäckning. Alla som drabbats av långvarig krampartad och skrällande hosta bör undersöka om det är kikhosta. Infektionen är allvarligast för barn under 3-6 månader då dessa har små luftrör där upphostningen inte fungerar tillfredsställande. Det är viktigt att skydda de minsta och hålla sig på avstånd vid misstanke om smitta. Överlag är kikhosta ingen allvarlig sjukdom men kan vara väldigt långdragen. Kikhosta orsakas av bakterien Bordetella pertussis som utsöndrar pertussistoxin (PT). Detta toxin i vaccin har i sin tur kopplats samman med neurologiska komplikationer av varierande grad. Mellan 1953 och 1979 vaccinerade vi här i Sverige med ett vaccin som redan på 30-talet antyddes leda till allvarliga biverkningar. Detta bekräftades helt på 50-talet men med tanke på att det anses oetiskt att inte erbjuda barn vaccin samt viktigast att ha en god vaccinationstäckning kan man förstå varför experimenterandet på barn med ett vaccin med skadliga biverkningar fortsatte.

Det vaccinet (dtap) vi använder idag anses mycket säkrare men en genomgång av de mest aktuella produktbladen som publicerats av tillverkarna avslöjar allvarliga varningar för att det finns risker för oåterkalleliga skador och en omfattande lista på allvarliga biverkningar som rapporterats efter att människor fått dtap-vaccin. Följande lista innehåller ”händelser som har ett troligt orsakssamband med komponenter” i dtap-vaccinet: anafylaktiska reaktioner, hjärnsjukdom, neuropati, brakial neurit, Guillian-Barrés syndrom, demyeliniserande sjukdomar i det centrala nervsystemet, lymfadenopati, utbuktande fontanell, kraniell mononeuropati, anfall, stora epileptiska krampanfall, gäll gråt, ihållande gråt, skrikande, hypotonisk-hyporesponsiva episoder (kollaps eller chockliknande tillstånd), cyanos, trombocytopeni, diarré, kräkningar, öronvärk, autism, andningssvårigheter och plötslig spädbarnsdöd.

Mässlingsutbrott förekommer trots hög vaccinationstäckning. Ett utbrott uppstod i en population där 99 procent var vaccinerade och immunitet via vaccin uppmätts till 95 procent. Den medicinska litteraturen innehåller storskaliga exempel på dokumenterade misslyckade vaccinationer. Det hävdas att vaccinmisslyckanden sker då endast en dos givits eller då vaccinationstäckningen varit för låg. År 2000 hade Nepal ett mässlingsutbrott där alla de 130 insjuknade var vaccinerade. Professor D. Levy vid Johns Hopkins University har undersökt oddsen för att utrota mässling genom vaccinationskampanjer och drog slutsatsen att om nuvarande praxis (att undertrycka naturlig immunitet) fortsätter så kommer en stor del av befolkningen att vara i riskzonen år 2050 och ”det kan teoretiskt inträffa över 25 000 mässlingsdödsfall i USA”. Vaccinet ger endast ett kortvarigt eller inget skydd alls medan naturlig immunitet är livslång. Av de som dör i komplikationer av mässling bor över 95 procent i ett land med ingen eller låg ekonomisk utveckling, ett fattigt land (enligt WHO).

Influensa då? Enligt SMI är i komplikationer från influensa en av våra vanligaste dödsorsaker men inte om man är ung, frisk och har ett starkt immunförsvar. De rekommenderar att personer som har ökad risk att få svår sjukdom eller avlida om de får influensa bör vaccineras.  Sjukhuspersonal vaccineras för att man ska undvika att de smittar personer i riskgrupperna. Det finns studier som visar att det kan vara effektivare att vaccinera personal än intagna inom äldrevården. Hittills har det varit så små undersökningar att man inte kan dra några säkra slutsatser om att det verkligen är effektivt. Dock visade en genomgång av 64 studier över en period från 98 influensasäsonger att influensavaccinet inte gav ett märkbart skydd bland äldre boende på vårdhem. I en genomgång av 48 rapporter inkluderat 66 000 vuxna visades endast ett skydd på 6%, missade arbetsdagar var mindre än en och ingen förändring sågs bland de som behövde uppsöka sjukvård. Vid en annan genomgång av 51 studier gjorda på fler än 294 000 barn visades inget bättre skydd än placebo på de i åldern 6-24 månader och endast i 33% av fallen på de över 2 år.

Vill du veta sanningen om hur det ligger till? Ta dig tiden att granska den så kallade vetenskapen och nöj dig inte med sammanfattningen. För inte sällan ser man en överdrivet positiv slutsats trots att det inte nödvändigtvis stämmer.

Härmed avslutas den artikelserie som utgör en motreplik till Amina Manzoors artikel Vaccinrädsla i tidningen Läkemedelsvärlden. Manzoor fick lön från sin ”oberoende om läkemedel”-arbetsgivare för att publicera artikeln som totalt saknade faktagranskning. Denna artikelserie är inte betald av någon. Den syftar till att upplysa medmänniskor så att de själva ska kunna fatta välinformerade beslut baserade på oberoende forskning.

Text: Marina Ahlm/Bild: Freedigitalphoto/Renjith Krishnan

Källor:

Barnhälsovårdsöverläkare Margareta Blennow vill stoppa kritisk information om vaccin

Pandemi

Epidemi

Vaccinationer: risker och skador

Polio programme: let us declare victory and move on

Polio – igår, idag i framtiden

Kikhosta livshotande för de minsta barnen

Diphtheria and Tetanus Toxoids and Acellular Pertussis Vaccine Adsorbed Tripedia®

Measles outbreak in a fully immunized secondary-school population

Measles outbreak in a vaccinated population in Dhankutta

The Truth About the Flu Shot